Har en last som jag unnar mig väldigt sällan men som jag ändock inte skäms mindre för: köpevatten. Ni vet dom där pinsamma skivorna som man alltid gömmer när man får besök? Eller nåja, gömde kanske man skall säga. Jag har aldrig gjort det - jag är stolt över hela min kompletta Nordman-samling men ungefär så känner jag för tomflaskorna alltså. In i garderoben, bort! Samma sak i affären. Överlåter helst handlanden åt kära H som gärna gör dgördeln han kommer från en kultur där man inte dricker kranvattnet annat än om man är tvingad. Har tack vare H fått nys om världens smarrigaste smak också. Hallon/persika. Det är som en sommarsymfoni i käften på mig när jag för glaset till minnen och jag känner hur det blir lite lättare och lättare att stå ut med vintermörkret för varje klunk jag suger i mig. Jag VET att det är så jävla kasst att köpa flaskvatten, det är dyrt, det är farligt för miljön, det är ren idioti. Jag har världens renaste vatten i kranen och till råga på allt en sodastreamer på diskbänken.. Men åhh det är ju så gott. Men skämmes tamejfan, skämmes.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar