måndag, december 09, 2013

jag fick en present..


När jag kom hem efter en lång, lång dag på jobb stod det en liten tomteprydd papperspåse och väntade på mig vid dörren. I påsen låg det här fantastiska halsbandet som Sara gjort a en cymbal. Världens finaste! Jag blev helt lipig och darrig på rösten för att hon tänker på mig. Fatta vilken grej! Så HIMLA snällt!

Hon finns på etsy under namnet Rubbocalyptica

Try-outs are done!



Uttagningarna till den träningstrupp som senare kommer att utgöra det svenska landslaget i roller derby 2014 är färdiga och under natten till idag så gick det ut ett mejl till alla de spelare som deltog i try-outen förra helgen. Facebook svämmar över av glada såväl som ledsna statusuppdateringar och det vibrerar av förväntningar. Träningstruppen som har tagits ut är dynamisk, stark och har alla möjligheter i världen att komma långt under det kommande året. Som coach är det fantastiskt att få ta del av denna resa och kunna stå utanför och titta, reflektera och dokumentera, att få vara den som hjälper till att styra maskineriet i rätt riktning. Jag är stolt över hur långt svensk derby har kommit, för tre år sedan kunde de flesta av oss knappt någonting och idag är vi starka, stabila och har en rakt uppåtgående utvecklingskurva.

Derby blir vad vi som utövar sporten gör det till, by the skaters - for the skaters och nu skriver vi ny  svensk idrottshistoria. 

lördag, november 30, 2013

Off we go!


November kom och snart är hon över. I kalendern har helgen varit rödmarkerad länge nu, det har blivit dags för Team Sweden try-outs, uttagningar till det svenska landslaget i roller derby. Jag har äran att tillsammans med fyra andra fantastiska coacher (Salli, Malou, Lina och Sofia) få lov att coacha och förhoppningsvis skatea med den fantastiska träningstrupp som kommer att plockas ut.

Jag packar mina väskor, dubbelkollar så att alla skydd är med och att jag har tågtider, hotelladress och helgens schema i tryggt förvar innan jag tar på mig kläderna och  smiter ut genom dörren. Bakom mig lämnar jag en febrig W som har kräkts och är tung-andad, jag håller tummarna för att det inte är ännu en öroninflammation. Jag lämnar en varmt adventspyntad lägenhet som doftar kaffe, kärlek och trygghet, ett hem och jag känner hur känslorna åker berg och dalbana i mig. Det är svårt att älska på så olika sätt och så innerligt samtidigt men det går.

lördag, november 02, 2013

Här var det höst

Hösten har slagit till med full kraft och jag njuter. Det är regnigt och blött och fyra nyanser av grått. På morgonen när jag stiger upp är det mörkt och först när jag och W är på väg ut genom dörren ner till cykeln så ljusnar det. Jag kommer hem och tänder ljus, sätter mig i soffan och känner behovet av att boa, göra om, göra färdigt för resten av hösten, vintern och julen. Jag vill ändra allt i lägenheten men vet mina begränsningar, att orken inte alls kommer att räcka till att måla, tapetsera och några andra större renoveringar är det inte tal om. På sin höjd kommer jag kanske att palla möblera om. Istället sitter jag och googlar fina ljusstakar, tavlor och annat krimskrams. Högt upp på önskelistan står denna ljusstake, Square, från House Doctor, synd bara att jag aldrig skulle lägga 400 spänn på tingeltangel som detta.




onsdag, oktober 30, 2013

Kvällslektyren: D for Derby

D for Derby har ett nytt nummer ute, nummer tre för att vara mer exakt och äntligen är det skrivet på engelska! Kolla här!

Det finns en massa spännande artiklar om allt från världskuppen till LRG till Malmö Roller Derby Festival. Nu skall jag krypa ner i sängen och läsa innan jag somnar efter ett hårt och bra träningspass med världens bästa lag. Nedräkningen inför nästa bout är i full gång. Den nionde november spelar vi mot Nidaros hemma i Crime City.

måndag, oktober 28, 2013

First hometeam-bout EVER!



Igår så boutade jag med mitt hemmalag Raging Ravens för första gången. Helt fantastiskt! Vi möte CCRs Möllans Mördarsniglar som gav oss en minst sagt tuff match. De första jammen låg vi under med tvåsiffrigt men sen vände vi det och höll ledningen till slutsignalen. Jag var i valet och kvalet om hurvida jag skulle spela eller inte men är glad att jag snörde på mig rullskridskorna och skatade tillslut. Jag är helt okej med min insats , jag gjorde en del bra saker på tracken även om jag tog mer penalties än vad som är ok och framförallt är jag så jävla glad för mitt hemmalag! Vi hade roligt, spelade ihop som ett lag och genomförde de planer vi satt upp - allting tillsammans under vartenda jam.

CCRs B-lag boutade mot ock City Rollers, ett roligt bout att kolla på och tredje gången gillt så vann DCR. En mycket välförtjänt vinst!


Guldstorm

Det rasar en storm utanför mitt fönster. Jag fick jobba över för att vårdnadshavare satt fast och inte kunde ta sig hem till Malmö igen och överallt på nätet kan jag läsa om hur mer än 80 000 hushåll i Skåne är utan el, om urblåsta fönsterrutor, flygande takpannor och strandsatta människor. Jag läser om nedfallna träd och avstängda broar. Kollektivtrafik som slutat gå för längesedan men det spelar inte så stor roll. I Borås rasade en guldstrid som Malmö tog hem. Två mål och tre poäng och det är över. Och nu den där känslan, den rasande, virvlande, fantastiska känslan i bröstkorgen. Jag dansar från rum till rum och fnittrar fylld av en skenande guldstorm. Att en kan älska så, i med och motgång, ryckas med, hänföras, beröras och förgås av ett spel en inte spelar själv det är så svårt att förstå.

