Vi måste prata om det här med helg!

Alltså, vi måste prata om det här med helg! Helg, så fantastiskt, underbart, befriande, peppande och helt fantastiskt. Jag hade älskat att ha tredagarshelger (vem hadeinte det egentligen?) och jag njuter verkligen av helgerna ljust nu. Det är inte det att jag inte gillar mitt jobb, jag trivs verkligen där och det finns ingenting annat jag skulle vilja göra rent yrkesmässigt just nu än det jag gör måndag till fredag varje vecka så det handlar inte om det. Veckorna går i hundranittio. Dagarna på jobb flyger förbi och det känns som att jag inte har tid att sitta ner ens en gång för det är så mycket spännande som händer. Det är olika projekt, lekar och upptäckande i ett och parallellt med det så går min hjärna på högvarv, jag vill skapa barnens bästa förskola och då krävs det mer än lite. Sedan är det facket och utbildningar och andra spännande saker som fortfarande är lite hemliga men jätte, jättepeppande och tiden bara rusar iväg.. Men helgerna. åh, alltså denna känsla när det är fredagseftermiddag och jag säger hejdå till alla ungar och vuxna och stänger dörren till jobb bakom mig och cyklar hemåt med vinden i håret och ett leende på läpparna och peppen i magen. Alltså denna känsla, den är oslagbar och jag tror faktiskt inte att jag någonsin tidigare i mitt liv njutit så mycket av helgerna som jag gör nu. Kanske har det något att göra med våren? Fredagskänslan i bröstet kan bäst liknas vid den som vilade i maggropen på skolavslutningarna när ett långt och mycket magiskt sommarlov skulle till att börja.

Att få tillökning i familjen.

Nej, jag är inte gravid. Däremot har vi fått en pälsbeklädd tillökning i familjen, mycket tack vare ungarna på jobb. Vi var ute på lekplatsen som ligger intill förskolan nu i veckan och barnen kommer springandes, ropar att det finns en kanin. Ja, visst finns det vildkaniner här säger jag och vi smyger oss närmre för att kolla, men hörrödu, det är faktiskt inte en vildkanin säger en av ungarna då, den är tam. Och visst var den tam, jag och en kollega till mig kunde utan problem fånga den och uppe i famnen vill den gosa. Så där stod jag i onsdags i ett hav av barn med en tamkanin i famnen och visste inte riktigt hur jag skulle tackla det. Jag är för blödig för att släppa ner den, ignorera den och låta den försöka överleva utomhus själv när det är så uppenbart att det är en tamkanin som inte varit ute mer än högst ett par dygn. Vad jag gjorde? Jag ringde H som avbröt sit job och kom och hämtade kaninen. Efter en liten facebookefterlysning har vi nu både bur och vattenflaska och när jag slutade jobba så åkte vi till djuraffären och köpte allt annat som en kanin behöver ha.  

Så här är vi nu. Med kanin, temporärt i alla fall. En mycket, mycket tam kanin som gärna hoppar runt i lägenheten, somnar i ens knä och inte räds någonting alls. Katten Peppe tar det med skräckblandad förtjusning, kaninen vill komma lite väl nära och reagerar inte alls på hans försök att värja sig utan verkar mest se det som en rolig lek att skutta runt. Men det är temporärt och jag hoppas och tror att det är någon som saknar denna lilla varelse och gråter sig till sömns om nätterna över att den är borta och att denna någon ser en av alla de lappar vi satt upp i närområdet eller någon av efterlysningarna på facebook. Jag vägrar förlika mig med tanken att det är någon som kallsinnigt lämnat kvar kaninen ute att klara sig bäst den vill. Två veckor har vi sagt att vi skall ge det så länge innan vi diskuterar andra lösningar på kaninproblemet, hjälp mig at hålla alla tummar och tår för att den lilla kaninen hittar sin ägare under den tiden.

sommartid.

Sommartid, s o m m a r t i d. Jag smakar på ordet och njuter. Det spelar ingen roll att det strular till en fyraårings dygnsrytm och leder till evighetslånga diskussioner om huruvida vi hinner läsa en eller två godnattsagor. Det är ljust och ljusare blir det och fåglarna kvittrar och överallt dyker det upp tecken som ett löfte om sommaren och värmen. På jobbet struntar vi i överdragsbrallor och vantar. Sitter ute i solen och bygger med lego, plockar med oss lite kritor och papper ut på gården. Hemma plockar jag in kvistar och omger mig med tulpaner. På bordet i köket står en vas med en kvist magnolia och i morse när jag satt  och drack mitt morgonkaffe så upptäckte jag att den börjat blomma. Våren är på intågande.

Derbyoverload

Foto av Marko Niemelä

Om förra helgen var en perfekt balans av kvalitetstid med familjen och derby så var denna raka motsatsen. Hundra procent derby med bout mot STRD under lördagen och heldagsträning med Svenska landslagstruppen under söndagen 10  - 18.  Som lök på laxen fick jag feber under söndagen och mår nu som ungefär som en rutten banan ser ut. Jag är mörbultad, trött och frusen. Hur mycket minus det är på sömnkontot vill jag inte tänka på. Om det har varit värt det? Absolut. Jag njöt av varenda minut av lördagens bout. Stockholm var bättre den här gången och förtjänade verkligen sin vinst. Söndagens träning fick jag coacha en hel del av, kanske tur i oturen då jag verkligen inte var i skick att rulla på en sådan tuff nivå med feberfrossa och värkande leder. Det positiva då? W mår mycket bättre och är tillbaka på förskolan (äntligen - det tog 9 dagar!) och det har äntligen, äntligen börjat kännas som vår i Crime City. 

Äntligen fredag!

Oh-my-gaawd vad jag har längtat efter denna fredag. Det är som ljuset i tunneln. Hela veckan har varit ett race mot oddsen, mot tiden och med ett stressat kaninhjärta i bröstkorgen har jag försökt att jonglera. Äntligen, äntligen är det fredag. W mår bättre och ikväll kommer H hem. Som jag saknat och som jag längtar efter att få prata med honom. Berätta allt som hänt och allt som inte hänt, dela med mig av mina funderingar och bara få vara nära honom. 8 timmars jobb och en golvläggning först bara, det känns som att ingenting kan stoppa mig.

Agera mera!

bild hämtad från http://www.dn.se/sthlm/elever-blockerar-gymnasium-for-sdu/

Det är väl inte okänt för någon att Sverigedemokraterna just nu håller på med en kampanj för att nå ut till så många nya väljargrupper (som traditionellt sett röstar rött) och att dom med Jimmie Åkesson i spetsen reser runt och gör studiebesök, håller torgmöten och förpestar tillvaron för många människor. Det blåser hårda rasistiska och kvinnofientliga vindar i både Sverige och Europa och äntligen känns det som att människor börjar reagera. För en tid sedan så blockerade en läkare i Umeå Jimmie Åkesson och hänvisade till att han inte kunde släppa in Åkesson på grund av att hans närvaro skulle vara ett arbetsmiljöproblem och påverka patientsäkerheten. Enligt en artikel publicerad på Lag & avtal så  anser sjukhusdirektörn att det rör sig om en "enskild medarbetare som inte förstått sitt uppdrag och som gjorde sin arbetsplats till en politisk arena. Det är absolut inte acceptabelt, säger sjukhusdirektören till Läkartidningen."   Läkaren som stoppade Åkesson väntar nu en reprimand för sitt agerande. Han är en hjälte, ingenting annat och det gör mig varm i hjärtat att fler och fler står upp för sina åsikter.  DU mötte även motgångar på Glokala gymnasiet på Södermalm där elever blockerade entréerna till skolbyggnaderna och fick vända hemåt igen. I Sjöbo (!) får SD inte hålla utbildningsdagar i kommunhuset och i Sövde går partiet på pumpen när det gäller att hyra hemvärnsgården.  

Kent, vad är du för en jävla nisse egentligen?

Satte kvällskaffet i vrångstrupen när jag läste artikeln om Kent.  Kent som arbetar som regionsamordnare på fackförbundet Vision väljer att leva på en lön som är fjorton procent lägre än hans normallön. Det vill säga en lön där den genomsnittliga löneskillnaden (som för närvarande ligger på fjorton procent) är bortdragen från Kents normallön. Han lägger undan 4500 kronor av sin egen inkomst som han sedan ger tillbaka till sig själv. För att sätta fokus på ojämställdheten mellan kvinnor och män. Han twittrar om det. Han vill inte provocera men tror att "man kan behöva vara något drastisk ibland för att nå fram." Kent, tillåt mig skratta. Du, en vit man i medeleåldern med en lön över snittet väljer att SPARA 4500 av din lön. Det har absolut ingenting att göra med lönegapet mellan kvinnor och män. Att du sen är regionsamordnare på Vision och jobbar med jämställdhetsfrågor genom att starta en genusblogg som ingen kommenterar på är sorgligt men detta är verkligen inte vägen att gå för att få till en diskussion om "problemet." Vet du vad problemet är? Patriarkatet. Och du är en del av det.  Din idé är ingen jämställdhetskamp, det är ett hån mot den.

