måndag, april 28, 2014

COMIN UP: SMÖRGÅSBRAWL













Så snart är det dags att åka till London igen, denna gång med Team Sweden och det kommer att bli så grymt! Alla bouts spelas under lördagen, först möter vi Team England och sedan spelar Batter C mot Cambridge Rollersbillies och som avslutning på dagen så kör Team Sweden mot Brawl Saints. Den här våren och sommaren  bjuder på så mycket derby att det för mig är omöjligt att tacka ja till allting (till exempel USA-resan) men det finns inte en chans i världen att jag missar denna episka helg i slutet av maj!  Derby i toppklass på europeisk mark, det är fina grejer det.Är du också sugen på att komma?  Läs mer om hela helgen på facebookeventet. Själv drömmer jag om en gulblå hejaklack som står och skriker i kurva tre i Crystal Palace. Det hade varit riktigt fint.

söndag, april 27, 2014

Kalaslördag och träningssöndag

Så har vi äntligen, äntligen, äntligen kunnat ha fyraårskalas för W. Ett utomhuskalas med ballonger, vimplar, såpbubblor och vattenpistoler.  En riktig hit blev det med sommarvärme, korvgrillning, fiskdamm och mängder av lek. Kalasnoob som jag är hade jag satt tiden 12 - 14, tur att det finna andra föräldrar som vet att barn gärna leker längre än så och inte planerar in någonting under eftermiddagen, sista gästerna lämnade gården vid fyratiden. Om det inte hade varit för att vinterkräksjukan slog ut oss något så överjävligt hårt i januari så hade jag nästan önskat att  vi alltid skulle ha sommarkalas. Det är så mycket lättare att vara utomhus och sociala kontakter med förskoleföräldrar som en inte riktigt känner går så mycket lättare under en ljusblå himmel med gassande sol än i en trång lägenhet i slutet av januari. Enda missödet under kalaset var att jag råkade slå sönder ungefär tio koppar, dvs. 80% av vårt porslin precis när gästerna kommit. Smällar en får ta eller? Dessutom vill jag minnas att det finns ett gammalt ordspråk som lyder inget kalas utan kras. Inser nu också att jag måste handla nya muggar och har börjat snöa in på Muminmuggarna. Åh. Tänker ofta på hur stor min samling varit vid det här laget om jag köpt på mig en  varje gång jag varit i Finland för att spela bout...

Sommarvärmen håller i sig, termometern har visat över 20 grader hela helgen och och sanningen skall fram så var jag allt annat än sugen på att spendera dagens varmaste fyra timmar i en svettig träningshall men jag gjorde det ändå och jag hade jätteroligt! Jag har börjat coacha en del igen efter några månaders stopp och jag njuter av varje sekund. Det är roligt och  utmanande och framförallt så känner jag att det gör mig till en mycket bättre spelare därför att jag reflekterar så mycket mer. Så en och en halv timmes coachande, sedan en periodsreffande som outside packref och två perioders scrimmande summerar min derbysöndag rätt bra.

tisdag, april 22, 2014

måndagstisdag

En ny vecka, också denna med fyra dagar och känslan av att det är måndag hela dagen, en måndagstisdag helt enkelt. Fyra dagars ledighet och vårvärme satt som en smäck och jag känner mig som en ny människa, eller i alla fall en mycket mindre trött människa. Jag är stark, benen känns pigga och det bor en lättnad i mitt bröst, en känsla av förväntan och pepp. Det här kommer att bli en fantastisk vår och sommar. Responsen på mitt förra inlägg har varit mycket större än vad jag kunnat ana. Jag har fått många mejl och många kommentarer både här, på facebook och när jag träffat ligakamrater och jag tänker att jag nog återkommer till det. Att det behöver stötas och blötas mer och dessutom så har en del av era kommentarer sått tankefrön och frågeställningar som jag nog måste besvara på men det får komma sen när jag landat ännu lite till i alltihop. Nu är det jobb, sol och lekplatshäng som gäller.

måndag, april 21, 2014



Hittade dessa bilderna i en gammal mapp på datorn och kände direkt hur peppen spred sig i hela kroppen. Snart selar vi mot USA igen! Förutom dom här två gamla godingarna (som jag inte vet vem som fotograferat)  hittade jag en hel del annat spännande. Om jag uttrycker mig som så: det har hänt mycket sedan 2010 då jag började med roller derby. Det känns som att det är en annan sport vi spelar nu.


söndag, april 20, 2014

Att inte åka till USA
































Crime City Rollers är mitt uppe i förberedelserna inför USA-resan som sker i början av juni i år. I tretton dagar skall CCR åka från NEw York upp mot Philadelphia för att där delta i ECDX. På vägen kommer laget att spela en rad uppvärmningsbouts mot högt rankade WFTDA-lag och jag kommer inte att följa med. Jag skall stanna hemma. I månader och veckor har jag grubblat på detta beslut, försökt att få ihop livspusslet med alla derbyresor och sakta men säkert  insett att jag inte fixar det. För första gången sedan sommaren 2010 då jag började med derby så känner jag att jag inte kan följa med på ett derbyevent på grund av familjen. Det är inte rätt mot någon. H jobbar och att lämna W till olika barnvakter känns inte rätt. Att åka till USA på en så pass lång resa och inte vara närvarande hundraprocent därför att tankarna är hos W i Sverige känns inte heller rätt. Innerst inne har jag nog vetat om att detta inte är min resa, peppen har inte riktigt infunnit sig och jag har mest haft  ångest över det. Känt att det är någonting jag måste ta tag i i framtiden men inte nu och det är inget bra tecken. Jag har världens bästa familj omkring mig och jag vet att dom tillsammans hade fått det att funka, stöttat mig i att åka till USA för det är sådana dom är. Dom förstår vilken chans det är, ser alla möjligheterna men jag kan inte tacka ja till deras hjälp därför att jag vet hur mycket jobb det hade inneburit för dem. Mitt mammahjärta säger nej och jag måste följa det.

Jag har grubblat och grubblat, vridit och vänt. Lekt med tanken på att åka en del av tiden, att ta med W och försökt se det från alla möjliga olika synvinklar men det går inte. Till saken hör också att det är så mycket annat som händer också. Det handlar inte enbart om tretton dagars USA - resa utan det är träningsläger och derby tre helger av fyra redan i maj, och ytterligare två helger i juni. För att kunna vara med på  det och göra ett bra jobb i Team Sweden så måste jag prioritera. Men fy fan vad jag har grubblat och vägt för och nackdelarna emot varandra och jag har mått riktigt dåligt under processen. När jag väl hade fattat beslutet och sa det rakt ut för första gången, det var först då det  kändes bättre. Hur det känns nu? Jag vet inte riktigt. Jag känner att jag har fattat ett riktigt beslut men jag är också medveten om vad jag missar och det är klart att det skaver, sticker och känns obekvämt. Och för att inte tala om denna rädsla, rädslan över att lämnas utanför gemenskapen i laget, tappa sin plats i lineupen och halka efter i utvecklingskurvan. Jag är så smärtsamt medveten om allt detta och klart att en del av mig är rädd att jag skall känna att jag gjort mitt livs misstag.. och ändå så vet jag att det här är det enda rätta.

Påsk och traditioner

Hur firar ni påsk och andra traditioner? Jag har inte riktigt funderat över hur vi gör förrän nu, W är fyra år och det blir viktigare och viktigare för honom att vi alla är tillsammans och att vi gör likadant varje år. Att skaffa sig egna traditioner inom den närmsta familjen är spännande och nytt för mig. Det får mig att reflektera över hur mina föräldrar gjorde när jag var barn och fundera kring hur jag vill ha det nu i vuxen ålder. Jag skulle ljuga om jag inte sa att det har blivit viktigare att dra paralleller mellan mitt föräldraskap och mina föräldrars i takt med att W blir äldre.

