Sömdagsscrimmage

Det här inlägget skrev jag i måndags morse men min telefon har inte varit samarbetsvillig nog att publicera det förrän nu.

Jag känner mig lätt i hjärtat idag, glad och förväntansfull. Jag tror att det har med gårdagens träning att göra. Söndagar betyder tre timmars träning i Limhamns sporthall som jag verkligen gillar. När vi har träningar där känns det som att komma hem, trägolvet, de skabbiga omklädningsrummen, läktaren och lukten av gammal idrottshall får mig att känna mig trygg. Uppvärmning bestående av packövningar och svarta änkan, en timmes drills och därefter en timmes scrimmage med A- och B- laget och sedan en sista timme fylld av roliga tricks och basic skills på skatesen, åka baklänges, 180s och åka på fram/bakhjulen för att nämns några. Efter träningen var vi ett litet gäng som spenderade några timmar i bastun och passade på att varva ner riktigt ordentligt. Ikväll är det träning igen och på onsdag kör vi scrimmage. På lördag smäller det, Berlin Bombshells hemma och jag är redo, lugn. Jag håller fokus, gör mitt bästa och har roligt - mer än så kan jag inte göra.

Wordfeud

Wordfeud och jag kommer inte riktigt överens om hur vår relation skall se ut. Wordfeud får mig att stanna uppe till långt efter att det blivit tid att sova, tvn är inte intressant och Facebook blir lidande. För att inte tala om min vanliga mail. Måste begränsa mitt spelande innan det här går helt överstyr. Men hur skall det gå till? Det är så jävla roligt!

trött men glad

Egentligen skulle det ha funnits två inlägg här innan detta men av någon outgrundlig anledning kan jag inte längre blogga från telefonen. Buhu.



Nyss hemkommen från en två timmar lång träning i Malmö tennishall, en mycket lärorik och bra träning. Många aha-upplevelser och polletter som trillade ner. Nyttiga parövningar och fint väggbyggande som gör mig varm i magen. Jag vet att det blir mycket derbysnack nu och jag vet att det ibland kan låta lite sektlikt, att jag försummar livet utanför derbyn och att jag är en dålig vän som sällan hinner ses, jag vet det. Men det är för att derbyn får mig att må så jävla bra, aldrig i mitt vuxna liv, ja kanske så länge jag kan minnas, har jag mått så här bra, varit så stark och haft ett så starkt och konstruktivt nätverk omkring mig. Jag har nog aldrig känt mig så hemma.   Lördagen får gärna komma imorgon, bara låt mig sova lite först. Och äta. Jag har tilltro till mig själv, jag kan blocka och för en gångs skull så känner jag mig helt redo. Jag spelar roller derby därför att det är roligt, men ja, jag älskar att vinna. Hur oddsen för att vi vinner på lördag ser ut det har jag ingen aning om däremot så vet jag att jag kommer att ha roligt, det är med ett glädjefyllt hjärta jag spelar roller derby. Bilden kommer från Etsy.

handledning

Det är med lite pirr i magen jag går till den första handledarträffen och möter mina studentkollegor. Jag tror att vi är en bra grupp på tre där vi kan komma att få mycket utbyta av varandra, bolla tankar, idéer och tester. Handledaren verkar vara vänlig men bestämd, med konkreta förslag och tydlighet skall han hjälpa oss att nå målet. I magen bor en skräckblandad förtjusning och en känsla av att inte riktigt kunna fokusera på någonting annat än derbyn. Ibland blir det tröttsamt men för det mesta så gillar jag det. Kommer hem, landar, lämnar datorn och springer iväg för att hämta lilla w på förskolan. Jag ser fram emot att spendera lite tid tillsammans med honom innan nästa träningspass.

Lilla W och Alfie

Ni vet den där Mirijam hon har en randig tigerkorv till hund som heter Alfie. Till skillnad från Lusen så gillar Tigerkorven att apportera, busa med bollar och leka i största allmänhet. Häromdagen när jag surfade in på Mirijams blogg så fick ungen dyn på bloggheadern och utropade alllpppfffff, alllpppfffff! Det to ett tag innan jag fattade vad han menade. Imorse kom lillen med en boll under ena armen och en tuggknut under den andra, la dem på skrivbordet brevid datorn och pekade på skärmen. Alllpppfffff. Okej då tänkte jag och klickade upp webbläsaren sen satt lilla w där framför datorn och ömsom viftade med bollen och ömsom klappade skärmen. Att lilla W gillar Alfie är en underdrift.

Så var det söndag igen och regnet hänger i luften. Mamma och pappa har hämtat lilla W och Vesslan så att jag kan dra och träna, plugga lite och kanske hinna sova en timme.  Förutom att söndag betyder söndagsscrimmage igen så innebär det även sin beskärda del söndagsångest och bävan inför veckan som kommer.. Usch, jag har så himla mycket att göra och jag orkar inte riktigt ta tag i det. Jag bävar inför förskolelämningen imorgon bitti, inför handledarträffen och inför alla timmar jag skall spendera med att leta litteratur i biblioteket. Över att inte få svar på de intervjuförfrågningar jag ämnar skicka ut och att inte få in några enkäter. Uhh. Nej, jag skall inte gnälla. Jag skall ehlt enkelt skriva listor och strukturera min vardag. Jag skall tänka positivt och jag skall fan fixa det här. Om alla andra kan så kan jag också.



Gårdagens fest hos Barbara och Packman var fantastiskt trevlig, mängder av mat, levande ljus och allsång tillsammans med den bästa ligan i Skandinavien kan bara bli rätt.  Gårdagens träning var riktigt givande, jag har utvecklats så mycket inom derbyn under det senaste året men har en enorm väg att gå. Kommer på mig själv med att hålla på med helt idiotiska grejer (som till exempel att gå in med händerna först när jag skall bryta väggar) som jag aldrig gjort tidigare samtidigt som en del grejer jag inte trodde att jag skulle klara av faktiskt sitter där. Den där aha-känslan när polletten trillar ner och man faktist f ö r s t å r vad det handlar om är så jävla skön.

Slut i rutan

Idag har jag haft en riktigt, riktigt bra dag trots att det är jobbigt att H har åkt till Tyskland. Tre timmars skateträning, häng med världens bästa liga och äventyr på landet har tagit ut sin rätt. Jag är helt slutkörd, lederna värker och musklerna är ömma. Fastnade framför Mia Skäringers föreställning dyngkåt och hur helig som helst på svt1 och vet inte om jag skall skratta eller gråta.

Om det här med pluggångest.

Hur kommer det sig att man aldrig har så många måsten att göra som när man förväntas plugga till tentor och skriva examensarbeten? Nästan alla människor jag känner som pluggar eller har pluggat vittnar om samma sak. Under tentaperioden städar man gärna frenetiskt, den där garderoben som man annars brukar skita fullständigt i skall omorganiseras efter storlek, färg och säsong och det nu. Fönster skall putsas, träbänkar oljas in, det skall dammas, våttorkas, dammsugas och tvättas. För att inte tala om dammsugas, och för min del kasnke möbleras om, storhandlas och alla böcker i bokhyllan måste organsieras om, understrykningspennorna förgkordnieras efter ämnena och listan tar aldrig slut.



Alltså ovanstående hittepå fungerar kanske när man pluggar och bara har sig själv att ta hänsyn till. Det fungerar verkligen inte när man är ensam med ett litet barn som inte riktigt förstår att mamma måste plugga och därför inte har tid att leka/gosa/busa/vad det nu än är du vill att hon skall göra med dig. Att förklara deadlines, projektbeskrivningar och examensarbetsångest för en 20 månader gammal unge, njä. Jag måste helt enkelt bli bättre på det här med att prioritera och producera under tidspress a la två timmars eftermiddagsvila. Jag var en jävel på det innan, från januari 2010 till maj 2011 gjorde jag ingenting annat. Ett par månader som föräldraledig under sommaren har verkligen fått mig ur balans, nu gäller det att hitta tillbaka till den akademiska världen fortare än kvickt. Jag vet ju att jag kan det här med att plugga i hundranittio under eftermiddagsvilor och på kvällar/nätter. Jag får helt enkelt tvinga mig att göra det nu i helgen bara.

förfärliga fredagen

Lilla W har knappt sovit någonting alls inatt. Förkylningsastma, snor och slemhosta tar ut sin rätt. Det har vaggats, medicinerats, avletts, kramats, pussats, gråtits (från alla håll och kanter) och tröstats på en miljon olika sätt men ingenting har verkat fungera. Väckarklockan ringer halv sex, H skall med en färga som går vid sjusnåret och måste hinna packa det sista. Fem långa veckor utan varandra. Allt jag ville göra var att gråta när klockan ringde. Helt utan kraft. Insåg någongång mellan 00:00 och det ilskna alarmet att det bara är att glömma att lämna lilla W på förskolan idag. Fuuuck. Jag som ämnat skriva om hela idéskissen för examensarbetet innan deadlinen som är satt till klockan femton noll noll. Gärna dra ett varv med dammsugaren också innan hämtning precis efter tre. Gå hem och mysa, läsa lite böcker, kanske titta på en film och äta lite mat innan Night Skate Mallmö som går av stapeln ikväll klockan sju. Nu sitter jag här med en ledsen, väldigt, väldigt snorig, rosslande och övertrött unge.

Nya träningsformer

Har ont precis överallt och älskar det. Igår hade vi torsdagsfys  där vi fick pröva på ruffetraining tillsammans med min kusin Andreas och hans kollega Malin från Fysgruppen. Ruffieträning är en blandning av kampsport, fitness och brottning, det är sjukt hårt och så jäävla roligt. Normalt sett hatar jag alla träningar som inte är on skates men jag är plågsamt medveten att jag måste köra mer fys för att bli en bättre derbyspelare och om sanningen skall fram så hade jag lite lätt ångest innan  vi drog igång. Efter ett nästan 60 minuters långt pass var jag trött men jävligt glad. Det faktum att man tränar tillsammans i par gör att det blir lite av en tävling och att man (jag) därför tycker att det är roligare, ens partner finns också där och hjälper och stöttar en. Jag är hooked och många i Crime City Rollers med mig. Och vet ni vad det bästa är? Det är framförallt "derbymusklerna" som får sig en omgång.

Är du också sugen på att testa, eller vill du läsa mer om träningsformen? Här finns den, som jag förstått det, officiella ruffietraining sidan. Andreas och Malins hemsida/blogg hittar du här, de kallar sig för Fysgruppen och  håller i olika träningspass.

Ett klick för Team Sweden

Klicka på Tipsa Juryn på http://www.sportkronan.se/sno-och-is/509-vi-har-chans-att-skapa-idrottshistoria

Ni har väl inte missat att jag har kommit med i svenska landslaget i roller derby, Team Sweden. Nä det är klart att ni inte har gjort det, så som jag tjatar. Jaja, skitsamma. Det är min blogg och jag bestämmer själv vad jag skriver om. Nu till saken. Tre gånger varje år så lottar Sportkronan ut produkter till ett värde av minst 100 000 kronor. Genom att gå in på  Team Swedens Sportkronan sida och klicka på "Tipsa Juryn"  kan du hjälpa oss att komma till Toronto! Varje klick innebär att vi får mer uppmärksamhet och därmed en bättre chans till att vinna. Man kan klicka en gång om dagen från varje IP:adress, tävlingen pågår September månad ut. 

no rest for the wicked

No rest for the wicked! Nu är det bara åtta dagar kvar till nästa bout. Igår hade vi ett fint fyspass som inkluderade en jävla massa trappsteg och situps i parkeringshuset. Vad är det man brukar säga, "pain is weakness leaving your body", eller hur är det nu? Jag är så jävla taggad inför Berlinboutet att jag knappt kan sitta still när jag tänker på det. För lite mindre än ett år sedan så fick jag mina första rullor och närvarade på mitt första bootcamp som organiserades av Dr. No-No och M;aster Blaster från Berlin. Nu, mindre än ett år senare så skall jag bouta mot Master Blaster. Om sanningen skall fram så känns det både overkligt, pirrigt och lite läskigt på samma gång. Det här var otänkbart fram tills för några få månader sedan.





Lördagen den 17 september möter vi Berlin Bombshells på hemmaplan i Baltiska hallen. Crime City Rollers B-lag tar sig an STRD Rookies och när allting är klart så blir det den fetaste efterfesten på mycket mycket länge med rullskridskodisko och allt. Se till att du inte missar detta, det blir vår sista hemmabout på ett bra tag. Så se till att du köper dina biljetter i god tid! Mer information hittar du på facebookeventen: Boutet Roller Derby Nuclear Fallout och After Bout Party at Moriskan for Nuclear Fallout

Ny dag, nya tag

Jag skall sluta vara så jävla negativ, det klär mig inte alls och det kommer absolut inget gott alls ur det. The power of the mind och yadda yadda yadda - ni vet vad jag menar. Skrev färdigt idéskissen över examensarbetet och knåpade på frågeställningar hela dagen igår. Skickade in det till handledaren och gruppmedlemmarna och fick lite feedback ganska så direkt så nu vet jag vad jag skall arbeta med under dagen. Borde skriva en intervjuguide och fundera lite kring när det passar bäst att träffa mina informanter också. Jag skall ro i land det här, jag gillar ju att skriva uppsats. Med en bra översiktsplan så skall jag nog kunna styra bort den värsta stressen. Imorgon åker H, ja förutsatt att försäkringsbolaget får rätt på hans företagsförsäkring innan kvällen. En del av mig vill att han skall stanna hemma, en annan del av mig inser att han måste åka för att vår ekonomi inte skall krascha fullständigt.

verkligheten, lite som en knytnäve i plytet

Just nu känns den så, verkligheten. Som en jävla käftsmäll rakt i ansiktet.



 H har varit hemma i nästan två hela månader och vi båda har ignorerat att han skall dra iväg och jobba i början av september. Det är en evighet tills dess har vi sagt och skrattat. Eller hur, i övermorgon drar han och blir borta i fem hela veckor och om sanningen skall fram så vet jag inte riktigt hur jag skall klara det den här gången. Jag vet, jag säger alltid så och varje gång så går det ju. Men den där känslan av att allting är övermäktigt är inte rolig och helt seriöst så vet jag inte riktigt hur det skall gå till den här gången. Jag lämnar en gråtande lilla W på förskolan varje morgon, försöker hålla tillbaka mina tårar och säger att det är okej, att jag förstår att han är ledsen och att jag lovar att hämta. Jag går hem eller till biblioteket och försöker att fokusera på den där uppsatsen men känner att det inte riktigt fungerar. Jag borde skriva om identitetsskapande i förskolan tills dess att fingrarna blöder men jag kommer aldrig riktigt dit. Jag funderar på om det inte är så att jag klarar av att ha lilla w hemma en termin till, kanske är det bättre så? Jag tänker på derbyn, på alla mål och måsten. Hur jag skall hinna med att träna fyra dagar i veckan när jag inte har tid att sitta ner och andas, på styrelsearbetet som blir lidande, mitt krympande sociala kontaktnät (det utanför derbyn) som bara krymper och krymper för att jag aldrig hinner ses. Jag tänker på höststormar och kyla och redan nu så vill jag bara lägga mig ner för jag orkar inte mer. Men det gör jag inte. Jag skriver en sida till i projektskissen och tänker att snart, snart måste jag äta lunch för att hinna med alla måsten innan kvällens träning.

helgens snyggaste bild

Helgens snyggaste bild står Marko Niemelä för, helgens snyggaste fall står Kix från STRD för. Den där knuffen är inte helt laglig men den vet jag itne vem som står för. Som tur är klarade alla sig undan skador.

BOTNL is over

Battle Of The Nordic Light är över och här sitter jag i skolan och försöker att samla ihop mig själv och ta tag i det där examensarbetet som borde varit halvskrivet redan nu. Helgen har varit fantastisk på alla sätt och vis.Jag är så väldigt, väldigt stolt över mitt lag, vi spelade tre bouts och vann samtliga med mer än hundra poäng, jag är stolt över Swede Hurt och Vix Viking som tillsammans har organiserat Nordens, ja kanske Europas, största roller derby event, jag är stolt över alla spelares insatser och framförallt är jag stolt över att se hur långt skandinavisk roller derby har kommit på bara ett år. Jag är glad och tacksam över alla fina nya vänskaper jag fått under helgen och jag är så jävla imponerad över mig själv. Tänk att jag fixade att spela tre hela bouts på två dagar. Här kommer helgens resultat(jag tror  i alla fall att de stämmer): 

