Ännu en måndag

Så var det måndag igen. Jag sitter och försöker att skriva de sista individuella inlämningsuppgifterna i kursen "att vara lärare". Sen är jag helt färdig. Om sanningen skall fram så går det sådär inte alls. Jag har noll motivation, noll inspiration och noll kurslitteratur hemma. Kan du inte peppa mig att ta tag i det här allra sista nu? Så att jag faktiskt blir färdig i tid och slipper sitta med det och hetsskriva kvällen innan inlämning. Snälla?



Det känns märkligt att snart vara färdigpluggad.. Jag har pluggat så väldigt länge nu. Snart sju år på universitet/högskola.. att inte längre vara inskriven, jag vet inte, det känns både bra och väldigt märkligt. Jag är å ena sidan väldigt, väldigt trött på att plugga, jag är trött på  Malmö högskola lekskola som inte upprätthåller sina skyldigheter gentemot studenterna, trött på plugghetsen och ångesten det för med sig för min del, trött på kursare som drar, på att få kämpa för att utbildningen skall bli mer värd. Å andra sidan så älskar jag att plugga, att läsa, utvecklas. Att få byta idéer, tankar och teorier med likasinnade. Att utmana och att utmanas och faktiskt få betalt för det (nåja, kunna ta CSN-lån och slippa jobba samtidigt). Jag tror aldrig att jag kommer att sluta läsa, i alla fall inte så länge jag är yrkesverksam inom förskolan och skolans värld, i mitt huvud går det inte riktigt ihop. Kunskapande och kunskap om lärande är ingenting statiskt och varje gång jag träffar en kursare som slänger ur sig orden "så jävla skönt att vara färdig, jag skall aldrig mer plugga" så blir jag lite rädd. Att hålla sig uppdaterad med de senaste rönen och den senaste forskningen borde väl vara något som alla lärare strävar efter, självmant?



Äh, jag är nog mest bara bakfull fortfarande och har lite allmän ågren.  Jag ser fram emot att börja jobba, det känns lite läskigt men mest bra. Att inte vara tvungen att ta universitetspoäng utan att enbart läsa för nöjes skull, det blir bra det. Men först några dagars ledighet till.. Lilla W har jullov fram till och med den 8:e januri och jag har bara några få dagars skola denna veckan. Det blir bra.

Opponering

Bloggen har blivit lite lidande på sista tiden, det beror på att livet kommer emellan. Ja, det och att min nya telefon vägrar låta mig uppdatera bloggen via den gamla fina appen så nu vet jag inte riktigt vad jag skall ta mig till. Jag orkar inte blogga från en dator. Vad annars? Uppsatsångest deluxe är det som står på tapeten.. men snart är det förhoppningsvis klart. Snälla, snälla, snälla, håll alla tummar och tår för mig idag. Det är nu det gäller. Jag har gjort min opponering på en kursares examensarbeten och jag varken spydde eller dog. Nu skall jag bara överleva lite till. Tre uppsatser sen är det min tur. Upp till bevis som Sven Melander skulle ha sagt.



Bortsett från stora uppsatsdöden så är det familjetid, styrelsearbete, praktikplanering och träning, träning och träning som gäller. Det är dags att komma i form inför Toronto och världsmästerskapen nu. Är en dålig student. Skolan får absolut inte den tiden den borde, inte heller engagemanget jag en gång la ner och vet att jag borde skärpa mig så att jag inte snubblar på mållinjen. Jag måste bli färdig nu så att jag kan plocka ut min examen för nu stundar nya äventyr. Framtiden innehåller nya spännande projekt och jag kan knappt vänta till att få dyka in i dem. Speciellt ett av dem. Åhh livet. Det är rätt bra trots allt.

12217 ord

Jag klickar på spara en sista gång. Orkar inte läsa igenom texten en gång till utan skickar in skiten examensarbetet ungefär precis när klockan visar nolltre tjugo. 75821 tecken blev det. 12 217 ord. 47 sidor. Ögonen kliar, ryggen värker och huvudet är tyngre än vid den hemskaste bakfyllan hittills. Jag känner inte ens för att fira, vill bara lägga huvudet på kudden och låta snarkningarna söva mig, bädda in mig i en skön drömlös sömn. De där oregelbundna till höger om mig, pustandet, stånkandet och stönandet när lilla W drömmer och bearbetar dagen. Hs tyngre snarkande i mörkret på andra sidan om mig, som en vetskap om hans trygghet också Vesslans knorrande under täcket, någonstans mellan fötterna och knäskålarna när vi somnar och alltid med den snokande snorsnoken på huvudkudden när väckarklockan ringer.

Om tre timmar ringer väckarklockan. När jag har lämnat ungen på förskolan bär det av till biblioteket. En sista runda innan helgen för lite annat plugg. Och sen beställer jag Team Swedens bouttröjor inför världscupen i Toronto. Fan., det är snart dags. 39 dagar kvar.

pluggstatusen

Pluggstatusen några timmar senare kan visualiseras ungefär såhär:

 

Sådärja. Nu skall jag skriva lite till innan jag hämtar lilla barnet på förskolan, går och handlar och försöker lösa barn och hundvaktslogistiken inför kvällens merch och TA-möte. Wish me luck, jag kan behöva det. Hur kommer det sig att alla erbjuder sig att passa barn och hundar hej vilt men sen när man väl behöver hjälp så är det inte en jävel som är peppad på det? Förklara den du.

Morgonpromenad

Idag är det måndag. Måndag betyder uppsatsskrivning som betyder att hjärnan blir en geggig massa och att synapserna helt plötsligt slutar samarbeta. Jag kan inte fokusera, jag kan inte skriva, jag kan inte forska och helt plötsligt blir jag den där självuppfyllande profetian och när det kommer till detta så är jag fullt medveten om att jag gräver min egen grav. Jag pausar redan innan jag har kommit igång och går en långpromenad med Vesslan. Det är den tjugosjätte september och vi promenerar genom ett Crime City som badar i solstrålar, jag svettas och tar av mig tröjan. Går i t-shirt och måste kavla upp mina mjukisbyxor för att inte svettas ihjäl. jag försöker att tänka positivt men det enda som jag lyckas formulera är att det har varit en mycket märklig sommar och en ännu märkligare höst. Jag kan inte låta bli att vara lite förjust, jag undrar vart livet för mig innan vintern.

handledning

Det är med lite pirr i magen jag går till den första handledarträffen och möter mina studentkollegor. Jag tror att vi är en bra grupp på tre där vi kan komma att få mycket utbyta av varandra, bolla tankar, idéer och tester. Handledaren verkar vara vänlig men bestämd, med konkreta förslag och tydlighet skall han hjälpa oss att nå målet. I magen bor en skräckblandad förtjusning och en känsla av att inte riktigt kunna fokusera på någonting annat än derbyn. Ibland blir det tröttsamt men för det mesta så gillar jag det. Kommer hem, landar, lämnar datorn och springer iväg för att hämta lilla w på förskolan. Jag ser fram emot att spendera lite tid tillsammans med honom innan nästa träningspass.

Om det här med pluggångest.

Hur kommer det sig att man aldrig har så många måsten att göra som när man förväntas plugga till tentor och skriva examensarbeten? Nästan alla människor jag känner som pluggar eller har pluggat vittnar om samma sak. Under tentaperioden städar man gärna frenetiskt, den där garderoben som man annars brukar skita fullständigt i skall omorganiseras efter storlek, färg och säsong och det nu. Fönster skall putsas, träbänkar oljas in, det skall dammas, våttorkas, dammsugas och tvättas. För att inte tala om dammsugas, och för min del kasnke möbleras om, storhandlas och alla böcker i bokhyllan måste organsieras om, understrykningspennorna förgkordnieras efter ämnena och listan tar aldrig slut.



Alltså ovanstående hittepå fungerar kanske när man pluggar och bara har sig själv att ta hänsyn till. Det fungerar verkligen inte när man är ensam med ett litet barn som inte riktigt förstår att mamma måste plugga och därför inte har tid att leka/gosa/busa/vad det nu än är du vill att hon skall göra med dig. Att förklara deadlines, projektbeskrivningar och examensarbetsångest för en 20 månader gammal unge, njä. Jag måste helt enkelt bli bättre på det här med att prioritera och producera under tidspress a la två timmars eftermiddagsvila. Jag var en jävel på det innan, från januari 2010 till maj 2011 gjorde jag ingenting annat. Ett par månader som föräldraledig under sommaren har verkligen fått mig ur balans, nu gäller det att hitta tillbaka till den akademiska världen fortare än kvickt. Jag vet ju att jag kan det här med att plugga i hundranittio under eftermiddagsvilor och på kvällar/nätter. Jag får helt enkelt tvinga mig att göra det nu i helgen bara.

Det här med ny dator

Så har vi kommit fram till det som alltid brukar hända när det är som mest olägligt, att datorn slutar fungera.. Jag har haft det på känn ett tag då den surrat mycket märkligt och varit segare än vanligt. Sedan en lång tid tillbaka har jag varit tvungen att ha strömsladden ikoplad redan innan jag startat laptopen för annars har den totalvägrat. Igår kom det et felmeddelande som berättade för mig at det nte gick at hitta hårddisken och idag villl den inte starta alls. Jag  tackar min lyckliga stjärna för att jag hunnit läga över alla bilder och filmer till den portabla hårddisken och drar en suck av lättnad när jag konstaterar att detsamma gäler alla upsatser, rapporter, papers och portfolioanalyser jag producerat de senaste sex åren. 

Men vad ska jag göra nu då? Ja köpa en ny laptop, såklart. Men var och vilken modell? Hur mycket minne behöver jag? Hur stor skall den vara? Jag kan i n g e n t i n g om sånt här och jag har noll intresse. Enda gången jag reflekterar över tekniska pylar är när de inte fungerar. Och här sitter jag nu då - lite lagom förvirrad och tänker att jag måste börja nysta i detta redan nu av två anledningar: att säga att H ogillar när jag dricker kaffe vid hans dator är en stor underdrift, utan dator kan jag inte börja på mitt examensarbete (som jag tänkt börja på sen i juni nu...). Kanske är det någon av er bloggläsare som har några råd och tips att koma med?

plugg till förmån för annat..

Ibland får drömmarna stå åt sidan för verkligheten, som idag. Och jag verkligen hatar det. Jag tänkte att jag skulle ta mig ner till Stapeln och den utomhustrack som Malmö kommun ritat ut åt oss där till klockan åtta i morse men satt istället som klistrad vid datorn.. Fenix och Swede drog ihop ett event om lite speedskating på morgonkvisten, och om det är någonting jag verkligen vill bli bättre på så är det att få upp farten och att växla tempo mellan korta snabba och långa strides. Men tyvärr sitter jag här, vid datorn och skriver, skriver och skriver - portfolioanalysen skall vara inne vid fem idag och jag är inte på långa vägar färdig. Det är bara att konstatera, det är inte lätt att plugga när man är ensam, med små barn och utan barnomsorg. Tur att jag snart har sommarlov (läs är föräldraledig) då skall jag göra allt det där jag inte hinner och orkar med på grund av alla måsten. Dessutom kan jag knappt vänta på att mitt dåliga samvete skall gå över, jag har konstant dåligt samvete över att jag prioriterar derbyn framför skolan och allt plugg. 

Sista portfolioanalysen..

Sitter med sista portfolioanalysen för den här terminen.. åh så skönt tänker du. Om sanningen skall fram är det mest ångest. Ångest över att inte hitta pluggpeppen, motivationen till att läsa någon kurslitteratur och till att skriva. Vad skall jag med en utbildning som inte ger mig lärarlegitimation och behörighet i framtiden? Med CSN-lån, fyra år till ingen nytta såvidare jag inte pluggar mer. Åh, jag orkar inte riktigt mer. Sista kraftansträngningen nu. /Svammelmaja som kommer att förklara det där med behörighet och lärarlegitimation i ett kommande inlägg under sommaren.. om det nu skulle finnas någon som är intresserad därute.

it´s alive..

It´s alive.. men inte så mycket kicking, nästan ingenting alls faktiskt om sanningen skall fram.. Det är svårt att kombinera vardagen, praktik, styrelseuppdrag, hundpromenader och träning på en och samma gång. Den här veckan har bestått av stress, stress och ännu mer stress och aldrig i mitt liv har jag fått pussla så för att få det att gå ihop, och utan mamma, min kära mamma, så hade det aldrig gått. ALdrig i tell you.  Som bekant är ju H iväg och jobbar och i tisdags startade min praktik. W har fortfarande inte fått förskoleplats och vi har ingen annan barnvakt, eller snarare, vi har inte råd med någon annan barnvakt så kära mamma har plockat ut semester och hängt med lillskiten.  Själv har jag sprungit som en skållad råtta från praktiken till hemmet, till möten till hemmet ttill stan för att göra ärenden och så har det fortsatt.. i vad som känns som en smärre evighet..



Jag är så utmattad att jag till och med glömt bort att det är boutdag imorgon. Jag känner ockå att ett litet förlåt sklulle vara på sin plats, jag har en känsla av att det är en del av mina vänner och bekanta som läser här som inte fått svar på sms, telefonsamtal och som jag inte hunnit träffa - trots löfte om detta. Tiden har helt enkelt inte räckt till och jag är ledsen för det - känn er inte bortprioriterade. Okej?

Examination 3 (av 5)

Sitter på Orkanen och förbannar mig själv för att jag inte tog med mig skatesen. Jag hade säkerligen kunnat knipa en timmes åkande eller två på ribban under lunchen men tanken hann inte riktigt med imorse. Fyra timmars sömn, ledsen unge och tid som inte räcker till. Story of my life.







Kolla vad jag gjort idag. Examination tre av fem är snart klar och om 49 dagar är det sommarlov.

Pluggutsikt

Tråkig torsdag

Jag tror att man har det eller inte, att vissa människor har en fallenhet för läreriet och att det underlättar. Lyssnandet, språkandet och görandet går hand i hand.

Du uttrycker dina åsikter, tankar och delar med dig av dina erfarenheter. Saknar innehåll och känner frustration. Tar av allas tid i ditt uttryckande. Gång på gång på gång. Jag bemöter dig, bekräftar och lyssnar, säger att jag hör dig men håller inte med och jag uttrycker det men det passar tydligen inte. Du kan håna, förvränga och älta och jag lyssnar. Jag pratar om en annan sida och du stänger dina öron. Jag blir så jävla trött. Jag orkar inte mer. Jag pallar inte med att ständigt bita mig i tungan, vara den som stretar, drar och utmanar men jag orkar inte heller sitta av min tid. Min hemlighet är att jag tar ansvar för min utbildning i både stort och smått, kanske är det något för dig att överväga?

En överlevare

Nu har jag gjort det igen. Överlevt en sån där helvetesvecka som får en att vilja ge upp ett avgrundsvrål och lägga sig ner och helt sonika ge upp. Presentationer, examinationer och portfolioanalyser är klara, utskrivna och inlämnade. Biblioteksböckerna som har legat i staplade högar efter ämneskategori runt om i lägenheten är återlämnade. Som alltid infinner det sig ett visst lugn, en tomhet och mitt i den sitter jag och förundras över mig själv. Att jag faktiskt fixar det.  Lilla W, Vesslan, träningen,alla måsten, och allt plugg.

mattetentan!