Men äntligen guldet är hemma igen!

söndag, oktober 27, 2013

Project: rainbow bed!

Senaste projektet här hemma har varit att bygga en säng. W önskade sig en cirkus-loftsäng som en regnbåge. Inte för att vi egentligen förstod vad han menade från början men första tanken var "klart att ungen ska ha en regnbågsloftsäng."





Vi har pratat länge om att byta Ws juniorsäng till en vanlig 90 säng så att han får mer plats och att jag eller H kan sova bredvid honom om det skulle behövs, enda anledningen till att det inte riktigt blivit av är för att vi upplevt att det stjäl lite för mycket lekbar golvyta och därför inte riktigt har varit värt det. De senaste veckornas snörvlanda, hostande och febrande Har också lännat lägenheten i något som kan liknas vid ett förfall. Nu när vi äntligen började må bättre infann sig den där skavande känslan och suget efter att göra om i lägenheten. Lösningen på det? Loftsängsbygge och planering av kommande projekt!

H har som den snickare han är ritat, mätt, borrat, reglat och skruvat enligt konstens alla regler och jag har kommit med glada tillrop från mitt sjukhörn i soffan. När jag sen började må lite bättre så kunde jag och W måla sängen tillsammans.




Visst blev det en refnbågs-cirkussäng! W har hela tiden varit med och berättar hur det skall vara, bestämt höjd, plats och färger och allt sånt där som är viktigt för en tre och ett halvtåring. Materialkostnaden med allt inkluderat, även färgen gick på ca 700 och sen köpte vi en ny madrass. Hela familjen är sjukt nöjda med resultatet!

onsdag, oktober 23, 2013

Sjuk..

Så var det dags igen. VAB pch sjukdom. H kom hen från jobb i förra veckan med feber och ont i lungorna. Med hosta och snor låg han nerbäddad i drygt en vecka innan han klarade av att stiga upp igen, lagom till i fredags när jag åkte till Stockholm för nätverksträffen mer svenska skridskoförbundet. Gissa vem som började känna sig krasslig vid fredag lunch? Jo. Jag såklart. Feberdarrningar och kallskuret tvingades bort med aspirin complex hela helgen till på söndag kväll få jag kom hem och däckade. Idag är det onsdag och jag har äntligen förflyttat mig ut till soffan från sängen - framsteg med andra ord.

Jag vill bara gråta men det orkar jag inte. Jag hatar att vara sjuk, att känna mig så dålig att jag k te klarar av att göra saker. Jag får ångest, blir rastlös och kan inte alls tänka rationellt och det gör inte själva förkylningstillståndet bättre. Det är bara en förkylning, jag vet men det tar så hårt.

Jag har verkligen inte tid för detta och inte orken för det rent mentalt. I mitt huvud gör jag upp skräckscenarion om vad som händer på jobb. Hur jag aldrig blir fri från detta, att det är något annat, något farligt. Att jag inte blir frisk igen. Att jag inte orkar leka med W, att jag ska missa alla våra bouts. Att jag inte kommer att komma i form till landslagsuttagningarna och att jag därför kommer att vara körd.. Och sådär fortsätter det att snurra i mitt huvud..

En skitonsdag i en skitvecka helt enkelt.



torsdag, oktober 17, 2013

#mittutseende




Igår var jag med i tidningen, en artikel om utseende och fördommar. om sanningen skall fram så har artikeln i fråga genererat en hel del ångest hos mig men nu när den väl är ute känns det rätt gött.
 Feedbacken har varit positiv och många okända som känt igen mig på stan/jobb/i skolan  har kommenterat den och  kommit med glada tillrop.  Kanske var det bra att jag ställde upp trots allt fastän att jag tycker att det är ett rätt töntigt ämne 2013.
Hela artikeln går att läsa här, hos sydsvenskan om en missade den riktiga tidningen.
Originalbilden är tagen av Sydsvenskans fotograf Ingemar Johansson.

onsdag, oktober 16, 2013

League practice




Idag tog jag mig tiden att gå på league-träning och eftersom att vi har nyintag nu så innebär det att det verkligen är alla nivåer representerade på tracken. Fokus för ikväll: crossovers och kommunikation - något alla alltid kan jobba på.

Varje gång jag är på en leagueträning blir jag nostalgisk. Det känns som att det var igår som jag inte kunde görs crossovers och ändå som en hel evighet sedan. Jag kan inte komma ihåg brytpunkten, det ögonblick när jag gick från att känns mig obekväm och som Bambi på hal is till bekväm och sugen på att pusha alla mina gränser på skatesen. När jag ser alla nykomlingar i låneskridskor förundras jag över deras mod och ihärdighet. När jag började var det inte alls lila mycket idrott, lila hårt och lika många människor och ändå tyckte jag att det var kämpigt då, kan inte låta bli att stanna vid tanken på om jag verkligen fortsatt om jag börjat nu? Om det kanske sporrat mig än mer?

Det är många ansikten som kommit och gått under mina år i ccr, en del kommer ofta tillbaka efter pauserna och det är fint att se. Jag tänker ofta på min egen tid som "fresh meat" när vi har nyintag, hur många glada tillrop jag fick, så mycket hjälp och vägledning och på hur känslan av att vara en del av ett sammanhang växte i takt med att jag lärde känna fler och fler av spelarna.

tisdag, oktober 15, 2013

Dagens tankeställare


Dagens tankeställare, vilket passar fantastiskt bra en måndag som denna då jag ställer mig frågan vad jag egentligen håller på med klockan åtta imorse var jag på jobb och 19.30 kom jag hem. 

