fredag, mars 28, 2014

Äntligen fredag!

Oh-my-gaawd vad jag har längtat efter denna fredag. Det är som ljuset i tunneln. Hela veckan har varit ett race mot oddsen, mot tiden och med ett stressat kaninhjärta i bröstkorgen har jag försökt att jonglera. Äntligen, äntligen är det fredag. W mår bättre och ikväll kommer H hem. Som jag saknat och som jag längtar efter att få prata med honom. Berätta allt som hänt och allt som inte hänt, dela med mig av mina funderingar och bara få vara nära honom. 8 timmars jobb och en golvläggning först bara, det känns som att ingenting kan stoppa mig.

torsdag, mars 27, 2014

Agera mera!

bild hämtad från http://www.dn.se/sthlm/elever-blockerar-gymnasium-for-sdu/

Det är väl inte okänt för någon att Sverigedemokraterna just nu håller på med en kampanj för att nå ut till så många nya väljargrupper (som traditionellt sett röstar rött) och att dom med Jimmie Åkesson i spetsen reser runt och gör studiebesök, håller torgmöten och förpestar tillvaron för många människor. Det blåser hårda rasistiska och kvinnofientliga vindar i både Sverige och Europa och äntligen känns det som att människor börjar reagera. För en tid sedan så blockerade en läkare i Umeå Jimmie Åkesson och hänvisade till att han inte kunde släppa in Åkesson på grund av att hans närvaro skulle vara ett arbetsmiljöproblem och påverka patientsäkerheten. Enligt en artikel publicerad på Lag & avtal så  anser sjukhusdirektörn att det rör sig om en "enskild medarbetare som inte förstått sitt uppdrag och som gjorde sin arbetsplats till en politisk arena. Det är absolut inte acceptabelt, säger sjukhusdirektören till Läkartidningen."   Läkaren som stoppade Åkesson väntar nu en reprimand för sitt agerande. Han är en hjälte, ingenting annat och det gör mig varm i hjärtat att fler och fler står upp för sina åsikter.  DU mötte även motgångar på Glokala gymnasiet på Södermalm där elever blockerade entréerna till skolbyggnaderna och fick vända hemåt igen. I Sjöbo (!) får SD inte hålla utbildningsdagar i kommunhuset och i Sövde går partiet på pumpen när det gäller att hyra hemvärnsgården.  


onsdag, mars 26, 2014

Kent, vad är du för en jävla nisse egentligen?

Satte kvällskaffet i vrångstrupen när jag läste artikeln om Kent.  Kent som arbetar som regionsamordnare på fackförbundet Vision väljer att leva på en lön som är fjorton procent lägre än hans normallön. Det vill säga en lön där den genomsnittliga löneskillnaden (som för närvarande ligger på fjorton procent) är bortdragen från Kents normallön. Han lägger undan 4500 kronor av sin egen inkomst som han sedan ger tillbaka till sig själv. För att sätta fokus på ojämställdheten mellan kvinnor och män. Han twittrar om det. Han vill inte provocera men tror att "man kan behöva vara något drastisk ibland för att nå fram." Kent, tillåt mig skratta. Du, en vit man i medeleåldern med en lön över snittet väljer att SPARA 4500 av din lön. Det har absolut ingenting att göra med lönegapet mellan kvinnor och män. Att du sen är regionsamordnare på Vision och jobbar med jämställdhetsfrågor genom att starta en genusblogg som ingen kommenterar på är sorgligt men detta är verkligen inte vägen att gå för att få till en diskussion om "problemet." Vet du vad problemet är? Patriarkatet. Och du är en del av det.  Din idé är ingen jämställdhetskamp, det är ett hån mot den.


Skojade bara..

Nu vill jag faktiskt klaga lite. Egentligen skulle jag vilja skrika högt och argt och sedan lägga mig ner i sängen under ett tjockt varmt täcke, titta på en bra film och sedan sova i tio timmar men det skall jag inte göra, istället skall jag cykla superlångt i stormvarning och regn och vara mitt bästa jag när jag är runt på en rad olika förskolebesök under dagen. Jag älskar mina onsdagar - det gör jag verkligen men idag är jag ynklig. Det är inte alls vår, det känns som höst. Det har regnat och stormat hela natten och humöret är verkligen inte på topp. W är fortfarande sjuk. Ont i öronen (neverending förkylningsstory), feber och sjukt svullna halsmandlar. När vi steg upp idag fanns det också ett nytt härligt tillskott av röda utslag på tungan, läpparna och i gommen, mormor är som vanligt räddaren i nöden och ställer upp med passning. Jag vågar inte riktigt tänka på hur vår VABstatistik sett ut annars.. Grått ute, grått inne, grått i sinne med andra ord.

tisdag, mars 25, 2014

Hopp om våren

Hopp om våren! I alla fall inomhus. Utomhus är det kallt som satan och jag hade mycket, mycket hellre stannat hemma  i sängen idag än att cykla till jobb såhär på morgonkvisten. W är fortfarande dålig, som tur är så rycker världens bästa mormor in och tar sjukdomsvak. Fy fan för feber och öronont är allt jag har att säga. Äppekkvistarna spirar och magnoliakvistarna börjar att öppna sig så smått. I köksfönstret trängs paprikafrön på torkning tillsammans med citronträdet som jag fick i födelsedagspresent, det har så sjukt många blommor nu! 


måndag, mars 24, 2014

Bout i Malmö


Nu på lördag är det dags för det sista hemmaboutet för CCRs A-lag för säsongen. Vi kommer att spela mot STRD i Baltiska Hallen och jag kan lova att det blir ett av de fetaste boutsen på länge i Crime City. B-laget spelar mot Barcelona, det kommer med all sannolikhet också att bli ett roligt bout att gå och titta på. Passa på nu och se oss när vi värmer upp inför USA-turnén som kommer senare i sommar. Passa på och köp dina biljetter hos tickster innan boutdagen för att komma billigare undan.

Eventet finns på facebook om du vill passa på att bjuda in kompisar till eventet Det kommer även att vara en överfet efterfest på Moriskan, PUMP UP THE JAM för alla som känner för att dansa loss på kvällskvisten. Kom eller var en fyrkant.

MåndagsVAB


Kärleken mellan dom här två alltså. Som en käftsmäll. Igår ägnade vi dagen åt att shoppa vårkläder och strosa runt på Emporia, allt enligt Ws önskemål och dagen avrundades med ett besök hos mormor och morfar i strålande vårsol. Dagen idag började med sovmorgon för måndagar innebär stängningsdag för mig, dvs. att jag jobbar 9-17.30 och att vi kan äta frukost hemma i lugn och ro. Vid sju väckte jag W som ville dra sig lite till och fem minuter senare rusar jag in i sovrummet på grund av ett alltför välbekant kräkaktigt ljud. Vad jag möts av? En mycket ynklig W och en säng som ser ut att ha haft besök av en rollfigur hämtad ur Exorcisten. En hade kunnat tro att jag skulle ha lärt mig vid det här laget att extra gnälliga nätter där det känns som att W försöker att krypa under huden på mig alltid, i alla fall hittills, har inneburit mycket hög feber och i 8 fall av 10 öroninflammation dagen därpå. Febertermometern visade på 39,6 vid halv åtta och den har legat stadigt kring 39 sedan dess. Vi har med andra ord haft en riktigt festlig dag med feber-kräk och sjukdomsångest. Jag blir alltid så blödig när W är sjuk. Jag som har nära till tårarna i vanliga fall kan knappt hålla tillbaka dem och att se hur  Peppe håller sig vid Ws sida har fått mig att böla flertalet gånger idag. 

Ni som har hängt med på bloggen ett tag vet att jag alltid drabbas av världens sämsta samvete och känner mig som en svikare av högre rang gentemot mina kollegor varje gång jag måste vabba. Idag har jag inte känt så - mycket därför att jag insett att det är här jag måste vara. Det finns ingenting annat som är viktigare just nu och ingenting som inte kan vänta på mig. 

söndag, mars 23, 2014

Om att ha haft en fantastisk helg


Helgen har vart fantastisk och jag har fått ägna mig åt de saker som får mitt hjärta att banka allra hårdast just nu: familjen & derby och det känns fullkomligen magiskt. 

Under mina snart fyra år som aktiv inom derbyn så har majoriteten av mina helger vigts åt derbyrelaterade grejer. Det är lätt att fastna i ekorr-hjulet och dras med i roller derbyn, att drabbas och en drabbas på mer än ett sätt.  Det dröjer inte längre innan ens umgängeskrets till 99% består av derbymänniskor på grund av att en dels inte hinner umgås med någon annan på grund av all den tid som en investerar i föreningen och dels på grund av att gamla polare tenderar att tröttna för att derbyfrälsta människor är på gränsen till obehagliga, sekt-lika och det är faktiskt inte alls roligt att prata om roller derby i timmar om en inte är aktiv själv. Jag har drivit mig själv till en position där jag satt derbyn framför nästan allt annat i mitt liv, styrelsemöten, lagmöten, träningar, fund-raisers, planeringsmöten och strategikvällar har gått före sånt som jag aldrig någonsin skulle ha gett avkall på innan jag föll för derbyn. Sedan en tid tillbaka prioriterar jag annorlunda, jag vägrar att förlora det som betyder mest för mig: min familj och jag vägrar att bränna ut mig ytterligare en gång på grund av derby. Det finns absolut ingenting positivt i det. Missförstå mig inte, derbyn är fantastiskt bra på många sätt, den fungerar stärkande, stöttande och systerskapet öppnar dörrar som för många aldrig tidigare funnits där men derby kan också vara tärande, krävande och kvävande och jag tror att många mår dåligt av derbyn (i alla fall i perioder) men att det inte är någonting vi pratar högt om.

Helgen har varit fantastisk just därför att jag haft kvalitetstid med familjen, vi har hängt, skrattat och skojat.  Jag bortprioriterade årsmötet och handlade årkläder till W, hängde ute på landet och andades vårluft, hann njuta av konversationer med mina kära föräldrar och jag har hunnit titta på både bilarfilmen, den långa färden och ice age 3. Vi har hunnit möblera om, storhandla och åka på utflykt och som grädde på moset så har jag hunnit scrimma. Jag skall inte ropa hej ännu men det känns som att jag äntligen har hittat en balans mellan livet och derbyn för en sak är säker, derby är inte livet, det är enabart en del av det. 

torsdag, mars 20, 2014

uppdatering från Berlin



Varje gång som jag inte har varit i Berlin på ett tag glömmer jag bort hur mycket jag känner för staden. Jag älskar arkitekturen, människorna, historien och maten, denna underbara veganmat! Malmö är relativt veganvänligt men i jämförelse med Berlin har Crime City ingenting alls att komma med. Helgen bjöd på mycket god mat och shopping på bland annat Veganz. Bäst i matväg var Oreo-kakan som jag käkade på Eisenbär i Friedrischein. Nu åkte vi inte till Berlin för att i första hand käka mat utan för att spela roller derby och nog gjorde vi det alltid. Arenan i Berlin är en fantastisk venue och jag vet inget annat lag som tar så bra hand om gästande lag som Bear City. Vi möttes av ett omklädningsrum med minutiöst ordnat snacksbord och hjärtformade ballonger. Att människorna som utgör Berlin Bombshells är fantastiska och boutlokalen också är underbar gör det till en av mina alltime favoritställen att spela på. Som vanligt är jag stolt och peppad över att få vara en del av ett så fantastiskt lag som CCR. Tyvärr så vann vi inte, i lördags var Berlin det lag som tog flest poäng och våra penaltybox problem fortsatte under hela boutet. Jag hatar att förlora, det är något av det värsta jag vet men känslan av att inte vinna har jag släppt nu. Nästa gång så tar vi hem det och om två veckor spelar vi mot STRD hemma i Malmö. Det kommer att bli en tight, intensiv bout inför  (förhoppningsvis!) fulla läktare i Baltiska hallen.


fredag, mars 14, 2014

Att fylla år




Det är samma visa varje gång jag fyller år, sedan instagram och facebooks erövrande av världen är jag helt överväldigad av alla grattis på födelsedagen, fina ord och lyckönskningar. Fina halsband, citronträd, muminanteckningsbok (tack Lisa!!) presentkort, böcker och konpressionstights - jag är glad och tacksam för allt fint och det bästa är att helgen är en långhelg som spenderas i Berlin tillsammans med familjen.

söndag, mars 09, 2014

Att vakna till en misshandel..

