Vårkänslor

Helvetesjävlaskit

Åh vad jag är frustrerad. Och ledsen. Och arg. Och avundsjuk på alla som får skatea. Bootcamp och besök från några av lo som rollergirls bästa skatare och vad händer efter någon ynka timme? Trucken går sönder. Såklart. Helvetesjävlapissbajsskitmög.

march attacks!

Så var man posterbrud (nåja, alien) igen! Missa inte! Detta kommer att bli så jääääävla bra att jag får ståpäls och svettiga handflator bara av att tänka på det. Köp biljetterna på tickster, lämna bort ungarna och ta på dig dina finaste lila kläder för här skall hejas! Crime City Rollers firar även två år, fattar ni, två år! 

Dagar man minns

Välbehövlig massage från lilla W efter ett svettigt derbypass i Limhamns ishall sommaren 2011.

Feber och förkylningen från helvetet

Positivt: lilla w är feberfri. Negativt: jag är det inte. Åhhh orkar inte vara sjuk mer, jag har ett bout att komma iform till och ett nytt jobb som jag är tokpeppad på. Ligger under dubbla täcken och dricker aspirin komplett som om set vore vatten. Örrrrk

Skämsgrej: köpevatten

Har en last som jag unnar mig väldigt sällan men som jag ändock inte skäms mindre för: köpevatten. Ni vet dom där pinsamma skivorna som man alltid gömmer när man får besök? Eller nåja, gömde kanske man skall säga. Jag har aldrig gjort det - jag är stolt över hela min kompletta Nordman-samling men ungefär så känner jag för tomflaskorna alltså. In i garderoben, bort! Samma sak i affären. Överlåter helst handlanden åt kära H som gärna gör dgördeln han kommer från en kultur där man inte dricker kranvattnet annat än om man är tvingad. Har tack vare H fått nys om världens smarrigaste smak också. Hallon/persika. Det är som en sommarsymfoni i käften på mig när jag för glaset till minnen och jag känner hur det blir lite lättare och lättare att stå ut med vintermörkret för varje klunk jag suger i mig. Jag VET att det är så jävla kasst att köpa flaskvatten, det är dyrt, det är farligt för miljön, det är ren idioti. Jag har världens renaste vatten i kranen och till råga på allt en sodastreamer på diskbänken.. Men åhh det är ju så gott. Men skämmes tamejfan, skämmes.

Kul så länge det varar..

Vi vann! Helt fantastiskt! Men ehh.. Jag går hem som en katastrof, har druckit alkoholfritt hela kvällen (förutom skumpan) och har könslan av att jag måste kräkas. Kommer hem och tar tempen, 38.9 - grattis Lotta: influensan har hittat även dig.

Nåja.. Det var ju skoj så länge det varade..

Vi vann!!!

Tacktalet!

Hisnande tanke: tänk om vi vinner! Insåg nyss att man kanske borde skriva ett tacktal om i fall att..

Vad är väl en bal på slottet..?

För en tid sedan blev Crime City Rollers nominerade i Nöjesgudens Malmö/Lundapris 2011 i kategorin "Nöjesförbättrare" med följande motivering:

Crime City RollersMed knä- och tandskydd har Crime City Rollers rullat rakt in i Malmös hjärta. Under året har stans egen liga inte bara spöat skiten ur Stockholms rullskridskolag. De har dessutom gjort Malmöfestivalen lite roligare, fixat heta efterfester efter sina matcher och spelat in musikvideo med Looptroop Rockers. Blir man inte glad av CCR hjälper inget

Andra nominerade i kategorin är Ladyfest och Rikard Daun så motståndet är hårt, men ändå.. tänk om vi skulle vinna. Alla nomineringar hittar du här.. JAJA. Ikväll är det i alla fall är det dags för själva galan ikväll och jag har biljett till spektaklet. Har varit helt säker på att inte gå med tanke på sjukdomsepidemin här hemma men H har nu fått mig på andra tankar. Jag skall dit, jag skall skratta och ha roligt.

Något att tänka på.

Anonym skickade en kommentar  till som fick mig att tänka till och verkligen stanna upp ett litet tag. Tack.

Anonym: lotta jag vet ingen som får ihop det så bra som du! vi ses inte så ofta (aldrig) men jag tänker på dig ibland och hur mycket du klarar av och hur bra och engagerad du är i det du gör. att man inte räcker till hela vägen varje dag är inte så ovanligt, det är alla med om ibland. jag fattar att du är orolig för lillen och att detta tar hårt på dig, men det är ingen reflektion alls på hur du är som förälder. han kommer att bli frisk, och det kommer att bli vår och du kommer att orka mycket mycket mer länge länge till. skäms inte över att dina krafter slits ibland, det är egentligen så du vet att du ger allt i alla lägen. mitt bästa råd när man känner att man inte klarar mer är att man tar en liten paus, som kenny powers säger; take a little time off from being unstoppable... lovar att energin återvänder nästan omedelbart. och så slipper du att någonsin riskera bli utbränd. störst kram på dig

Note to self: ät!

Saker och ting känns liiiite ljusare idag. Insåg att gårdagens extrema ledsenhet, skakningar, illamående och gråtattacker ned största sannolikhet grundade sig i de sista tio dagarnas matbrist. Lilla w har inte ätit och inte jag heller, en apelsin där, en knäckemacka här, lite sojgurt men inte mer. Extrema mängder kaffe och ingen mat är ingen hit för välbefinnandet under några längre perioder. Känner mig mycket bättre efter sojaprotein, broccoli, smarrigaste oliverna ackompanjerat med tahinisås. Nu är det bara lite sönn som fattas sen är jag glad. Note to self: glöm inte bort att äta!

Under isen

Jag är helt under isen. Nya dagen på jobb blev inte som tänkt, den blev inte alls för när jag kom dit i morse så var det stängt, mörkt och öde. Jahapp. Gick tillbaka hem till sjukstugan och konstaterade att lilla W är snarare sämre än igår. Hur fan kan det vara möjligt? Fyra dagars penicillinkur (av fem) till ingen nytta. Tillbaka till sjukan för mer adrenalin, kortison och nya prover. Öroninflammationen såg värre ut, stackars unge, har ärvt sin mammas öron. Stor infektion i halsen och sämjan alltför hög. Uttorkad, kraftlös. Säg mig någonting jag inte vet. Vätskeersättning på det och observation, ny medicin och återbesök imorgon. Så var det med den träningen som jag sett fram emot i veckor, CCR gästtränades av speed skaters från Köpenhamns Rolling Vikings. Jag är så jävla ledsen över att missa all träning, jag är ledsen och rädd över att inte täcka till som mamma och skydda, trösta, lugna tillräckligt i sjukdomen. Man skulle nog kunna säga att jag är helt under isen faktiskt.

Glashalt

Halkar iväg till nya jobbet med fjärilar i magen och en klump i bröstet. Lilla w är fortfarande sjuk. H har också blivit dålig. Bilen har gått sönder och jag hinner inte med mina åtaganden. Jävla skit.

Ännu en missad träning

Familjen går först. Ännu en missad träning. Känner mig så jövla frutrerad. Är som en tickande bomb. Jag tror att lilla Ws mående går åt rätt håll: barnet har börjar gnälla. Tjoho!!

VAB vecka två..

Vi har fortfarande sjukstuga här. Det kan väl aldrig vara normalt eller? Vi är nu inne på åttonde dygnet med feber upp mot 41.4, med febernedsättande ligger den kring 39.4- 38.4. Sjunde dygnet helt utan mat med undantag för en tre fyra isglassar och ett gäng kalamataoliver (ungen har smak!) Jag har tappat räkningen på vårdcentral och sjukhusbesök, nästan i alla fall, sex gånger har vi varit iväg om man även räknar inhalationstrippar, antalet gånger vi ringt till sjukvårdsupplysningen har jag faktiskt inte koll på. Nu är det sista budet dubbelsidig öroninflammation, penicillinkuren påbörjades söndag lunch. Enligt Tristessas erfarenhet brukar den sätta in efter två till tre dagar, annars är det bud på att byta, detsamma sa tant doktorn. Hittills har vi inte märkt någon förbättring alls så det blir till att hålla tummarna för kvällen och natten annars blird et till vårdcentralen imorgon igen för fler prover.



Annars då? Inte mycket, det här tar hårt på hela familjen, på mig. Jag börjar verkligen känna hur ansträngande det är att vabba så länge, det är frustrerande att inte se någon ljusning. Imorgon börjar jag på mitt nya jobb och som tur är så kan mormor rycka in.

Oj vad tiden går!

Oj vad tiden går! Det känns inte alls som att det var så längesedan som jag snörande på mig skatesen och tog mina första stapplande strides men verkligheten säger något helt annat. Jag tenderar att missa min egen utveckling men bilderna av lilla w säger något annat. Det är ganska precis ett år sedan jag klarade minimum skills och för snart ett år sedan boutade jag och CCR för första gången. I lördags spelade vi två bouts, a- laget mötte Paris Rollergirls och b-laget spelade Gbg Rollerderby. Jag har varit nervös inför båda matcherna av olika anledningar. Det är våra första hemmabout sedan jag blev headcoach i föreningen och jag har känt att jag har mycket att bevisa, att vi i CCR har haft mycket att bevisa - att vi kan stå på egna ben. Den nya europeiska rankningen har gjort sitt, att Gudrun Schyman satt i publiken var också en bidragande orsak till fjärilarna i magen.

Om vi vann? Vi vann! Som folk brukar säga: "CCR vinner alltid", är det inte poängmässigt så är det folks hjärtan eller efterfesterna. Jag är stolt, nöjd och jävligt glad över att vara en del av den här föreningen (även om det kan bli lite mycket ibland)!

Säger hejdå till våren

Och med snön kom öroninflammationen. Nu är vi inne på
Sjätte dygnet med 40-grades feber och lilla w är allt annat än kaxig. Jag hoppas innerligt att penicillinet verkar fort och att ungen snart mår bättre. Det skär i mitt mammahjärta att se honom så risig och om sanningen skall fram så börjar det bli påfrestande för mig rent fysiskt ingen sömn, ingen ro.