När liten blir stor

Också är jag där igen, förundras över den nya tideräkningen, den som inträdde först efter det att lilla W föddes. Tiden går i en rasande fart och jag hänger knappt med. I januari fyllde W tre år och igår skrev han Hs namn innan vi gick ut och demonstrerade. Så liten och så stor på samma gång.

Sjua i Europa

Bild från Derby Data Europe, 2013-04-28

Crime City Rollers är sjua  Europa, S-J-U-A! Sjua av de högst 180 rankade.  Efter helgens bout mot Köpenhamn A som vi vann med 180 poäng har vi klättrat uppåt tre pinnhål från i placeringslistan. Det är inte illa det. Jag är så stolt över mitt lag, vi har kommit lång väg sedan kraschlandningen i Berlin i November 2012 och vi är fortfarande påväg uppåt och framåt. Läs mer om rankingen och alla predicted scores på Derby Data Europe.

Trasig telefon

Det var nu som jag skulle sätta mig ner och skriva ett långt bildspäckat inlägg om helgens öldrickande, tränande och boutande. Det ar precis nu som jag skulle posta de färdigskrivna inläggen som jag knepat ihop under veckans vabbande och visa er de där närbilderna jag lyckats knäppa på våren som äntligen, äntligen, äntligen har kommit men det blir ingenting med det. Min telefon är inlämnad på lagning på grund av spräckt baksida och framsida och vem vet när jag får tillbaka den igen. Har så länge en suuuupergammal iphone 3 som knappt hänger med för facebook och vägrar whatsapp. Får med anda ord se hur det blir med bloggandet och instagrammandet på ett tag. Nu håller jag söndag och väntar på repriserna av Honey Boo Boo.

Hallå våren?

Blå himmel, varma solstrålar och en känsla av vår. Söndagen bjöd sannerligen på en försmak av sommaren. Idag detta:

En kan bli deprimerad för mindre.

Det har vänt!

Det har vänt nu! Jag mår bättre och bättre även om jag är sjukt trött och sliten.

Söndagar brukar betyda scrimmage och lagträning men inte idag, jag är fortfarande alltför sänkt för att träna efter förkylningen och öroninflammationen gör sig påmind i form av en fortfarande ihållande smärta, lock för örat och balanspåverkan. Jag väljer att inte vara knäckt på grund av utebliven träning och att umgås med familjen istället och tanka energi och kraft.

Helgen har varit fin och jag har njutit av sol, sällskap och lugn. Av att inte vara sängliggande och av att känna att jag är på bättringsvägen. Jag har under loppet av ett dygn njutit av sollapande i jesusparken tillsammans med kära vänner, bowling med lagkamrater och barnloppis i folkets park. Och som en extra guldkant på söndagen så hittade jag min sedan länge försvunna ipod. 120 GB musik - som jag saknat!

Har det vänt?

Har det vänt nu? Snälla, säg att det har vänt. Jag hittade mitt favoritörhänge som varit borta hur länge som helst och örat gör inte längre lika ont. Håll tummarna för att morgondagen kommer att vara ännu bättre.

Shopping-bonanzan fortsätter

Insåg nyss att jag inte alls kommer att kunna följa med på kvällens monstertruck-show som familjen planerat att besöka. Tröstshoppar ytterligare: tights, snygga tishor från Black Craft, nya tunnlar till öronen och fodral till surfplattan.

*hävdar fortfarande att detta inte rör sig om okynnesshopping*

Shopping och Darlingthings

Mitt humör är verkligen nere på botten på grund av den här sjukdomsperioden. Jag vill bara gråta och dra ett tjockt täcke över mig, somna och vakna upp till solsken, blå himmel och känna mig pigg och fylld av energi. Eftersom att det inte kommer att hända så försöker jag pigga upp mig med lite shopping. Jag avskyr att gå och shoppa i affärer men gillar att sitta hemma framför datorn och klicka hem saker som jag eller familjen faktiskt behöver, ingen riktig okynnesshopping alltså. Idag satt jag och googlade rundor och letade efter lite olika inredningsgrejer. Jag hittade webbutiken Darling Things och hade svårt att besinna mig när jag såg utbudet av happy lights, snygga prints och fantastiska vaser. Klickade istället hem några fantastiska krokar från Rie Elise som jag suktat efter en tid. De kommer att passa perfekt i hallen.

Just nu håller vi på med att göra färdigt sovrummet och med hallen. Hallen är ett litet problem i sig, vi har inte riktigt vetat vad vi behöver ha där och inte heller vilka lösningar som är möjliga. Direkt när en kommer in genom ytterdörren står man i en stor hall, in till vänster ligger köket i en öppen dörr och rakt fram finns det en inbyggd garderob och en öppen yta. I den öppna ytan har vi tidigare haft en stor gammal bokhylla med lejontassar som en gång i tiden varit min farmor och farfars, en jättefin möbel men den har ätit ljus och plats  och gett ett synnerligen rörigt intryck samtidigt som vi inte utnyttjat den alls. Uppe på den ena väggen häner det krokar och ytterkläder i mängder och ovanför ett stort  vitt köksskåp som förra ägaren tyckte passade bra högt upp. Så högt upp att jag inte når upp till skåpets överkant om jag står på en stol. Borta är äntligen  både bokhyllan och köksskåpet så nu gäller det att hitta andra lösningar



PS. Är ej sponsrad av Darlingthings men blir gärna det i framtiden.

Slut på PS.

Sjukdomsstatus: öroninflammation

Jag är fortfarande inte frisk och humöret är nere på botten. B o t t e n i tell yall.

Jag kände mig mycket, mycket bättre i onsdags, ingen feber och krafterna återvände så smått så jag ringde jobb och sa glatt "räkna med mig, jag öppnar imorgon" och visst blev mina kollegor glada. Fram emot halv tio gick jag och la mig, det gäller att få sin sömn när en skall upp och jobba klockan 06.00 och ungefär en kvart senare small det till i mitt vänstra öra och sen kom smärtan, ni som har haft öroninflammation vet precis vad jag pratar om.  Den där bultande, stickande, påträngande smärtan som gör att en inte kan koncentrera sig på något annat, den går inte att tänka bort för huvudet känns dubbelt så stort på den drabbade sidan och ytterörat är så ömt att tårarna trillar så fort en råkar nudda det. Att ligga ner är inte att tänka på för då blir trycket alltför högt. Alvedon, ipren, aspirin och otaliga näsdroppar senare så var örats status detsamma, om inte värre och till det paniken över att in få tillräckligt med sömn. Ni vet när en tittar på klockan och räknar baklänges i huvudet, helvete, bara fem timmars sömn, måste somna nu, nu nu för att sedan vrida och vända på sig och sedan nästa gång när en tittar på klockan så har det gått två timmar till och plötsligt inser en att en inte får mer än tre timmars sömn och paniken kickar in ännu mer. En halvtimme innan klockan ringde, ungefär samtidigt som W kom in till oss, gav jag upp. "Mamma, varför sover inte du, det är natt" undrade treåringen och jag svarade att jag har ont i örat, det går inte. "Jag skall klappa dig så att du somnar, trösta dig med kaninen" svarade W och strök min kind. Tack älskade unge, det hjälpte lite. W somnade om lagom tills min klocka ringde och upp steg jag på darriga ben. Jag var allt annat än kaxig med öronont, balanspåverkan och noll sömn.

Upp och iväg till förskolan med en enda tanke i huvudet: måtte trumhinnan spricka snart så att smärtan lättar. Öppna, laga kaffe, försöka hinna ikapp, ta emot barn, hälsa hej på kära kollegor och veta att en varit saknad, det känns bra. Vad som känns mindre bra är att säga nej tyvärr, jag måste gå igen. Ringa vårdcentralen och knipa en av de sista akuttiderna och jobba några timmar till. Cykla till vårdcentralen, provtagning, öronkoll och allmänundersökning och sen få domen: öroninflammation och kraftig viruspåverkan. Så här sitter jag nu, fortfarande med en öronvärk utan dess like men med avsvällande, smärtstillande och antibiotika. Måtte jag bli frisk snart.

