Kent, vad är du för en jävla nisse egentligen?

Satte kvällskaffet i vrångstrupen när jag läste artikeln om Kent.  Kent som arbetar som regionsamordnare på fackförbundet Vision väljer att leva på en lön som är fjorton procent lägre än hans normallön. Det vill säga en lön där den genomsnittliga löneskillnaden (som för närvarande ligger på fjorton procent) är bortdragen från Kents normallön. Han lägger undan 4500 kronor av sin egen inkomst som han sedan ger tillbaka till sig själv. För att sätta fokus på ojämställdheten mellan kvinnor och män. Han twittrar om det. Han vill inte provocera men tror att "man kan behöva vara något drastisk ibland för att nå fram." Kent, tillåt mig skratta. Du, en vit man i medeleåldern med en lön över snittet väljer att SPARA 4500 av din lön. Det har absolut ingenting att göra med lönegapet mellan kvinnor och män. Att du sen är regionsamordnare på Vision och jobbar med jämställdhetsfrågor genom att starta en genusblogg som ingen kommenterar på är sorgligt men detta är verkligen inte vägen att gå för att få till en diskussion om "problemet." Vet du vad problemet är? Patriarkatet. Och du är en del av det.  Din idé är ingen jämställdhetskamp, det är ett hån mot den.

Ny dag, nya tag, ny pepp!

Livet är för kort för att levas med ångest. Depplisa där, ta dig i kragen sa jag till mig själv igår innan jag somnade och det gjorde jag. Jag är en sån där människa som brukar göra försök att ta sig själv i kragen, problemet är bara att mina kragar alltid brukar trilla av och jag faller lite hårdare för varje gång jag trillar ner.

Det får vara slut på det nu. Jag har inte plats, ingen ork och inte tid med att inte må bra. Det blev ingen film igår kväll, istället låg jag vaken och skrev. Försökte fundera ut vad det är som triggar min rastlöshet, de där stadierna där jag antingen börjar må superdåligt eller bara "lite" dåligt och jag tror att jag har kommit fram till det. efter snart 25 år med detta mående så har jag börjat lära mig mina mönster. Jag har handlingsplaner och strategier för att det skall funka och idag när jag närmar mig trettio så funkar faktiskt nästan allt.

Dagen idag kommer att bli en fantastisk dag, det är så det känns, på riktigt nu. Jag är inte orolig, ingen gnagande känsla i bröstet utan bara lugn. Jag dricker mitt morgonkaffe och W äter sin morgonmajskolv, det är det nya här hemma nu, kokt majskolv med smör. Vi planerar dagen och fixar de sista födelsedagspresenterna till min kära mamma för i dag så är det inte vilken dag som helst, nej det är hennes födelsedag och det skall firas rejält.

dagens insikt: om gnäll och missunsamhet

Livet handlar om val, medvetenhet och personligt ansvar. Ganska så ofta så träffar jag på folk som gnäller, gemene man gnäller ganska så mycket enligt min mening, och då menar jag inte det där positiva gnället som avlastar och får en att orka sig igenom vardagen utan det där destruktiva, tyck synd om mig gnället och jag fixar inte det. Speciellt inte när det inte sätts i relation till omvärlden, alltså när gnällaren inte reflekterar över  vad det gnälls om och hur det gnälls och speciellt inte när man inte inser att livet handlar om att göra val, val som antingen påverkar en negativt eller positivt. Det gnälls på partners- generaliseras på ett sexistiskt sätt - alla män är si, alla män är så. Det gnälls på osnutna, ouppfostrade ungar, sömnbristen, den obefintliga egentiden, att pengarna inte räcker till. Om uppsatsen som inte skriver sig själv, avsaknaden av kärleken i livet och i största allmänhet på livet som verkar skava, inte riktigt passa. Och skulle någon ha det bättre då kryper den allt som ofta fram, den där unkna, snorbeigea stanken av missunsamhet..

Igår befann jag mig mitt i en av dessa gnällbonanzor och jag som annars brukar vara tyst kunde inte hålla snattran, i vanliga fall brukar jag nicka lite grann, såja några åh, jasså, amenjomenvisst och i mitt stilla sinne vänta på den stunden då människan jag pratar med sätter saken i relation till omvärlden - till sin samtalspartner och reflekterar över att den rådande situationen faktiskt uppkommit på grund av val. Och igår så bara slank det ur mig, en mening som satte gnället i relation och som fick gnällfisen att reflektera över att livet består av val som påverkar en och som ändrar form på ens liv.

om att spendera tid på Hemnet

W har varit vaken sedan det fortfarande var mörkt ute och jag fördriver tiden med att gnugga mina grusiga ögon, pimpla kaffe och hänga på hemnet. Jag blir fan sjuk av längtan snart. Igår berättade Majsan om huset som hon och Tobbe var iväg och tittade på, det som skulle kunna vara deras drömhus och som istället visade sig vara en gigantisk kattlåda och för ett par ögonblick trodde jag att det var samma som vi var iväg och kollade på för ett par år sedan. Så var inte fallet och tacka fan för det, jag har aldrig varit med om något värre.

Just nu sitter alltså och plöjer hemnet för vad som känns som  femhundradeelfte gången och jag känner att det gör mer och mer ont i bröstet för varje klick (det går att liknas vid när man sitter och kollar hundarutanhem och liknande sidor) jag vill inte bo här. Jag vill mycket plats, vi skall ha en trädgård där vi kan odla grönsaker och blommor, en gunga i ett gammalt vindpinat träd och en sandlåda där barnen kan bygga slott. Fruktträden skall stå knotiga och digna av frukt och bärbuskarna ge god utdelning, huset i fråga har helst tinnar, torn och balkong och uteplats.  Öppen spis, ett stort badrum och ett kök där halva släkten får plats. Det skall vara nära till stan, vi skall bara behöva en bil och våra icke bilburna vänner skall kunna ta sig ut. Det skall finnas bra förskolor och skolor på gångavstånd och en bra mataffär.. Ni hör ju hur det låter. Det är praktiskt taget omöjligt att hitta något sådant. Jag klickar vidare på sidan och räknar lite och klumpen i magen blir ännu lite större. Helvete vad dyrt allting är, det rör sig om sådana fantasisummor att jag inte tror att det är sant. Konstaterar att vi nog stannar här ett tag till i vår trånga tvåa med minimal balkong och badkar som man inte riktigt kan ligga raklång i. Finns det hjärterum så finns det stjärterum, men ändå..

bildblogg

Man skulle kunna tro att det här är en renodlad bildblogg, så är inte fallet.

gårdagens insikt

FAn vad svårt jag har att respektera människor som saknar empati och respekt för andra medmänniskor och jösses vad det försätter mig i knepiga situationer.