Igår var en bra dag. Solsken, demonstration, hopp om förändring och en bättre värld. Kärlek och kämpaglöd, en dag full av människor med kraft och mod att kriga. Jag somnade med ett leende på läpparna igår för att vakna av skrik och tumult ungefär tjugo minuter senare. Vi bor en bit bort från Nobes men ändå nära nog för att höra de bråk som uppstår på ett  hak där ölen flödar. Igår var det något annat som hände på gatan. Chockade tittade jag och H ut genom fönstret och möts av kaos. Allting händer fort, en böljande massa rör sig på gatan och sen  kommer polishästar och kort därefter är det piketbussar och polisbilar överallt. Efter ta natten tillbaka demonstrationen igår har nazister misshandlat och knivhuggit personer som deltagit vid demonstrationen. 

Bild härifrån:http://motkraft.net/2014/03/09/forbundet-allt-at-alla-kampa-showan-sveeng/

Idag såg det ut såhär på Möllan. Det är nu det är dags för alla att reagera, agera. Människor är rädda men jag vågar tro på att vi kan och kommer att ta tillbaka varenda centimeter asfalt. Malmö i allmänhet och Möllan i synnerhet är inte en plats för fascister. Jag är inte trött, jag är förbannad och jag vet att jag inte är ensam om att vara det. Sveriges politiska inriktning under de senaste åren har blivit allt värre. Högerextrema organisationer får allt större fäste, kvinnohat och främlingsfientlighet döljs och sopas under mattan, i Sverige och i Europa. 

lördag, mars 08, 2014

Ut med rasisterna in med feministerna!

Alltså peppen en dag som denna! Jag har haft en fantastisk 8:e mars tillsammans med några av de människor som jag håller allra kärast. Demonstrationståget på 1800 personer var fint, lite lamt kanske men där rymdes mycket skratt och många tänkvärdheter. Jag har fått sol, kaffe och kramar. Jag har pratat jämställdhet och feminism och jag har fått ta det lugnt, stressa ner och bara vara. Samtdigt som det är fantastiskt att folk sluter upp, demonstrerar och visar sina ståndpunkter år efter år på åttonde mars så gör det mig så ledsen och irriterad. Det ska inte behöva. Och sen, kan vi prata om alla dessa jävla grattis som florerar på nätet och i socala meder? Vadå grattis på internationella kvinnodagen?! Grattis till vad? Att kvinnor runt om i världen diskrimineras, utnyttjas och dödas på grund av sitt kön?  Sofia Mirjamsdotter skriver så klokt i sin krönika Säg inte grattis.
Den dagen ingen kvinna dödas för att hon är kvinna, den dagen alla kvinnor har samma möjligheter till utbildning, vård, egen försörjning och självständighet som männen har, då kan vi avskaffa kvinnodagen, och kanske även utbrista i ett försiktigt grattis. Och du som vill visa en särskild kvinna lite extra uppskattning - det finns i år 365 dagar att göra det på, utom kanske just i dag. För i dag är en sorgedag, en kampens dag, en dag för att minnas de som dog och på olika sätt uppmärksamma de oacceptabla orättvisor som drabbar människor över hela världen som råkar födas utan penis.

Och hon har så rätt så rätt. Jag hoppas och önskar att kämpaglöden finns kvar där imorgon också när alla åttondemarsfirare vaknar från nattens festande  och att dagen idag har satt fler spår än ett dunkande huvud och ett bakisillamående.  Jag inser att jag låter bitter men så är jag också det.

fredag, mars 07, 2014

Äntligen fredag


Äntligen, äntligen, äntligen är det fredag och jag är helt slut. Jag befinner mig  i limboland, fast mellan vinter och vår och allting känns överjävligt mörkt. Det är nu jag vill gömma mig under täcket, stanna där och fundera igenom hur 2014 skall se ut. Jag hoppas innerligt  att allting kommer att kännas bättre med lite mer sömn i kroppen och en bukett knirrande tulpaner på vardagsrumsbordet men just nukänns det tungt. Hästens år är ett hårt år.

torsdag, mars 06, 2014

Älskade läsning!


Derbyresor, vård av sjukt barn och allmän hängighet gör och har gjort att jag fått mycket tid över till läsning under de senaste veckorna. I helgen började jag på den fantastiska boken Cirkeln, en svensk ungdomsfantasy insipirerad av bland annat Twin Peaks och Buffy. I första halvan av boken tyckte jag att språket var sådär men någonstans efter 250 sidor så fastnade jag ordentligt och i förrgårkväll läste jag ut den sista sidan. I går under lunchen hetsade jag in i närmsta bokaffär för att mötas av ett nej tyvärr, del två är slutsåld. Besvikelsen jag kände då var inte att leka med. Hetsig som jag är så kände jag att jag  inte bärga mig med att börja läsa del två först i helgen och något annat bokaffärsbesök innan dess är helt omöjligt i denna veckans schema. Så igår när jag kom hem så gjorde jag någonting som jag aldrig gjort förut, jag laddade ner en bok via adlibris app. Jag är lite skeptisk till att läsa på surfplatta/mobil men känner ändå att det var ett riktigt bra beslut, del två av triologin är  ännu bättre än del ett.

Jag inser att jag (förhoppningsvis!) aldrig kommer att byta ut mina böcker och gå över till elektroniska substitut. Jag älskar verkligen mina böcker och de minnen som följer med dem och läser ofta om en bra bok både en, två och tre gånger. Jag inser också att jag med största sannolikhet kommer att gå och köpa del två i serien just för att ha alla delar samlade så att jag kan läsa om dem vid ett senare tillfälle - och tänk den dagen då W börjar läsa den här typen av litteratur! Men ändå, sjukt nöjd över mitt beslut att ladda hem den och sjukt nöjd med hur enkelt det var, inget strul, inget krångel bara dubbelklick och sedan börja läsa. Helt klart en bra grej till resor och liknande om en måste spara plats i sitt bagage eller om en gjort en miss i bokkalkylen och läser fler sidor per dag och därmed står utan litteratur under sista dagarna av semestervistelsen. Kanske också något för alla utlandssvenskar som verkligen saknar att läsa på svenska och upplever att det är svårt att få tag på svenska böcker? Stort plus i kanten för att det inte är så dyrt heller, 60 kronor för en exemplar som en sen kan dela till alla sina mobiler, surplattor och datorer. Bra skit med andra ord!

söndag, mars 02, 2014

Team Finland vs. Team Sweden 2014




Nu är jag på väg hem efter ännu en helg fullspäckad med derby på toppnivå. Kroppen är mör, blåslagen och träningsvärken för mina ben stela. Det känns som att jag har blyklumpar till fötter och huvudet hänger inte riktigt med. Mitt vänstra öra ringer efter en extra hård visselpipssignal. Hela jag känns tömd, urlakad och allt jag vill är att komma hem till min familj. Få snusa w i nacken och läsa en godnattsaga. Höra hur Hs helg har varit och krypa upp bredvid honom i soffan, säga att jag saknat honom och berätta om hur helgen varit.

Jag är så nöjd med helgen, stolt över att få tillhöra ett lag och en träningstrupp med så många individer som besitter en så stor kompetens. En träningstrupp som utgörs av så många fantastiska, kloka, starka, modiga och roliga individer och som får varandra att skina.

Team Finland och team Sweden möttes 2011 i Helsingfors i derbyvärldens första landskamp och skrev då idrottshistoria. I helgen gjorde vi om samma sak, vi spelade den första officiella landskampen med svenska skridskoförbundet och motsvarigheten i Finland i ryggen och det var en riktig nagelbitare. En tight jämn bout på hög nivå där vi följde varandra åt poängmässigt nästan hela tiden. Finland drog ifrån i slutet och vann en mycket välförtjänt seger. Under dagen har vi spelat en scrimmage mot Helsinki allstars och laget känns redan så mycket tightare.


Jag fick pris som bästa blocker, något jag fortfarande inte riktigt kan fatta. Trött, lycklig och mer peppad än någonsin på derby tänker jag kast mig på cykeln och cykla hem så fort benen orkar så fort tåget stannar på station Triangeln för att stilla min hemlängtan.

Läs mer om:

Related Posts Plugin for WordPress, Blogger...