En liten video..

Det går framåt..

Det går framåt det här ändå.. Idg mår jag betydligt mycket bättre än igår, och för att inte tala om hur jag mådde i förrgår. Jag har till och med fått i mig en kopp kaffe, den första sedan flera dygn (!). Jag har också kunnat gå runt i lägenheten från Ws rum till köket utan att bli helt andfådd och darrig i knäna. Jag har läst tidningen (på nätet såklart), börjat titta på deklarationen och faktiskt bäddat sängen samt tagit tag i den här bloggen så smått utan att bli helt gråtig av trötthet. Det går åt rätt håll med andra ord! Andra bra saker som händer? Snart, snart, snart - om bara tre veckor kommer lillebror hem igen! Hurra!

Satans jävla arrghh eller det här med bloggdesign

Ingenting här verkar fungera som det ska, med här menar jag bloggen. jag överröses av spamkommentarer, bildrna vill inte kommsmin. Designen blir ful och tråkig för att inte tala om headern som ser förfärlig ut. läsare har ocksågjort mig uppmärksamma på att de inte kan kommentera och jag blir tokig. jag gillar teknik när den fungerar, när den inte fungerar såblir jag mest wom en treåring som nyss kommit på att världen inte kretsar kring hens midja: jag villlägga mig ner på golvet och sparka och slåss och gärns gråta lite också.

Fortfarande sjuk

Jag kan nästan sätta pengar på att du vart ute och njutit av det fina vårvädret idag. Min instagram feed, facebook och alla bloggar jag följer fullkomligen svämmar över av mer eller mindre lättklädda sollapande människor från Sveriges alla hörn. Själv är jag fortfarande sjuk och det enda om suger mer än att vara sjuk är att vara sjuk när det är vår och strålande solsken utomhus. Har för första gången sedan i lördags varit ute ändå... efter tre dygn på soffan/ i sängen med dubbla täcken och feberdrömmar har febern äntligen gett med sig och jag vågade mig ut på stapplande ben, en runa runt kvarteret och tio minuter i solen för att sedan komma hem och däcka på soffan igen. Istället för feber  har jag nu ett  konstant tryck över bihålorna och lock för öronen som ackompanjeras av ett halsont som gör att jag inte  får i mig någon fast föda alls och får mig att låta som om jag har en väldigt, väldigt varm potatis i käften. Jag tackar min lyckliga stjärna för att jag köpte på mig ett ganska så rejält lager med Lemsip sist jag var över i England. Men jag har noll kraft, verkligen noll kraft, en promenad på 500 meter och fyra trappor upp till lägenheten fick mig att svettas ymnigt och flåsa värre än jag vet inte vad. Något som oroar mig med tanke på att det är en vecka kvar tills vi möter Köpenhamn och tre (3!!) veckor kvar till turneringen i Gent.

Har ni några bra tips för hur en skall bli frisk så fort som möjligt? Hur får jag tillbaka kraften och energin?

däckad lagom till värmen

Det är strålande solsken utanför fönstret och fåglarna kvittrar rasande utanför fönstre. Inomhus ligger jag nerbäddad under dubbla täcken med stigande feber och värkande leder. jag verkligen avskyr att vara sjuk, känslan av att missa allting som pågår därute, ensamheten och frustrationen. Fy fan.

Veganska ägg

Appropå det här inlägget som jag skrev tidigare idag och de taskiga förhållandena för värphöns så finns det andra, veganska alternativ för äggälskarna.


