Oh-my-gaawd vad jag har längtat efter denna fredag. Det är som ljuset i tunneln. Hela veckan har varit ett race mot oddsen, mot tiden och med ett stressat kaninhjärta i bröstkorgen har jag försökt att jonglera. Äntligen, äntligen är det fredag. W mår bättre och ikväll kommer H hem. Som jag saknat och som jag längtar efter att få prata med honom. Berätta allt som hänt och allt som inte hänt, dela med mig av mina funderingar och bara få vara nära honom. 8 timmars jobb och en golvläggning först bara, det känns som att ingenting kan stoppa mig.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar