lördag, augusti 31, 2013

Ny dag, nya tag, ny pepp!


Livet är för kort för att levas med ångest. Depplisa där, ta dig i kragen sa jag till mig själv igår innan jag somnade och det gjorde jag. Jag är en sån där människa som brukar göra försök att ta sig själv i kragen, problemet är bara att mina kragar alltid brukar trilla av och jag faller lite hårdare för varje gång jag trillar ner.

Det får vara slut på det nu. Jag har inte plats, ingen ork och inte tid med att inte må bra. Det blev ingen film igår kväll, istället låg jag vaken och skrev. Försökte fundera ut vad det är som triggar min rastlöshet, de där stadierna där jag antingen börjar må superdåligt eller bara "lite" dåligt och jag tror att jag har kommit fram till det. efter snart 25 år med detta mående så har jag börjat lära mig mina mönster. Jag har handlingsplaner och strategier för att det skall funka och idag när jag närmar mig trettio så funkar faktiskt nästan allt.

Dagen idag kommer att bli en fantastisk dag, det är så det känns, på riktigt nu. Jag är inte orolig, ingen gnagande känsla i bröstet utan bara lugn. Jag dricker mitt morgonkaffe och W äter sin morgonmajskolv, det är det nya här hemma nu, kokt majskolv med smör. Vi planerar dagen och fixar de sista födelsedagspresenterna till min kära mamma för i dag så är det inte vilken dag som helst, nej det är hennes födelsedag och det skall firas rejält.

fredag, augusti 30, 2013

Höstkänsla och febervak


Så kom den. Höstkänslan. Och med den kom febern och vabbandet. Det gröngula snoret under näsan och hostan. Trötta treåringsögon och öronont. Vardagsmåsten, jobbstress och det dåliga samvetet kom skrällande. Allting på en och samma gång.
Jag har varit hemma med en sjuk W sedan i onsdags och jag känner mig tröttare än på länge, länge, länge. Jag förbannar mig själv för att jag inte kan slappna av och göra de saker jag borde, att jag håller på att krypa ur skinnet av ångest och dåligt samvete för att jag är hemma med ett barn som inte får eller ens orkar vara på förskolan och jag blir så trött på mig själv.

Jag tänder ljus och flyttar blomkrukor i lägenheten. Försöker att hitta lugnet men lyckas inte alls. Det skaver och det gnager och känns helt fel men problemet är att jag inte vet exakt vad det är som är fel egentligen. Lägenheten är stor och tom och tyst och inte alls hemma en kväll som denna och det känns som att jag inte alls hör hemma någonstans idag.

Jag går och lägger mig och försöker somna till en film. Imorgon blir en bättre dag.

söndag, augusti 25, 2013

Breaking in new skates


Få saker är så smärtfyllt och frustrerande som att skatea in nya rullskridskor. Kan ni gissa vad jag gör just nu? Sådär lagom innan ett viktigt bout.

Jag skaffade mig ett par 495or i samband med SKOD 13 och härom veckan så kom de äntligen. Efter lite meckande och byte av platta så har jag nu skateat på dem i lite drygt tre veckor och det fungerar verkligen inte. Det gör så satans ont och jag kommer på mig själv att ha ångest över tisdagens träning redan på måndag morgon. Och snart boutar vi. Om mindre än två veckor så spelar vi mot Toger Bay och Lonon Rollergirls i Cardiff. Det är verkligen dålig timing det här. Jag lyssnade på en del andra som sa att det gick som en dans att saktea in 495:orna och att det inte alls var så illa som de andra rullorna och tänkte att det är lugnt. Men nej, det är det inte och nu börjar jag bli desperat. Förutom att jag får skav på fotknölarna, något som jag kan leva med och avhjälpa elativt lätt så gör högerfoten och knölen vid lilltån så ont att det nästan svartnar för ögonen när jag gör one foot plow stops. Hockeystops är helt uteslutet och turn around toestops funkar bara åt ett håll. Ja ni fattar, läget är verkligen desperat. Jag har haft dem hos skomakare nu ett par gånger, ett sista försök att lästa ut dem och få dem att passa. Håll tummarna för att det funkar för annars vet jag inte vad jag tar mig till!


måndag, augusti 19, 2013

Hemmaträning

Tiden räcker inte till alla för att jga skall kunna gå på gym, andra sorters pass typ Friskis eller utöva någon annan idrott utöver roller derbyn. När jag inte är iväg med derbyn vill jag bara vara hemma och visst ligger det mig i fatet ibland. Det är inte lika lätt att ta sig ut på en löptur när man har barn, framförallt inte om man jobbar heltid och har barn som skall vara i säng 18.30 för att orka med nästkommande dag på förskolan. Men ändå så blir jag så trött på alla dom som säger att det inte går. Det handlar väl om vilja oche th prioritera?

Jag gillar att träna hemma och har äntligen hittat en rutin för det. Jag tränar konditionstränig med hjälp av en crosstrainer ett par, tre gånger i veckan och sedan kör jag lite tabata-inspirerad styrka på vardagarumsgolvet. Det går att träna var som helst, när som helst bara en vill.

Idag blev det 10km på ett av de förinställda programmen. Det och lite plankor och armhävningar tog lire drygt 30 minuter och jag vet att det gör mig till en bättre derbyspelare.




26 minuter, 10km och lite styrka är lika med en lite lagom svettig aloha.

Ännu en helg






Ännu en helg är till ända och H är iväg och jobbar igen. Det är lugnt, han är bara borta tre veckor denna omgången. Det är ingenting om en jämför med de tolv han var iväg sist. Vi besöker Malmöfestivalen och käkar veganska langos (7 av 10!), vi jobbar på föreningarnas dag tillsammans med fantastiska ligasytrar, jag och W innan vi cyklar hem genom ett regnigt Malmö. Det känns som höst just nu men när jag vaknar imorgon är det till fågelsång och dansande solstrålar.
Vi tänder lampor och planterar om blommorna som vuxit ur sina krukor under juli månad och det känns helt okej att semestern är över för i år.

lördag, augusti 17, 2013

En tidningsartikel...

Fotot är taget från Sydsvenskan och är en av många fantastiska bilder som är med i reportaget.

"Älskade hatade rollerderby" så lyder titeln på den senaste artikeln om Crime City Rollers och några av oss som spelar derby i ligan.. Det är alltid lite speciellt att vara med i en tidningsartikel. En vet inte alltid vad som kommer att skrivas om en själv och än mindre publiceras. Citat vrids och vänds på, ens ord blir godtyckliga och framställs just på det sätt som journalisten uppfattat det, eller snarare vill uppfatta det. Bilderna till reportagen är oftast okej men inte mer.. men så finns det också de där reportagen som är så jävla rätt, där både läsare och medverkande känner att det här det var precis så som det kändes just där och då och känns just nu.

Jag och Salli och Bobicat hade turen att få vara huvudpersonerna i ett sånt där reportage. Ett som är mitt i prick och som ger en bubbel i magen och stolthet i bröstet. Ett fantastiskt fint reportage på inte mindre än sju (!) sidor där bild och text harmonierar med innehåll och de flesta som läser det blir imponerade, nyfikna och vill veta mer. Reportaget kom i söndags i Sydsvenskan och hjälpte till att promota filmen Crime City Love. reportaget ligger under Sportsidorna och har hur många bilder som helst.

Om du vill läsa artikeln så hittar du den här..

Läs mer om:

Related Posts Plugin for WordPress, Blogger...