tisdag, april 22, 2014

måndagstisdag

En ny vecka, också denna med fyra dagar och känslan av att det är måndag hela dagen, en måndagstisdag helt enkelt. Fyra dagars ledighet och vårvärme satt som en smäck och jag känner mig som en ny människa, eller i alla fall en mycket mindre trött människa. Jag är stark, benen känns pigga och det bor en lättnad i mitt bröst, en känsla av förväntan och pepp. Det här kommer att bli en fantastisk vår och sommar. Responsen på mitt förra inlägg har varit mycket större än vad jag kunnat ana. Jag har fått många mejl och många kommentarer både här, på facebook och när jag träffat ligakamrater och jag tänker att jag nog återkommer till det. Att det behöver stötas och blötas mer och dessutom så har en del av era kommentarer sått tankefrön och frågeställningar som jag nog måste besvara på men det får komma sen när jag landat ännu lite till i alltihop. Nu är det jobb, sol och lekplatshäng som gäller.

måndag, april 21, 2014



Hittade dessa bilderna i en gammal mapp på datorn och kände direkt hur peppen spred sig i hela kroppen. Snart selar vi mot USA igen! Förutom dom här två gamla godingarna (som jag inte vet vem som fotograferat)  hittade jag en hel del annat spännande. Om jag uttrycker mig som så: det har hänt mycket sedan 2010 då jag började med roller derby. Det känns som att det är en annan sport vi spelar nu.


söndag, april 20, 2014

Att inte åka till USA
































Crime City Rollers är mitt uppe i förberedelserna inför USA-resan som sker i början av juni i år. I tretton dagar skall CCR åka från NEw York upp mot Philadelphia för att där delta i ECDX. På vägen kommer laget att spela en rad uppvärmningsbouts mot högt rankade WFTDA-lag och jag kommer inte att följa med. Jag skall stanna hemma. I månader och veckor har jag grubblat på detta beslut, försökt att få ihop livspusslet med alla derbyresor och sakta men säkert  insett att jag inte fixar det. För första gången sedan sommaren 2010 då jag började med derby så känner jag att jag inte kan följa med på ett derbyevent på grund av familjen. Det är inte rätt mot någon. H jobbar och att lämna W till olika barnvakter känns inte rätt. Att åka till USA på en så pass lång resa och inte vara närvarande hundraprocent därför att tankarna är hos W i Sverige känns inte heller rätt. Innerst inne har jag nog vetat om att detta inte är min resa, peppen har inte riktigt infunnit sig och jag har mest haft  ångest över det. Känt att det är någonting jag måste ta tag i i framtiden men inte nu och det är inget bra tecken. Jag har världens bästa familj omkring mig och jag vet att dom tillsammans hade fått det att funka, stöttat mig i att åka till USA för det är sådana dom är. Dom förstår vilken chans det är, ser alla möjligheterna men jag kan inte tacka ja till deras hjälp därför att jag vet hur mycket jobb det hade inneburit för dem. Mitt mammahjärta säger nej och jag måste följa det.

Jag har grubblat och grubblat, vridit och vänt. Lekt med tanken på att åka en del av tiden, att ta med W och försökt se det från alla möjliga olika synvinklar men det går inte. Till saken hör också att det är så mycket annat som händer också. Det handlar inte enbart om tretton dagars USA - resa utan det är träningsläger och derby tre helger av fyra redan i maj, och ytterligare två helger i juni. För att kunna vara med på  det och göra ett bra jobb i Team Sweden så måste jag prioritera. Men fy fan vad jag har grubblat och vägt för och nackdelarna emot varandra och jag har mått riktigt dåligt under processen. När jag väl hade fattat beslutet och sa det rakt ut för första gången, det var först då det  kändes bättre. Hur det känns nu? Jag vet inte riktigt. Jag känner att jag har fattat ett riktigt beslut men jag är också medveten om vad jag missar och det är klart att det skaver, sticker och känns obekvämt. Och för att inte tala om denna rädsla, rädslan över att lämnas utanför gemenskapen i laget, tappa sin plats i lineupen och halka efter i utvecklingskurvan. Jag är så smärtsamt medveten om allt detta och klart att en del av mig är rädd att jag skall känna att jag gjort mitt livs misstag.. och ändå så vet jag att det här är det enda rätta.

Påsk och traditioner

Hur firar ni påsk och andra traditioner? Jag har inte riktigt funderat över hur vi gör förrän nu, W är fyra år och det blir viktigare och viktigare för honom att vi alla är tillsammans och att vi gör likadant varje år. Att skaffa sig egna traditioner inom den närmsta familjen är spännande och nytt för mig. Det får mig att reflektera över hur mina föräldrar gjorde när jag var barn och fundera kring hur jag vill ha det nu i vuxen ålder. Jag skulle ljuga om jag inte sa att det har blivit viktigare att dra paralleller mellan mitt föräldraskap och mina föräldrars i takt med att W blir äldre.

Jag minns mina barndomspåskar som helt fantastiska. Det var ledighet och fest. Huset städades, beroende på när påsken inföll var pappa mer eller mindre upptagen med jobb, lantbrukare som han är, men tiden för äggmålning och äggpickning fanns alltid där. Ibland var det enbart vi i den närmsta familjen och ibland kom det gäster, det var inte så viktigt att vi var mycket folk - utan att vi var alla tillsammans i familjen. För att inte tala om äggjakten, åh denna fantastiska tradition som min mamma har slitit med så länge jag kan minnas. En skattjakt utan dess like över gårdsplanen, inomhus, ut i trädgården igen och sedan vidare över gården. Små ledtrådar, gåtor och rebusar i färgglada ägg, gömda med omsorg och kärlek till både mig och min bror. Skatten var ofta en present, ibland stor och ibland liten och lite godis och jag hoppas att jag aldrig glömmer den där triumferande känslan när sista ägget hittats, stoltheten i bröstet över att ha klarat hela skattjakten och mamma och pappas glada tillrop. 

Det är exakt den typen av traditioner som jag vill föra vidare i min familj. Sådant som spelar roll, sätter spår. Blir viktigt och ihågkommet. I år firar vi påsk (så mycket påsk en nu kan fira utan att vara kristen..) i huset vid havet  men också i Malmö. Vi delar upp tiden så att vi hinner med det bästa av båda världarna och det passar oss perfekt. Långfredagen bjöd på äggjakt och påsklunch och igår skrotade vi runt i strandhuset, hängde på stranden och njöt av att kunna ligga på en filt på en grön gräsmatta och känna solen värma. Den här helgen har varit fullkomligen fantastisk och det bästa är att halva ledigheten är kvar.

havet alltså!





lördag, april 19, 2014

SÅ peppiga kommentarer!

Alltså hörrni, jag tror inte att ni förstår hur peppad och glad jag blir av en del kommentarer här på bloggen. Det betyder verkligen jättemycket att ni tar er tid att läsa och kommentera när det är något som faller er i smaken eller när jag skriver något som ni inte håller med om men sådana här genomsnälla och peppiga kommentarer, dom får mitt hjärta att kännas luddigt och att ni tar er tid att skriva så fint om mig till mig betyder så himla mycket.


fredag, april 18, 2014

Äntligen påsklov!

Det var med lätta steg och en bubblande glädje som jag tog mig till den sista träningen innan påskuppehållet igår. I vanliga fall brukar jag vara trött och seg under torsdagarna eftersom att jag måste gå upp så tidigt för att hinna till jobbet i tid. Jag gick upp precis lika tidigt som vanligt igår men peppen inför en långhelg och vetskapen om att jag kan skrota runt hela helgen gav mig mycket energi. 

 Jag har inte varit så pepp på träningen under de senaste månaderna, saker och ting har varit jobbiga och jag har behövt fatta en del svåra beslut. Vägen till att bestämma sig har varit lång för mig, lång och svår och snårig och jag har vägt fördelar mot nackdelar och känslan som infann sig i bröstet när jag uttalade mitt beslut högt för första gången var enbart lättnad. Jag vet att det här är rätt för mig och det är enbart det som spelar någon roll just nu. Lite frukost nu och sedan packar vi bilen och drar till huset vid havet för att tanka energi och hänga med resten av familjen. Detta kommer att bli en fin påsk.

torsdag, april 17, 2014

Team Sweden spelar mot Team USA

I vinter är det dags för en ny världskupp, i år kommer den att hållas i Dallas. Vet ni vad bästa uppvärmningen är inför denna episka turnering? Jo, att spela mot världens bästa roller derbylag. Gissa vad vi skall göra sista helgen i juni? Exakt! Vi skall bouta mot USA ännu en gång, denna gång i Stuttgart och jag hoppas verkligen att det är i samma arena som CCR boutade i för något år sedan för jag fullkomligen älskade allt med den hallen. Golvet, ljudet, läktarna, omklädningsrummet, allt var gött! Jaja, i alla fall, i samband med dettta episka bout kommer USA också att spela mot Tyskland samt hålla ett tvådagars bootcamp. Tydligen så är det så att boutet kommer enbart att vara öppet för bootcampdeltagarna. Men i stora drag är det tredagars bootcamp på två tracks och två bouts under helgen.  När jag tänker på det så känns det lite som att jag kommer att kissa på mig, kommer också på mig själv med att tappa fokus på grund av all peppighet jag känner så nu har jag gett mig tänka-på-derby-förbud i alla fall under jobb vilket leder till att jag ligger och känner mig helt kissnödig av pepp och förväntan om kvällarna när jag skall sova så jag kommer inte till ro och har nu extremt minus på sömnkontot. Tur att det snart är långhelg. Maj och juni är fullspäckade med derby, tur att jag har semester sen så att jag kan vila upp mig och spendera lata dagar i huset vid havet och hänga i Folkets Park med W och hälsa på H när han är på festivaler och jobbar. 2014 är hästens år. Hästens år kommer att vara ett hårt men episkt år.

onsdag, april 16, 2014

Hejdå lilla kaninen!

Ni vet den där kaninen som vi hittade på mitt jobb? En tamkanin helt ensam i centrala Malmö? Den som fick flytta in här hos oss och som nästan blev en del av familjen direkt? Den har fått ett nytt hem hos en barnfamilj med andra kaniner. Ett problem löst!

Help sending CCR to ECDX

'

Snart, snart, nåja, i juni för att vara mer exakt kommer CCR att åka till USA för att spela en rad bouts och vara med i turneringen ECDX. 2014 är året då många europeiska ligor tar sig över till det förlovade (hawhaw) landet i väst och klart att CCR gör detsamma. The sky is the limit och vi kan göra precis vad vi vill men för att göra det så kan vi behöva lite hjälp. Vi har bland annat en insamling via Indiegogo där en kan skänka pengar, vartenda bidrag tar vi tacksamt emot. Vi säljer merch och vi ordnar fund-raisers och bootcamps. Känner du till någon som kan tänka sig att sponsra oss så kan du väl skrika till? 


Läs mer om:

Related Posts Plugin for WordPress, Blogger...