Det är inte det att jag inte gillar mitt jobb, för det gör jag verkligen. Jag älskar mitt jobb och har turen att jobba med en del fantastiska kollegor som är superbra på alla sätt och vis, jag har en chef som tror på mig och det vi gör, en chef som låter mig gå på utbildningar och ta egna initiativ och det är verkligen guld värt. Men jag gör ingenting annat än att jobba (känns det som) och ändå hinner jag inte med det jag skall göra. Det beror inte enbart på hur arbetsbelastningen ser ut för lärare/förskollärare utan det beror också på andra grejer. Jag har för mycket helt enkelt och någonstans bör jag nog börja downshifta i mitt liv och också säga nej till saker och ting, även sådant so jag egentligen tycker skulle vara roligt. Det är måndag med måndagsångest och sedan blir det onsdag och innan jag har hunnit blinka är det fredag och jag kommer på mig själv att svara "tack det är bra, lite stressad bara" med andan i halsen och ett halvt leende på läpparna  för åttonde gången sedan i torsdags och då har jag ändå haft en helg att pusta ut på.  Kanske är det också lite av en ålderskris som spökar? Jag vet inte riktigt. Sex timars arbetsdag fyra dagar i veckan och treveckorshelg med bibehållen lön? Vilken dag som helst.

söndag, oktober 13, 2013

YOLO


Ännu en scrimmagesöndag är till ända och jag planerar ingenting annat än att ligga och smälta i soffan fram tills dess att jag orkar masa mig till sängen.

Dagens bout mellan Västerås och PMS-monstren från CCR var fantastiskt rolig att titta på och det är ett nöje att se hur alla spelare utvecklas och tar mer plats. Det känns verkligen som att svensk roller derby är på rätt väg och att vi blir starkare för varje månad som går. CCR vann med dryga 25 poäng men det känns som att det hade kunnat gå på ett ut. CCR tog ledningen i början men sen svängde det mer och mer och Västerås kom nästan ikapp.  Jag är nöjd och lycklig efter en helg som denna. Nöjd för att jag fått skatea och träffa roliga människor och så väldigt, väldigt lycklig över att få vara en del av Crime City Rollers, A-laget och sporten. Ofta känner jag att jag inte vill träna, mycket på grund av stress och tidspress och för att logstiken är så pass svår att få till men ändå så tar jag mig till träningen och nästan varje gång jag lämnar sporthallarna så känner jag mig lättare, gladare och starkare. Det är få saker här i livet som får mig på så bra humör som track-tid tillsammans med mitt älskade lag.

YOLO har gått mot sitt slut, ett två dagars-event med  scrimmage, bout oh en handfull olika klasser. Tack alla som var med och gjorde det möjligt och tack alla som kom och skateade med oss.

IKEA OR DEATH?



Nu är jag mör efter ett gäng timmars bootcampande, skatande, coachande och många, många skratt. Jag känner mig glad och lycklig över att ha så många fina människor i min närhet och jag är en mycket stolt mamma. Att W följer med på sådana här grejer gör det hela så mycket roligare.
Hittade den fantastiska sidan Ikea or death inne hos Addi och måste säga att testet piggade upp såhär på lördagskvällen. Jag scorade också 20 rätt av 20, men så är jag en återkommande IKEA besökare också.  Förmodligen är det lite roligare (och mycket svårare) om en inte är från Sverige och/eller inte så insatt i musik.

lördag, oktober 12, 2013

Hösten alltså..

Jag hade lovat mig själv att inte ladda upp några bilder på färgglada löv, dimmiga ängar och kastanjer. Inga höstbilder alls alltså men det fungerar inte. Hösten är för vacker för att inte vara med här.














YOLO


Det har äntligen blivit dags för CRIMECON 2013, årets upplaga går under namnet YOLO  och peppen är total, total I tell you! Hela dagen är det olika klasser, och jag skall både skatea och coacha, två saker som jag verkligen älskar här i livet och imorgon skall jag får titta (!) på ett bout mellan CCRs PMS:are ochg Västerås och sedan skall jag få scrimma med alla fantastiska människor som har kommit till Malmö. En fantastisk helg med andra ord!

Ännu en jävla vardagsblogg

Inte ännu en jävla vardagsblogg tänker jag och struntar i att skriva. Livet rullar på i hundranittio och jag hinner knappt andas emellan. Så tänker jag, en snabb uppdatering, en fin bild, att jag skulle skriva några ord om träningen eller om den där förskole-lämningen där W skrek sig tokig och mammahjärtat värkte men sen låter jag ändå bli. Jag tänker att det inte behövs ännu en vardagsblogg  med samma innehåll som på så många andra ställen  och klickar in mig på min sida och skall radera bloggen men sen så inser jag att det inte är alls därför jag skriver. Jag skriver inte för någon annan tänker jag och sedan klickar jag mig vidare på bloggen och läser gamla inlägg, blir sentimental. I mer än fem år har jag skrivit här och det tänker jag fortsätta med även om det blir allt mer sporadiskt.

måndag, september 16, 2013

Om en man som heter Ove

Jag läser inte mycket alls längre, eller jo, det gör jag. Men det är mest pedagogiska tidskrifter, fackliga grejer, annan jobbrelaterad litteratur och såklart all kurslitteratur till de kurser som jag för tillfället råkar plugga.  Jag menar att jag sällan läser för läsandets och njutningens skull, inte alls så som jag gjorde innan jag blev gravid, fick barn och började spela roller derby. I gamla lägenheten så hade vi badkar. Standardrutin när ekonomin tillät det var att beställa för 999 kronor, eller så nära denna summa som möjligt från adlibris. Bara pocket såklart, inbundna böcker kan en låna på bibliotekt och sedan läste jag och läste och läste. Oftast en pocketbok varje kväll, eller i alla fall varannan om de var lite längre. I badkaret. Åhh vad jag njöt. Varmt vatten och kall dricka, en ny bok och sedan ner där i badskummet och ligga där och läsa tills jag började huttra. Då tappade jag ut allt badvatten och sedan fyllde jag på med nytt vatten igen och sedan efter någon timme till så steg jag upp.

Den tiden finns inte längre, inget badkar heller för den delen och inte någon ork heller. Jag priroterar bort mitt läsande men kommer i perioder på att jag saknar det så att det värker i mig också tar jag upp det igen. Plöjer några böcker och sedan svalnar intresset något. Det var längesedan nu dock. Under de senaste året, kanske halvåret så har jag aldrig kommit in i böckerna, oavsett hur mycket jag än skulle vilja så har jag inte fastnat, hållits kvar. Förrän nu.  Och det är allt tack vare den där Fredrik Backman och hans fantastiska bok En man som heter Ove. Jag fick boken häromveckan av min älskade mamma. Hon köpte ett ex till mig och ett till min lillebror, läs den när du får tid sa hon och jag sa ja och försökte börja på den ett par gånger, bland annat när vi skulle bouta i Cardiff förra helgen men jag kom inte riktigt in i den. Tog ändå den med mig på familjesemestern och började läsa den  på riktigt igen i går kväll i bilen på väg hem från Danmark och jag fastnade direkt. Jag brukar inte fastna i böcker som denna men den tog mig och redan innan sida femtio så kände jag hur jag fick svälja och svälja för att mota bort den där klumpen i halsen. Gråten, för att sedan pressa ihop läpparna för att inte skratta högt. Jag läste och läste tills vi kom hem, parkerade bilen och sen nattade jag W och sedan läste jag lite till. Jag somnade, steg upp och läste innan jobb, ända tills dess att jag nådde sista kapitlet, då slutade jag och nu ikväll när w somnat då låg jag på golvet i hans rum och läste de sista raderna i boken och lät tårarna trilla ner på hans blommiga matta och när alla sidor var slut så låg jag kvar en lång stund och grät lite till. Jag grät för att boken väcker så många minnen, känslor och rädslor. För att livet är så fint och så fult på en och samma gång men mest grät jag för att en fantastisk bok var slut.

Igenkänningsfaktorn? Relativt hög på en del familjemedlemmar, men jag tror inte att det var just därför som den fastnade så, kanske mer för att alla de där ämnena, personligheterna, händelserna som det står om, de berör, ligger så nära mig, så nära oss alla och det kunde varit  hon eller han som jag älskar så att mitt hjärta förvandlas till ett pickande, skört fågelhjärta.

Läs den! Läs den! Läs den! Kommer att rekommendera boken till alla jag känner.


Familjesemester!



Jag är trött, sliten men så sjukt lycklig. Jag tänker tillbaka på de senaste 36 timmarna och känner hur det bubblar till lite grann i magen. Det känns som om jag svämmas över med kolsyrebubbel och jag kan inte riktigt  kontrollera mina leenden. Vet ni vad jag har gjort?! Jag har varit på familjesemester med H, W och den utökade, älskade familjen Evil och Salli och vi har haft det helt fantastiskt fint! Vi har gjort legoland, åkt mer eller mindre alla karuseller på området,  badat bland palmer, hoppat studsmattor, utforskat inomhus-skidbackar,  ätit extrema mängder transfetter (det enda dåliga förutom djuren i burarna med resan har varit maten, Danmark är ett U-land när det kommer till vegetarisk, för att inte tala om vegansk mat..) vi har shoppat lego, tittat på djur i bur, druckit öl, ätit chps. åkt de sjukaste vattenrutschkanor en kan  tänka sig och skrattat så att jag fått lite ont i magen.  Denna helgen har helt enkelt varit episk.

I helgen var det då äntligen, äntligen, äntligen dags för den efterlängtade familjesemestern till Legoland! Och som vi har längtat! Jävlar i min lilla låda. Salli har väntat lite längre än oss andra, inte mindre än i 30 (!) år på detta ögonblick. Att säga att det var ett historiskt moment när vi spottade de första gigantiska platklossarna är verkligen en underdrift. För att inte tala om glädjen när vi såg de första legofigurerna på parkeringen och såklart bergochdalbanorna. När vi ändå var i avkroken Billund passade vi på att ta en sväng inom Lalandia också, såklart.



söndag, september 01, 2013

Solnedgång i huset vid havet


Min eftermiddagspromenad ser ut såhär. Jag känner mig tillfreds med livet efter en natts analyserande och list-skrivande och planerande. Kan dock inte låta bli att bli irriterad på mig själv och mitt humör, vändningarna i mitt mående när jag är stressad är brutala och tar så hårt på krafterna och det i sin tur genererar mer stress som föder mer dåligt mående och ännu mer stress. Det blir ett svart hål som jag inte vet hur jag skall ta mig upp och ut från och det känns frustrerande. Jag VET att jag är ett steg i rätt riktning som har hittat vad det är som triggar mitt mående men det räcker inte riktigt. Jag är trött på att inte må okej, eller bra för den delen.

lördag, augusti 31, 2013

Ny dag, nya tag, ny pepp!


Livet är för kort för att levas med ångest. Depplisa där, ta dig i kragen sa jag till mig själv igår innan jag somnade och det gjorde jag. Jag är en sån där människa som brukar göra försök att ta sig själv i kragen, problemet är bara att mina kragar alltid brukar trilla av och jag faller lite hårdare för varje gång jag trillar ner.

Det får vara slut på det nu. Jag har inte plats, ingen ork och inte tid med att inte må bra. Det blev ingen film igår kväll, istället låg jag vaken och skrev. Försökte fundera ut vad det är som triggar min rastlöshet, de där stadierna där jag antingen börjar må superdåligt eller bara "lite" dåligt och jag tror att jag har kommit fram till det. efter snart 25 år med detta mående så har jag börjat lära mig mina mönster. Jag har handlingsplaner och strategier för att det skall funka och idag när jag närmar mig trettio så funkar faktiskt nästan allt.

Dagen idag kommer att bli en fantastisk dag, det är så det känns, på riktigt nu. Jag är inte orolig, ingen gnagande känsla i bröstet utan bara lugn. Jag dricker mitt morgonkaffe och W äter sin morgonmajskolv, det är det nya här hemma nu, kokt majskolv med smör. Vi planerar dagen och fixar de sista födelsedagspresenterna till min kära mamma för i dag så är det inte vilken dag som helst, nej det är hennes födelsedag och det skall firas rejält.

fredag, augusti 30, 2013

Höstkänsla och febervak


Så kom den. Höstkänslan. Och med den kom febern och vabbandet. Det gröngula snoret under näsan och hostan. Trötta treåringsögon och öronont. Vardagsmåsten, jobbstress och det dåliga samvetet kom skrällande. Allting på en och samma gång.
Jag har varit hemma med en sjuk W sedan i onsdags och jag känner mig tröttare än på länge, länge, länge. Jag förbannar mig själv för att jag inte kan slappna av och göra de saker jag borde, att jag håller på att krypa ur skinnet av ångest och dåligt samvete för att jag är hemma med ett barn som inte får eller ens orkar vara på förskolan och jag blir så trött på mig själv.

Jag tänder ljus och flyttar blomkrukor i lägenheten. Försöker att hitta lugnet men lyckas inte alls. Det skaver och det gnager och känns helt fel men problemet är att jag inte vet exakt vad det är som är fel egentligen. Lägenheten är stor och tom och tyst och inte alls hemma en kväll som denna och det känns som att jag inte alls hör hemma någonstans idag.

Jag går och lägger mig och försöker somna till en film. Imorgon blir en bättre dag.

söndag, augusti 25, 2013

Breaking in new skates


Få saker är så smärtfyllt och frustrerande som att skatea in nya rullskridskor. Kan ni gissa vad jag gör just nu? Sådär lagom innan ett viktigt bout.

Jag skaffade mig ett par 495or i samband med SKOD 13 och härom veckan så kom de äntligen. Efter lite meckande och byte av platta så har jag nu skateat på dem i lite drygt tre veckor och det fungerar verkligen inte. Det gör så satans ont och jag kommer på mig själv att ha ångest över tisdagens träning redan på måndag morgon. Och snart boutar vi. Om mindre än två veckor så spelar vi mot Toger Bay och Lonon Rollergirls i Cardiff. Det är verkligen dålig timing det här. Jag lyssnade på en del andra som sa att det gick som en dans att saktea in 495:orna och att det inte alls var så illa som de andra rullorna och tänkte att det är lugnt. Men nej, det är det inte och nu börjar jag bli desperat. Förutom att jag får skav på fotknölarna, något som jag kan leva med och avhjälpa elativt lätt så gör högerfoten och knölen vid lilltån så ont att det nästan svartnar för ögonen när jag gör one foot plow stops. Hockeystops är helt uteslutet och turn around toestops funkar bara åt ett håll. Ja ni fattar, läget är verkligen desperat. Jag har haft dem hos skomakare nu ett par gånger, ett sista försök att lästa ut dem och få dem att passa. Håll tummarna för att det funkar för annars vet jag inte vad jag tar mig till!


måndag, augusti 19, 2013

Hemmaträning

Tiden räcker inte till alla för att jga skall kunna gå på gym, andra sorters pass typ Friskis eller utöva någon annan idrott utöver roller derbyn. När jag inte är iväg med derbyn vill jag bara vara hemma och visst ligger det mig i fatet ibland. Det är inte lika lätt att ta sig ut på en löptur när man har barn, framförallt inte om man jobbar heltid och har barn som skall vara i säng 18.30 för att orka med nästkommande dag på förskolan. Men ändå så blir jag så trött på alla dom som säger att det inte går. Det handlar väl om vilja oche th prioritera?

Jag gillar att träna hemma och har äntligen hittat en rutin för det. Jag tränar konditionstränig med hjälp av en crosstrainer ett par, tre gånger i veckan och sedan kör jag lite tabata-inspirerad styrka på vardagarumsgolvet. Det går att träna var som helst, när som helst bara en vill.

Idag blev det 10km på ett av de förinställda programmen. Det och lite plankor och armhävningar tog lire drygt 30 minuter och jag vet att det gör mig till en bättre derbyspelare.




26 minuter, 10km och lite styrka är lika med en lite lagom svettig aloha.

Ännu en helg






Ännu en helg är till ända och H är iväg och jobbar igen. Det är lugnt, han är bara borta tre veckor denna omgången. Det är ingenting om en jämför med de tolv han var iväg sist. Vi besöker Malmöfestivalen och käkar veganska langos (7 av 10!), vi jobbar på föreningarnas dag tillsammans med fantastiska ligasytrar, jag och W innan vi cyklar hem genom ett regnigt Malmö. Det känns som höst just nu men när jag vaknar imorgon är det till fågelsång och dansande solstrålar.
Vi tänder lampor och planterar om blommorna som vuxit ur sina krukor under juli månad och det känns helt okej att semestern är över för i år.

lördag, augusti 17, 2013

En tidningsartikel...

Fotot är taget från Sydsvenskan och är en av många fantastiska bilder som är med i reportaget.

"Älskade hatade rollerderby" så lyder titeln på den senaste artikeln om Crime City Rollers och några av oss som spelar derby i ligan.. Det är alltid lite speciellt att vara med i en tidningsartikel. En vet inte alltid vad som kommer att skrivas om en själv och än mindre publiceras. Citat vrids och vänds på, ens ord blir godtyckliga och framställs just på det sätt som journalisten uppfattat det, eller snarare vill uppfatta det. Bilderna till reportagen är oftast okej men inte mer.. men så finns det också de där reportagen som är så jävla rätt, där både läsare och medverkande känner att det här det var precis så som det kändes just där och då och känns just nu.

Jag och Salli och Bobicat hade turen att få vara huvudpersonerna i ett sånt där reportage. Ett som är mitt i prick och som ger en bubbel i magen och stolthet i bröstet. Ett fantastiskt fint reportage på inte mindre än sju (!) sidor där bild och text harmonierar med innehåll och de flesta som läser det blir imponerade, nyfikna och vill veta mer. Reportaget kom i söndags i Sydsvenskan och hjälpte till att promota filmen Crime City Love. reportaget ligger under Sportsidorna och har hur många bilder som helst.

Om du vill läsa artikeln så hittar du den här..

onsdag, juli 31, 2013

Crime City Love

Nu är det snart dags för premiären av dokumentärfilmaren Klara Levins film  Crime City Love och jag skulle ljuga om jag sa att jag inte är nervös. Dokumentären handlar om mig, Bitter, Fenix och Bobicat och om Crime City Rollers och våra viljor och konsten att kombinera sporten med våra liv och alla vardagliga måsten. Filmen kommer att ha världspremiär i Folkets park i Malmö den 11 Augusti. Läs mer om eventet vetja!

Det kommer att bli en fantastisk kväll i parken med försnack med medverkande i filmen och Klara, musikvideo-visningar med Loop Troop. Det kommer att finnas möjlighet att testa på att åka rullskridskor tillsammans med derbyspelare från CCR, en sambaorkester skall tydligen spela  och mycket annat i parken händer också - precis som vanligt. Är du i Malmö? Kom!

Skånes Fria har också skrivit en liten artikel om filmen och premiären.

tisdag, juli 30, 2013

Sista semesterkvällen




Så har den kommit: den sista kvällen den här semestern. jag har packat väskan med kalender och konihåg-lappar, bra att ha grejer och extrakläder och letat upp jobb-nycklarna och dubbel och trippelkollat att idag verkligen är sista semesterdagen. Det känns rätt skönt att börja jobba igen ändå. Det bor en förväntan i mitt bröst och en peppig känsla i magen. Detta kommer att bli ett fantastiskt läsår och jag längtar efter att få träffa alla fantastiska barn, föräldrar och inte minst mina kollegor. Dessutom är det inte så att sommaren är slut enbart för att jag börjar jobba igen. Augusti ligger framför mina fötter med bad, långa ljusa kvällar och fantastiska solnedgångar.

Ett sista sista farväl.


Det är några veckor sedan som de ringde från krematoriet nu och berättade att allting var färdigt, kom och hämta askan sa de men jag orkade inte ta mig dit.

Världens bästa pappa ställde ännu en gång upp och gjorde det och tog hem den lilla asken till sig och där har den stått sedan dess. Vare gång jag varit och hälsat på så har jag sneglat på den, inte orkat ta tag i det, komma fram till ett beslut: sprida eller gräva ner men så i helgen när vi var där ute, W, H och jag. Alla tillsammans så kändes det rätt. Det var dags.

Vi sprider den bestämde H och jag. Det är det rätta. Vi sprider den på ett fält där vi vet att hon älskade att springa. På det fält där vi tragglade inkallning, där hon såg sitt första rådjur, där hon jagade den där haren. På fältet som omger mitt föräldrahem och Vesslans andra hem. Det var hjärtskärande men ändå fint. Vi fick nästan sju långa år tillsammans och vi har gjort så mycket tillsammans, hon har gett mig så mycket, mer kärlek med fyra ben och en lång nos än vad jag någonsin skulle kunna föreställa mig den där februaridagen då vi fick varandra och jag är tacksam och glad för alla år och jag vet att det verkligen var dags i slutet, en älskad vän skall inte behöva lida.





Och när det var färdigt, när vinden spridit askan och jag dragit handen genom kornet en sista gång och viskat alla mina farväl så släppte vi den tomma urnan i ån och såg den flyta med strömmen och när jag inte längre kunde se den så kändes det så mycket lättare att andas, så mycket lättare att tänka på henne och alla våra minnen än innan. Hon fattas mig, oss, något enormt men det blir ändå lättare och lättare att andas igen för varje dag som går.

måndag, juli 29, 2013

48h semester kvar

Nu är den den snart slut, semestern. Fem långa veckor har virvlat förbi och känts som två. Max. Långa soliga sommarkvällar med glass, bad och filt-häng. Regniga förmiddagar med fingerfärg, pyssel och ommöblering. Stranddagar under stekande sol med bad och sandslottsbygg, fisketurer, marknader, loppisar och dagsutflykter och nu är den alltså snart slut men först 48h maximalt njutande som börjar med strandpromenad och snäckletning.

torsdag, juli 25, 2013

Nedräkning



Nedräkningen är snart slut för om ett par timmar kommer H hem efter många långa arbetsveckor utomlands. Äntligen skall vingård spendera tid tillsammans igen och bara vara ett par dagar till innan jag börjar jobba igen. Dagens känsla: sockerdricksbubbel i magen och fnitter i halsen.

onsdag, juli 24, 2013

Inställt Kristianstadsbesök och tjuriga miner.

Idag är jag sur och irriterad, det är slipdamm och röra i lägenheten och jag hade planerat att besöka min fantastiska vän Majsan men så blev det alltså inte.

Vi skulle bada, sola och prata bebis såklart, det är svårt att inte göra det när hon skall bli mamma vilken dag som helst nu. Så blev det inte, igår när vi kom hem var W krasslig, lite frossa och trött, för mycket sol tänkte jag, det löser sig tills imorgon förmiddag. Tji på den, det blev värre och alla som någon gång har haft en mycket gravid människa i sin närhet eller rentav varit gravida och gått och väntat på att en förlossning skall starta vet att en inte riskerar att smitta ner den havande.

