Så har vi äntligen, äntligen, äntligen kunnat ha fyraårskalas för W. Ett utomhuskalas med ballonger, vimplar, såpbubblor och vattenpistoler. En riktig hit blev det med sommarvärme, korvgrillning, fiskdamm och mängder av lek. Kalasnoob som jag är hade jag satt tiden 12 - 14, tur att det finna andra föräldrar som vet att barn gärna leker längre än så och inte planerar in någonting under eftermiddagen, sista gästerna lämnade gården vid fyratiden. Om det inte hade varit för att vinterkräksjukan slog ut oss något så överjävligt hårt i januari så hade jag nästan önskat att vi alltid skulle ha sommarkalas. Det är så mycket lättare att vara utomhus och sociala kontakter med förskoleföräldrar som en inte riktigt känner går så mycket lättare under en ljusblå himmel med gassande sol än i en trång lägenhet i slutet av januari. Enda missödet under kalaset var att jag råkade slå sönder ungefär tio koppar, dvs. 80% av vårt porslin precis när gästerna kommit. Smällar en får ta eller? Dessutom vill jag minnas att det finns ett gammalt ordspråk som lyder inget kalas utan kras. Inser nu också att jag måste handla nya muggar och har börjat snöa in på Muminmuggarna. Åh. Tänker ofta på hur stor min samling varit vid det här laget om jag köpt på mig en varje gång jag varit i Finland för att spela bout...
Sommarvärmen håller i sig, termometern har visat över 20 grader hela helgen och och sanningen skall fram så var jag allt annat än sugen på att spendera dagens varmaste fyra timmar i en svettig träningshall men jag gjorde det ändå och jag hade jätteroligt! Jag har börjat coacha en del igen efter några månaders stopp och jag njuter av varje sekund. Det är roligt och utmanande och framförallt så känner jag att det gör mig till en mycket bättre spelare därför att jag reflekterar så mycket mer. Så en och en halv timmes coachande, sedan en periodsreffande som outside packref och två perioders scrimmande summerar min derbysöndag rätt bra.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar