torsdag, juni 27, 2013

Destination Luxemburg

H är iväg och jobbar, det är femte eller sjätte veckan nu om jag inte har helt fel för mig. Det är tungt och tomt och ensamt och helt förfärligt att vara ifrån varandra så här. 

Det positiva är att vi äntligen skall ses i helgen!  Destination Luxemburg. Japp, så är det, vid den här tiden imorgon sitter vi på flygplanet och ett par timmar senare så landar vi i en stad som jag inte vet någonting alls om. Vet du någonting om Luxemburg? Vad skall en passa på att se där? Det känns som att jag aldrig igen kommer att åka dit. Matupplevelser - framförallt schysst veganmat? Natur? Sightseeing? Ja jag har som sagt noll koll och tenderar alltid att missa pärlorna.

H är i Luxemburg nu, eller ja, strax utanför och bygger för festivalen Rock a Field  och har passande nog ett par lediga dagar under själva festialen, för en gångs skull är han inte ens på stand by under festivalen. Jag hoppas på tre fantastiska dagar tillsammans men också på att kunna klämma in några spelningar, om sanningen skall fram är jag rätt sugen på Band of Horses, Of monsters and men, Volbeat och Queens of the Stoneage bara för att. Jag har inte varit på en festival sedan 2008 (kan det verkligen stämma!?!!??)






tisdag, juni 25, 2013

Sjukgymnastik

Tisdag och dags för sjukgymnastik igen. Jag tar mig själv i kragen och cyklar dit, pushar mig själv och känner hur svetten bryter fram i hårfästet. Lite egentid - semester och sommarlov är fantastiskt men just nu har jag W 24/7 och ingen tid att stänga av/varava ner och bara vara jag med tanke på att nätterna är ett enda långt marathon av nattskräck/mardrömmar/jag är törstig mamma/måste kissa/sova ovanpå mig. Det känns bra och knäet håller, mer och mer för varje dag som går. Sjukgymnasten berömmer och vi lägger på vikter. Det kommer att bli bra det här tänker jag och jag känner mig nöjd. i nästan tjugo minuter så tänker jag inte en enda gång våta hudnosar och mjuk päls utan jag fokuserar på att pressa kroppen så mycket det bara går och fy fan vad skönt det är. En meditativ andning och en sista tio minuter på crosstrainern med fullt motstånd och så hög fart som kroppen klarar av innan jag cyklar och köper jordgubbar och vattenmelon på torget.

Att få den här kroppen redo att spela SM på mindre än två veckor känns just nu i skrivande stund som en helt okej grej. Klart jag fixar det.


Hjärtesorg och midsommar


Jag vaknar mitt i natten, svettig och med paniken dunkande i bröstet och tror att jag hör hennes andetag, ljudet av fyra tassar mot brädgolvet och slabbandet från vattenskålen och för en hundradels sekund så mår jag bra. Sen inser jag att det är inbillning och att hon inte alls finns vid min sida längre och inuti så känns det som att jag går sönder. Hjärtesorg. Jag pendlar mellan panikartad fulgråt på badrumsgolvet och en känsla av lugn. Vesslan finns inte mer och hon fattas mig något så otroligt, hennes mjuka päls, sträva trampdynor och viftande svans. Mjuka bruna ögon och långa nos. Jag saknar henne så mycket att det blir fysiskt, jag mår illa och känner hur benen darrar till när jag tänker på alla minnen.

Lusen var sjuk, det har hon varit länge och innerst inne har jag vetat att denna dagen skulle komma i flera år, undermedvetet har det kanske hjälpt till att förbereda mig på beslutet som är det absolut svåraste jag någonsin tagit men det gör inte att saknaden blir lättare. Nu har det gått en vecka sedan vi var hos veterinären näst sista gången och på torsdag är det en vecka sedan jag sa hejdå och höll henne i mina armar tills det att hon slutade andas och min känsla av hjärtesorg den bara växer och växer. Om kvällarna när W har somnat tvingar jag mig själv att inte känna efter för jag är så rädd för den svindlande känslan. Rädd för hur ont det gör.

W är också jätteledsen, det går i vågor. Han har förlorat sin absolut bästa vän och följeslagare och saknaden sköljer över honom i perioder, lika plötsligt som hos mig. Vi kramas, somnar tätt intill på soffan och tittar på foton. Mitt i alltihop så går livet på för fullt. Det har varit midsommarfirande, träningar, lek i parken och en massa annat. Sommarlovet och semestern har börjat. Vi firade midsommar i huset vid havet tillsammans med familjen, det var fint och somrigt och det kändes bra att inte bara sitta hemma och sörja.

lördag, juni 22, 2013

Vila i frid




Vila i frid min vän. I sju år har du funnits vid min sida och följt med mig på alla mina äventyr och nu finns du inte mer. Jag kan inte ta in det och jag kan inte förstå hur jag skall lära mig att leva utan dig.

måndag, juni 17, 2013

Ännu en måndag till historien




Vessel-svans i bandage och trötta trampdynor, hubdpussar och kärlek, en uppsatt hylla också stretch av det onda knäet, det sammanfattar gårdagen och dagen idag rätt bra.

Måndagen är snart slut och jag överlevde. Bokade en tid till veterinären imorgon klockan 13.00 fram tills dess är det mest limbo. Bokade också flygbiljetter till Luxemburg så att jag och W kan resa dit och återförenas med H, snart, snart är familjen samlad igen - det är också en ljusglimt.

Annat som får mig att palla: fina kommentarer och omtänksamma meddelanden, peppiga kollegor och kloka, fantastiska och underbara kiddos på jobb med tillhlrande, nöjda föräldrar.
En och en halv jobbdag kvar innan semestern för imorgon har jag tagit flexledigt för att kunna fokusera på sjukgymnasten och veterinärbesöket - klart jag fixar det!

söndag, juni 16, 2013

Nu ber jag om pepp




Jag behöver pepp, just nu är jag deppig, ensam och trött.

Det händer inte mycket alls här. Det är jobb, träning, hämtningar och lämningar på förskolan, mer jobb och mer träning och just nu så känns det som att näsan är precis ovanför vattenytan. Jag kippar efter luft och försöker att ta mig in mot kanten. Som ett sista jam när all energi är ute och mjölksyran gör benen till trästubbar, så känns det just nu. Om fyra arbetsdagar så går jag på en fem veckor lång ledighet. Jag klarar detta.

Ni som hängt med här ett tag och ni som känner mig vet att Vesslan börjar bli lite till åren och att hon dessutom är sjuk med epilepsi och allergi. Hennes sjukdomar gör att hon står på relativt höga doser kortison och nu verkar det inte bättre än att åldern, sjukdomarna och medicinerna börjar ta ut sin rätt. Hon är tröttare än vanligt och med fler krämpor och jag har dragit på det länge nog nu, det första jag gör imorgon är att ringa till veterinären för att kolla upp henne ordentligt, även om jag vet att jag förmodligen inte alls får de svar jag vill ha.


söndag, juni 02, 2013

Junikväll




Jag ligger mellan nytvättade lakan och tittar på fönstret och solens sista strålar. Klockan är nio och det är fortfarande ljust. Det är svårt att inte fyllas av pepp och hopp om sommar.

Hemmalagsbout



I går var det bout och inte vilket bout som helst inte utan Crime City Rollers första hemmalagsbout. Möllans Mördarsniglar och Stardestroyers drabbade samman i Limhamns Ishall och eftersom att mitt hemmalag är Raging Ravens så föll det på min lott att organisera hela grejen. 

Det märks att CCR har rutin på att organisera bouts, alting gick smidigt och trots att jag och W "jobbade" hela dagen så kunde vi verkligen njuta av både juniorboutet  (som var jättejämt!) och hemmalagsboutet. Det är så väldigt sällan jg får chansen att kolla på derby utan att skulla spela själv. Vimplarna pysslade jag och W ihop tillsammans. Annat som var nytt var skyltvekstaden - den blev en succé! W målade hela den blå skylten själv, mycket bestämt deklarerade han att han hejade på döden, hennes första bout och allt! 

Jag älskar helgerna och kvällarna, ja all tid jag spenderar med honom. För varje dag som går så lär jag känna honom ytterligare och det är så coolt vilken unge han är. Självständig, påhittig, modig, rolig, busig och godhjärtad. Även om han inte varit min så hade jag varit imponerad över honom och hans sätt.

Läs mer om:

Related Posts Plugin for WordPress, Blogger...