Äntligen fredag

Bilden kommer härifrån.

Äntligen, äntligen, äntligen är det fredag och jag är helt slut. Jag befinner mig  i limboland, fast mellan vinter och vår och allting känns överjävligt mörkt. Det är nu jag vill gömma mig under täcket, stanna där och fundera igenom hur 2014 skall se ut. Jag hoppas innerligt  att allting kommer att kännas bättre med lite mer sömn i kroppen och en bukett knirrande tulpaner på vardagsrumsbordet men just nukänns det tungt. Hästens år är ett hårt år.

Älskade läsning!

Derbyresor, vård av sjukt barn och allmän hängighet gör och har gjort att jag fått mycket tid över till läsning under de senaste veckorna. I helgen började jag på den fantastiska boken Cirkeln, en svensk ungdomsfantasy insipirerad av bland annat Twin Peaks och Buffy. I första halvan av boken tyckte jag att språket var sådär men någonstans efter 250 sidor så fastnade jag ordentligt och i förrgårkväll läste jag ut den sista sidan. I går under lunchen hetsade jag in i närmsta bokaffär för att mötas av ett nej tyvärr, del två är slutsåld. Besvikelsen jag kände då var inte att leka med. Hetsig som jag är så kände jag att jag  inte bärga mig med att börja läsa del två först i helgen och något annat bokaffärsbesök innan dess är helt omöjligt i denna veckans schema. Så igår när jag kom hem så gjorde jag någonting som jag aldrig gjort förut, jag laddade ner en bok via adlibris app. Jag är lite skeptisk till att läsa på surfplatta/mobil men känner ändå att det var ett riktigt bra beslut, del två av triologin är  ännu bättre än del ett.

Jag inser att jag (förhoppningsvis!) aldrig kommer att byta ut mina böcker och gå över till elektroniska substitut. Jag älskar verkligen mina böcker och de minnen som följer med dem och läser ofta om en bra bok både en, två och tre gånger. Jag inser också att jag med största sannolikhet kommer att gå och köpa del två i serien just för att ha alla delar samlade så att jag kan läsa om dem vid ett senare tillfälle - och tänk den dagen då W börjar läsa den här typen av litteratur! Men ändå, sjukt nöjd över mitt beslut att ladda hem den och sjukt nöjd med hur enkelt det var, inget strul, inget krångel bara dubbelklick och sedan börja läsa. Helt klart en bra grej till resor och liknande om en måste spara plats i sitt bagage eller om en gjort en miss i bokkalkylen och läser fler sidor per dag och därmed står utan litteratur under sista dagarna av semestervistelsen. Kanske också något för alla utlandssvenskar som verkligen saknar att läsa på svenska och upplever att det är svårt att få tag på svenska böcker? Stort plus i kanten för att det inte är så dyrt heller, 60 kronor för en exemplar som en sen kan dela till alla sina mobiler, surplattor och datorer. Bra skit med andra ord!

Team Finland vs. Team Sweden 2014

Nu är jag på väg hem efter ännu en helg fullspäckad med derby på toppnivå. Kroppen är mör, blåslagen och träningsvärken för mina ben stela. Det känns som att jag har blyklumpar till fötter och huvudet hänger inte riktigt med. Mitt vänstra öra ringer efter en extra hård visselpipssignal. Hela jag känns tömd, urlakad och allt jag vill är att komma hem till min familj. Få snusa w i nacken och läsa en godnattsaga. Höra hur Hs helg har varit och krypa upp bredvid honom i soffan, säga att jag saknat honom och berätta om hur helgen varit.

Jag är så nöjd med helgen, stolt över att få tillhöra ett lag och en träningstrupp med så många individer som besitter en så stor kompetens. En träningstrupp som utgörs av så många fantastiska, kloka, starka, modiga och roliga individer och som får varandra att skina.

Team Finland och team Sweden möttes 2011 i Helsingfors i derbyvärldens första landskamp och skrev då idrottshistoria. I helgen gjorde vi om samma sak, vi spelade den första officiella landskampen med svenska skridskoförbundet och motsvarigheten i Finland i ryggen och det var en riktig nagelbitare. En tight jämn bout på hög nivå där vi följde varandra åt poängmässigt nästan hela tiden. Finland drog ifrån i slutet och vann en mycket välförtjänt seger. Under dagen har vi spelat en scrimmage mot Helsinki allstars och laget känns redan så mycket tightare.


Jag fick pris som bästa blocker, något jag fortfarande inte riktigt kan fatta. Trött, lycklig och mer peppad än någonsin på derby tänker jag kast mig på cykeln och cykla hem så fort benen orkar så fort tåget stannar på station Triangeln för att stilla min hemlängtan.

Team Sweden & Team Finland 2011

2011 spelade dåvarande svenska landslaget i roller derby mot det finska landslaget i Finland. Det var vårt första bout som landslag om jag inte missminner mig helt. På lördag är det dags att mötas igen i Helsingfors. Eventet till det hela finns på facebook. Biljetterna är köpta, inköpslistan skriven, att göra listorna klara och peppen är total, nu skall jag bara tillfriskna från en segdragen förkylning

Vabruari 2014

Januari och februari har känts som en grå sörja. Jag kan räkna soltimmarna på en handens fingrar och tröttheten, denna trötthet är överallt. Jag hoppas att det vänder snart.

Det var längesedan vi var så sjuka i familjen som nu. Först var det maginfluensa i alutet av januari med inställt fyraårskalas och kräkfest. Februari kom och w hade magont - misstänkt blindtarmsinflammation tätt följt av hals och öronont. H har legat däckad i influensan i en vecka nu med febertoppar på 40.8. Jag tror att det verkar ha vänt nu. Själv har jag inte tränat på en och en halv vecka. Jag är sliten trött och på dåligt humör därför att vi missar middagar med vänner som jag håller kära, jag är trött på att att dom jag älskar mest inte mår bra, det tar på krafterna att inte räcka till och inte kunna hjälpa.


Nytt fokus nu, uppladdning för snart är det bout. Idag spelar CCRs a-lag mot Köpenhamn i Baltiska hallen. Jag tror att det kommer att bli bra.

Gissa vem som fick jobbet?!

Misse i mitt hemmalag tog en fin bild  på mig sist vi boutade, det gjorde mig glad.

Gissa vem som fick jobbet? Om jag fick det? Ja! Om jag är peppad? Så in i bomben! Onsdag nästa vecka börjar jag, en halvdag i veckan och det pirrar i hela mig av pepp när jag tänker på det! 2014 är hästens år, förändringarnas år och det har redan börjat. Det kommer att bli ett bra år. Nu är det fokus som gäller för hela slanten.

2014 börjar hårt, vedervärdigt och verkar sätta alla i min närhet på prov men jag vet att det kommer att bli bättre, till och med bra för även om livet är hårt mot de hårda så får människor också vad dom förtjänar. What goes around comes around och karma och allt det där. Imorgon är det begravning och jag känner mig lite extra skör i soffan bredvid resten av familjen och när jag tänker på hur flyktigt livet är så känns det som att fågelhjärtat kommer att hoppa ur bröstet på mig och jag måste blinka några extra gånger för att tårarna inte skall trilla. Ibland sätter livet en ur balans och det är ingenting en kan göra åt det.

Pappas appar!

Förresten, det är fredag - appfredag!
Vad passar bättre än en ny app innan fredagsmyset? Pappas appar listar alla som du inte kan vara utan, både på jobb och hemma, på facebook finns det också en sida, appfredag med tips på bra, gratis appar att ladda ner.

Ni som har barn i åldrarna 1.5 - 6 år, vilka appar använder ni?

Äntligen fredag!

Det är mörkt när jag stiger upp och klockan visar 05:10 för andra gången denna veckan. I huset mittemot vårt är alla fönster släckta och det känns som att jag är ensammast i världen. Denna veckan alltså, vilket styrkeprov det har varit. VAB, akutbesök på grund av misstänkt blindtarmsinflammation (som visade sig vara något annat), stress på jobbet, hundra måsten att hinna med innan deadlines på fritiden. Onskates-träningar, välbehövliga lagmöten, styrelsemöten och sedan där mellan alla måsten att hinna med offskate-träningen. Om kvällarna ligger jag med rusande hjärta och gör listor på vad jag absolut inte får lov att glömma bort i mitt huvud, jag kategoriserar och planerar tiden för att den skall räcka till - trots att jag vet att den aldrig gör det. Där ligger jag under ett pösigt täcke och känner att jag aldrig orkar stiga upp igen och sedan blir jag rädd, för vad händer om en krashlandar på riktigt, om det där hjärtat som mest känns som ett kaninhjärta i bröstkorgen inte orkar mer eller om den där berömda väggen kommer tillbaka och jag faktiskt inte kan styra undan eller sakta ner innan jag träffas av den. Sen somnar jag och när jag vaknar med grus i ögonen och en fyrarårings armar kring halsen så känns det mycket lättare. 

Det är snart helg och det bästa av allt är att H är hemma från många veckors arbete igen och det gör att jag känner mig hel. Att få dela vardagen med honom gör mig så fantastiskt glad. 

Bråkig

Bilden är från IKEA.com

Jag brukade skratta lite inombords åt människor som sade sig ha inredning som en hobby, mest för att jag inte riktigt kunde förstå hur det gick till. En hobby är något som människor väljer att aktivt ägna sig åt för att må bra, utvecklas i och som en finner njutningsfullt. I mitt huvud fick jag inte ihop det att det kunde vara en hobby att konsumera prylar för att göra det vackert hemma. Hemmet var för mig ett ställe där jag knappt fanns, i mellanrumstiden i väntan på livet och det som hände utanför kunde jag befinna mig där för att sova, äta, festa men inte mer än så men med åren (haha, det låter som att jag är lastgammal..) har jag ändrat inställning. Jag vet inte riktigt om det kommit i takt med att jag övergett andrahandskontrakten och fått mer varaktiga boenden eller om det kommit med föräldraskapet, viljan att skapa en trygg, mysig bostad som andas hem för alla oss som bor här. Det är lustigt det där, hur en förändras. Det finns så många grejer som jag skulle vilja berätta för mitt sjuttonåriga jag. Tänk så mycket lättare livet och tonåren varit om jag vetat det jag vet idag.

Åter till prylarna, jag gillar att gå på loppisar, plöja igenom grovsoprum och drömma mig bort i auktionskataloger men det är ingenting jag prioriterar att göra. Jag tycker om att kolla runt på olika webbshoppar och fylla shoppingkorgen med olika fina inredningsdetaljer, korgar, filtar, ljusstakar, porslin och mycket mer men det är sällan, sällan, ja jag skulle säga aldrig som jag faktiskt köper det jag klickar ner i shoppingpåsen just därför att jag inte behöver det. Det är sällan jag känner att jag verkligen, verkligen måste ha någonting som jag hittar i affären men det har hänt innan, till exempel med Ekollonvasen som jag fick ett sånt där sug efter och med fågellampan som jag egentligen inte visste att jag ville ha så mycket förrän jag fick den i födelsedagspresent för lite drygt ett åt sedan. Mitt senaste sug är de runda askarna som hade passat perfekt i sovrummet och i Ws rum fyllda med pyssel, leksaker och annat bra att ha från Ikeas nya kollektion Bråkig. Jag hade gärna plockat med mig ett gäng koppar med fat hem, allra helst de svart/vita och orangeröda samt några skålar i olika storlekar också. 

Ikeas nya kollektion BRÅKIG som släpps nu på fredag, den sjunde februari i de allra flesta Ikea varuhusen har fått hur mycket kommentarer som helst, inte så konstigt kanske då den ligger helt rätt i tiden. Dansk, lekfull design som passar in lite överallt. Det är plywood, furu och grafiska mönster också lite färg på det. Hur kan en inte tycka om det här?! Och hur kan en inte vilja ha det här?! Nu kommer det i och för sig med all sannolikhet bli så att jag inte köper någonting alls av serien. Mest på grund av att jag arbetar 06.30 - 15.00 på fredag för att sedan hasta iväg till ett tåg som går till Kastrup för på Katsrup är det tänkt att jag skall hinna med ett flyg som går till Stockholm för i helgen är det Nätverkshelg med Svenska Skridskoförbundet. 

Rättvisan i detta..?

Får ett mms från mamman som njuter av sitt liv som pensionär och hänger i strandhuset, går långa promenader och filosoferar/renoverar sitt hus. Såhär ser hennes utsikt ut:

 Ett fruset hav där isen är så tjock att hon kan gå ut på den ett hundratal meter utan problem. Det är klarblå himmel, sol och vitt, vitt vitt. Jag förflyttar mig snabbt till köket, där det är den minst gråa och deprimerande utsikten och blickar ut över det här:

Smutsigt, grått, brunt slask. Ingen sol så långt ögat kan nå. Var ligger rättvisan i det kan en fråga sig..? Inte det att jag är missunsam, det är bara det att jag håller på att förgås på grund av avsaknaden av solen.

Ha! Problem nr. 2 avhjälpt

Ha! Problem nr. 2 är nu avhjälpt, eller nästan i alla fall. Det blir inte riktigt som jag vill ha det, till exempel texten "kanske gillar du" i länken, det har jag inte skrivit någonstans och när jag går igenom hitml-koden så står inte den meningen att finna någonstans så därför undrar jag lite hur i hela fridens namn det kan synas under varje inlägg. Det hade varit betydligt mycket bättre om det stått "läs mer om:" eller något annat liknande. Nåja, en kan inte få allt här i världen. Fast det är en petitess,  länkarna verkar funka och jag känner mig rätt nöjd över att jag löste problemet utan att kasta ut någonting från fönstret, skrika eller för den sakens skull säga några väl valda svordomar. Det där med designen får vi ta senare.

Hur jag gjorde för att lösa problemet? Jag gick in på linkwithin, fyllde i allt men fyllde inte i att jag sitter på en bloggerplatform utan alternativet other, på så sätt fick jag upp html-koden som jag kopierade innan jag började om, fyllde i bloggadress, rätt plattform och sedan klickade jag mig vidare, kopierade in koden och följde instruktionerna.

Lite bloggdesignfrågor som gör mig vansinnig

Idag vabbar jag. W var hängig under gårdagen och när jag tränade så skickade barnvakten ett sms om att det nog var bäst att jag kom hem innan träningen var slut. Sagt och gjort så slängde jag mig på cykeln för att komma hem innan han skulle vakna igen. Och vaknat, det har han gjort under natten, sisådär en två gånger i timmen fram till ungefär klockan sju. Då somnade han och sov till tio. Nu är det soffläge för hela slanten för W och lite datortid för mig. "Datortid" är relativt exotiskt i vårt hem, i nio fall av tio surfar jag enbart på mobilen och surfplattan. Det är nästan bara när jag betalar räkningar och  skickar in vab till försäkringskassan som jag sitter aktivt framför datorn. Också nu då, när vi är hemma och sunkar. Datortid betyder bloggdesigntid och nu är jag frustrerad:

1. varför i hela fridens namn blir alla mina bilde rotydliga när jag laddar upp dem från mobilen till bloggen? Har det att göra med appen Blogpress? Eller är det för att jag har fel inställningar? Efter frentetiskt googlande så kommer jag inte fram till var felet ligger, bara att det är så sju-hu-uukt tråkigt! Har så många bilder som jag inte laddar upp enbart på grund av detta.

2. Tidigare hade jag Linkwithin, eller vad det nu heter, alltså små länkar och bilder till andra blogginlägg i mina blogginlägg, det skaffade jag mig här: http://www.linkwithin.com/learn för en tid sedan. Nu när jag gjorde om designen lite så slutade det att fungera (jag tror att jag råkade ta bort det?) och nu fungerar det inte att lägga in det igen, jag får inte upp koden från linkwithin, har någon samma problem? Why but WHY?!

3. Egentligen vill jag ha versaler i den vita texten i det svarta fältet, alltså i dagsrubrikerna där det står vilken dag inlägget är publicerat men jag är för lat för att ta reda på hur det går att ordna - om det ens går att ordna.


Jag blir inte alltid vansinnig när teknik strular, först blir jag  irriterad och felsöker, sedan blir jag mer irriterad, lite arg, frustrerad och därefter vansinnig, typ. Jag har  alla fall en åtta steg på frustrationsskalan innan jag kommer till vansinnig men  en dag som denna utan annan mänsklig input än från en sjuk fyraårng med ett närhetsbehov som spränger alla gränser så är det just vansinnig jag blir direkt. Från noll till hundra.

Det där jobberbjudandet..

Såklart att jag tackade ja, jag vill ju göra detta! Det är en fantastisk möjlighet och jag kommer att lära mig så mycket att jag hisnar vid tanken på det. Jag kommer att få lov att vara med och göra skillnad, kunna påverka och utveckla.. Ibland måste man (jag) bara dela med mig av mina tankar för att sedan våga ta klivet, hoppa och falla ut  det okända och det har jag gjort nu. Känslan? Tusen fjärilar i magen.. och samtidigt denna oro, tänk om det inte blir jag som får chansen?  Jag försöker trösta mig med att då var det inte meningen att det skulle vara så, att det då kommer nya, fler och bättre erbjudanden som är för mig. Jag håller tummarna, lite i smyg, vill och vågar inte hoppas för mycket för att jag är rädd för besvikelsen som kommer om det inte blir som jag vill samtidigt som jag peppar lite grann, tänker på tankens kraft och hur människans energier spelar in och spelar roll. Upp som en sol, ner som en pannkaka och så vidare i alla evinnerlighet.

Meanwhile in Barcelona

Jag fick nyss en bild skickad till mig som gjorde mig helt varm i hjärtat. Kolla vad som trycktes till mig igår.



Tänk vilka kompisar jag har! Och tänk vad lite omtanke kan muntra upp. Istället för att hänga läpp över att jag inte är i Berlin på EROC så ska jag glädjas åt att få skatea några extra varv i en tom idrottshall innan jag kollar av CCRs framtid på ännu ett minimum skills och ikväll när jag kommer hem skall jag njuta av att februari är här med allt vad det innebär: att H kommer hem, biobesök, bouts, Stockholmsbesök, träningar med landslagstruppen och mycket mycket mer. Januari var både bra och dålig men känslan av att månaden är över infriar en viss lättnad i mig. Nu är det snart vår.

dagens tenik OMG

Dagens teknik, vilken jävla grej alltså! Jag ä helt överväldigad, l y r i s k! Varför då undrar säkert du. Jo, det skall jag berätta om! I lördags, när vi inte firade w så beställde jag lite grejer från nätet, från Sportamore för att vara mer exakt, två par skor och ett par träningstights. Gött mos tänkte jag, om jag har tur så levereras de väl i slutet av veckan och sedant änkte jag inte så mycket mer på det. Under måndagen när jag var på jobb så fick jag ett sms av ett okänt nummer "hej! har du kanske beställt något från sportamore? jag har fått sms av dem." Oj, helvete tänkte jag och svarade ett par minuter senare att det nog var jag som råkat skriva in fel telefonnummer och fick ett glatt sms med utlämningskoden bifogat tilTsvar. Här börjar min glädje: en trevlig människa som är glad och vill hjälpa till som uppenbarligen inte beställt något från internet utan istället googlar uppgifterna i smset och får fram mig och sedan frakttiden. Jag klickade i beställningen i lördags kväll och hämtade mina grejer på måndagskvällen. Det är så snabbt att jag inte riktigt förstår hur det går till.

Så, utan Internetz hade jag inte fått nya kläder - någonsin eftersom att jag fullkomligen avskyr att shoppi shoppa samt att om internet nu inte hade funkat så jättebra så hade den där snälla personen vars nummer jag råkat skriva in i ordern inte fått tag på mg och då hade jag aldrig fått mina grejer! Ja jösses vilken grej alltså.. jag känner att jag inte alls sett dessa fantastiska möjligheter med internet innan oh känner mig som en mindre begåvad människa på grund av det faktum att jag innan använt internet mestadels till 1) mejl och att hålla kontakten med vänner och bekanta 2) till att läsa nyheter och 3) titta lite på film. Jag kan räkna gångerna jag nätshoppat på ena handens fingrar innan detta men nu känner jag att det kanske blir ändring på det. Vad använder du internet till?

Nu skall jag ta på mig mina nya skor och mina nya tights och bege mig ut i snön och halka till en buss för att sedan hålla i minimum skillstest. Detta kommer att bli en bra lördag!

30. En grej jag är himla bra på.

En grej jag är bra på? Jag är väl inte bra på någonting? Eller är jag det..? Jävla jante! Jo jag är bra på en massa saker! Jag är bra på mitt jobb - på att se varenda unge och på att trolla med knäna så att verksamheten skall gå ihop. Jag är bra på att vara mamma, på att ta hand om mina vänner och min partner och jag är en jävel på roller derby.

Tidigare, i yngre år var jag lite ledsen över att jag inte var talangfull, jag har aldrig varit bra på att teckna, måla, fotografera och skapa och jag har varit lite nere över det vad är mitt kall? Nu känns det lite som att jag har hittat rätt, det är ju derbyn som är min "talang."

29. Hepp! Dagens middagstips.

Idag är det onsdag, den enda dagen denna veckan då jag inte har något schemalagt på kvällen och det betyder att jag faktiskt har tid att laga någon lyxig mat åt mig och W trodde jag när jag steg upp. Tji på den för visst hade jag arbetsplatsträff till 19.00 som w snällt fick följa med på. Middagen gick alltså från att vara planerad till hemmalagad gryta med röda linser, tomat och chipotle samt lax och potatismos och broccoli till en falafeltallrik med pommes och en halvtaskig vegansushi. Oh the Joy of life.

Du har det bra nu.

Livet alltså. Så hisnande, vidunderligt och omskakande.. Ena dagen så lever man, vi, du och helt plötsligt så är det över. Fram till idag har du alltid varit med oss, du med dina trollbindande historier, din historiakunskap och alla dina erfarenheter men nu finns du inte mer. Ett gammalt hjärta orkade inte slå och alla vet att du har det bättre nu, men ändå, denna känsla, denna sorg och tomheten du lämnar kvar.

28. Kolla! Här är en bok jag vill o-tipsa om.

Jan jävla Guillous Ondskan. Har fortfarande inte riktigt hämtat mig från den sedan dess att min högstadielärare tvingade oss att läsa detta, enligt honom, litterära mästerverk. Läs inte den, ja, läs för allt i världen ingenting av denna man om du frågar mig.

27. Om jag blev tvingad (under pistolhot) att spela i ett band…

Vadå under pistolhot? 
Jag skulle älska att spela i ett band! Tyvärr är jag totalt omusikalisk så det kommer aldrig att ske. Men om jag nu skulle spela i ett band så skulle jag antingen vilja skriksjunga eller spela trummor i d-takt! Fatta så coolt! Kanske är det något jag skal skriva på min att lära mig lista..

Om ett jobberbjudande

I slutet av förra veckan fick jag ett jobberbjudande. Ett erbjudande som jag skulle gå hem och fundera över och det har jag sannerligen gjort under helgen. Jag har vänt och vridit på det, lagt fram för och nackdelar men jag har ännu inte kommit fram till ett slutgiltigt svar på frågan. Ja eller Nej? Jag är så kluven..

Jag vet vad jag vill i slutändan men jag vet inte hur jag vill att vägen dit skall se ut.Klart att min målbild kommer att ändra sig under mitt yrkesverksamma liv, det är jag rätt säker på, men att jag vill detta just nu, det kommer nog inte att ändra sig. Jag är utbildad förskollärare/lärare i grundskolans tidigare år och jobbar just nu som förskollärare, det har jag gjort de senaste åren och jag trivs skitbra med det. Jag vet att jag är bra på det jag gör, jag har fantastiska kollegor och en bra chef som tror på mig, på arbetslaget, på verksamheten och som alltid sätter barnen i det främsta rummet och det är jag glad för. Men jag vill inte bara vara förskollärare. Jag vill mer. Förstår ni vad jag menar? För typ åtta år sedan var jag relativt säker på min sak, jag skulle bli specialpedagog och arbeta med barn i särskilt behov av stöd men nu de senaste åren så har jag ändrat inställning. Jag har läst en del specialpedagogik som komplement till min examen och tycker att det är spännande men det är inte där min passion ligger, inte nu längre, utan jag vill vidareutbilda mig till pedagogista. Att få arbeta tillsammans med olika arbetslag som har fokus på det kompetenta barnet och där kunskapssynen och synen på lärande utgår från barnet som kunskapsbärare. Jag får ståpäls av att tänka på att få jobba hanldledande och med att lyfta den pedagogiska dokumentationen, utveckla verksamheten och ta tillvara på de frågor som barnen ställer. Det är ju (bland annat) det jag vill. När jag blir stor så kanske det är något helt annat som får mitt hjärta att banka lite extra hårt.

Jobberbjudandet är inte ett steg mot pedagogista-utbildningen men inte heller (vad jag tror) ett steg ifrån den.  Det innebär ingen förändring i lönen. Jobbet i fråga skulle inte innebära att byta arbetsplats, utan att jag skulle arbeta kvar på min nuvarande arbetsplats med undantag för en halvdag i veckan och ungefär ytterligare en hel dag till i månaden. Inte så mycket tid när jag tänker på det, samtidigt, oändligt mycket med tid. Att ha en pedagog som är frånvarande en halvdag i veckan gör någonting med barngruppen, i arbetslaget, för kollegorna. Samtidigt innebär jobbet att jag får syssla med något som jag tycker är fantastiskt roligt, viktigt och spännande.

Jag tror att det skulle finnas utvecklingsmöjligheter och att jag skulle gilla det, jättemycket men jag vet inte. Jag vet inte heller om jag verkligen är rätt person för jobbet eller om det finns andra som är bättre lämpade. När allt kommer omkring är det kanske så att jag är rädd för att misslyckas och för att inte kunna leverera det som förväntas av mig, att jag tvekar därför att jag är rädd. Jag vet faktiskt inte riktigt men jag vet att jag har ett par timmar till på mig att fundera innan jag lämnar besked under morgondagen.

Hur tänker ni kring jobb, kariärsmöjligheter och utveckling?

Att inte ha 4-årskalas..

W och Alfie firar födelsedag 2013

Så. I måndags fyllde W fyra år (4!) och det tänkte vi fira nu i helgen. Barnkalas med gäster från förskolan och andra kompisar följt av vuxenkalas med Ws och våra vuxna vänner. Hela veckan har gått åt till att planera, fantisera och peppa inför kalaset. Att fylla fyra är en riktigt stor grej. Men saker och ting blir inte riktigt som en tänkt sig alltid.

Gissa vem som kräktes i fredagskväll? Och som sedan hade feber? Japp, W. Jag tror att det kan vara matförgiftning men är inte helt säker, en sak som är säker däremot är att kalaset fick ställas in och att säga det till min nu fyraårga unge var något av det jobbigaste jag gjort det här året. Att vara den som kommer med ett sådant besked som ger upphov till den besvikelsen, inte roligt. Då torkar jag hellre kräk i tusen dagar till. Så istället för kalas, tårta och skratt tillsammans med kära vänner har det varit sjukstuga och sömn som gällt i helgen.. Det positiva i det hela är att det gick över fort och att jag har klarat mig från att bli smittad. Det negativa? Förutom Ws besvikelse:  att ha handlat kalasmat för flera hundra som hinner bli dålig innan vi hittar ett nytt kalasdatum...

26. Den bästa frukosten är ju som vi alla vet…

Dom där frukostarna som en verkligen hinner njuta av, tillsammans, hela familjen och kanske tillsammans med några goda (inte som i goda, ätbara utan som i goda bra) vänner också. Inget trots, ingen stress och med ett dignande frukostbord där alla kan käka det dom själva vill. Men hur ofta händer det? Att en får allt på listan alltså?

Sedan vill jag ha knirrande tulpaner på bordet, en tidning och lite tända ljus. Gott kaffe. Tunna, lyxiga knäckebröd, gärna hembakade av någon annan än mig själv, fröiga med senap, röror eller kanske sojaost på tillsammans med avokado, groddar, tomat, lök och något salladsblad. Då är jag nöjd.

Vad jag faktiskt njuter av att äta mest till frukost är väldigt varierande. Jag fastnar för saker och sen så käkar jag gärna det i perioder, typ proteinsmoothie, någon speciell gröt eller hemmagjurd müsli. På jobb käkar jag antingen gröt eller något veganskt yoghurt alternativ med müsli. 

25. Kolla! Här är en bild från mitt kök

Eller ja, egentligen så är det två bilder. Jag gillar verkligen vårt kök. Det är det rum som vi spenderar mest tid i, sovrummet undantaget, och det är precis lagom för oss. Klart att jag har tankar och idéer om hur det skulle kunna inredas och hur planlösningen skulle kunna förbättras men det duger precis som det är åt oss ett tag till. Under våren letar jag dock efter ett runt bord och några färgglada stolar.

Det bästa med köket? Att det känns som hemma, ljuset också diskmaskinen såklart!

20, 21, 22, 23 och 24!

Dagarna bara rinner iväg och jag hinner inte riktigt med någonting, ett säkert tecken på att jag måste se över min tid och omprioritera men det är ett helt annat blogginlägg än detta. Här kommer alltså veckans missade dagar.

20. Om jag blev tvingad (under pistolhot) att spela huvudrollen i en film...

Så finns det så många, så många att välja mellan.. Men min första spontana tanke är att jag lätt skulle välja Kevin Costners John Dunbar i Dansar med vargar, Jag fullkomligen älskade den filmen under min uppväxt och tittade på det där inspelade VHS-bandet om och om och om igen när vi väl fått videospelare hemma. Så det skulle vara lite coolt.

21. En grej som får mig att vilja vråla HIGH FIVE! i vardagen.

Att så många unga tjejer är så pepp, så bra, så starka! Att tjejer vägrar ta skit från gubbslem och håller femininsm-diskussionen levande trots alla käppar i hjulen. Inlägget Är du feminist? Skrivet av Amanda Strandh 12 år och Vivianne Zhang, 11 år får mig att vilja vråla HIGH FIVE när-som-helst!

22. Kolla! Här är en favoritbok från min bokhylla.

Chuck Pahlaniuk är en av mina absoluta favoritförfattare och jag tycker inte att han har skrivit en enda dålig bok. Invisible monsters är en av hans bättre, den har allt! Den handlar om att självförverkliga sig själv och inte låta någon annan bestämma sitt öde. Om att det går att hitta frälsning och upprättelse genom att rannsaka sig själv och det går att komma vidare i livet..

Pahlaniuks språk är ren poesi sida upp och sida ner och hans karaktärer trollbinder mig. catwalkmodellen som har ”allt” en kan önska sig som snygg kvinna tills dess att hon är med om en trafikolycka som gör henne invalidiserad och oförmögen att prata, som vanställer hennes ansikte och kropp : gör henne till ett osynligt monster som får leva ett helt anant liv än det hon tidigare levde i kretsar där yta betyder allt och  Brandy Alexander, Queen Supreme som är en operation ifrån att vara en ”riktig” kvinna, beskrivna så i detalj att det känns som om jag känner dom.

 23. Hepp! Dagens musiktips.

STAR-FUCKING-HIPSTERS!. Så bra, passar till alla sinnesstämningar, tillfällen och går också hem hos förvånansvärt många! Peppmusik!

24. En grej jag borde ta tag i.

Röran på mitt skrivbord, den är brutal och överväldigande och jag mår dåligt över den varje gång jag befinner mig i kontoret/hemmaträningsrummet och den påverkar mig och mina prestationer för att jag inte kan fokusera på min träning. Det är verkligen ett måste.

Att säga godnatt till en treåring..

Så kom den dagen då jag fick säga godnatt till min treåring och läsa bockarna bruse för sista gången, någonsin. För imorgon fyller han fyra. Fyra år! Det är galet vad tiden går och jag hinner inte med, hänger inte med. Imorgon blir det kalas och firande och kramar och pussar men nu skall jag gå och lägga mig och försöka att sova även om hjärtat dunkar i hundranittio och det känns som att jag skall svämma över av kärlek. Detta föräldraskap, som det förändrar en..

19. Kolla! Det här är ett fynd jag gjorde en gång.

Jag älskar loppisfynd och reor men det är inte jätteofta jag faktiskt gör några fynd. Jag tittar mest och ibland handlar jag men då handlar det oftast om att jag hittat något som jag måste, måste, måste ha (i alla fall just för stunden).

Ett av mina bästa loppisfynd är ett stort skåp som nu står på Ws rum och sväljer mängder med spel, kläder och andra bra att ha grejer.

18. Hepp! Dagens filmtips.

Bamse och tjuvstaden! Kom nyss hem från ett biobesök som jag och min fantastiska unge verkligen njutit av till fullo. Popcornhöga lämnade vi biosalongen som sista sällskap under livliga diskussioner om vad filmen faktiskt handlade om, som alla vet är det svårt att vara elak när alla är snälla och lätt att vara elak när en inte får vara med. Bamse och tjuvstaden var rolig och spännande. Spännande på den nivån att uppskattningsvis fem sällskap lämnade biosalongen med gråtande barn i famnen, troll och tjuvar och häxor och förbjudna skogar kan väl göra det antar jag. Jag älskar att Nallemaja styr upp situationen och räddar Bamse, Farmor, Skalman och Lilla skutt från en säker död.

17. Den bästa osten är ju som vi alla vet…

Astrid och Apornas veganska ost i olika smaker. Jag älskar den! Ända sedan jag blev vegan har jag sörjt att jag inte käka mögelost och annan ost och faktiskt känt en saknad här i livet, en saknad som höll i sig tills dess att jag testade Astrids ostar. De är fantastiska! Cheezly med ädelostsmak och den italienska är mina absoluta favoriter tätt följt av Jeezlyn med örter, den smakar exakt som komjkölksost. Alla Astrd och Apornas produkter hittar ni här, väl värt varenda krona.

15. En grej som gör mig vansinnig i vardagen.

Otrevliga människor. Alltså kom igen, hur svårt kan det vara att bete sig som normalt folk när en besöker stadens offentliga rum? Jag fattar inte varför så många människor är så jävla sura, alltid, hela tiden, överallt.

Ta storhandlingen på Willys som exempel. Genomsnittstid vi befinner oss i affären när vi handlar 40 min, genomsnitt antal surhuvuden: 3 och det är varje gång vi handlar. Antingen är det någon som knuffas, kör på en med vagnen eller som försöker trängas i kön. För att inte tala om sura suckar och "men åhhhande" oftast från medelålders kvinnor och män. Jag blir så trött på det, varför är det så svårt att vara lite trevlig och säga tack och ursäkta och kanske stå i kö som alla andra? Ett annat exempel är systembolaget, jag var där igår för att köpa en flaska whiskey till H. Antalet medelålders män som knuffade mig i just whiskeygången? 2, på ungefär femton minuter utan att säga så mycket som ursäkta eller kan jag få komma förbi. Ok, den ena sa faktiskt "flytta på dig!!"

Är det bara jag eller har mänskligheten blivit surare och mer ohyfsad? Och med mänskligheten i det här inlägget så lutar jag lite åt alla medelålders människor i Malmö. Att inte få ett tack, ett ursäkta och att människor inte ens bemödar sig att svara på frågor  gör mig vansinnig i vardagen.

14. Om jag blev tvingad (under pistolhot) att byta liv med någon i en tv-serie…

Om jag blev tvingad att byta liv med någon i en tv-serie så skulle det vara Mowgli i Djungelboken. Så coolt att bo i djungeln och leva med vargar.

13. Kolla! Här är en bok som jag tycker är ful..

Familjen i det moderna. Titeln är sådär skojig - innehållet superintressant! Den här boken är riktigt, riktigt ful när det kommer till omslaget. Layouten typsnittet, färgerna. Blä!

Tur att innehållet är lite mer spännande. Synd bara att så få öppnar den på grund av den tråkiga utsidan. Och precis nu så insåg jag. Jag har glömt att publicera inlägget med den snygga boken! Nummer 10 tror jag visst att det var. Måste genast ordna!

12. Hepp! Dagens tv-tips.

Jag har faktiskt inget tv-tips att komma med för jag tittar så väldigt sällan på tv och när jag väl gör det så zappar jag mest runt. Jag kan omöjligt följa en serie eller hålla tider och passa filmer (tack för internet, stream och play-tv!).

11. Den bästa grönsaken är ju som vi alla vet…

Idag är jag sent på det för jag har varit på Frida kahlo utställningen på Arken och haft en helt fantastisk dag tillsammans med fina människor.

Men ja, grönsaker var det. Den bästa? Avokado! Förutsatt att vi nu räknar den som en grönsak och inte som en stenfrukt vilket jag faktiskt har för mig att det är. Annars säger jag tomater, helst solvarma direkt från växthuset.

10. Kolla! Här är en bok som jag tycker är snygg.

Snygga boken kommer först idag, på dag 14 därför att jag helt glömt bort det. Illa, illa. Jag älskar böcker och köper ganska ofta böcker baserat på utseendet. Denna boken fick jag av en person som då stod mig väldigt nära och jag blev verkligen glad, den är helt f a n t a s t i s k. Allt från bilderna till omslagen och bindningen. Dessutom superspännande innehåll.

9. En grej jag skulle vilja vänja mig av med.

Att stanna uppe halva nätterna istället för att sova. Allting blir så mycket lättare då.

8. Om jag blev tvingad (under pistolhot) att hångla med en författare…

Så skulle det vara Charlotte Roche. Hon den där tyskan som skrev Våtmarker någon gång för längesedan. Inte för att det var under pistolhot utan därför att hon skrivit just Våtmarker.

Vi skulle hångla och hon skulle berätta om boken för att jag tycker att den är fantastisk och för att jag älskar hennes hittepå-ord och att jag tycker att det är coolt att hon låter en ung kvinna som styrs av sina sexuella drifter ha huvudrollen utan att moralisera över det.

7. Kolla! Här är en bild på stället där jag oftast sitter när jag bloggar.

Här har ni det, skrivbordet, i all sin stökighet och prakt. Väldigt mycket tvåsamhet också, min stol till vänster och Hs till höger. Jag drömmer om att ha ett välstädat skrivbord men verkligheten är långt ifrån, istället blir "kontoret" som är ett genomgångsrum en avlastningshörna där all skit och alla prylar som är bra att ha men som vi aldrig vet var vi skall göra av får samsas i mer eller mindre kaosartade högar tillsammans med räkningar, träningsscheman och annat viktigt. Men jo, det är här jag brukar sitta när jag sitter vid datorn såvidare jag inte flyr ut i köket.

6. Hepp! Dagens boktips.

Min mormor hälsar och säger förlåt.

Såklart.

Efter sextio sidor hade jag bölat två gånger och skrattat hur många gånger som helst.  Det är den bästa bok jag läst på mycket lång tid. Jag fängslas av Fredrik Backmans sätt att skriva med meningar som sitter som knytnävsslag rakt in i hjärtat och den där vidunderliga kärleken som är närvarande precis hela tiden. Det är så mycket humor och rädsla i en salig blandning att jag blir lite pirrig i bröstet när jag tänker på det.

Hans sätt att måla upp karaktärerna med sådana detaljer att jag ser dem framför mig i rummet under tiden jag läser, det blir nästan overkligt och nog är det så att hans karaktärer är fantastiska. Utanförskapet, ångesten och känslorna, överlevnadsinstinkten och igenkänningsfaktorn. Denna boken är ett måste!

5. Det bästa snackset är ju som vi alla vet…

POPCORN. Alltså, hur kan det vara så att inte alla har insett det? och fattar ni att vissa människor inte gillar popcorn?! Det är tokigt. Själv älskar jag popcorn, bäst tycker jag om lättsaltade men jag är verkligen inte kräsen när det kommer till den perfekt puffade majsen, grillkrydda, citronpeppar och dill fungerar också utmärkt. Variationsmöjligheterna är nästintill oändliga: spispoppade, micropop, färdigpoppade eller poppade i popcornmaskin och sen alla oändliga kryddvariationer. Nu ska jag gå och poppa ett gäng i min fantastiska popcornmaskin.

4. Kolla! Här är en bild från mitt vardagsrum.

Jag fullkomligen älskar vår lägenhet och alla rum, förutom det skabbiga gamla badrummet som kommer med den.

Vardagsrummet är ett av de rum som vi spenderar mest tid i. Det är här vi käkar frukost i veckorna de dagar som vi inte äter på jobb/förskola, det är i den stora soffan vi smälter samman i en stor hög efter en jobbig arbetsdag och det är här vi samlas kring det runda bordet och spelar sällskapsspel. Här hålls många föreningsmöten, skräckfilmskvällar och tv-spels-turneringar och jävlar i min låda vad det kan lekas mycket på golvytan i vardagsrummet.

3. En grej jag skulle vilja lära mig.

Förutom min mentala checklista så har jag en liten bok där jag skriver ner saker som jag skulle vilja lära mig och andra saker. Saker som jag kan men som jag skulle vilja bli bättre på. I min lilla bok står det att jag skulle vilja lära mig saker som att gå på lina, prata tyska flytande, göra en inbakad fläta, hoppa fallskärm, lära mig latin, baka gott bröd med en massa nötter och fröer i. Lära mig mer om näringslära och att jag skulle vilja lära mig yoga, bli bra på att dyka på djupt vatten och kitesurfa. Det står en massa andra saker också - blanda annat att jag skulle vilja lära mig åka rullskridskor och att spela roller derby - men det är en helt annan historia, jag har skrivit på listan i flera år. Jag tänker att det är sjukt praktiskt att ha en liten bok med en massa nedskrivna grejer då den dagen då jag har en hög med tid över kommer. Då skall jag välja och vraka bland alla fantastiska grejer jag skrivit ner. I väntan på att denna dagen kommer så försöker jag beta av några poster i taget.

Det står också att jag skulle vilja lära mig att lyssna på mig själv och så är det. Jag tror att om jag hade varit lite bättre på att lyssna på mig själv och på att faktiskt prioritera mig och göra mer avvägande när det kommer till olika val så hade jag kunnat att undvika många kraschlandningar och mycket frustration. 2014 är förändringarnas år (och hästens!) och i år skall jag försöka att blicka inåt, göra en del omprioriteringar och faktiskt lyssna på mina egna behov.

2. Om jag blev tvingad (under pistolhot) att tatuera in ett citat från en låttext i svanken…

Damn.
Den här utmaningen går ut hårt, detta var en svår en. Den är svår av två anledningar.
1) jag är inte jättebra på låttexter, det krävs mer än  rätt många lyssningar för att orden skall sätta sig, oavsett om jag tycker att låten är ett jävla mästerverk eller ej och
2) jag är lite allergisk mot det här med text och citat. Jag får utslag av alla underfundiga citat och strofer som "betyder allt" och "symboliserar" allt från en trasig uppväxt till en tonårsfylla till ett krashat äktenskap. Ni vet väggorden? Jag får andningssvårigheter varje gång jag stöter på ett "fånga dagen" eller ännu värre ett "KÖK" ovanför dörren till just köket.
Men mja. Om jag ändå skulle välja något (med eller utan pistol) så är min första tanke att det skulle det bli något med antingen kent eller ebba grön eller nordman bara för att. Sån är jag.
Och precis när jag skrivit färdigt meningen här ovanför så slår det mig..
I helvete heller att det skulle bli det. Det skulle bli den hör strofen:
When I'm too damn old to sit a horse, I'll steal the warden's car
Break my ass out of this prison, leave my teeth there in a jar
You don't need no teeth for kissin' gals or smokin' cheap cigars
I'll sleep with one eye open, 'neath God's celestial stars
Japp. Det skulle bli ett Tom Russel citat. Rätt otippat, eller hur.

Nyårsafton 2013

Så var den över, Nyårsafton 2013 och jag kan inte tänka mig ett bättre sätt att spendera den på än så som det blev. Hemma tillsammans med just dom som jag mår bra av att ha nära, den älskade familjen och kära vänner i en salig blandning med god mat och gott vin. Många skratt och mycket, mycket bubbel.

2014 är förändringarnas år som en vän till mig uttryckte det och visst håller jag med. Det blir inga nyårslöften som är svårhållna för min del och därför inga misslyckande, ingen hets. Det blir istället fokus på det som är viktigt och en del omprioriteringar som inte är direkt nya men som fått sjunka in en längre tid och kanske syns först nu och jag har lovat mig själv att jobba på att bli lite bättre på att blicka inåt, bli mer lyhörd när det kommer till mig själv.

1. Kolla! Här är en bild jag gillar som jag hittade i min telefon.

Idag blir första dagen på Onekligens bloggrubriker. Skoj!

Här kommer bilden, en bild som jag verkligen, verkligen gillar att titta på för jag blir sådär ända in i hjärtat bubblig av lycka över att ha en sådan fantastisk familj. Skittöntigt men så sant.

Onekligens bloggrubriker

Coola Onekligenhar knåpat ihop ett gäng rubriker för januari månad. Självklart är jag pepp på denna utmaning, speciellt eftersom att jag missade alla roliga julkalendrar.


Rubrikerna:


1. Kolla! Här är en bild jag gillar som jag hittade i min telefon.

2. Om jag blev tvingad (under pistolhot) att tatuera in ett citat från en låttext i svanken…

3. En grej jag skulle vilja lära mig.

4. Kolla! Här är en bild från mitt vardagsrum.

5. Det bästa snackset är ju som vi alla vet…

6. Hepp! Dagens boktips.

7. Kolla! Här är en bild på stället där jag oftast sitter när jag bloggar.

8. Om jag blev tvingad (under pistolhot) att hångla med en författare…

9. En grej jag skulle vilja vänja mig av med.

10. Kolla! Här är en bok som jag tycker är snygg.

11. Den bästa grönsaken är ju som vi alla vet…

12. Hepp! Dagens tv-tips.

13. Kolla! Här är en bok som jag tycker är ful..

14. Om jag blev tvingad (under pistolhot) att byta liv med någon i en tv-serie…

15. En grej som gör mig vansinnig i vardagen.

16. Kolla! Här är en bild från mitt sovrum.

17. Den bästa osten är ju som vi alla vet…

18. Hepp! Dagens filmtips.

19. Kolla! Det här är ett fynd jag gjorde en gång.

20. Om jag blev tvingad (under pistolhot) att spela huvudrollen i en film...

21. En grej som får mig att vilja vråla HIGH FIVE! i vardagen.

22. Kolla! Här är en favoritbok från min bokhylla.

23. Hepp! Dagens musiktips.

24. En grej jag borde ta tag i.

25. Kolla! Här är en bild från mitt kök.

26. Den bästa frukosten är ju som vi alla vet…

27. Om jag blev tvingad (under pistolhot) att spela i ett band…

28. Kolla! Här är en bok jag vill o-tipsa om.

29. Hepp! Dagens middagstips.

30. En grej jag är himla bra på.

31. Den bästa fikan är ju som vi alla vet...

jag fick en present..

När jag kom hem efter en lång, lång dag på jobb stod det en liten tomteprydd papperspåse och väntade på mig vid dörren. I påsen låg det här fantastiska halsbandet som Sara gjort a en cymbal. Världens finaste! Jag blev helt lipig och darrig på rösten för att hon tänker på mig. Fatta vilken grej! Så HIMLA snällt!

Hon finns på etsy under namnet Rubbocalyptica

Try-outs are done!

Uttagningarna till den träningstrupp som senare kommer att utgöra det svenska landslaget i roller derby 2014 är färdiga och under natten till idag så gick det ut ett mejl till alla de spelare som deltog i try-outen förra helgen. Facebook svämmar över av glada såväl som ledsna statusuppdateringar och det vibrerar av förväntningar. Träningstruppen som har tagits ut är dynamisk, stark och har alla möjligheter i världen att komma långt under det kommande året. Som coach är det fantastiskt att få ta del av denna resa och kunna stå utanför och titta, reflektera och dokumentera, att få vara den som hjälper till att styra maskineriet i rätt riktning. Jag är stolt över hur långt svensk derby har kommit, för tre år sedan kunde de flesta av oss knappt någonting och idag är vi starka, stabila och har en rakt uppåtgående utvecklingskurva.

Derby blir vad vi som utövar sporten gör det till, by the skaters - for the skaters och nu skriver vi ny  svensk idrottshistoria. 

Off we go!

November kom och snart är hon över. I kalendern har helgen varit rödmarkerad länge nu, det har blivit dags för Team Sweden try-outs, uttagningar till det svenska landslaget i roller derby. Jag har äran att tillsammans med fyra andra fantastiska coacher (Salli, Malou, Lina och Sofia) få lov att coacha och förhoppningsvis skatea med den fantastiska träningstrupp som kommer att plockas ut.

Jag packar mina väskor, dubbelkollar så att alla skydd är med och att jag har tågtider, hotelladress och helgens schema i tryggt förvar innan jag tar på mig kläderna och  smiter ut genom dörren. Bakom mig lämnar jag en febrig W som har kräkts och är tung-andad, jag håller tummarna för att det inte är ännu en öroninflammation. Jag lämnar en varmt adventspyntad lägenhet som doftar kaffe, kärlek och trygghet, ett hem och jag känner hur känslorna åker berg och dalbana i mig. Det är svårt att älska på så olika sätt och så innerligt samtidigt men det går.

Här var det höst

Hösten har slagit till med full kraft och jag njuter. Det är regnigt och blött och fyra nyanser av grått. På morgonen när jag stiger upp är det mörkt och först när jag och W är på väg ut genom dörren ner till cykeln så ljusnar det. Jag kommer hem och tänder ljus, sätter mig i soffan och känner behovet av att boa, göra om, göra färdigt för resten av hösten, vintern och julen. Jag vill ändra allt i lägenheten men vet mina begränsningar, att orken inte alls kommer att räcka till att måla, tapetsera och några andra större renoveringar är det inte tal om. På sin höjd kommer jag kanske att palla möblera om. Istället sitter jag och googlar fina ljusstakar, tavlor och annat krimskrams. Högt upp på önskelistan står denna ljusstake, Square, från House Doctor, synd bara att jag aldrig skulle lägga 400 spänn på tingeltangel som detta.

Kvällslektyren: D for Derby

D for Derby har ett nytt nummer ute, nummer tre för att vara mer exakt och äntligen är det skrivet på engelska! Kolla här!

Det finns en massa spännande artiklar om allt från världskuppen till LRG till Malmö Roller Derby Festival. Nu skall jag krypa ner i sängen och läsa innan jag somnar efter ett hårt och bra träningspass med världens bästa lag. Nedräkningen inför nästa bout är i full gång. Den nionde november spelar vi mot Nidaros hemma i Crime City.

First hometeam-bout EVER!

Igår så boutade jag med mitt hemmalag Raging Ravens för första gången. Helt fantastiskt! Vi möte CCRs Möllans Mördarsniglar som gav oss en minst sagt tuff match. De första jammen låg vi under med tvåsiffrigt men sen vände vi det och höll ledningen till slutsignalen. Jag var i valet och kvalet om hurvida jag skulle spela eller inte men är glad att jag snörde på mig rullskridskorna och skatade tillslut. Jag är helt okej med min insats , jag gjorde en del bra saker på tracken även om jag tog mer penalties än vad som är ok och framförallt är jag så jävla glad för mitt hemmalag! Vi hade roligt, spelade ihop som ett lag och genomförde de planer vi satt upp - allting tillsammans under vartenda jam.

CCRs B-lag boutade mot ock City Rollers, ett roligt bout att kolla på och tredje gången gillt så vann DCR. En mycket välförtjänt vinst!

Guldstorm

Det rasar en storm utanför mitt fönster. Jag fick jobba över för att vårdnadshavare satt fast och inte kunde ta sig hem till Malmö igen och överallt på nätet kan jag läsa om hur mer än 80 000 hushåll i Skåne är utan el, om urblåsta fönsterrutor, flygande takpannor och strandsatta människor. Jag läser om nedfallna träd och avstängda broar. Kollektivtrafik som slutat gå för längesedan men det spelar inte så stor roll. I Borås rasade en guldstrid som Malmö tog hem. Två mål och tre poäng och det är över. Och nu den där känslan, den rasande, virvlande, fantastiska känslan i bröstkorgen. Jag dansar från rum till rum och fnittrar fylld av en skenande guldstorm. Att en kan älska så, i med och motgång, ryckas med, hänföras, beröras och förgås av ett spel en inte spelar själv det är så svårt att förstå.

Men äntligen guldet är hemma igen!

Project: rainbow bed!

Senaste projektet här hemma har varit att bygga en säng. W önskade sig en cirkus-loftsäng som en regnbåge. Inte för att vi egentligen förstod vad han menade från början men första tanken var "klart att ungen ska ha en regnbågsloftsäng."





Vi har pratat länge om att byta Ws juniorsäng till en vanlig 90 säng så att han får mer plats och att jag eller H kan sova bredvid honom om det skulle behövs, enda anledningen till att det inte riktigt blivit av är för att vi upplevt att det stjäl lite för mycket lekbar golvyta och därför inte riktigt har varit värt det. De senaste veckornas snörvlanda, hostande och febrande Har också lännat lägenheten i något som kan liknas vid ett förfall. Nu när vi äntligen började må bättre infann sig den där skavande känslan och suget efter att göra om i lägenheten. Lösningen på det? Loftsängsbygge och planering av kommande projekt!

H har som den snickare han är ritat, mätt, borrat, reglat och skruvat enligt konstens alla regler och jag har kommit med glada tillrop från mitt sjukhörn i soffan. När jag sen började må lite bättre så kunde jag och W måla sängen tillsammans.




Visst blev det en refnbågs-cirkussäng! W har hela tiden varit med och berättar hur det skall vara, bestämt höjd, plats och färger och allt sånt där som är viktigt för en tre och ett halvtåring. Materialkostnaden med allt inkluderat, även färgen gick på ca 700 och sen köpte vi en ny madrass. Hela familjen är sjukt nöjda med resultatet!

Sjuk..

Så var det dags igen. VAB pch sjukdom. H kom hen från jobb i förra veckan med feber och ont i lungorna. Med hosta och snor låg han nerbäddad i drygt en vecka innan han klarade av att stiga upp igen, lagom till i fredags när jag åkte till Stockholm för nätverksträffen mer svenska skridskoförbundet. Gissa vem som började känna sig krasslig vid fredag lunch? Jo. Jag såklart. Feberdarrningar och kallskuret tvingades bort med aspirin complex hela helgen till på söndag kväll få jag kom hem och däckade. Idag är det onsdag och jag har äntligen förflyttat mig ut till soffan från sängen - framsteg med andra ord.

Jag vill bara gråta men det orkar jag inte. Jag hatar att vara sjuk, att känna mig så dålig att jag k te klarar av att göra saker. Jag får ångest, blir rastlös och kan inte alls tänka rationellt och det gör inte själva förkylningstillståndet bättre. Det är bara en förkylning, jag vet men det tar så hårt.

Jag har verkligen inte tid för detta och inte orken för det rent mentalt. I mitt huvud gör jag upp skräckscenarion om vad som händer på jobb. Hur jag aldrig blir fri från detta, att det är något annat, något farligt. Att jag inte blir frisk igen. Att jag inte orkar leka med W, att jag ska missa alla våra bouts. Att jag inte kommer att komma i form till landslagsuttagningarna och att jag därför kommer att vara körd.. Och sådär fortsätter det att snurra i mitt huvud..

En skitonsdag i en skitvecka helt enkelt.

#mittutseende

Igår var jag med i tidningen, en artikel om utseende och fördommar. om sanningen skall fram så har artikeln i fråga genererat en hel del ångest hos mig men nu när den väl är ute känns det rätt gött.
 Feedbacken har varit positiv och många okända som känt igen mig på stan/jobb/i skolan  har kommenterat den och  kommit med glada tillrop.  Kanske var det bra att jag ställde upp trots allt fastän att jag tycker att det är ett rätt töntigt ämne 2013.
Hela artikeln går att läsa här, hos sydsvenskan om en missade den riktiga tidningen.
Originalbilden är tagen av Sydsvenskans fotograf Ingemar Johansson.

League practice

Idag tog jag mig tiden att gå på league-träning och eftersom att vi har nyintag nu så innebär det att det verkligen är alla nivåer representerade på tracken. Fokus för ikväll: crossovers och kommunikation - något alla alltid kan jobba på.

Varje gång jag är på en leagueträning blir jag nostalgisk. Det känns som att det var igår som jag inte kunde görs crossovers och ändå som en hel evighet sedan. Jag kan inte komma ihåg brytpunkten, det ögonblick när jag gick från att känns mig obekväm och som Bambi på hal is till bekväm och sugen på att pusha alla mina gränser på skatesen. När jag ser alla nykomlingar i låneskridskor förundras jag över deras mod och ihärdighet. När jag började var det inte alls lila mycket idrott, lila hårt och lika många människor och ändå tyckte jag att det var kämpigt då, kan inte låta bli att stanna vid tanken på om jag verkligen fortsatt om jag börjat nu? Om det kanske sporrat mig än mer?

Det är många ansikten som kommit och gått under mina år i ccr, en del kommer ofta tillbaka efter pauserna och det är fint att se. Jag tänker ofta på min egen tid som "fresh meat" när vi har nyintag, hur många glada tillrop jag fick, så mycket hjälp och vägledning och på hur känslan av att vara en del av ett sammanhang växte i takt med att jag lärde känna fler och fler av spelarna.

Dagens tankeställare

Dagens tankeställare, vilket passar fantastiskt bra en måndag som denna då jag ställer mig frågan vad jag egentligen håller på med klockan åtta imorse var jag på jobb och 19.30 kom jag hem. 

Det är inte det att jag inte gillar mitt jobb, för det gör jag verkligen. Jag älskar mitt jobb och har turen att jobba med en del fantastiska kollegor som är superbra på alla sätt och vis, jag har en chef som tror på mig och det vi gör, en chef som låter mig gå på utbildningar och ta egna initiativ och det är verkligen guld värt. Men jag gör ingenting annat än att jobba (känns det som) och ändå hinner jag inte med det jag skall göra. Det beror inte enbart på hur arbetsbelastningen ser ut för lärare/förskollärare utan det beror också på andra grejer. Jag har för mycket helt enkelt och någonstans bör jag nog börja downshifta i mitt liv och också säga nej till saker och ting, även sådant so jag egentligen tycker skulle vara roligt. Det är måndag med måndagsångest och sedan blir det onsdag och innan jag har hunnit blinka är det fredag och jag kommer på mig själv att svara "tack det är bra, lite stressad bara" med andan i halsen och ett halvt leende på läpparna  för åttonde gången sedan i torsdags och då har jag ändå haft en helg att pusta ut på.  Kanske är det också lite av en ålderskris som spökar? Jag vet inte riktigt. Sex timars arbetsdag fyra dagar i veckan och treveckorshelg med bibehållen lön? Vilken dag som helst.

YOLO

Ännu en scrimmagesöndag är till ända och jag planerar ingenting annat än att ligga och smälta i soffan fram tills dess att jag orkar masa mig till sängen.

Dagens bout mellan Västerås och PMS-monstren från CCR var fantastiskt rolig att titta på och det är ett nöje att se hur alla spelare utvecklas och tar mer plats. Det känns verkligen som att svensk roller derby är på rätt väg och att vi blir starkare för varje månad som går. CCR vann med dryga 25 poäng men det känns som att det hade kunnat gå på ett ut. CCR tog ledningen i början men sen svängde det mer och mer och Västerås kom nästan ikapp.  Jag är nöjd och lycklig efter en helg som denna. Nöjd för att jag fått skatea och träffa roliga människor och så väldigt, väldigt lycklig över att få vara en del av Crime City Rollers, A-laget och sporten. Ofta känner jag att jag inte vill träna, mycket på grund av stress och tidspress och för att logstiken är så pass svår att få till men ändå så tar jag mig till träningen och nästan varje gång jag lämnar sporthallarna så känner jag mig lättare, gladare och starkare. Det är få saker här i livet som får mig på så bra humör som track-tid tillsammans med mitt älskade lag.

YOLO har gått mot sitt slut, ett två dagars-event med  scrimmage, bout oh en handfull olika klasser. Tack alla som var med och gjorde det möjligt och tack alla som kom och skateade med oss.

IKEA OR DEATH?

Nu är jag mör efter ett gäng timmars bootcampande, skatande, coachande och många, många skratt. Jag känner mig glad och lycklig över att ha så många fina människor i min närhet och jag är en mycket stolt mamma. Att W följer med på sådana här grejer gör det hela så mycket roligare.
Hittade den fantastiska sidan Ikea or death inne hos Addi och måste säga att testet piggade upp såhär på lördagskvällen. Jag scorade också 20 rätt av 20, men så är jag en återkommande IKEA besökare också.  Förmodligen är det lite roligare (och mycket svårare) om en inte är från Sverige och/eller inte så insatt i musik.

Hösten alltså..

Jag hade lovat mig själv att inte ladda upp några bilder på färgglada löv, dimmiga ängar och kastanjer. Inga höstbilder alls alltså men det fungerar inte. Hösten är för vacker för att inte vara med här.

YOLO

Det har äntligen blivit dags för CRIMECON 2013, årets upplaga går under namnet YOLO  och peppen är total, total I tell you! Hela dagen är det olika klasser, och jag skall både skatea och coacha, två saker som jag verkligen älskar här i livet och imorgon skall jag får titta (!) på ett bout mellan CCRs PMS:are ochg Västerås och sedan skall jag få scrimma med alla fantastiska människor som har kommit till Malmö. En fantastisk helg med andra ord!

Ännu en jävla vardagsblogg

Inte ännu en jävla vardagsblogg tänker jag och struntar i att skriva. Livet rullar på i hundranittio och jag hinner knappt andas emellan. Så tänker jag, en snabb uppdatering, en fin bild, att jag skulle skriva några ord om träningen eller om den där förskole-lämningen där W skrek sig tokig och mammahjärtat värkte men sen låter jag ändå bli. Jag tänker att det inte behövs ännu en vardagsblogg  med samma innehåll som på så många andra ställen  och klickar in mig på min sida och skall radera bloggen men sen så inser jag att det inte är alls därför jag skriver. Jag skriver inte för någon annan tänker jag och sedan klickar jag mig vidare på bloggen och läser gamla inlägg, blir sentimental. I mer än fem år har jag skrivit här och det tänker jag fortsätta med även om det blir allt mer sporadiskt.

Nu: Crime City Love!

Om en man som heter Ove

Jag läser inte mycket alls längre, eller jo, det gör jag. Men det är mest pedagogiska tidskrifter, fackliga grejer, annan jobbrelaterad litteratur och såklart all kurslitteratur till de kurser som jag för tillfället råkar plugga.  Jag menar att jag sällan läser för läsandets och njutningens skull, inte alls så som jag gjorde innan jag blev gravid, fick barn och började spela roller derby. I gamla lägenheten så hade vi badkar. Standardrutin när ekonomin tillät det var att beställa för 999 kronor, eller så nära denna summa som möjligt från adlibris. Bara pocket såklart, inbundna böcker kan en låna på bibliotekt och sedan läste jag och läste och läste. Oftast en pocketbok varje kväll, eller i alla fall varannan om de var lite längre. I badkaret. Åhh vad jag njöt. Varmt vatten och kall dricka, en ny bok och sedan ner där i badskummet och ligga där och läsa tills jag började huttra. Då tappade jag ut allt badvatten och sedan fyllde jag på med nytt vatten igen och sedan efter någon timme till så steg jag upp.

Den tiden finns inte längre, inget badkar heller för den delen och inte någon ork heller. Jag priroterar bort mitt läsande men kommer i perioder på att jag saknar det så att det värker i mig också tar jag upp det igen. Plöjer några böcker och sedan svalnar intresset något. Det var längesedan nu dock. Under de senaste året, kanske halvåret så har jag aldrig kommit in i böckerna, oavsett hur mycket jag än skulle vilja så har jag inte fastnat, hållits kvar. Förrän nu.  Och det är allt tack vare den där Fredrik Backman och hans fantastiska bok En man som heter Ove. Jag fick boken häromveckan av min älskade mamma. Hon köpte ett ex till mig och ett till min lillebror, läs den när du får tid sa hon och jag sa ja och försökte börja på den ett par gånger, bland annat när vi skulle bouta i Cardiff förra helgen men jag kom inte riktigt in i den. Tog ändå den med mig på familjesemestern och började läsa den  på riktigt igen i går kväll i bilen på väg hem från Danmark och jag fastnade direkt. Jag brukar inte fastna i böcker som denna men den tog mig och redan innan sida femtio så kände jag hur jag fick svälja och svälja för att mota bort den där klumpen i halsen. Gråten, för att sedan pressa ihop läpparna för att inte skratta högt. Jag läste och läste tills vi kom hem, parkerade bilen och sen nattade jag W och sedan läste jag lite till. Jag somnade, steg upp och läste innan jobb, ända tills dess att jag nådde sista kapitlet, då slutade jag och nu ikväll när w somnat då låg jag på golvet i hans rum och läste de sista raderna i boken och lät tårarna trilla ner på hans blommiga matta och när alla sidor var slut så låg jag kvar en lång stund och grät lite till. Jag grät för att boken väcker så många minnen, känslor och rädslor. För att livet är så fint och så fult på en och samma gång men mest grät jag för att en fantastisk bok var slut.

Igenkänningsfaktorn? Relativt hög på en del familjemedlemmar, men jag tror inte att det var just därför som den fastnade så, kanske mer för att alla de där ämnena, personligheterna, händelserna som det står om, de berör, ligger så nära mig, så nära oss alla och det kunde varit  hon eller han som jag älskar så att mitt hjärta förvandlas till ett pickande, skört fågelhjärta.

Läs den! Läs den! Läs den! Kommer att rekommendera boken till alla jag känner.

Familjesemester!

Jag är trött, sliten men så sjukt lycklig. Jag tänker tillbaka på de senaste 36 timmarna och känner hur det bubblar till lite grann i magen. Det känns som om jag svämmas över med kolsyrebubbel och jag kan inte riktigt  kontrollera mina leenden. Vet ni vad jag har gjort?! Jag har varit på familjesemester med H, W och den utökade, älskade familjen Evil och Salli och vi har haft det helt fantastiskt fint! Vi har gjort legoland, åkt mer eller mindre alla karuseller på området,  badat bland palmer, hoppat studsmattor, utforskat inomhus-skidbackar,  ätit extrema mängder transfetter (det enda dåliga förutom djuren i burarna med resan har varit maten, Danmark är ett U-land när det kommer till vegetarisk, för att inte tala om vegansk mat..) vi har shoppat lego, tittat på djur i bur, druckit öl, ätit chps. åkt de sjukaste vattenrutschkanor en kan  tänka sig och skrattat så att jag fått lite ont i magen.  Denna helgen har helt enkelt varit episk.

I helgen var det då äntligen, äntligen, äntligen dags för den efterlängtade familjesemestern till Legoland! Och som vi har längtat! Jävlar i min lilla låda. Salli har väntat lite längre än oss andra, inte mindre än i 30 (!) år på detta ögonblick. Att säga att det var ett historiskt moment när vi spottade de första gigantiska platklossarna är verkligen en underdrift. För att inte tala om glädjen när vi såg de första legofigurerna på parkeringen och såklart bergochdalbanorna. När vi ändå var i avkroken Billund passade vi på att ta en sväng inom Lalandia också, såklart.

Solnedgång i huset vid havet

Min eftermiddagspromenad ser ut såhär. Jag känner mig tillfreds med livet efter en natts analyserande och list-skrivande och planerande. Kan dock inte låta bli att bli irriterad på mig själv och mitt humör, vändningarna i mitt mående när jag är stressad är brutala och tar så hårt på krafterna och det i sin tur genererar mer stress som föder mer dåligt mående och ännu mer stress. Det blir ett svart hål som jag inte vet hur jag skall ta mig upp och ut från och det känns frustrerande. Jag VET att jag är ett steg i rätt riktning som har hittat vad det är som triggar mitt mående men det räcker inte riktigt. Jag är trött på att inte må okej, eller bra för den delen.