Skojade bara..

Nu vill jag faktiskt klaga lite. Egentligen skulle jag vilja skrika högt och argt och sedan lägga mig ner i sängen under ett tjockt varmt täcke, titta på en bra film och sedan sova i tio timmar men det skall jag inte göra, istället skall jag cykla superlångt i stormvarning och regn och vara mitt bästa jag när jag är runt på en rad olika förskolebesök under dagen. Jag älskar mina onsdagar - det gör jag verkligen men idag är jag ynklig. Det är inte alls vår, det känns som höst. Det har regnat och stormat hela natten och humöret är verkligen inte på topp. W är fortfarande sjuk. Ont i öronen (neverending förkylningsstory), feber och sjukt svullna halsmandlar. När vi steg upp idag fanns det också ett nytt härligt tillskott av röda utslag på tungan, läpparna och i gommen, mormor är som vanligt räddaren i nöden och ställer upp med passning. Jag vågar inte riktigt tänka på hur vår VABstatistik sett ut annars.. Grått ute, grått inne, grått i sinne med andra ord.

Hopp om våren

Hopp om våren! I alla fall inomhus. Utomhus är det kallt som satan och jag hade mycket, mycket hellre stannat hemma  i sängen idag än att cykla till jobb såhär på morgonkvisten. W är fortfarande dålig, som tur är så rycker världens bästa mormor in och tar sjukdomsvak. Fy fan för feber och öronont är allt jag har att säga. Äppekkvistarna spirar och magnoliakvistarna börjar att öppna sig så smått. I köksfönstret trängs paprikafrön på torkning tillsammans med citronträdet som jag fick i födelsedagspresent, det har så sjukt många blommor nu! 

Bout i Malmö

Nu på lördag är det dags för det sista hemmaboutet för CCRs A-lag för säsongen. Vi kommer att spela mot STRD i Baltiska Hallen och jag kan lova att det blir ett av de fetaste boutsen på länge i Crime City. B-laget spelar mot Barcelona, det kommer med all sannolikhet också att bli ett roligt bout att gå och titta på. Passa på nu och se oss när vi värmer upp inför USA-turnén som kommer senare i sommar. Passa på och köp dina biljetter hos tickster innan boutdagen för att komma billigare undan.

Eventet finns på facebook om du vill passa på att bjuda in kompisar till eventet Det kommer även att vara en överfet efterfest på Moriskan, PUMP UP THE JAM för alla som känner för att dansa loss på kvällskvisten. Kom eller var en fyrkant.

MåndagsVAB

Kärleken mellan dom här två alltså. Som en käftsmäll. Igår ägnade vi dagen åt att shoppa vårkläder och strosa runt på Emporia, allt enligt Ws önskemål och dagen avrundades med ett besök hos mormor och morfar i strålande vårsol. Dagen idag började med sovmorgon för måndagar innebär stängningsdag för mig, dvs. att jag jobbar 9-17.30 och att vi kan äta frukost hemma i lugn och ro. Vid sju väckte jag W som ville dra sig lite till och fem minuter senare rusar jag in i sovrummet på grund av ett alltför välbekant kräkaktigt ljud. Vad jag möts av? En mycket ynklig W och en säng som ser ut att ha haft besök av en rollfigur hämtad ur Exorcisten. En hade kunnat tro att jag skulle ha lärt mig vid det här laget att extra gnälliga nätter där det känns som att W försöker att krypa under huden på mig alltid, i alla fall hittills, har inneburit mycket hög feber och i 8 fall av 10 öroninflammation dagen därpå. Febertermometern visade på 39,6 vid halv åtta och den har legat stadigt kring 39 sedan dess. Vi har med andra ord haft en riktigt festlig dag med feber-kräk och sjukdomsångest. Jag blir alltid så blödig när W är sjuk. Jag som har nära till tårarna i vanliga fall kan knappt hålla tillbaka dem och att se hur  Peppe håller sig vid Ws sida har fått mig att böla flertalet gånger idag. 

Ni som har hängt med på bloggen ett tag vet att jag alltid drabbas av världens sämsta samvete och känner mig som en svikare av högre rang gentemot mina kollegor varje gång jag måste vabba. Idag har jag inte känt så - mycket därför att jag insett att det är här jag måste vara. Det finns ingenting annat som är viktigare just nu och ingenting som inte kan vänta på mig. 

Om att ha haft en fantastisk helg

Helgen har vart fantastisk och jag har fått ägna mig åt de saker som får mitt hjärta att banka allra hårdast just nu: familjen & derby och det känns fullkomligen magiskt. 

Under mina snart fyra år som aktiv inom derbyn så har majoriteten av mina helger vigts åt derbyrelaterade grejer. Det är lätt att fastna i ekorr-hjulet och dras med i roller derbyn, att drabbas och en drabbas på mer än ett sätt.  Det dröjer inte längre innan ens umgängeskrets till 99% består av derbymänniskor på grund av att en dels inte hinner umgås med någon annan på grund av all den tid som en investerar i föreningen och dels på grund av att gamla polare tenderar att tröttna för att derbyfrälsta människor är på gränsen till obehagliga, sekt-lika och det är faktiskt inte alls roligt att prata om roller derby i timmar om en inte är aktiv själv. Jag har drivit mig själv till en position där jag satt derbyn framför nästan allt annat i mitt liv, styrelsemöten, lagmöten, träningar, fund-raisers, planeringsmöten och strategikvällar har gått före sånt som jag aldrig någonsin skulle ha gett avkall på innan jag föll för derbyn. Sedan en tid tillbaka prioriterar jag annorlunda, jag vägrar att förlora det som betyder mest för mig: min familj och jag vägrar att bränna ut mig ytterligare en gång på grund av derby. Det finns absolut ingenting positivt i det. Missförstå mig inte, derbyn är fantastiskt bra på många sätt, den fungerar stärkande, stöttande och systerskapet öppnar dörrar som för många aldrig tidigare funnits där men derby kan också vara tärande, krävande och kvävande och jag tror att många mår dåligt av derbyn (i alla fall i perioder) men att det inte är någonting vi pratar högt om.

Helgen har varit fantastisk just därför att jag haft kvalitetstid med familjen, vi har hängt, skrattat och skojat.  Jag bortprioriterade årsmötet och handlade årkläder till W, hängde ute på landet och andades vårluft, hann njuta av konversationer med mina kära föräldrar och jag har hunnit titta på både bilarfilmen, den långa färden och ice age 3. Vi har hunnit möblera om, storhandla och åka på utflykt och som grädde på moset så har jag hunnit scrimma. Jag skall inte ropa hej ännu men det känns som att jag äntligen har hittat en balans mellan livet och derbyn för en sak är säker, derby är inte livet, det är enabart en del av det. 

uppdatering från Berlin

Varje gång som jag inte har varit i Berlin på ett tag glömmer jag bort hur mycket jag känner för staden. Jag älskar arkitekturen, människorna, historien och maten, denna underbara veganmat! Malmö är relativt veganvänligt men i jämförelse med Berlin har Crime City ingenting alls att komma med. Helgen bjöd på mycket god mat och shopping på bland annat Veganz. Bäst i matväg var Oreo-kakan som jag käkade på Eisenbär i Friedrischein. Nu åkte vi inte till Berlin för att i första hand käka mat utan för att spela roller derby och nog gjorde vi det alltid. Arenan i Berlin är en fantastisk venue och jag vet inget annat lag som tar så bra hand om gästande lag som Bear City. Vi möttes av ett omklädningsrum med minutiöst ordnat snacksbord och hjärtformade ballonger. Att människorna som utgör Berlin Bombshells är fantastiska och boutlokalen också är underbar gör det till en av mina alltime favoritställen att spela på. Som vanligt är jag stolt och peppad över att få vara en del av ett så fantastiskt lag som CCR. Tyvärr så vann vi inte, i lördags var Berlin det lag som tog flest poäng och våra penaltybox problem fortsatte under hela boutet. Jag hatar att förlora, det är något av det värsta jag vet men känslan av att inte vinna har jag släppt nu. Nästa gång så tar vi hem det och om två veckor spelar vi mot STRD hemma i Malmö. Det kommer att bli en tight, intensiv bout inför  (förhoppningsvis!) fulla läktare i Baltiska hallen.

Berlin, Berlin!

Att fylla år

Det är samma visa varje gång jag fyller år, sedan instagram och facebooks erövrande av världen är jag helt överväldigad av alla grattis på födelsedagen, fina ord och lyckönskningar. Fina halsband, citronträd, muminanteckningsbok (tack Lisa!!) presentkort, böcker och konpressionstights - jag är glad och tacksam för allt fint och det bästa är att helgen är en långhelg som spenderas i Berlin tillsammans med familjen.

Att vakna till en misshandel..

Igår var en bra dag. Solsken, demonstration, hopp om förändring och en bättre värld. Kärlek och kämpaglöd, en dag full av människor med kraft och mod att kriga. Jag somnade med ett leende på läpparna igår för att vakna av skrik och tumult ungefär tjugo minuter senare. Vi bor en bit bort från Nobes men ändå nära nog för att höra de bråk som uppstår på ett  hak där ölen flödar. Igår var det något annat som hände på gatan. Chockade tittade jag och H ut genom fönstret och möts av kaos. Allting händer fort, en böljande massa rör sig på gatan och sen  kommer polishästar och kort därefter är det piketbussar och polisbilar överallt. Efter ta natten tillbaka demonstrationen igår har nazister misshandlat och knivhuggit personer som deltagit vid demonstrationen. 

Bild härifrån:http://motkraft.net/2014/03/09/forbundet-allt-at-alla-kampa-showan-sveeng/

Idag såg det ut såhär på Möllan. Det är nu det är dags för alla att reagera, agera. Människor är rädda men jag vågar tro på att vi kan och kommer att ta tillbaka varenda centimeter asfalt. Malmö i allmänhet och Möllan i synnerhet är inte en plats för fascister. Jag är inte trött, jag är förbannad och jag vet att jag inte är ensam om att vara det. Sveriges politiska inriktning under de senaste åren har blivit allt värre. Högerextrema organisationer får allt större fäste, kvinnohat och främlingsfientlighet döljs och sopas under mattan, i Sverige och i Europa. 

Ut med rasisterna in med feministerna!

Alltså peppen en dag som denna! Jag har haft en fantastisk 8:e mars tillsammans med några av de människor som jag håller allra kärast. Demonstrationståget på 1800 personer var fint, lite lamt kanske men där rymdes mycket skratt och många tänkvärdheter. Jag har fått sol, kaffe och kramar. Jag har pratat jämställdhet och feminism och jag har fått ta det lugnt, stressa ner och bara vara. Samtdigt som det är fantastiskt att folk sluter upp, demonstrerar och visar sina ståndpunkter år efter år på åttonde mars så gör det mig så ledsen och irriterad. Det ska inte behöva. Och sen, kan vi prata om alla dessa jävla grattis som florerar på nätet och i socala meder? Vadå grattis på internationella kvinnodagen?! Grattis till vad? Att kvinnor runt om i världen diskrimineras, utnyttjas och dödas på grund av sitt kön?  Sofia Mirjamsdotter skriver så klokt i sin krönika Säg inte grattis.

Den dagen ingen kvinna dödas för att hon är kvinna, den dagen alla kvinnor har samma möjligheter till utbildning, vård, egen försörjning och självständighet som männen har, då kan vi avskaffa kvinnodagen, och kanske även utbrista i ett försiktigt grattis. Och du som vill visa en särskild kvinna lite extra uppskattning - det finns i år 365 dagar att göra det på, utom kanske just i dag. För i dag är en sorgedag, en kampens dag, en dag för att minnas de som dog och på olika sätt uppmärksamma de oacceptabla orättvisor som drabbar människor över hela världen som råkar födas utan penis.

Och hon har så rätt så rätt. Jag hoppas och önskar att kämpaglöden finns kvar där imorgon också när alla åttondemarsfirare vaknar från nattens festande  och att dagen idag har satt fler spår än ett dunkande huvud och ett bakisillamående.  Jag inser att jag låter bitter men så är jag också det.

Äntligen fredag

Bilden kommer härifrån.

Äntligen, äntligen, äntligen är det fredag och jag är helt slut. Jag befinner mig  i limboland, fast mellan vinter och vår och allting känns överjävligt mörkt. Det är nu jag vill gömma mig under täcket, stanna där och fundera igenom hur 2014 skall se ut. Jag hoppas innerligt  att allting kommer att kännas bättre med lite mer sömn i kroppen och en bukett knirrande tulpaner på vardagsrumsbordet men just nukänns det tungt. Hästens år är ett hårt år.

Älskade läsning!

Derbyresor, vård av sjukt barn och allmän hängighet gör och har gjort att jag fått mycket tid över till läsning under de senaste veckorna. I helgen började jag på den fantastiska boken Cirkeln, en svensk ungdomsfantasy insipirerad av bland annat Twin Peaks och Buffy. I första halvan av boken tyckte jag att språket var sådär men någonstans efter 250 sidor så fastnade jag ordentligt och i förrgårkväll läste jag ut den sista sidan. I går under lunchen hetsade jag in i närmsta bokaffär för att mötas av ett nej tyvärr, del två är slutsåld. Besvikelsen jag kände då var inte att leka med. Hetsig som jag är så kände jag att jag  inte bärga mig med att börja läsa del två först i helgen och något annat bokaffärsbesök innan dess är helt omöjligt i denna veckans schema. Så igår när jag kom hem så gjorde jag någonting som jag aldrig gjort förut, jag laddade ner en bok via adlibris app. Jag är lite skeptisk till att läsa på surfplatta/mobil men känner ändå att det var ett riktigt bra beslut, del två av triologin är  ännu bättre än del ett.

Jag inser att jag (förhoppningsvis!) aldrig kommer att byta ut mina böcker och gå över till elektroniska substitut. Jag älskar verkligen mina böcker och de minnen som följer med dem och läser ofta om en bra bok både en, två och tre gånger. Jag inser också att jag med största sannolikhet kommer att gå och köpa del två i serien just för att ha alla delar samlade så att jag kan läsa om dem vid ett senare tillfälle - och tänk den dagen då W börjar läsa den här typen av litteratur! Men ändå, sjukt nöjd över mitt beslut att ladda hem den och sjukt nöjd med hur enkelt det var, inget strul, inget krångel bara dubbelklick och sedan börja läsa. Helt klart en bra grej till resor och liknande om en måste spara plats i sitt bagage eller om en gjort en miss i bokkalkylen och läser fler sidor per dag och därmed står utan litteratur under sista dagarna av semestervistelsen. Kanske också något för alla utlandssvenskar som verkligen saknar att läsa på svenska och upplever att det är svårt att få tag på svenska böcker? Stort plus i kanten för att det inte är så dyrt heller, 60 kronor för en exemplar som en sen kan dela till alla sina mobiler, surplattor och datorer. Bra skit med andra ord!

Team Finland vs. Team Sweden 2014

Nu är jag på väg hem efter ännu en helg fullspäckad med derby på toppnivå. Kroppen är mör, blåslagen och träningsvärken för mina ben stela. Det känns som att jag har blyklumpar till fötter och huvudet hänger inte riktigt med. Mitt vänstra öra ringer efter en extra hård visselpipssignal. Hela jag känns tömd, urlakad och allt jag vill är att komma hem till min familj. Få snusa w i nacken och läsa en godnattsaga. Höra hur Hs helg har varit och krypa upp bredvid honom i soffan, säga att jag saknat honom och berätta om hur helgen varit.

Jag är så nöjd med helgen, stolt över att få tillhöra ett lag och en träningstrupp med så många individer som besitter en så stor kompetens. En träningstrupp som utgörs av så många fantastiska, kloka, starka, modiga och roliga individer och som får varandra att skina.

Team Finland och team Sweden möttes 2011 i Helsingfors i derbyvärldens första landskamp och skrev då idrottshistoria. I helgen gjorde vi om samma sak, vi spelade den första officiella landskampen med svenska skridskoförbundet och motsvarigheten i Finland i ryggen och det var en riktig nagelbitare. En tight jämn bout på hög nivå där vi följde varandra åt poängmässigt nästan hela tiden. Finland drog ifrån i slutet och vann en mycket välförtjänt seger. Under dagen har vi spelat en scrimmage mot Helsinki allstars och laget känns redan så mycket tightare.


Jag fick pris som bästa blocker, något jag fortfarande inte riktigt kan fatta. Trött, lycklig och mer peppad än någonsin på derby tänker jag kast mig på cykeln och cykla hem så fort benen orkar så fort tåget stannar på station Triangeln för att stilla min hemlängtan.

Team Sweden & Team Finland 2011

2011 spelade dåvarande svenska landslaget i roller derby mot det finska landslaget i Finland. Det var vårt första bout som landslag om jag inte missminner mig helt. På lördag är det dags att mötas igen i Helsingfors. Eventet till det hela finns på facebook. Biljetterna är köpta, inköpslistan skriven, att göra listorna klara och peppen är total, nu skall jag bara tillfriskna från en segdragen förkylning

Vabruari 2014

Januari och februari har känts som en grå sörja. Jag kan räkna soltimmarna på en handens fingrar och tröttheten, denna trötthet är överallt. Jag hoppas att det vänder snart.

Det var längesedan vi var så sjuka i familjen som nu. Först var det maginfluensa i alutet av januari med inställt fyraårskalas och kräkfest. Februari kom och w hade magont - misstänkt blindtarmsinflammation tätt följt av hals och öronont. H har legat däckad i influensan i en vecka nu med febertoppar på 40.8. Jag tror att det verkar ha vänt nu. Själv har jag inte tränat på en och en halv vecka. Jag är sliten trött och på dåligt humör därför att vi missar middagar med vänner som jag håller kära, jag är trött på att att dom jag älskar mest inte mår bra, det tar på krafterna att inte räcka till och inte kunna hjälpa.


Nytt fokus nu, uppladdning för snart är det bout. Idag spelar CCRs a-lag mot Köpenhamn i Baltiska hallen. Jag tror att det kommer att bli bra.

Gissa vem som fick jobbet?!

Misse i mitt hemmalag tog en fin bild  på mig sist vi boutade, det gjorde mig glad.

Gissa vem som fick jobbet? Om jag fick det? Ja! Om jag är peppad? Så in i bomben! Onsdag nästa vecka börjar jag, en halvdag i veckan och det pirrar i hela mig av pepp när jag tänker på det! 2014 är hästens år, förändringarnas år och det har redan börjat. Det kommer att bli ett bra år. Nu är det fokus som gäller för hela slanten.

2014 börjar hårt, vedervärdigt och verkar sätta alla i min närhet på prov men jag vet att det kommer att bli bättre, till och med bra för även om livet är hårt mot de hårda så får människor också vad dom förtjänar. What goes around comes around och karma och allt det där. Imorgon är det begravning och jag känner mig lite extra skör i soffan bredvid resten av familjen och när jag tänker på hur flyktigt livet är så känns det som att fågelhjärtat kommer att hoppa ur bröstet på mig och jag måste blinka några extra gånger för att tårarna inte skall trilla. Ibland sätter livet en ur balans och det är ingenting en kan göra åt det.

Pappas appar!

Förresten, det är fredag - appfredag!
Vad passar bättre än en ny app innan fredagsmyset? Pappas appar listar alla som du inte kan vara utan, både på jobb och hemma, på facebook finns det också en sida, appfredag med tips på bra, gratis appar att ladda ner.

Ni som har barn i åldrarna 1.5 - 6 år, vilka appar använder ni?

Äntligen fredag!

Det är mörkt när jag stiger upp och klockan visar 05:10 för andra gången denna veckan. I huset mittemot vårt är alla fönster släckta och det känns som att jag är ensammast i världen. Denna veckan alltså, vilket styrkeprov det har varit. VAB, akutbesök på grund av misstänkt blindtarmsinflammation (som visade sig vara något annat), stress på jobbet, hundra måsten att hinna med innan deadlines på fritiden. Onskates-träningar, välbehövliga lagmöten, styrelsemöten och sedan där mellan alla måsten att hinna med offskate-träningen. Om kvällarna ligger jag med rusande hjärta och gör listor på vad jag absolut inte får lov att glömma bort i mitt huvud, jag kategoriserar och planerar tiden för att den skall räcka till - trots att jag vet att den aldrig gör det. Där ligger jag under ett pösigt täcke och känner att jag aldrig orkar stiga upp igen och sedan blir jag rädd, för vad händer om en krashlandar på riktigt, om det där hjärtat som mest känns som ett kaninhjärta i bröstkorgen inte orkar mer eller om den där berömda väggen kommer tillbaka och jag faktiskt inte kan styra undan eller sakta ner innan jag träffas av den. Sen somnar jag och när jag vaknar med grus i ögonen och en fyrarårings armar kring halsen så känns det mycket lättare. 

Det är snart helg och det bästa av allt är att H är hemma från många veckors arbete igen och det gör att jag känner mig hel. Att få dela vardagen med honom gör mig så fantastiskt glad. 

Bråkig

Bilden är från IKEA.com

Jag brukade skratta lite inombords åt människor som sade sig ha inredning som en hobby, mest för att jag inte riktigt kunde förstå hur det gick till. En hobby är något som människor väljer att aktivt ägna sig åt för att må bra, utvecklas i och som en finner njutningsfullt. I mitt huvud fick jag inte ihop det att det kunde vara en hobby att konsumera prylar för att göra det vackert hemma. Hemmet var för mig ett ställe där jag knappt fanns, i mellanrumstiden i väntan på livet och det som hände utanför kunde jag befinna mig där för att sova, äta, festa men inte mer än så men med åren (haha, det låter som att jag är lastgammal..) har jag ändrat inställning. Jag vet inte riktigt om det kommit i takt med att jag övergett andrahandskontrakten och fått mer varaktiga boenden eller om det kommit med föräldraskapet, viljan att skapa en trygg, mysig bostad som andas hem för alla oss som bor här. Det är lustigt det där, hur en förändras. Det finns så många grejer som jag skulle vilja berätta för mitt sjuttonåriga jag. Tänk så mycket lättare livet och tonåren varit om jag vetat det jag vet idag.

Åter till prylarna, jag gillar att gå på loppisar, plöja igenom grovsoprum och drömma mig bort i auktionskataloger men det är ingenting jag prioriterar att göra. Jag tycker om att kolla runt på olika webbshoppar och fylla shoppingkorgen med olika fina inredningsdetaljer, korgar, filtar, ljusstakar, porslin och mycket mer men det är sällan, sällan, ja jag skulle säga aldrig som jag faktiskt köper det jag klickar ner i shoppingpåsen just därför att jag inte behöver det. Det är sällan jag känner att jag verkligen, verkligen måste ha någonting som jag hittar i affären men det har hänt innan, till exempel med Ekollonvasen som jag fick ett sånt där sug efter och med fågellampan som jag egentligen inte visste att jag ville ha så mycket förrän jag fick den i födelsedagspresent för lite drygt ett åt sedan. Mitt senaste sug är de runda askarna som hade passat perfekt i sovrummet och i Ws rum fyllda med pyssel, leksaker och annat bra att ha från Ikeas nya kollektion Bråkig. Jag hade gärna plockat med mig ett gäng koppar med fat hem, allra helst de svart/vita och orangeröda samt några skålar i olika storlekar också. 

Ikeas nya kollektion BRÅKIG som släpps nu på fredag, den sjunde februari i de allra flesta Ikea varuhusen har fått hur mycket kommentarer som helst, inte så konstigt kanske då den ligger helt rätt i tiden. Dansk, lekfull design som passar in lite överallt. Det är plywood, furu och grafiska mönster också lite färg på det. Hur kan en inte tycka om det här?! Och hur kan en inte vilja ha det här?! Nu kommer det i och för sig med all sannolikhet bli så att jag inte köper någonting alls av serien. Mest på grund av att jag arbetar 06.30 - 15.00 på fredag för att sedan hasta iväg till ett tåg som går till Kastrup för på Katsrup är det tänkt att jag skall hinna med ett flyg som går till Stockholm för i helgen är det Nätverkshelg med Svenska Skridskoförbundet. 

Rättvisan i detta..?

Får ett mms från mamman som njuter av sitt liv som pensionär och hänger i strandhuset, går långa promenader och filosoferar/renoverar sitt hus. Såhär ser hennes utsikt ut:

 Ett fruset hav där isen är så tjock att hon kan gå ut på den ett hundratal meter utan problem. Det är klarblå himmel, sol och vitt, vitt vitt. Jag förflyttar mig snabbt till köket, där det är den minst gråa och deprimerande utsikten och blickar ut över det här:

Smutsigt, grått, brunt slask. Ingen sol så långt ögat kan nå. Var ligger rättvisan i det kan en fråga sig..? Inte det att jag är missunsam, det är bara det att jag håller på att förgås på grund av avsaknaden av solen.

Ha! Problem nr. 2 avhjälpt

Ha! Problem nr. 2 är nu avhjälpt, eller nästan i alla fall. Det blir inte riktigt som jag vill ha det, till exempel texten "kanske gillar du" i länken, det har jag inte skrivit någonstans och när jag går igenom hitml-koden så står inte den meningen att finna någonstans så därför undrar jag lite hur i hela fridens namn det kan synas under varje inlägg. Det hade varit betydligt mycket bättre om det stått "läs mer om:" eller något annat liknande. Nåja, en kan inte få allt här i världen. Fast det är en petitess,  länkarna verkar funka och jag känner mig rätt nöjd över att jag löste problemet utan att kasta ut någonting från fönstret, skrika eller för den sakens skull säga några väl valda svordomar. Det där med designen får vi ta senare.