Jag minns mina barndomspåskar som helt fantastiska. Det var ledighet och fest. Huset städades, beroende på när påsken inföll var pappa mer eller mindre upptagen med jobb, lantbrukare som han är, men tiden för äggmålning och äggpickning fanns alltid där. Ibland var det enbart vi i den närmsta familjen och ibland kom det gäster, det var inte så viktigt att vi var mycket folk - utan att vi var alla tillsammans i familjen. För att inte tala om äggjakten, åh denna fantastiska tradition som min mamma har slitit med så länge jag kan minnas. En skattjakt utan dess like över gårdsplanen, inomhus, ut i trädgården igen och sedan vidare över gården. Små ledtrådar, gåtor och rebusar i färgglada ägg, gömda med omsorg och kärlek till både mig och min bror. Skatten var ofta en present, ibland stor och ibland liten och lite godis och jag hoppas att jag aldrig glömmer den där triumferande känslan när sista ägget hittats, stoltheten i bröstet över att ha klarat hela skattjakten och mamma och pappas glada tillrop. 

Det är exakt den typen av traditioner som jag vill föra vidare i min familj. Sådant som spelar roll, sätter spår. Blir viktigt och ihågkommet. I år firar vi påsk (så mycket påsk en nu kan fira utan att vara kristen..) i huset vid havet  men också i Malmö. Vi delar upp tiden så att vi hinner med det bästa av båda världarna och det passar oss perfekt. Långfredagen bjöd på äggjakt och påsklunch och igår skrotade vi runt i strandhuset, hängde på stranden och njöt av att kunna ligga på en filt på en grön gräsmatta och känna solen värma. Den här helgen har varit fullkomligen fantastisk och det bästa är att halva ledigheten är kvar.

havet alltså!





lördag, april 19, 2014

SÅ peppiga kommentarer!

Alltså hörrni, jag tror inte att ni förstår hur peppad och glad jag blir av en del kommentarer här på bloggen. Det betyder verkligen jättemycket att ni tar er tid att läsa och kommentera när det är något som faller er i smaken eller när jag skriver något som ni inte håller med om men sådana här genomsnälla och peppiga kommentarer, dom får mitt hjärta att kännas luddigt och att ni tar er tid att skriva så fint om mig till mig betyder så himla mycket.


fredag, april 18, 2014

Äntligen påsklov!

Det var med lätta steg och en bubblande glädje som jag tog mig till den sista träningen innan påskuppehållet igår. I vanliga fall brukar jag vara trött och seg under torsdagarna eftersom att jag måste gå upp så tidigt för att hinna till jobbet i tid. Jag gick upp precis lika tidigt som vanligt igår men peppen inför en långhelg och vetskapen om att jag kan skrota runt hela helgen gav mig mycket energi. 

 Jag har inte varit så pepp på träningen under de senaste månaderna, saker och ting har varit jobbiga och jag har behövt fatta en del svåra beslut. Vägen till att bestämma sig har varit lång för mig, lång och svår och snårig och jag har vägt fördelar mot nackdelar och känslan som infann sig i bröstet när jag uttalade mitt beslut högt för första gången var enbart lättnad. Jag vet att det här är rätt för mig och det är enbart det som spelar någon roll just nu. Lite frukost nu och sedan packar vi bilen och drar till huset vid havet för att tanka energi och hänga med resten av familjen. Detta kommer att bli en fin påsk.

torsdag, april 17, 2014

Team Sweden spelar mot Team USA

I vinter är det dags för en ny världskupp, i år kommer den att hållas i Dallas. Vet ni vad bästa uppvärmningen är inför denna episka turnering? Jo, att spela mot världens bästa roller derbylag. Gissa vad vi skall göra sista helgen i juni? Exakt! Vi skall bouta mot USA ännu en gång, denna gång i Stuttgart och jag hoppas verkligen att det är i samma arena som CCR boutade i för något år sedan för jag fullkomligen älskade allt med den hallen. Golvet, ljudet, läktarna, omklädningsrummet, allt var gött! Jaja, i alla fall, i samband med dettta episka bout kommer USA också att spela mot Tyskland samt hålla ett tvådagars bootcamp. Tydligen så är det så att boutet kommer enbart att vara öppet för bootcampdeltagarna. Men i stora drag är det tredagars bootcamp på två tracks och två bouts under helgen.  När jag tänker på det så känns det lite som att jag kommer att kissa på mig, kommer också på mig själv med att tappa fokus på grund av all peppighet jag känner så nu har jag gett mig tänka-på-derby-förbud i alla fall under jobb vilket leder till att jag ligger och känner mig helt kissnödig av pepp och förväntan om kvällarna när jag skall sova så jag kommer inte till ro och har nu extremt minus på sömnkontot. Tur att det snart är långhelg. Maj och juni är fullspäckade med derby, tur att jag har semester sen så att jag kan vila upp mig och spendera lata dagar i huset vid havet och hänga i Folkets Park med W och hälsa på H när han är på festivaler och jobbar. 2014 är hästens år. Hästens år kommer att vara ett hårt men episkt år.