Crime City vs. Kallio  191 - 43

Stockholm vs. Helsinki 77 -141

Crime City vs. Copenhagen 266 - 61

Helsinki vs. Kallio  217 - 57

Copenhagen vs. Stockholm 149 - 137

Crime City vs. Helsinki 211 – 76

Är du sugen på att se några av helgens bouts i repris? Kolla in Battle of The Nordic Light på Justin.tv. Där hittar du de båda dagarnas sex fullängdsbouts och några uppvärmningar.. Nä nu börjar det bli dags för mig att ta tag i det där pluggandet igen.. Helgen har varit fylld av spänning, nervositet, gråt och skratt. Det är längesedan jag kände mig så glad och trött som nu. Om sanningen skall fram vill jag inte alls sluta tänka på derby och ta tag i alla tråkiga vardagsbestyr och uppsatser.. men jag antar att jag måste det. Två veckor kvar att ladda om på inför nästa bout. En double header (även den i Baltiska hallen) där Crime City Rollers A-lag tar sig an Berlin Bombshells och Crime City Rollers B-lag spelar STRD Rookies. Det kommer att bli en utmaning utan dess like.

STRD vs CPH

Vi hejar på Stockholm. Börjat bli sjukt nervös för sista boutet mot Helsinki nu. Det kommer att bli en väldigt tight Match.

Kolla vad jag har!

Godmorgon bloggen. Är så glad att jag lyckades lägga vantarna på en sån här skönhet innan de sålde slut igår.

Känner mig lite mörbultad och trött efter gårdagens två bouts men det är ingenting som en lång stretch och några koppar kaffe inte kan råda bot på.

Nordic Light is here

Så såg det ut under gårdagen när vi lade golv och tejpade track. Dagen för Battle of the Nordic Light är äntligen här och jag är mer peppad än någonsin! Imorse när jag klev upp ur sängens sköna värme slog det mig att jag har världens bästa make som
stöttar mig till hundra procent, vänner värda att dö för och en familj som jag älskar. Kommer ni och hejar idag?

Två dagar kvar!

 Slog upp gratistidningen vårt Malmö, eller vad den nu heter imorse och titta vad jag hittade under sektionen "det här händer i Malmö." En stor bild från CCR V.S. STRD boutet i mars i år och reklam för helgens Battle of The Nordic Light + ytterligare reklam för doubleheadern den 17e september då CCRs A-lag möter Berlin Bombshells och Blaget spelar STRD Rookies. Fint som snus! Sånt här får mig verkligen på bra humör!



Annars då? Inte så mycket, det snurrar roller derby 24/7 i mitt huvud för tillfället förutom att det är två dagar kvar innan det smäller och jag börjar bli lite nervös så funderar jag mycket på vad jag vill och hur långt jag kan komma.. Kost, optimal träning och hur man bäst balanserar livet i allmänhet har jag funderat mycket kring under den sista tiden. Äh, det blir nog bra snart. Börjar skolan idag vilket inte känns jättepepp alls, tio verckrs ex-jobb sen hur mycket praktik som helst, givetvis såklart mitt när det är VM i Toronto, vilket innebär att jag måste trycka in de ca 12 dagarna jag missar under tiden jag skriver examensarbetet. Mina dygn skulle behöva minst åtta timmar till.



Jaja, glöm nu inte bort att köpa biljetter till helgens spektakulära roller derby turnering. Tydligen så har de länkar jag lagt ut innan inte fungerat riktigt. Men klicka HÄR så kommer ni direkt till webshoppen och kan klicka hem biljetter på ett kick. Förköp är bra - det betyder billigare inträde för dig och dessutom slipper du köa. Okej? Förutom att se Crime City Rollers, Stockholm Roller Derby, Kallio Rolling Rainbow och Helsinki Roller Derby bouta skiten ur varandra kommer du att kunna köpa sjukt snygg merchandise från olika ligor och landslag! Fynda utrustning och strumpor hos http://www.swedevix.com/ , träffa derbytjejer från Europas alla hörn och  på kvällarna blir det feta efterfester. Kom, kom, kom! Nog med reklam, nu skall jag ut och sätta upp de sista fem postrarna jag har liggandes här, kissa vesslan och göra mig redo för en dag på Orkanen. Wish me luck, för det kan jag behöva. Min hjärna verkar ha degat ner sig totalt under sommarens föräldraledighet och jag har glömt hur man gör när masn pluggar. Leben ist kein Ponyhof som man säger i Tyskland.