Hur jag gjorde för att lösa problemet? Jag gick in på linkwithin, fyllde i allt men fyllde inte i att jag sitter på en bloggerplatform utan alternativet other, på så sätt fick jag upp html-koden som jag kopierade innan jag började om, fyllde i bloggadress, rätt plattform och sedan klickade jag mig vidare, kopierade in koden och följde instruktionerna.

Lite bloggdesignfrågor som gör mig vansinnig

Idag vabbar jag. W var hängig under gårdagen och när jag tränade så skickade barnvakten ett sms om att det nog var bäst att jag kom hem innan träningen var slut. Sagt och gjort så slängde jag mig på cykeln för att komma hem innan han skulle vakna igen. Och vaknat, det har han gjort under natten, sisådär en två gånger i timmen fram till ungefär klockan sju. Då somnade han och sov till tio. Nu är det soffläge för hela slanten för W och lite datortid för mig. "Datortid" är relativt exotiskt i vårt hem, i nio fall av tio surfar jag enbart på mobilen och surfplattan. Det är nästan bara när jag betalar räkningar och  skickar in vab till försäkringskassan som jag sitter aktivt framför datorn. Också nu då, när vi är hemma och sunkar. Datortid betyder bloggdesigntid och nu är jag frustrerad:

1. varför i hela fridens namn blir alla mina bilde rotydliga när jag laddar upp dem från mobilen till bloggen? Har det att göra med appen Blogpress? Eller är det för att jag har fel inställningar? Efter frentetiskt googlande så kommer jag inte fram till var felet ligger, bara att det är så sju-hu-uukt tråkigt! Har så många bilder som jag inte laddar upp enbart på grund av detta.

2. Tidigare hade jag Linkwithin, eller vad det nu heter, alltså små länkar och bilder till andra blogginlägg i mina blogginlägg, det skaffade jag mig här: http://www.linkwithin.com/learn för en tid sedan. Nu när jag gjorde om designen lite så slutade det att fungera (jag tror att jag råkade ta bort det?) och nu fungerar det inte att lägga in det igen, jag får inte upp koden från linkwithin, har någon samma problem? Why but WHY?!

3. Egentligen vill jag ha versaler i den vita texten i det svarta fältet, alltså i dagsrubrikerna där det står vilken dag inlägget är publicerat men jag är för lat för att ta reda på hur det går att ordna - om det ens går att ordna.


Jag blir inte alltid vansinnig när teknik strular, först blir jag  irriterad och felsöker, sedan blir jag mer irriterad, lite arg, frustrerad och därefter vansinnig, typ. Jag har  alla fall en åtta steg på frustrationsskalan innan jag kommer till vansinnig men  en dag som denna utan annan mänsklig input än från en sjuk fyraårng med ett närhetsbehov som spränger alla gränser så är det just vansinnig jag blir direkt. Från noll till hundra.

Det där jobberbjudandet..

Såklart att jag tackade ja, jag vill ju göra detta! Det är en fantastisk möjlighet och jag kommer att lära mig så mycket att jag hisnar vid tanken på det. Jag kommer att få lov att vara med och göra skillnad, kunna påverka och utveckla.. Ibland måste man (jag) bara dela med mig av mina tankar för att sedan våga ta klivet, hoppa och falla ut  det okända och det har jag gjort nu. Känslan? Tusen fjärilar i magen.. och samtidigt denna oro, tänk om det inte blir jag som får chansen?  Jag försöker trösta mig med att då var det inte meningen att det skulle vara så, att det då kommer nya, fler och bättre erbjudanden som är för mig. Jag håller tummarna, lite i smyg, vill och vågar inte hoppas för mycket för att jag är rädd för besvikelsen som kommer om det inte blir som jag vill samtidigt som jag peppar lite grann, tänker på tankens kraft och hur människans energier spelar in och spelar roll. Upp som en sol, ner som en pannkaka och så vidare i alla evinnerlighet.

Meanwhile in Barcelona

Jag fick nyss en bild skickad till mig som gjorde mig helt varm i hjärtat. Kolla vad som trycktes till mig igår.



Tänk vilka kompisar jag har! Och tänk vad lite omtanke kan muntra upp. Istället för att hänga läpp över att jag inte är i Berlin på EROC så ska jag glädjas åt att få skatea några extra varv i en tom idrottshall innan jag kollar av CCRs framtid på ännu ett minimum skills och ikväll när jag kommer hem skall jag njuta av att februari är här med allt vad det innebär: att H kommer hem, biobesök, bouts, Stockholmsbesök, träningar med landslagstruppen och mycket mycket mer. Januari var både bra och dålig men känslan av att månaden är över infriar en viss lättnad i mig. Nu är det snart vår.

dagens tenik OMG

Dagens teknik, vilken jävla grej alltså! Jag ä helt överväldigad, l y r i s k! Varför då undrar säkert du. Jo, det skall jag berätta om! I lördags, när vi inte firade w så beställde jag lite grejer från nätet, från Sportamore för att vara mer exakt, två par skor och ett par träningstights. Gött mos tänkte jag, om jag har tur så levereras de väl i slutet av veckan och sedant änkte jag inte så mycket mer på det. Under måndagen när jag var på jobb så fick jag ett sms av ett okänt nummer "hej! har du kanske beställt något från sportamore? jag har fått sms av dem." Oj, helvete tänkte jag och svarade ett par minuter senare att det nog var jag som råkat skriva in fel telefonnummer och fick ett glatt sms med utlämningskoden bifogat tilTsvar. Här börjar min glädje: en trevlig människa som är glad och vill hjälpa till som uppenbarligen inte beställt något från internet utan istället googlar uppgifterna i smset och får fram mig och sedan frakttiden. Jag klickade i beställningen i lördags kväll och hämtade mina grejer på måndagskvällen. Det är så snabbt att jag inte riktigt förstår hur det går till.

Så, utan Internetz hade jag inte fått nya kläder - någonsin eftersom att jag fullkomligen avskyr att shoppi shoppa samt att om internet nu inte hade funkat så jättebra så hade den där snälla personen vars nummer jag råkat skriva in i ordern inte fått tag på mg och då hade jag aldrig fått mina grejer! Ja jösses vilken grej alltså.. jag känner att jag inte alls sett dessa fantastiska möjligheter med internet innan oh känner mig som en mindre begåvad människa på grund av det faktum att jag innan använt internet mestadels till 1) mejl och att hålla kontakten med vänner och bekanta 2) till att läsa nyheter och 3) titta lite på film. Jag kan räkna gångerna jag nätshoppat på ena handens fingrar innan detta men nu känner jag att det kanske blir ändring på det. Vad använder du internet till?

Nu skall jag ta på mig mina nya skor och mina nya tights och bege mig ut i snön och halka till en buss för att sedan hålla i minimum skillstest. Detta kommer att bli en bra lördag!

30. En grej jag är himla bra på.

En grej jag är bra på? Jag är väl inte bra på någonting? Eller är jag det..? Jävla jante! Jo jag är bra på en massa saker! Jag är bra på mitt jobb - på att se varenda unge och på att trolla med knäna så att verksamheten skall gå ihop. Jag är bra på att vara mamma, på att ta hand om mina vänner och min partner och jag är en jävel på roller derby.

Tidigare, i yngre år var jag lite ledsen över att jag inte var talangfull, jag har aldrig varit bra på att teckna, måla, fotografera och skapa och jag har varit lite nere över det vad är mitt kall? Nu känns det lite som att jag har hittat rätt, det är ju derbyn som är min "talang."

29. Hepp! Dagens middagstips.

Idag är det onsdag, den enda dagen denna veckan då jag inte har något schemalagt på kvällen och det betyder att jag faktiskt har tid att laga någon lyxig mat åt mig och W trodde jag när jag steg upp. Tji på den för visst hade jag arbetsplatsträff till 19.00 som w snällt fick följa med på. Middagen gick alltså från att vara planerad till hemmalagad gryta med röda linser, tomat och chipotle samt lax och potatismos och broccoli till en falafeltallrik med pommes och en halvtaskig vegansushi. Oh the Joy of life.

Du har det bra nu.

Livet alltså. Så hisnande, vidunderligt och omskakande.. Ena dagen så lever man, vi, du och helt plötsligt så är det över. Fram till idag har du alltid varit med oss, du med dina trollbindande historier, din historiakunskap och alla dina erfarenheter men nu finns du inte mer. Ett gammalt hjärta orkade inte slå och alla vet att du har det bättre nu, men ändå, denna känsla, denna sorg och tomheten du lämnar kvar.

28. Kolla! Här är en bok jag vill o-tipsa om.

Jan jävla Guillous Ondskan. Har fortfarande inte riktigt hämtat mig från den sedan dess att min högstadielärare tvingade oss att läsa detta, enligt honom, litterära mästerverk. Läs inte den, ja, läs för allt i världen ingenting av denna man om du frågar mig.

27. Om jag blev tvingad (under pistolhot) att spela i ett band…

Vadå under pistolhot? 
Jag skulle älska att spela i ett band! Tyvärr är jag totalt omusikalisk så det kommer aldrig att ske. Men om jag nu skulle spela i ett band så skulle jag antingen vilja skriksjunga eller spela trummor i d-takt! Fatta så coolt! Kanske är det något jag skal skriva på min att lära mig lista..

Om ett jobberbjudande

I slutet av förra veckan fick jag ett jobberbjudande. Ett erbjudande som jag skulle gå hem och fundera över och det har jag sannerligen gjort under helgen. Jag har vänt och vridit på det, lagt fram för och nackdelar men jag har ännu inte kommit fram till ett slutgiltigt svar på frågan. Ja eller Nej? Jag är så kluven..

Jag vet vad jag vill i slutändan men jag vet inte hur jag vill att vägen dit skall se ut.Klart att min målbild kommer att ändra sig under mitt yrkesverksamma liv, det är jag rätt säker på, men att jag vill detta just nu, det kommer nog inte att ändra sig. Jag är utbildad förskollärare/lärare i grundskolans tidigare år och jobbar just nu som förskollärare, det har jag gjort de senaste åren och jag trivs skitbra med det. Jag vet att jag är bra på det jag gör, jag har fantastiska kollegor och en bra chef som tror på mig, på arbetslaget, på verksamheten och som alltid sätter barnen i det främsta rummet och det är jag glad för. Men jag vill inte bara vara förskollärare. Jag vill mer. Förstår ni vad jag menar? För typ åtta år sedan var jag relativt säker på min sak, jag skulle bli specialpedagog och arbeta med barn i särskilt behov av stöd men nu de senaste åren så har jag ändrat inställning. Jag har läst en del specialpedagogik som komplement till min examen och tycker att det är spännande men det är inte där min passion ligger, inte nu längre, utan jag vill vidareutbilda mig till pedagogista. Att få arbeta tillsammans med olika arbetslag som har fokus på det kompetenta barnet och där kunskapssynen och synen på lärande utgår från barnet som kunskapsbärare. Jag får ståpäls av att tänka på att få jobba hanldledande och med att lyfta den pedagogiska dokumentationen, utveckla verksamheten och ta tillvara på de frågor som barnen ställer. Det är ju (bland annat) det jag vill. När jag blir stor så kanske det är något helt annat som får mitt hjärta att banka lite extra hårt.

Jobberbjudandet är inte ett steg mot pedagogista-utbildningen men inte heller (vad jag tror) ett steg ifrån den.  Det innebär ingen förändring i lönen. Jobbet i fråga skulle inte innebära att byta arbetsplats, utan att jag skulle arbeta kvar på min nuvarande arbetsplats med undantag för en halvdag i veckan och ungefär ytterligare en hel dag till i månaden. Inte så mycket tid när jag tänker på det, samtidigt, oändligt mycket med tid. Att ha en pedagog som är frånvarande en halvdag i veckan gör någonting med barngruppen, i arbetslaget, för kollegorna. Samtidigt innebär jobbet att jag får syssla med något som jag tycker är fantastiskt roligt, viktigt och spännande.

Jag tror att det skulle finnas utvecklingsmöjligheter och att jag skulle gilla det, jättemycket men jag vet inte. Jag vet inte heller om jag verkligen är rätt person för jobbet eller om det finns andra som är bättre lämpade. När allt kommer omkring är det kanske så att jag är rädd för att misslyckas och för att inte kunna leverera det som förväntas av mig, att jag tvekar därför att jag är rädd. Jag vet faktiskt inte riktigt men jag vet att jag har ett par timmar till på mig att fundera innan jag lämnar besked under morgondagen.

Hur tänker ni kring jobb, kariärsmöjligheter och utveckling?

Att inte ha 4-årskalas..

W och Alfie firar födelsedag 2013

Så. I måndags fyllde W fyra år (4!) och det tänkte vi fira nu i helgen. Barnkalas med gäster från förskolan och andra kompisar följt av vuxenkalas med Ws och våra vuxna vänner. Hela veckan har gått åt till att planera, fantisera och peppa inför kalaset. Att fylla fyra är en riktigt stor grej. Men saker och ting blir inte riktigt som en tänkt sig alltid.

Gissa vem som kräktes i fredagskväll? Och som sedan hade feber? Japp, W. Jag tror att det kan vara matförgiftning men är inte helt säker, en sak som är säker däremot är att kalaset fick ställas in och att säga det till min nu fyraårga unge var något av det jobbigaste jag gjort det här året. Att vara den som kommer med ett sådant besked som ger upphov till den besvikelsen, inte roligt. Då torkar jag hellre kräk i tusen dagar till. Så istället för kalas, tårta och skratt tillsammans med kära vänner har det varit sjukstuga och sömn som gällt i helgen.. Det positiva i det hela är att det gick över fort och att jag har klarat mig från att bli smittad. Det negativa? Förutom Ws besvikelse:  att ha handlat kalasmat för flera hundra som hinner bli dålig innan vi hittar ett nytt kalasdatum...

26. Den bästa frukosten är ju som vi alla vet…

Dom där frukostarna som en verkligen hinner njuta av, tillsammans, hela familjen och kanske tillsammans med några goda (inte som i goda, ätbara utan som i goda bra) vänner också. Inget trots, ingen stress och med ett dignande frukostbord där alla kan käka det dom själva vill. Men hur ofta händer det? Att en får allt på listan alltså?

Sedan vill jag ha knirrande tulpaner på bordet, en tidning och lite tända ljus. Gott kaffe. Tunna, lyxiga knäckebröd, gärna hembakade av någon annan än mig själv, fröiga med senap, röror eller kanske sojaost på tillsammans med avokado, groddar, tomat, lök och något salladsblad. Då är jag nöjd.

Vad jag faktiskt njuter av att äta mest till frukost är väldigt varierande. Jag fastnar för saker och sen så käkar jag gärna det i perioder, typ proteinsmoothie, någon speciell gröt eller hemmagjurd müsli. På jobb käkar jag antingen gröt eller något veganskt yoghurt alternativ med müsli. 

25. Kolla! Här är en bild från mitt kök

Eller ja, egentligen så är det två bilder. Jag gillar verkligen vårt kök. Det är det rum som vi spenderar mest tid i, sovrummet undantaget, och det är precis lagom för oss. Klart att jag har tankar och idéer om hur det skulle kunna inredas och hur planlösningen skulle kunna förbättras men det duger precis som det är åt oss ett tag till. Under våren letar jag dock efter ett runt bord och några färgglada stolar.

Det bästa med köket? Att det känns som hemma, ljuset också diskmaskinen såklart!

20, 21, 22, 23 och 24!

Dagarna bara rinner iväg och jag hinner inte riktigt med någonting, ett säkert tecken på att jag måste se över min tid och omprioritera men det är ett helt annat blogginlägg än detta. Här kommer alltså veckans missade dagar.

20. Om jag blev tvingad (under pistolhot) att spela huvudrollen i en film...

Så finns det så många, så många att välja mellan.. Men min första spontana tanke är att jag lätt skulle välja Kevin Costners John Dunbar i Dansar med vargar, Jag fullkomligen älskade den filmen under min uppväxt och tittade på det där inspelade VHS-bandet om och om och om igen när vi väl fått videospelare hemma. Så det skulle vara lite coolt.

21. En grej som får mig att vilja vråla HIGH FIVE! i vardagen.

Att så många unga tjejer är så pepp, så bra, så starka! Att tjejer vägrar ta skit från gubbslem och håller femininsm-diskussionen levande trots alla käppar i hjulen. Inlägget Är du feminist? Skrivet av Amanda Strandh 12 år och Vivianne Zhang, 11 år får mig att vilja vråla HIGH FIVE när-som-helst!

22. Kolla! Här är en favoritbok från min bokhylla.

Chuck Pahlaniuk är en av mina absoluta favoritförfattare och jag tycker inte att han har skrivit en enda dålig bok. Invisible monsters är en av hans bättre, den har allt! Den handlar om att självförverkliga sig själv och inte låta någon annan bestämma sitt öde. Om att det går att hitta frälsning och upprättelse genom att rannsaka sig själv och det går att komma vidare i livet..

Pahlaniuks språk är ren poesi sida upp och sida ner och hans karaktärer trollbinder mig. catwalkmodellen som har ”allt” en kan önska sig som snygg kvinna tills dess att hon är med om en trafikolycka som gör henne invalidiserad och oförmögen att prata, som vanställer hennes ansikte och kropp : gör henne till ett osynligt monster som får leva ett helt anant liv än det hon tidigare levde i kretsar där yta betyder allt och  Brandy Alexander, Queen Supreme som är en operation ifrån att vara en ”riktig” kvinna, beskrivna så i detalj att det känns som om jag känner dom.

 23. Hepp! Dagens musiktips.

STAR-FUCKING-HIPSTERS!. Så bra, passar till alla sinnesstämningar, tillfällen och går också hem hos förvånansvärt många! Peppmusik!

24. En grej jag borde ta tag i.

Röran på mitt skrivbord, den är brutal och överväldigande och jag mår dåligt över den varje gång jag befinner mig i kontoret/hemmaträningsrummet och den påverkar mig och mina prestationer för att jag inte kan fokusera på min träning. Det är verkligen ett måste.

Att säga godnatt till en treåring..

Så kom den dagen då jag fick säga godnatt till min treåring och läsa bockarna bruse för sista gången, någonsin. För imorgon fyller han fyra. Fyra år! Det är galet vad tiden går och jag hinner inte med, hänger inte med. Imorgon blir det kalas och firande och kramar och pussar men nu skall jag gå och lägga mig och försöka att sova även om hjärtat dunkar i hundranittio och det känns som att jag skall svämma över av kärlek. Detta föräldraskap, som det förändrar en..

19. Kolla! Det här är ett fynd jag gjorde en gång.

Jag älskar loppisfynd och reor men det är inte jätteofta jag faktiskt gör några fynd. Jag tittar mest och ibland handlar jag men då handlar det oftast om att jag hittat något som jag måste, måste, måste ha (i alla fall just för stunden).

Ett av mina bästa loppisfynd är ett stort skåp som nu står på Ws rum och sväljer mängder med spel, kläder och andra bra att ha grejer.

18. Hepp! Dagens filmtips.

Bamse och tjuvstaden! Kom nyss hem från ett biobesök som jag och min fantastiska unge verkligen njutit av till fullo. Popcornhöga lämnade vi biosalongen som sista sällskap under livliga diskussioner om vad filmen faktiskt handlade om, som alla vet är det svårt att vara elak när alla är snälla och lätt att vara elak när en inte får vara med. Bamse och tjuvstaden var rolig och spännande. Spännande på den nivån att uppskattningsvis fem sällskap lämnade biosalongen med gråtande barn i famnen, troll och tjuvar och häxor och förbjudna skogar kan väl göra det antar jag. Jag älskar att Nallemaja styr upp situationen och räddar Bamse, Farmor, Skalman och Lilla skutt från en säker död.

17. Den bästa osten är ju som vi alla vet…

Astrid och Apornas veganska ost i olika smaker. Jag älskar den! Ända sedan jag blev vegan har jag sörjt att jag inte käka mögelost och annan ost och faktiskt känt en saknad här i livet, en saknad som höll i sig tills dess att jag testade Astrids ostar. De är fantastiska! Cheezly med ädelostsmak och den italienska är mina absoluta favoriter tätt följt av Jeezlyn med örter, den smakar exakt som komjkölksost. Alla Astrd och Apornas produkter hittar ni här, väl värt varenda krona.

15. En grej som gör mig vansinnig i vardagen.

Otrevliga människor. Alltså kom igen, hur svårt kan det vara att bete sig som normalt folk när en besöker stadens offentliga rum? Jag fattar inte varför så många människor är så jävla sura, alltid, hela tiden, överallt.

Ta storhandlingen på Willys som exempel. Genomsnittstid vi befinner oss i affären när vi handlar 40 min, genomsnitt antal surhuvuden: 3 och det är varje gång vi handlar. Antingen är det någon som knuffas, kör på en med vagnen eller som försöker trängas i kön. För att inte tala om sura suckar och "men åhhhande" oftast från medelålders kvinnor och män. Jag blir så trött på det, varför är det så svårt att vara lite trevlig och säga tack och ursäkta och kanske stå i kö som alla andra? Ett annat exempel är systembolaget, jag var där igår för att köpa en flaska whiskey till H. Antalet medelålders män som knuffade mig i just whiskeygången? 2, på ungefär femton minuter utan att säga så mycket som ursäkta eller kan jag få komma förbi. Ok, den ena sa faktiskt "flytta på dig!!"

Är det bara jag eller har mänskligheten blivit surare och mer ohyfsad? Och med mänskligheten i det här inlägget så lutar jag lite åt alla medelålders människor i Malmö. Att inte få ett tack, ett ursäkta och att människor inte ens bemödar sig att svara på frågor  gör mig vansinnig i vardagen.

14. Om jag blev tvingad (under pistolhot) att byta liv med någon i en tv-serie…

Om jag blev tvingad att byta liv med någon i en tv-serie så skulle det vara Mowgli i Djungelboken. Så coolt att bo i djungeln och leva med vargar.

13. Kolla! Här är en bok som jag tycker är ful..

Familjen i det moderna. Titeln är sådär skojig - innehållet superintressant! Den här boken är riktigt, riktigt ful när det kommer till omslaget. Layouten typsnittet, färgerna. Blä!

Tur att innehållet är lite mer spännande. Synd bara att så få öppnar den på grund av den tråkiga utsidan. Och precis nu så insåg jag. Jag har glömt att publicera inlägget med den snygga boken! Nummer 10 tror jag visst att det var. Måste genast ordna!

12. Hepp! Dagens tv-tips.

Jag har faktiskt inget tv-tips att komma med för jag tittar så väldigt sällan på tv och när jag väl gör det så zappar jag mest runt. Jag kan omöjligt följa en serie eller hålla tider och passa filmer (tack för internet, stream och play-tv!).

11. Den bästa grönsaken är ju som vi alla vet…

Idag är jag sent på det för jag har varit på Frida kahlo utställningen på Arken och haft en helt fantastisk dag tillsammans med fina människor.

Men ja, grönsaker var det. Den bästa? Avokado! Förutsatt att vi nu räknar den som en grönsak och inte som en stenfrukt vilket jag faktiskt har för mig att det är. Annars säger jag tomater, helst solvarma direkt från växthuset.

10. Kolla! Här är en bok som jag tycker är snygg.

Snygga boken kommer först idag, på dag 14 därför att jag helt glömt bort det. Illa, illa. Jag älskar böcker och köper ganska ofta böcker baserat på utseendet. Denna boken fick jag av en person som då stod mig väldigt nära och jag blev verkligen glad, den är helt f a n t a s t i s k. Allt från bilderna till omslagen och bindningen. Dessutom superspännande innehåll.

9. En grej jag skulle vilja vänja mig av med.

Att stanna uppe halva nätterna istället för att sova. Allting blir så mycket lättare då.

8. Om jag blev tvingad (under pistolhot) att hångla med en författare…

Så skulle det vara Charlotte Roche. Hon den där tyskan som skrev Våtmarker någon gång för längesedan. Inte för att det var under pistolhot utan därför att hon skrivit just Våtmarker.

Vi skulle hångla och hon skulle berätta om boken för att jag tycker att den är fantastisk och för att jag älskar hennes hittepå-ord och att jag tycker att det är coolt att hon låter en ung kvinna som styrs av sina sexuella drifter ha huvudrollen utan att moralisera över det.

7. Kolla! Här är en bild på stället där jag oftast sitter när jag bloggar.

Här har ni det, skrivbordet, i all sin stökighet och prakt. Väldigt mycket tvåsamhet också, min stol till vänster och Hs till höger. Jag drömmer om att ha ett välstädat skrivbord men verkligheten är långt ifrån, istället blir "kontoret" som är ett genomgångsrum en avlastningshörna där all skit och alla prylar som är bra att ha men som vi aldrig vet var vi skall göra av får samsas i mer eller mindre kaosartade högar tillsammans med räkningar, träningsscheman och annat viktigt. Men jo, det är här jag brukar sitta när jag sitter vid datorn såvidare jag inte flyr ut i köket.

6. Hepp! Dagens boktips.

Min mormor hälsar och säger förlåt.

Såklart.

Efter sextio sidor hade jag bölat två gånger och skrattat hur många gånger som helst.  Det är den bästa bok jag läst på mycket lång tid. Jag fängslas av Fredrik Backmans sätt att skriva med meningar som sitter som knytnävsslag rakt in i hjärtat och den där vidunderliga kärleken som är närvarande precis hela tiden. Det är så mycket humor och rädsla i en salig blandning att jag blir lite pirrig i bröstet när jag tänker på det.

Hans sätt att måla upp karaktärerna med sådana detaljer att jag ser dem framför mig i rummet under tiden jag läser, det blir nästan overkligt och nog är det så att hans karaktärer är fantastiska. Utanförskapet, ångesten och känslorna, överlevnadsinstinkten och igenkänningsfaktorn. Denna boken är ett måste!