onsdag, april 16, 2014

Hejdå lilla kaninen!

Ni vet den där kaninen som vi hittade på mitt jobb? En tamkanin helt ensam i centrala Malmö? Den som fick flytta in här hos oss och som nästan blev en del av familjen direkt? Den har fått ett nytt hem hos en barnfamilj med andra kaniner. Ett problem löst!

Help sending CCR to ECDX

'

Snart, snart, nåja, i juni för att vara mer exakt kommer CCR att åka till USA för att spela en rad bouts och vara med i turneringen ECDX. 2014 är året då många europeiska ligor tar sig över till det förlovade (hawhaw) landet i väst och klart att CCR gör detsamma. The sky is the limit och vi kan göra precis vad vi vill men för att göra det så kan vi behöva lite hjälp. Vi har bland annat en insamling via Indiegogo där en kan skänka pengar, vartenda bidrag tar vi tacksamt emot. Vi säljer merch och vi ordnar fund-raisers och bootcamps. Känner du till någon som kan tänka sig att sponsra oss så kan du väl skrika till? 


lördag, april 12, 2014

Anarchy in the UK 2014 Its on!

En halvdag med nätverksträff och konferensande var ungefär vad jag mäktade med. Barnvaktslösheten och käsnlan av att behöva tanka närhet med familjen gjorde sig påmin och jag orkade inte jonglera med alternativa lösningar vilket känns lite sorgligt men ändå helt okej. Jag har aldrig missat några diskussioner under en nätverskträff innan och visst, jag är ledsen över att inte kunna delta i givande diskussioner och pusha den svenska derbyn framåt och få ta del av alla spännande diskussioner men samtidigt så lugn och trygg med vetskapen om att det är de andra kloka, trygga representanterna som fattar beslut. Det är en mycket handlingskraftig grupp med kvinnor som både vill och verkar för den svenska derbyns bästa. Så istället för att hänga på hotellet och nätverka efter en lång dag full av derbydiskussioner sitter jag här i soffan tankad med kärlek från en febrig fyraåringskropp och lyssnar på sovandetagen genom den öppna sovrumsdörren. Jag har tända ljus och en  kopp te och tittar på livestreamen (precis som hela resten av derbyvärlden som inte kan vara i London just nu...). Rocky Mountain Rollergirls, Toronto Roller derby, Detroit Roller Derby Girls och London Rollergirls drabbar samman på Europeisk mark i London. Anarchy in the UK 2014 har äntligen börjat. Vi snackar derby i världsklass, topp tio nivå och London är i toppform. London vs. Detroit: 311 vs. 22, London vs. Toronto: 477 vs. 41 och nu halvtid mellan London och Rocky Mountain där London tagit ledningen. Livet är mer än okej just nu trots att det inte blir som planerat, tänkt och förväntat och trots att snorigheten  och hängigheten aldrig verkar ge med sig.

fredag, april 11, 2014

Våren, våren jag vill ut och möta dig



Sängläget börjar tära på mig nu. Jag är fan inte gjord för att inte vara igång. När jag vilar skall det vara för att jag har valt det själv och inte av någon annan anledning. Jag vill ut och möta våren. Andas frisk luft i huset vid havet eller på landet. Snusa på körsbärsblom och plocka små, skira vårblommor och njuta av vårsol genom nyputsade fönster. Okok, allting går åt rätt håll - jag mår betydligt bättre nu än vad jag gjorde under morgonen och det går inte att jämföra med hur risigt jag mådde under gårdagen. Imorgon är det nätverksträff, håll tummarna för att jag mår ännu bättre under morgondagen å att jag kan vara med.

Ingen fredagsfys här inte

Det är inte tal om någon fredagsfys idag inte då jag får blodtrycksfall och svimningskänslor av att flytta mig mellan soffan och sängen.  Igår när väckarklockan ringde 05.30 kände jag mig tröttare än vanligt, speciellt med tanke på att jag inte tränat speciellt hårt dagen innan och faktiskt fått i alla fall sju timmars sömn. Skitsamma, en kaffe och sedan iväg till jobb för att vara på plats i tid att öppna förskolan. Jag kom ungefär hundra meter hemifrån på cykeln innan jag fick hoppa av och gå i sakta mak istället för att trampa vidare, väl framme på förskolan blev det värre och värre för varje timme som gick och strax efter klockan tio fick jag gå hem. När jag kom hem visade termometern på 39.3 grader och H som jobbade hemifrån igår fick hjälpa mig i säng och där har jag legat sedan dess med undantag för ett och annat soffbesök.  Jag har känt mig sliten och hängig en längre tid och hela förra veckan så hade jag ont i kroppen som innan en influensa bryter ut men det kom aldrig något mer. Jag kände mig febrig men hade ingen förhöjd temperatur och det kändes bättre under helgen och i måndags och tisdags på träningen var jag mer än ok, jag kände mig stark och pigg. Uppenbarligen har skiten legat i kroppen hela tiden och när jag tänker efter har jag känt mig mer eller mindre hängig länge, länge, kanske i tre, fyra veckor nu. Helgens planer står på hold så länge, sannolikheten är stor att allt får ställas in för nu måste jag ta hand om mig själv och bygga upp mitt immunförsvar. Jag skall bli stark igen så fort den här influensan lämnat min kropp.

onsdag, april 09, 2014

K som i Kvinnohat


"– Kvinnor måste tänka på hur mycket de dricker. De vet vart det kan leda,"

Jo, det är klart att det är kvinnors fel att män våldtar och det är klart att kvinnor måste ta ansvar för vad män gör. Hur skulle samhället annars se ut?  Jag blir så trött.

lördag, april 05, 2014

Vi måste prata om det här med helg!

Alltså, vi måste prata om det här med helg! Helg, så fantastiskt, underbart, befriande, peppande och helt fantastiskt. Jag hade älskat att ha tredagarshelger (vem hadeinte det egentligen?) och jag njuter verkligen av helgerna ljust nu. Det är inte det att jag inte gillar mitt jobb, jag trivs verkligen där och det finns ingenting annat jag skulle vilja göra rent yrkesmässigt just nu än det jag gör måndag till fredag varje vecka så det handlar inte om det. Veckorna går i hundranittio. Dagarna på jobb flyger förbi och det känns som att jag inte har tid att sitta ner ens en gång för det är så mycket spännande som händer. Det är olika projekt, lekar och upptäckande i ett och parallellt med det så går min hjärna på högvarv, jag vill skapa barnens bästa förskola och då krävs det mer än lite. Sedan är det facket och utbildningar och andra spännande saker som fortfarande är lite hemliga men jätte, jättepeppande och tiden bara rusar iväg.. Men helgerna. åh, alltså denna känsla när det är fredagseftermiddag och jag säger hejdå till alla ungar och vuxna och stänger dörren till jobb bakom mig och cyklar hemåt med vinden i håret och ett leende på läpparna och peppen i magen. Alltså denna känsla, den är oslagbar och jag tror faktiskt inte att jag någonsin tidigare i mitt liv njutit så mycket av helgerna som jag gör nu. Kanske har det något att göra med våren? Fredagskänslan i bröstet kan bäst liknas vid den som vilade i maggropen på skolavslutningarna när ett långt och mycket magiskt sommarlov skulle till att börja.

Att få tillökning i familjen.