Igår hade jag salstenta. en matematik tenta för att vara exakt. Jag skrev alltså mattetenta. I fem timmar. FEM svettiga, darriga, överjävliga timmar och jag led verkligen helvetets alla kval men jag överlevde. Och det bästa av allt är att jag tror att jag satte den. 

Jag har haft ångest över matten sedan jag gick i femman, sexan. Någon gång där på mellanstadiet fick jag en hemsk mattelärare (varför finns det så jävla många? När jag tänker efter har jag haft fler dåliga mattelärare än dåliga lärare i alla andra ämnen, tillsammans..) som ganska så snabbt såg till att pränta in att matte inte är lustfyllt och att jag hade fel fel fel i mitt lilla huvud. Detta mantra har förföljt mig sedan dess. I mer än tio år har jag fått darr på underläppen och en stor fet svart klump av ångest i magtrakten så fort någon pratat matte. Jag har till och med undvikit att överslagsräkna ut vad veckohandlingen gått loss på för att det gjort för ont. Jag har haft ångest över denna obligatoriska kursen sedan långt innan jag hoppade på utbildningen och nu är jag snart igenom den och vet ni, det beror till stor del på en av de bästa lärare jag någonsin mött, Morrica. Hon har lagt ner sin energi, sin tid och sin omtanke. Bara det gör mig helt knäsvag. Att hon sen peppat mig och fått mig att börja tro på mig själv, fått mig att nästan sluta vara rädd för matematik det är helt otroligt. 

Tänk om det fanns fler mattelärare som hon, ja lärare överhuvudtaget, då hade skolan varit en betydligt mycket trevligare arena och ett lustfyllt lärande inte bara något som betonats på lärarutbildningarna.

färdig!

Jag är färdig och med den fallande snön, den förlamande träningsvärken och den inskickade hemtentamen kom också julkänslan.

Smärta

Jag lade plugget på hyllan vid åtta igår och trotsade det massiva snöfallet för att gå på Smärtas fysträning och det är det bästa jag gjort på mycket, mycket länge. Efter alla timmar framför datorn var det så skönt att röra på sig igen, lösa upp muskelknutor och tankeknutor och bara få svettas ut all stress. Att jag såg stjärnor och höll på att kräkas av ansträngning, det är en annan historia.

Under förmiddagen har  jag fått undan hur mycket plugg som helst, sitter nu med slutuppgiften på naturvetenskapshemtentan, sen är det bara delar av analysen och en slutdiskussion på det stora temaarbetet och redovisning i januari kvar på den kursen (YEY!).  En sista ansträngning innan lilla W vaknar från sin vila och vi skall laga lunch mäktar jag med. Ps. era fina kommentarer och värmande peppningar har verkligen, verkligen hjälpt mig, tänk att några ord på en skärm kan göra en sådan väsentlig skillnad..

sätt att hantera pluggångesten

Ett sätt att hantera pluggångesten är att inte plugga, tyvärr finns den kvar ändå, ett annat sätt är att ge sig själv små treats, något jag gjort flertalet gånger idag, råplugg och hetsskrivande tills fingrarna varit krumma av värk ar kombinerats med riskspelande och i goda vänners sällskap. Observera den supercoola TRANSFORMERSvarianten av riskspelet, nörden i mig slog volter!

. 

att hålla näsan ovanför vattenytan.

Just nu känns det som att jag drunknar. Jag pluggar hela tiden, varje minut jag inte tar hand om W eller sover så pluggar jag och ändå känns det som att det inte lossnar, jag får inget gjort och ser inte ljuset i tunneln, fan, jag orkar inte detta. Tentaångest och plugghets  är döden för mig normalt sett, men nu med sömnbrist och sjuk unge så fixar jag det inte alls, jag hanterar det så illa att jag skäms. På måndag drar vi till Berlin och sen till Karl Marx-stadt, det betyder att allt plugg (utom själva matteräknandet) måste vara färdigt innan dess. Nu ska jag gå och gråta lite.