5. Det bästa snackset är ju som vi alla vet…

POPCORN. Alltså, hur kan det vara så att inte alla har insett det? och fattar ni att vissa människor inte gillar popcorn?! Det är tokigt. Själv älskar jag popcorn, bäst tycker jag om lättsaltade men jag är verkligen inte kräsen när det kommer till den perfekt puffade majsen, grillkrydda, citronpeppar och dill fungerar också utmärkt. Variationsmöjligheterna är nästintill oändliga: spispoppade, micropop, färdigpoppade eller poppade i popcornmaskin och sen alla oändliga kryddvariationer. Nu ska jag gå och poppa ett gäng i min fantastiska popcornmaskin.

4. Kolla! Här är en bild från mitt vardagsrum.

Jag fullkomligen älskar vår lägenhet och alla rum, förutom det skabbiga gamla badrummet som kommer med den.

Vardagsrummet är ett av de rum som vi spenderar mest tid i. Det är här vi käkar frukost i veckorna de dagar som vi inte äter på jobb/förskola, det är i den stora soffan vi smälter samman i en stor hög efter en jobbig arbetsdag och det är här vi samlas kring det runda bordet och spelar sällskapsspel. Här hålls många föreningsmöten, skräckfilmskvällar och tv-spels-turneringar och jävlar i min låda vad det kan lekas mycket på golvytan i vardagsrummet.

3. En grej jag skulle vilja lära mig.

Förutom min mentala checklista så har jag en liten bok där jag skriver ner saker som jag skulle vilja lära mig och andra saker. Saker som jag kan men som jag skulle vilja bli bättre på. I min lilla bok står det att jag skulle vilja lära mig saker som att gå på lina, prata tyska flytande, göra en inbakad fläta, hoppa fallskärm, lära mig latin, baka gott bröd med en massa nötter och fröer i. Lära mig mer om näringslära och att jag skulle vilja lära mig yoga, bli bra på att dyka på djupt vatten och kitesurfa. Det står en massa andra saker också - blanda annat att jag skulle vilja lära mig åka rullskridskor och att spela roller derby - men det är en helt annan historia, jag har skrivit på listan i flera år. Jag tänker att det är sjukt praktiskt att ha en liten bok med en massa nedskrivna grejer då den dagen då jag har en hög med tid över kommer. Då skall jag välja och vraka bland alla fantastiska grejer jag skrivit ner. I väntan på att denna dagen kommer så försöker jag beta av några poster i taget.

Det står också att jag skulle vilja lära mig att lyssna på mig själv och så är det. Jag tror att om jag hade varit lite bättre på att lyssna på mig själv och på att faktiskt prioritera mig och göra mer avvägande när det kommer till olika val så hade jag kunnat att undvika många kraschlandningar och mycket frustration. 2014 är förändringarnas år (och hästens!) och i år skall jag försöka att blicka inåt, göra en del omprioriteringar och faktiskt lyssna på mina egna behov.

2. Om jag blev tvingad (under pistolhot) att tatuera in ett citat från en låttext i svanken…

Damn.
Den här utmaningen går ut hårt, detta var en svår en. Den är svår av två anledningar.
1) jag är inte jättebra på låttexter, det krävs mer än  rätt många lyssningar för att orden skall sätta sig, oavsett om jag tycker att låten är ett jävla mästerverk eller ej och
2) jag är lite allergisk mot det här med text och citat. Jag får utslag av alla underfundiga citat och strofer som "betyder allt" och "symboliserar" allt från en trasig uppväxt till en tonårsfylla till ett krashat äktenskap. Ni vet väggorden? Jag får andningssvårigheter varje gång jag stöter på ett "fånga dagen" eller ännu värre ett "KÖK" ovanför dörren till just köket.
Men mja. Om jag ändå skulle välja något (med eller utan pistol) så är min första tanke att det skulle det bli något med antingen kent eller ebba grön eller nordman bara för att. Sån är jag.
Och precis när jag skrivit färdigt meningen här ovanför så slår det mig..
I helvete heller att det skulle bli det. Det skulle bli den hör strofen:
When I'm too damn old to sit a horse, I'll steal the warden's car
Break my ass out of this prison, leave my teeth there in a jar
You don't need no teeth for kissin' gals or smokin' cheap cigars
I'll sleep with one eye open, 'neath God's celestial stars
Japp. Det skulle bli ett Tom Russel citat. Rätt otippat, eller hur.

Nyårsafton 2013

Så var den över, Nyårsafton 2013 och jag kan inte tänka mig ett bättre sätt att spendera den på än så som det blev. Hemma tillsammans med just dom som jag mår bra av att ha nära, den älskade familjen och kära vänner i en salig blandning med god mat och gott vin. Många skratt och mycket, mycket bubbel.

2014 är förändringarnas år som en vän till mig uttryckte det och visst håller jag med. Det blir inga nyårslöften som är svårhållna för min del och därför inga misslyckande, ingen hets. Det blir istället fokus på det som är viktigt och en del omprioriteringar som inte är direkt nya men som fått sjunka in en längre tid och kanske syns först nu och jag har lovat mig själv att jobba på att bli lite bättre på att blicka inåt, bli mer lyhörd när det kommer till mig själv.

1. Kolla! Här är en bild jag gillar som jag hittade i min telefon.

Idag blir första dagen på Onekligens bloggrubriker. Skoj!

Här kommer bilden, en bild som jag verkligen, verkligen gillar att titta på för jag blir sådär ända in i hjärtat bubblig av lycka över att ha en sådan fantastisk familj. Skittöntigt men så sant.

Onekligens bloggrubriker

Coola Onekligenhar knåpat ihop ett gäng rubriker för januari månad. Självklart är jag pepp på denna utmaning, speciellt eftersom att jag missade alla roliga julkalendrar.


Rubrikerna:


1. Kolla! Här är en bild jag gillar som jag hittade i min telefon.

2. Om jag blev tvingad (under pistolhot) att tatuera in ett citat från en låttext i svanken…

3. En grej jag skulle vilja lära mig.

4. Kolla! Här är en bild från mitt vardagsrum.

5. Det bästa snackset är ju som vi alla vet…

6. Hepp! Dagens boktips.

7. Kolla! Här är en bild på stället där jag oftast sitter när jag bloggar.

8. Om jag blev tvingad (under pistolhot) att hångla med en författare…

9. En grej jag skulle vilja vänja mig av med.

10. Kolla! Här är en bok som jag tycker är snygg.

11. Den bästa grönsaken är ju som vi alla vet…

12. Hepp! Dagens tv-tips.

13. Kolla! Här är en bok som jag tycker är ful..

14. Om jag blev tvingad (under pistolhot) att byta liv med någon i en tv-serie…

15. En grej som gör mig vansinnig i vardagen.

16. Kolla! Här är en bild från mitt sovrum.

17. Den bästa osten är ju som vi alla vet…

18. Hepp! Dagens filmtips.

19. Kolla! Det här är ett fynd jag gjorde en gång.

20. Om jag blev tvingad (under pistolhot) att spela huvudrollen i en film...

21. En grej som får mig att vilja vråla HIGH FIVE! i vardagen.

22. Kolla! Här är en favoritbok från min bokhylla.

23. Hepp! Dagens musiktips.

24. En grej jag borde ta tag i.

25. Kolla! Här är en bild från mitt kök.

26. Den bästa frukosten är ju som vi alla vet…

27. Om jag blev tvingad (under pistolhot) att spela i ett band…

28. Kolla! Här är en bok jag vill o-tipsa om.

29. Hepp! Dagens middagstips.

30. En grej jag är himla bra på.

31. Den bästa fikan är ju som vi alla vet...

jag fick en present..

När jag kom hem efter en lång, lång dag på jobb stod det en liten tomteprydd papperspåse och väntade på mig vid dörren. I påsen låg det här fantastiska halsbandet som Sara gjort a en cymbal. Världens finaste! Jag blev helt lipig och darrig på rösten för att hon tänker på mig. Fatta vilken grej! Så HIMLA snällt!

Hon finns på etsy under namnet Rubbocalyptica

Try-outs are done!

Uttagningarna till den träningstrupp som senare kommer att utgöra det svenska landslaget i roller derby 2014 är färdiga och under natten till idag så gick det ut ett mejl till alla de spelare som deltog i try-outen förra helgen. Facebook svämmar över av glada såväl som ledsna statusuppdateringar och det vibrerar av förväntningar. Träningstruppen som har tagits ut är dynamisk, stark och har alla möjligheter i världen att komma långt under det kommande året. Som coach är det fantastiskt att få ta del av denna resa och kunna stå utanför och titta, reflektera och dokumentera, att få vara den som hjälper till att styra maskineriet i rätt riktning. Jag är stolt över hur långt svensk derby har kommit, för tre år sedan kunde de flesta av oss knappt någonting och idag är vi starka, stabila och har en rakt uppåtgående utvecklingskurva.

Derby blir vad vi som utövar sporten gör det till, by the skaters - for the skaters och nu skriver vi ny  svensk idrottshistoria.