Nej, jag är inte gravid. Däremot har vi fått en pälsbeklädd tillökning i familjen, mycket tack vare ungarna på jobb. Vi var ute på lekplatsen som ligger intill förskolan nu i veckan och barnen kommer springandes, ropar att det finns en kanin. Ja, visst finns det vildkaniner här säger jag och vi smyger oss närmre för att kolla, men hörrödu, det är faktiskt inte en vildkanin säger en av ungarna då, den är tam. Och visst var den tam, jag och en kollega till mig kunde utan problem fånga den och uppe i famnen vill den gosa. Så där stod jag i onsdags i ett hav av barn med en tamkanin i famnen och visste inte riktigt hur jag skulle tackla det. Jag är för blödig för att släppa ner den, ignorera den och låta den försöka överleva utomhus själv när det är så uppenbart att det är en tamkanin som inte varit ute mer än högst ett par dygn. Vad jag gjorde? Jag ringde H som avbröt sit job och kom och hämtade kaninen. Efter en liten facebookefterlysning har vi nu både bur och vattenflaska och när jag slutade jobba så åkte vi till djuraffären och köpte allt annat som en kanin behöver ha.  

Så här är vi nu. Med kanin, temporärt i alla fall. En mycket, mycket tam kanin som gärna hoppar runt i lägenheten, somnar i ens knä och inte räds någonting alls. Katten Peppe tar det med skräckblandad förtjusning, kaninen vill komma lite väl nära och reagerar inte alls på hans försök att värja sig utan verkar mest se det som en rolig lek att skutta runt. Men det är temporärt och jag hoppas och tror att det är någon som saknar denna lilla varelse och gråter sig till sömns om nätterna över att den är borta och att denna någon ser en av alla de lappar vi satt upp i närområdet eller någon av efterlysningarna på facebook. Jag vägrar förlika mig med tanken att det är någon som kallsinnigt lämnat kvar kaninen ute att klara sig bäst den vill. Två veckor har vi sagt att vi skall ge det så länge innan vi diskuterar andra lösningar på kaninproblemet, hjälp mig at hålla alla tummar och tår för att den lilla kaninen hittar sin ägare under den tiden.

tisdag, april 01, 2014

sommartid.


Sommartid, s o m m a r t i d. Jag smakar på ordet och njuter. Det spelar ingen roll att det strular till en fyraårings dygnsrytm och leder till evighetslånga diskussioner om huruvida vi hinner läsa en eller två godnattsagor. Det är ljust och ljusare blir det och fåglarna kvittrar och överallt dyker det upp tecken som ett löfte om sommaren och värmen. På jobbet struntar vi i överdragsbrallor och vantar. Sitter ute i solen och bygger med lego, plockar med oss lite kritor och papper ut på gården. Hemma plockar jag in kvistar och omger mig med tulpaner. På bordet i köket står en vas med en kvist magnolia och i morse när jag satt  och drack mitt morgonkaffe så upptäckte jag att den börjat blomma. Våren är på intågande.

Derbyoverload


Om förra helgen var en perfekt balans av kvalitetstid med familjen och derby så var denna raka motsatsen. Hundra procent derby med bout mot STRD under lördagen och heldagsträning med Svenska landslagstruppen under söndagen 10  - 18.  Som lök på laxen fick jag feber under söndagen och mår nu som ungefär som en rutten banan ser ut. Jag är mörbultad, trött och frusen. Hur mycket minus det är på sömnkontot vill jag inte tänka på. Om det har varit värt det? Absolut. Jag njöt av varenda minut av lördagens bout. Stockholm var bättre den här gången och förtjänade verkligen sin vinst. Söndagens träning fick jag coacha en hel del av, kanske tur i oturen då jag verkligen inte var i skick att rulla på en sådan tuff nivå med feberfrossa och värkande leder. Det positiva då? W mår mycket bättre och är tillbaka på förskolan (äntligen - det tog 9 dagar!) och det har äntligen, äntligen börjat kännas som vår i Crime City. 

Läs mer om:

Related Posts Plugin for WordPress, Blogger...