 Själv är jag och har aldrig varit någon ägg-fantast så jag har inte testat något av följande recept. Jag har också lite svårt för veganska substitut och ingredienser som är alltför lika  de animaliska produkterna i konsistens och smak.

Känner du för ett stekt ägg på morgonen? Vad sägs om det här, en stekt variant på ett "ägg" som du slänger ihop med hjälp av enbart djurvänliga ingredienser. Recept och instruktioner hittar du här, det är också därifrån jag lånat bilden. Så här till påsk kanske det passar bättre med kokta ägg ändå. På Veganvntages blogg hittade jag den här bilden:

Mycket, mycket verklighetstrogna "ägg" som enligt utsaga skall smaka förvånansvärt nära originalet. Detta kanske vore något för oss alla till nästa påskhelg?

Hemmabout nästa helg!

Ps. missa inte vårt hemmabout nästa helg. Vi spelar i Baltiska hallen, A-laget möter Gent och B-laget möter Zürich. Om du kör bil till Malmö så kanske du har sett någon av våra reklamtavlor.  Mer information om detta finns på facebookeventet .

Skippar du äggen i Påsk?

Så var det påsk igen och därmed dags för äggmålning, fjäderpyssel och annat spexigt.

Egentligen så ogillar jag att komma med pekpinnar till folk, jag tror till exempel på att varje individ måste få välja sin egen kosthållning och hur hen vill konsumera utifrån sina egna moraliska och politiska  ställningstaganden men jag anser också att det är för jävligt att majoriteten av invånarna i västvärlden har noll koll på vad det är för kött som ligger på mackan, hur mjölken produceras, på vilket sätt djuren behandlas från födelse tills dess att kött och mejeriprodukterna hamnar på bordet. Att äta kött utan att tänka på vilket lidande det faktiskt orsakar är inte okej. Enligt Djurens Rätt så kommer påskfjädrarna kommer från kalkoner som i många  fall plockas levande.

En vanlig kyckling lever i ca 30 dagar innan den slaktas, ekologisk kyckling lever i 81 dagar.  Tupp-kycklingarna av värp- ras är ingen intresserad av att köpa in då de inte genererar pengar i form av äggproduktion och inte heller något kött att tala om så de avlivas helt sonika genom att levande malas ner. Det fungerar inte riktigt likadant i Sverige som på filmen, men nästan. Enligt Djurrättsalliansen mals det ner 15.000 tuppkycklingar  dagligen i vårt land.

FYGPMRD

Jag och kära Pooky skaffade oss kompistatueringar.

För i helvete förskolan, vad sysslar ni med?

Här hade jag tänkt skriva ett långt inlägg om hur förskolornas öppettider i Malmö stad skiljer sig åt och hur de olika förskolorna sätter upp egna regler och riktlinjer men jag orkar inte för jag är så jävla ledsen, frustrerad och arg att jag inte orkar tänka på de

Wednesday means Honey Boo Boo

Idag skippar jag träningen till förmån för tvn. Ikväll är det onsdag och onsdagar betyder Honey Boo Boo tillsammans med kära Pooky.

Skönhetstävlingarnas värld blir nu ännu galnare! "Here comes Honey Boo" följer 6-åriga skönhetssensationen Alana Thompson, även känd under namnet Honey Boo Boo, som slog igenom i TLC:s "Toddlers and Tiaras" och som nu blivit ett globalt fenomen med ett eget program. Alana har redan visat att hon inte är någon vanlig skönhetsfröken. 

När hon inte jagar segrar hänger hon med sin familj på Georgias landsbygd och gör vad hon gör bäst: hjular i lergropar, leker med familjens gris och äter ostbollar. Serien tar oss bort från tävlingsscenerna till Honey Boo Boos otroliga familjeliv och låter oss vara med under allt från utflykter till familjebråk. TLC

Jag har aldrig sett något liknande och det värsta är att jag kan inte sluta titta. Jag är äcklad, provocerad, fascinerad, stött, road, arg  och frågande på samma gång.  *tar fram skämskudden*