Ha! Problem nr. 2 avhjälpt

Ha! Problem nr. 2 är nu avhjälpt, eller nästan i alla fall. Det blir inte riktigt som jag vill ha det, till exempel texten "kanske gillar du" i länken, det har jag inte skrivit någonstans och när jag går igenom hitml-koden så står inte den meningen att finna någonstans så därför undrar jag lite hur i hela fridens namn det kan synas under varje inlägg. Det hade varit betydligt mycket bättre om det stått "läs mer om:" eller något annat liknande. Nåja, en kan inte få allt här i världen. Fast det är en petitess,  länkarna verkar funka och jag känner mig rätt nöjd över att jag löste problemet utan att kasta ut någonting från fönstret, skrika eller för den sakens skull säga några väl valda svordomar. Det där med designen får vi ta senare.

Hur jag gjorde för att lösa problemet? Jag gick in på linkwithin, fyllde i allt men fyllde inte i att jag sitter på en bloggerplatform utan alternativet other, på så sätt fick jag upp html-koden som jag kopierade innan jag började om, fyllde i bloggadress, rätt plattform och sedan klickade jag mig vidare, kopierade in koden och följde instruktionerna.

Lite bloggdesignfrågor som gör mig vansinnig

Idag vabbar jag. W var hängig under gårdagen och när jag tränade så skickade barnvakten ett sms om att det nog var bäst att jag kom hem innan träningen var slut. Sagt och gjort så slängde jag mig på cykeln för att komma hem innan han skulle vakna igen. Och vaknat, det har han gjort under natten, sisådär en två gånger i timmen fram till ungefär klockan sju. Då somnade han och sov till tio. Nu är det soffläge för hela slanten för W och lite datortid för mig. "Datortid" är relativt exotiskt i vårt hem, i nio fall av tio surfar jag enbart på mobilen och surfplattan. Det är nästan bara när jag betalar räkningar och  skickar in vab till försäkringskassan som jag sitter aktivt framför datorn. Också nu då, när vi är hemma och sunkar. Datortid betyder bloggdesigntid och nu är jag frustrerad:

1. varför i hela fridens namn blir alla mina bilde rotydliga när jag laddar upp dem från mobilen till bloggen? Har det att göra med appen Blogpress? Eller är det för att jag har fel inställningar? Efter frentetiskt googlande så kommer jag inte fram till var felet ligger, bara att det är så sju-hu-uukt tråkigt! Har så många bilder som jag inte laddar upp enbart på grund av detta.

2. Tidigare hade jag Linkwithin, eller vad det nu heter, alltså små länkar och bilder till andra blogginlägg i mina blogginlägg, det skaffade jag mig här: http://www.linkwithin.com/learn för en tid sedan. Nu när jag gjorde om designen lite så slutade det att fungera (jag tror att jag råkade ta bort det?) och nu fungerar det inte att lägga in det igen, jag får inte upp koden från linkwithin, har någon samma problem? Why but WHY?!

3. Egentligen vill jag ha versaler i den vita texten i det svarta fältet, alltså i dagsrubrikerna där det står vilken dag inlägget är publicerat men jag är för lat för att ta reda på hur det går att ordna - om det ens går att ordna.


Jag blir inte alltid vansinnig när teknik strular, först blir jag  irriterad och felsöker, sedan blir jag mer irriterad, lite arg, frustrerad och därefter vansinnig, typ. Jag har  alla fall en åtta steg på frustrationsskalan innan jag kommer till vansinnig men  en dag som denna utan annan mänsklig input än från en sjuk fyraårng med ett närhetsbehov som spränger alla gränser så är det just vansinnig jag blir direkt. Från noll till hundra.

Det där jobberbjudandet..

Såklart att jag tackade ja, jag vill ju göra detta! Det är en fantastisk möjlighet och jag kommer att lära mig så mycket att jag hisnar vid tanken på det. Jag kommer att få lov att vara med och göra skillnad, kunna påverka och utveckla.. Ibland måste man (jag) bara dela med mig av mina tankar för att sedan våga ta klivet, hoppa och falla ut  det okända och det har jag gjort nu. Känslan? Tusen fjärilar i magen.. och samtidigt denna oro, tänk om det inte blir jag som får chansen?  Jag försöker trösta mig med att då var det inte meningen att det skulle vara så, att det då kommer nya, fler och bättre erbjudanden som är för mig. Jag håller tummarna, lite i smyg, vill och vågar inte hoppas för mycket för att jag är rädd för besvikelsen som kommer om det inte blir som jag vill samtidigt som jag peppar lite grann, tänker på tankens kraft och hur människans energier spelar in och spelar roll. Upp som en sol, ner som en pannkaka och så vidare i alla evinnerlighet.

Meanwhile in Barcelona

Jag fick nyss en bild skickad till mig som gjorde mig helt varm i hjärtat. Kolla vad som trycktes till mig igår.



Tänk vilka kompisar jag har! Och tänk vad lite omtanke kan muntra upp. Istället för att hänga läpp över att jag inte är i Berlin på EROC så ska jag glädjas åt att få skatea några extra varv i en tom idrottshall innan jag kollar av CCRs framtid på ännu ett minimum skills och ikväll när jag kommer hem skall jag njuta av att februari är här med allt vad det innebär: att H kommer hem, biobesök, bouts, Stockholmsbesök, träningar med landslagstruppen och mycket mycket mer. Januari var både bra och dålig men känslan av att månaden är över infriar en viss lättnad i mig. Nu är det snart vår.

dagens tenik OMG

Dagens teknik, vilken jävla grej alltså! Jag ä helt överväldigad, l y r i s k! Varför då undrar säkert du. Jo, det skall jag berätta om! I lördags, när vi inte firade w så beställde jag lite grejer från nätet, från Sportamore för att vara mer exakt, två par skor och ett par träningstights. Gött mos tänkte jag, om jag har tur så levereras de väl i slutet av veckan och sedant änkte jag inte så mycket mer på det. Under måndagen när jag var på jobb så fick jag ett sms av ett okänt nummer "hej! har du kanske beställt något från sportamore? jag har fått sms av dem." Oj, helvete tänkte jag och svarade ett par minuter senare att det nog var jag som råkat skriva in fel telefonnummer och fick ett glatt sms med utlämningskoden bifogat tilTsvar. Här börjar min glädje: en trevlig människa som är glad och vill hjälpa till som uppenbarligen inte beställt något från internet utan istället googlar uppgifterna i smset och får fram mig och sedan frakttiden. Jag klickade i beställningen i lördags kväll och hämtade mina grejer på måndagskvällen. Det är så snabbt att jag inte riktigt förstår hur det går till.

Så, utan Internetz hade jag inte fått nya kläder - någonsin eftersom att jag fullkomligen avskyr att shoppi shoppa samt att om internet nu inte hade funkat så jättebra så hade den där snälla personen vars nummer jag råkat skriva in i ordern inte fått tag på mg och då hade jag aldrig fått mina grejer! Ja jösses vilken grej alltså.. jag känner att jag inte alls sett dessa fantastiska möjligheter med internet innan oh känner mig som en mindre begåvad människa på grund av det faktum att jag innan använt internet mestadels till 1) mejl och att hålla kontakten med vänner och bekanta 2) till att läsa nyheter och 3) titta lite på film. Jag kan räkna gångerna jag nätshoppat på ena handens fingrar innan detta men nu känner jag att det kanske blir ändring på det. Vad använder du internet till?

Nu skall jag ta på mig mina nya skor och mina nya tights och bege mig ut i snön och halka till en buss för att sedan hålla i minimum skillstest. Detta kommer att bli en bra lördag!

30. En grej jag är himla bra på.

En grej jag är bra på? Jag är väl inte bra på någonting? Eller är jag det..? Jävla jante! Jo jag är bra på en massa saker! Jag är bra på mitt jobb - på att se varenda unge och på att trolla med knäna så att verksamheten skall gå ihop. Jag är bra på att vara mamma, på att ta hand om mina vänner och min partner och jag är en jävel på roller derby.

Tidigare, i yngre år var jag lite ledsen över att jag inte var talangfull, jag har aldrig varit bra på att teckna, måla, fotografera och skapa och jag har varit lite nere över det vad är mitt kall? Nu känns det lite som att jag har hittat rätt, det är ju derbyn som är min "talang."

29. Hepp! Dagens middagstips.

Idag är det onsdag, den enda dagen denna veckan då jag inte har något schemalagt på kvällen och det betyder att jag faktiskt har tid att laga någon lyxig mat åt mig och W trodde jag när jag steg upp. Tji på den för visst hade jag arbetsplatsträff till 19.00 som w snällt fick följa med på. Middagen gick alltså från att vara planerad till hemmalagad gryta med röda linser, tomat och chipotle samt lax och potatismos och broccoli till en falafeltallrik med pommes och en halvtaskig vegansushi. Oh the Joy of life.

Du har det bra nu.

Livet alltså. Så hisnande, vidunderligt och omskakande.. Ena dagen så lever man, vi, du och helt plötsligt så är det över. Fram till idag har du alltid varit med oss, du med dina trollbindande historier, din historiakunskap och alla dina erfarenheter men nu finns du inte mer. Ett gammalt hjärta orkade inte slå och alla vet att du har det bättre nu, men ändå, denna känsla, denna sorg och tomheten du lämnar kvar.

28. Kolla! Här är en bok jag vill o-tipsa om.

Jan jävla Guillous Ondskan. Har fortfarande inte riktigt hämtat mig från den sedan dess att min högstadielärare tvingade oss att läsa detta, enligt honom, litterära mästerverk. Läs inte den, ja, läs för allt i världen ingenting av denna man om du frågar mig.

27. Om jag blev tvingad (under pistolhot) att spela i ett band…

Vadå under pistolhot? 
Jag skulle älska att spela i ett band! Tyvärr är jag totalt omusikalisk så det kommer aldrig att ske. Men om jag nu skulle spela i ett band så skulle jag antingen vilja skriksjunga eller spela trummor i d-takt! Fatta så coolt! Kanske är det något jag skal skriva på min att lära mig lista..

Om ett jobberbjudande

I slutet av förra veckan fick jag ett jobberbjudande. Ett erbjudande som jag skulle gå hem och fundera över och det har jag sannerligen gjort under helgen. Jag har vänt och vridit på det, lagt fram för och nackdelar men jag har ännu inte kommit fram till ett slutgiltigt svar på frågan. Ja eller Nej? Jag är så kluven..

Jag vet vad jag vill i slutändan men jag vet inte hur jag vill att vägen dit skall se ut.Klart att min målbild kommer att ändra sig under mitt yrkesverksamma liv, det är jag rätt säker på, men att jag vill detta just nu, det kommer nog inte att ändra sig. Jag är utbildad förskollärare/lärare i grundskolans tidigare år och jobbar just nu som förskollärare, det har jag gjort de senaste åren och jag trivs skitbra med det. Jag vet att jag är bra på det jag gör, jag har fantastiska kollegor och en bra chef som tror på mig, på arbetslaget, på verksamheten och som alltid sätter barnen i det främsta rummet och det är jag glad för. Men jag vill inte bara vara förskollärare. Jag vill mer. Förstår ni vad jag menar? För typ åtta år sedan var jag relativt säker på min sak, jag skulle bli specialpedagog och arbeta med barn i särskilt behov av stöd men nu de senaste åren så har jag ändrat inställning. Jag har läst en del specialpedagogik som komplement till min examen och tycker att det är spännande men det är inte där min passion ligger, inte nu längre, utan jag vill vidareutbilda mig till pedagogista. Att få arbeta tillsammans med olika arbetslag som har fokus på det kompetenta barnet och där kunskapssynen och synen på lärande utgår från barnet som kunskapsbärare. Jag får ståpäls av att tänka på att få jobba hanldledande och med att lyfta den pedagogiska dokumentationen, utveckla verksamheten och ta tillvara på de frågor som barnen ställer. Det är ju (bland annat) det jag vill. När jag blir stor så kanske det är något helt annat som får mitt hjärta att banka lite extra hårt.

Jobberbjudandet är inte ett steg mot pedagogista-utbildningen men inte heller (vad jag tror) ett steg ifrån den.  Det innebär ingen förändring i lönen. Jobbet i fråga skulle inte innebära att byta arbetsplats, utan att jag skulle arbeta kvar på min nuvarande arbetsplats med undantag för en halvdag i veckan och ungefär ytterligare en hel dag till i månaden. Inte så mycket tid när jag tänker på det, samtidigt, oändligt mycket med tid. Att ha en pedagog som är frånvarande en halvdag i veckan gör någonting med barngruppen, i arbetslaget, för kollegorna. Samtidigt innebär jobbet att jag får syssla med något som jag tycker är fantastiskt roligt, viktigt och spännande.

Jag tror att det skulle finnas utvecklingsmöjligheter och att jag skulle gilla det, jättemycket men jag vet inte. Jag vet inte heller om jag verkligen är rätt person för jobbet eller om det finns andra som är bättre lämpade. När allt kommer omkring är det kanske så att jag är rädd för att misslyckas och för att inte kunna leverera det som förväntas av mig, att jag tvekar därför att jag är rädd. Jag vet faktiskt inte riktigt men jag vet att jag har ett par timmar till på mig att fundera innan jag lämnar besked under morgondagen.

Hur tänker ni kring jobb, kariärsmöjligheter och utveckling?

Att inte ha 4-årskalas..

W och Alfie firar födelsedag 2013

Så. I måndags fyllde W fyra år (4!) och det tänkte vi fira nu i helgen. Barnkalas med gäster från förskolan och andra kompisar följt av vuxenkalas med Ws och våra vuxna vänner. Hela veckan har gått åt till att planera, fantisera och peppa inför kalaset. Att fylla fyra är en riktigt stor grej. Men saker och ting blir inte riktigt som en tänkt sig alltid.

Gissa vem som kräktes i fredagskväll? Och som sedan hade feber? Japp, W. Jag tror att det kan vara matförgiftning men är inte helt säker, en sak som är säker däremot är att kalaset fick ställas in och att säga det till min nu fyraårga unge var något av det jobbigaste jag gjort det här året. Att vara den som kommer med ett sådant besked som ger upphov till den besvikelsen, inte roligt. Då torkar jag hellre kräk i tusen dagar till. Så istället för kalas, tårta och skratt tillsammans med kära vänner har det varit sjukstuga och sömn som gällt i helgen.. Det positiva i det hela är att det gick över fort och att jag har klarat mig från att bli smittad. Det negativa? Förutom Ws besvikelse:  att ha handlat kalasmat för flera hundra som hinner bli dålig innan vi hittar ett nytt kalasdatum...

26. Den bästa frukosten är ju som vi alla vet…

Dom där frukostarna som en verkligen hinner njuta av, tillsammans, hela familjen och kanske tillsammans med några goda (inte som i goda, ätbara utan som i goda bra) vänner också. Inget trots, ingen stress och med ett dignande frukostbord där alla kan käka det dom själva vill. Men hur ofta händer det? Att en får allt på listan alltså?

Sedan vill jag ha knirrande tulpaner på bordet, en tidning och lite tända ljus. Gott kaffe. Tunna, lyxiga knäckebröd, gärna hembakade av någon annan än mig själv, fröiga med senap, röror eller kanske sojaost på tillsammans med avokado, groddar, tomat, lök och något salladsblad. Då är jag nöjd.

Vad jag faktiskt njuter av att äta mest till frukost är väldigt varierande. Jag fastnar för saker och sen så käkar jag gärna det i perioder, typ proteinsmoothie, någon speciell gröt eller hemmagjurd müsli. På jobb käkar jag antingen gröt eller något veganskt yoghurt alternativ med müsli. 

25. Kolla! Här är en bild från mitt kök

Eller ja, egentligen så är det två bilder. Jag gillar verkligen vårt kök. Det är det rum som vi spenderar mest tid i, sovrummet undantaget, och det är precis lagom för oss. Klart att jag har tankar och idéer om hur det skulle kunna inredas och hur planlösningen skulle kunna förbättras men det duger precis som det är åt oss ett tag till. Under våren letar jag dock efter ett runt bord och några färgglada stolar.

Det bästa med köket? Att det känns som hemma, ljuset också diskmaskinen såklart!

20, 21, 22, 23 och 24!

Dagarna bara rinner iväg och jag hinner inte riktigt med någonting, ett säkert tecken på att jag måste se över min tid och omprioritera men det är ett helt annat blogginlägg än detta. Här kommer alltså veckans missade dagar.

20. Om jag blev tvingad (under pistolhot) att spela huvudrollen i en film...

Så finns det så många, så många att välja mellan.. Men min första spontana tanke är att jag lätt skulle välja Kevin Costners John Dunbar i Dansar med vargar, Jag fullkomligen älskade den filmen under min uppväxt och tittade på det där inspelade VHS-bandet om och om och om igen när vi väl fått videospelare hemma. Så det skulle vara lite coolt.

21. En grej som får mig att vilja vråla HIGH FIVE! i vardagen.

Att så många unga tjejer är så pepp, så bra, så starka! Att tjejer vägrar ta skit från gubbslem och håller femininsm-diskussionen levande trots alla käppar i hjulen. Inlägget Är du feminist? Skrivet av Amanda Strandh 12 år och Vivianne Zhang, 11 år får mig att vilja vråla HIGH FIVE när-som-helst!

22. Kolla! Här är en favoritbok från min bokhylla.

Chuck Pahlaniuk är en av mina absoluta favoritförfattare och jag tycker inte att han har skrivit en enda dålig bok. Invisible monsters är en av hans bättre, den har allt! Den handlar om att självförverkliga sig själv och inte låta någon annan bestämma sitt öde. Om att det går att hitta frälsning och upprättelse genom att rannsaka sig själv och det går att komma vidare i livet..

Pahlaniuks språk är ren poesi sida upp och sida ner och hans karaktärer trollbinder mig. catwalkmodellen som har ”allt” en kan önska sig som snygg kvinna tills dess att hon är med om en trafikolycka som gör henne invalidiserad och oförmögen att prata, som vanställer hennes ansikte och kropp : gör henne till ett osynligt monster som får leva ett helt anant liv än det hon tidigare levde i kretsar där yta betyder allt och  Brandy Alexander, Queen Supreme som är en operation ifrån att vara en ”riktig” kvinna, beskrivna så i detalj att det känns som om jag känner dom.

 23. Hepp! Dagens musiktips.

STAR-FUCKING-HIPSTERS!. Så bra, passar till alla sinnesstämningar, tillfällen och går också hem hos förvånansvärt många! Peppmusik!

24. En grej jag borde ta tag i.

Röran på mitt skrivbord, den är brutal och överväldigande och jag mår dåligt över den varje gång jag befinner mig i kontoret/hemmaträningsrummet och den påverkar mig och mina prestationer för att jag inte kan fokusera på min träning. Det är verkligen ett måste.

Att säga godnatt till en treåring..

Så kom den dagen då jag fick säga godnatt till min treåring och läsa bockarna bruse för sista gången, någonsin. För imorgon fyller han fyra. Fyra år! Det är galet vad tiden går och jag hinner inte med, hänger inte med. Imorgon blir det kalas och firande och kramar och pussar men nu skall jag gå och lägga mig och försöka att sova även om hjärtat dunkar i hundranittio och det känns som att jag skall svämma över av kärlek. Detta föräldraskap, som det förändrar en..

19. Kolla! Det här är ett fynd jag gjorde en gång.

Jag älskar loppisfynd och reor men det är inte jätteofta jag faktiskt gör några fynd. Jag tittar mest och ibland handlar jag men då handlar det oftast om att jag hittat något som jag måste, måste, måste ha (i alla fall just för stunden).

Ett av mina bästa loppisfynd är ett stort skåp som nu står på Ws rum och sväljer mängder med spel, kläder och andra bra att ha grejer.

18. Hepp! Dagens filmtips.

Bamse och tjuvstaden! Kom nyss hem från ett biobesök som jag och min fantastiska unge verkligen njutit av till fullo. Popcornhöga lämnade vi biosalongen som sista sällskap under livliga diskussioner om vad filmen faktiskt handlade om, som alla vet är det svårt att vara elak när alla är snälla och lätt att vara elak när en inte får vara med. Bamse och tjuvstaden var rolig och spännande. Spännande på den nivån att uppskattningsvis fem sällskap lämnade biosalongen med gråtande barn i famnen, troll och tjuvar och häxor och förbjudna skogar kan väl göra det antar jag. Jag älskar att Nallemaja styr upp situationen och räddar Bamse, Farmor, Skalman och Lilla skutt från en säker död.

17. Den bästa osten är ju som vi alla vet…

Astrid och Apornas veganska ost i olika smaker. Jag älskar den! Ända sedan jag blev vegan har jag sörjt att jag inte käka mögelost och annan ost och faktiskt känt en saknad här i livet, en saknad som höll i sig tills dess att jag testade Astrids ostar. De är fantastiska! Cheezly med ädelostsmak och den italienska är mina absoluta favoriter tätt följt av Jeezlyn med örter, den smakar exakt som komjkölksost. Alla Astrd och Apornas produkter hittar ni här, väl värt varenda krona.

15. En grej som gör mig vansinnig i vardagen.

Otrevliga människor. Alltså kom igen, hur svårt kan det vara att bete sig som normalt folk när en besöker stadens offentliga rum? Jag fattar inte varför så många människor är så jävla sura, alltid, hela tiden, överallt.

Ta storhandlingen på Willys som exempel. Genomsnittstid vi befinner oss i affären när vi handlar 40 min, genomsnitt antal surhuvuden: 3 och det är varje gång vi handlar. Antingen är det någon som knuffas, kör på en med vagnen eller som försöker trängas i kön. För att inte tala om sura suckar och "men åhhhande" oftast från medelålders kvinnor och män. Jag blir så trött på det, varför är det så svårt att vara lite trevlig och säga tack och ursäkta och kanske stå i kö som alla andra? Ett annat exempel är systembolaget, jag var där igår för att köpa en flaska whiskey till H. Antalet medelålders män som knuffade mig i just whiskeygången? 2, på ungefär femton minuter utan att säga så mycket som ursäkta eller kan jag få komma förbi. Ok, den ena sa faktiskt "flytta på dig!!"

Är det bara jag eller har mänskligheten blivit surare och mer ohyfsad? Och med mänskligheten i det här inlägget så lutar jag lite åt alla medelålders människor i Malmö. Att inte få ett tack, ett ursäkta och att människor inte ens bemödar sig att svara på frågor  gör mig vansinnig i vardagen.