Ändrade planer alltså och purkna miner. W är purken för att vi inte skall åka tåg och buss, några av hans favorit färdmedel och jag är lite besviken för att jag skulle få hänga med min kompis i hennes fantastiska trädgård, kolla in nya lägenheten som jag inte sett sedan jag hjälpte till att flytta  och dessutom skulle vi besöka någon härlig strand i närheten av Kristianstad, ja ni hör ju, jackpott! Dessutom känns det extra surt för såhär efter en natts sömn så vaknade W och var törstig och på mycket bra humör. Och helt plötsligt har vi alltså inga planer längre. Ett big no-no med tanke på att jag inte riktigt orkar vara hemma när lägenheten ser ut som den gör.

Majsan, är inte bara en av mina bästa loppis-kompisar utan hon är också så sjukt rolig, allmänbildad och har ett hjärta av guld så det går liksom inte att vara på dåligt humör när en träffar henne. Vi brukar ofta prata om att det är svårt att lära känna nya kompisar nu när vi är vuxna men det är ändå precis det som vi har gjort. Jag kan inte riktigt komma ihåg hur det gick till när vi började hänga men en sak  är säker: jag är så himla glad att jag har en vän som M.

Byggdamm och tjurigheter

Vi kommer hem till en lägenhet som luktar kemikalier, målarfärg och kontrasten mot lugnet i huset vid havet är brutal. Fönsterrenovering av köksfönsterna och fönsterna i Ws rum mellan den 10 juli och 12 augusti - jo jag tackar jag, precis vad en vill ha på semestern! Fönsterna är och har varit igensatta med tjock plast och solen står på från lunch och under hela eftermiddagen, att säga att det blir som en bastu är en underdrift och den ljusa lägenheten ter sig mörk och dyster. Vi bor alltså i en mycket, mycket varm och mörk bastu. En mörk och varm bastu som doftar kemikalier och där allting är täckt av ett mycket fint lager slipdamm.

Det doftar inte hemma längre och det är arbetare som kommer och går och det gör att vi inte kan vara som vi vill, jag vet inte hur det är med dig men själv har jag svårt att skrota runt i pyjamasen när jag vet att det skall komma folk ett visst klockslag och hela grejen leder till att vi är ute mycket, mycket  mer än vad vi hade varit om lägenheten hade varit som vanligt.  Vi går till parken, på teater, vi cyklar upp i stan och tittar på människor, upptäcker staden och hänger i plaskdammarna, går på sommarscen och håller på, allt för att vara borta så mycket som möjligt för jag blir på dåligt humör av att vara i lägenheten.

Renoveringen stör mig också för jag anser att det är tokeri att inte byta ut fönsterna och skaffa nya, bra isolerade och billigare än att genomföra en dyr restaurering och sätta i k-märkt glas i gamla bågar. Den stör mig också därför att den gör intrång på min sista semestervecka som jag planerat att ägna åt att få det i ordning här hemma, att pyssla, göra fint och organisera inför höstterminens alla måsten och allt kaos.


tisdag, juli 23, 2013

Att fixa en hallmöbel





Saker att ta tag i på semestern: ommålningar av loppisfynd och lägenhetspill. Den här gamla telefon/hallmöblen har stått i min mammas strandhus sedan hon köpte det möblerat för fyra år sedan och varje sommar har hon velat kasta den men jag har alltid satt stopp. Först nu kände jag att jag hade orken att ta tag i den. Min tanke var att den skulle bli flerfärgad typ dip-dye från svart till grått till vitt men W var bestämd med att den skulle bli röd så röd fick det bli.

fredag, juli 19, 2013





Semestertystnad

Semestertysrnad är lika med bloggtystnad. Det är avsaknad av väckarklockor och passande av tider och istället går vi dit hjärtat vill och benen bär oss. Vi går på teaterföreställningar, allsånger och utforskar sommarmalmö från en treårings perspektiv. Vi räknar ner dagarna tills dess att H kommer hem och vi skrattar igen.  Vi pratar om Lusen och om hur vi saknar henne och jag hinner andas igen.


onsdag, juli 03, 2013

En tung dag

Jag tycker mig fortfarande höra hennes andetag i lägenheten och slabbandet från vattenskålen. När jag och W är ute på promenad får jag panik med jämna mellanrum när jag inser att jag inte längre känner hennes mjuka päls vid min sida och jag ropar på henne. W tittar på mig och säger men mamma, Lusen finns inte mer, hon var så gammal och sjuk, hon har blivit en stjärna nu och jag har svårt att hålla tillbaka tårarna. Jag tittar på gamla bilder och saknar, skrattar och kommer ihåg våra år tillsammans. Det är så märkligt tomt och jag känner att jag aldrig mer vill ha en hund men hjärtat säger att jag inte vet hur jag skall leva utan. 













torsdag, juni 27, 2013

Destination Luxemburg

H är iväg och jobbar, det är femte eller sjätte veckan nu om jag inte har helt fel för mig. Det är tungt och tomt och ensamt och helt förfärligt att vara ifrån varandra så här. 

Det positiva är att vi äntligen skall ses i helgen!  Destination Luxemburg. Japp, så är det, vid den här tiden imorgon sitter vi på flygplanet och ett par timmar senare så landar vi i en stad som jag inte vet någonting alls om. Vet du någonting om Luxemburg? Vad skall en passa på att se där? Det känns som att jag aldrig igen kommer att åka dit. Matupplevelser - framförallt schysst veganmat? Natur? Sightseeing? Ja jag har som sagt noll koll och tenderar alltid att missa pärlorna.

H är i Luxemburg nu, eller ja, strax utanför och bygger för festivalen Rock a Field  och har passande nog ett par lediga dagar under själva festialen, för en gångs skull är han inte ens på stand by under festivalen. Jag hoppas på tre fantastiska dagar tillsammans men också på att kunna klämma in några spelningar, om sanningen skall fram är jag rätt sugen på Band of Horses, Of monsters and men, Volbeat och Queens of the Stoneage bara för att. Jag har inte varit på en festival sedan 2008 (kan det verkligen stämma!?!!??)






tisdag, juni 25, 2013

Sjukgymnastik

Tisdag och dags för sjukgymnastik igen. Jag tar mig själv i kragen och cyklar dit, pushar mig själv och känner hur svetten bryter fram i hårfästet. Lite egentid - semester och sommarlov är fantastiskt men just nu har jag W 24/7 och ingen tid att stänga av/varava ner och bara vara jag med tanke på att nätterna är ett enda långt marathon av nattskräck/mardrömmar/jag är törstig mamma/måste kissa/sova ovanpå mig. Det känns bra och knäet håller, mer och mer för varje dag som går. Sjukgymnasten berömmer och vi lägger på vikter. Det kommer att bli bra det här tänker jag och jag känner mig nöjd. i nästan tjugo minuter så tänker jag inte en enda gång våta hudnosar och mjuk päls utan jag fokuserar på att pressa kroppen så mycket det bara går och fy fan vad skönt det är. En meditativ andning och en sista tio minuter på crosstrainern med fullt motstånd och så hög fart som kroppen klarar av innan jag cyklar och köper jordgubbar och vattenmelon på torget.

Att få den här kroppen redo att spela SM på mindre än två veckor känns just nu i skrivande stund som en helt okej grej. Klart jag fixar det.


Hjärtesorg och midsommar


Jag vaknar mitt i natten, svettig och med paniken dunkande i bröstet och tror att jag hör hennes andetag, ljudet av fyra tassar mot brädgolvet och slabbandet från vattenskålen och för en hundradels sekund så mår jag bra. Sen inser jag att det är inbillning och att hon inte alls finns vid min sida längre och inuti så känns det som att jag går sönder. Hjärtesorg. Jag pendlar mellan panikartad fulgråt på badrumsgolvet och en känsla av lugn. Vesslan finns inte mer och hon fattas mig något så otroligt, hennes mjuka päls, sträva trampdynor och viftande svans. Mjuka bruna ögon och långa nos. Jag saknar henne så mycket att det blir fysiskt, jag mår illa och känner hur benen darrar till när jag tänker på alla minnen.

Lusen var sjuk, det har hon varit länge och innerst inne har jag vetat att denna dagen skulle komma i flera år, undermedvetet har det kanske hjälpt till att förbereda mig på beslutet som är det absolut svåraste jag någonsin tagit men det gör inte att saknaden blir lättare. Nu har det gått en vecka sedan vi var hos veterinären näst sista gången och på torsdag är det en vecka sedan jag sa hejdå och höll henne i mina armar tills det att hon slutade andas och min känsla av hjärtesorg den bara växer och växer. Om kvällarna när W har somnat tvingar jag mig själv att inte känna efter för jag är så rädd för den svindlande känslan. Rädd för hur ont det gör.

W är också jätteledsen, det går i vågor. Han har förlorat sin absolut bästa vän och följeslagare och saknaden sköljer över honom i perioder, lika plötsligt som hos mig. Vi kramas, somnar tätt intill på soffan och tittar på foton. Mitt i alltihop så går livet på för fullt. Det har varit midsommarfirande, träningar, lek i parken och en massa annat. Sommarlovet och semestern har börjat. Vi firade midsommar i huset vid havet tillsammans med familjen, det var fint och somrigt och det kändes bra att inte bara sitta hemma och sörja.

lördag, juni 22, 2013

Vila i frid




Vila i frid min vän. I sju år har du funnits vid min sida och följt med mig på alla mina äventyr och nu finns du inte mer. Jag kan inte ta in det och jag kan inte förstå hur jag skall lära mig att leva utan dig.

måndag, juni 17, 2013

Ännu en måndag till historien




Vessel-svans i bandage och trötta trampdynor, hubdpussar och kärlek, en uppsatt hylla också stretch av det onda knäet, det sammanfattar gårdagen och dagen idag rätt bra.

Måndagen är snart slut och jag överlevde. Bokade en tid till veterinären imorgon klockan 13.00 fram tills dess är det mest limbo. Bokade också flygbiljetter till Luxemburg så att jag och W kan resa dit och återförenas med H, snart, snart är familjen samlad igen - det är också en ljusglimt.

Annat som får mig att palla: fina kommentarer och omtänksamma meddelanden, peppiga kollegor och kloka, fantastiska och underbara kiddos på jobb med tillhlrande, nöjda föräldrar.
En och en halv jobbdag kvar innan semestern för imorgon har jag tagit flexledigt för att kunna fokusera på sjukgymnasten och veterinärbesöket - klart jag fixar det!

söndag, juni 16, 2013

Nu ber jag om pepp




Jag behöver pepp, just nu är jag deppig, ensam och trött.

Det händer inte mycket alls här. Det är jobb, träning, hämtningar och lämningar på förskolan, mer jobb och mer träning och just nu så känns det som att näsan är precis ovanför vattenytan. Jag kippar efter luft och försöker att ta mig in mot kanten. Som ett sista jam när all energi är ute och mjölksyran gör benen till trästubbar, så känns det just nu. Om fyra arbetsdagar så går jag på en fem veckor lång ledighet. Jag klarar detta.

Ni som hängt med här ett tag och ni som känner mig vet att Vesslan börjar bli lite till åren och att hon dessutom är sjuk med epilepsi och allergi. Hennes sjukdomar gör att hon står på relativt höga doser kortison och nu verkar det inte bättre än att åldern, sjukdomarna och medicinerna börjar ta ut sin rätt. Hon är tröttare än vanligt och med fler krämpor och jag har dragit på det länge nog nu, det första jag gör imorgon är att ringa till veterinären för att kolla upp henne ordentligt, även om jag vet att jag förmodligen inte alls får de svar jag vill ha.


Läs mer om:

Related Posts Plugin for WordPress, Blogger...