Team Finland VS. Team Sweden

Nu blir det en bildorgie från världens första landskamp i roller derby. Den första landskampen. Någonsin.. fattar ni hur coolt det är? Världens första landskamp. Så. Jävla. Coolt. Nåja.. När slutsignalen ljöd var ställningen 135 - 71 så man kan väl säga att vi vann. Det var riktigt, riktigt roligt att få spela tillsammans som ett lag för första gången och att få möta Finland. Att spela i Muffas motståndarlag var väl mindre kul, både en och två gånger tog jag fel men jag antar att det är sånt som  händer i stundens hetta.



Alla bilderna har jag snott från facebook. De är tagna av Marko Niemelä som är en fantastisk fotograf. Om ni sprider dem vidare så ge honom cred. Ok puss hej.

Helsinki Updates

Jag lever, det är bara det att det varit lite fullt upp. Sedan jag kom hem i söndags kväll har jag pluggat, pluggat och pluggat lite till, hängt med lillungen hela gårdagen för att ta igen missad tid och pluggat, pluggat och pluggat lite mer. Nu tar jag mig en välförtjänt paus och skriver några rader om Finlandsresan. 

På fredagen stressade jag iväg till Stick it! För att hämta ut våra rykande färska klistermärken. Det gäller att ha framförhållning och som alla ni som känner mig redan vet så är jag verkligen en fena på att passa tider och planera. Ehm. Vilket i praktiken innebar att jag satt och råpluggade fram till klockan elva noll noll i fredags för att sedan inse att jag varken packat, duschat, bytt hjul eller skrivit ut några flygbiljetter. Eller hämtat merch, eller ätit frukost. För att inte tala om att plocka upp om alla dom där grejerna jag lovat Vix att hämta hos Swedevix och leverera till Helsinki och att allt ovanstående borde hinnas med innan klockan ett. Så ja, det blev lite stressigt men tack vare en flängig taxiresa och halvjoggande genom halva stan så hann jag i tid till Triangelstationen för att möta upp Barfy, Packman och Fenix - och väl där visade det sig att alla andra också skulle ta samma tåg som vi så det blev hur bra som helst till slut.

Förväntansfulla Fenix och Team Sweden Filmteamet på väg till Helsinki

Finland, eller Helsinki rättare sagt har verkligen visat sin bästa sida för oss. Jag hade höga förväntningar men har nte blivit besviken en endaste liten gång. Det var längesedan jag hade så roligt som den här helgen. Jag har träffat gamla kära vänner, umgåts med fina lagkamrater, lärt känna Kallio och Team Finlandtjejerna bättre, fått mitt livs första MVP-utmärkelse och njutit av höstsolen i fulla drag. Det har varit en omtumlande helg på många sätt och inte helt igenom enkel trots allt men det hinner jag inte berätta om nu för nu skall jag skriva färdigt avsnittet jag håller på med och sedan hämta lilla w på förskolan. Vi skall till folkets park och hänga med Fenix och Pooky!

Svettiga pads hemma hos Udre

 Håll till godo med lite bilder så länge.

Jag och Udre efter det att vi kom hem från efterfesten tidigt söndag morgon. Hon fick utmärkelsen bästa jammer i Team Finland och jag fick MVP i Team Sweden. Lagom glada, fulla och trötta ligger vi och beundrar våra diplom. <3

Fantastiska träbåtar i hamnen

Jag och Masi i hamnen, ett kärt återseende och många skratt. Fy fan vad jag har saknat dig!

Helsinki

Finland visar sina bra och dåliga sidor, övervägande bra. Restaurangbesök på havsinspirerad sjörövarrestaurang med trevlig personal tätt följt av Amorphis spelning på Nosturi och en snabb catch up med efterlängtade Masi. Idag blir det finsk shopping tätt följt av lagmöte och bout. Håll tummarna för att vi vinner ikväll. Sen blir det öl öl och mer öl. Och mintu. Och imorgon visar Masi oss Helsingfors.

I've got a pistol, all you've got is a knife

Också kom hösten. Regnet piskar mot fönsterrutorna, jag dricker kardemummakaffe och lägger rad efter rad av akademisk text bakom mig. Det har vänt nu, det går sakta men säkert åt rätt håll. Jag småfnissar för mig själv när jag gör mentala anteckningar inför analaysen, skriver versaler på postitlappar som jag sätter lite varstans i lägenheten.

Det är inte meningen att alla skall förstå och det behövs inte heller. Idag saknar jag två personer lite extra mycket. Kan inte låta bli att drömma mig bort till helgens bravader och boutande. Tänk vad ni gjort med mig. Ett par sidor akademisk text till, lite debatterande om skolvärlden och försök till att ta tag i den där haltande utbildningen men sen, sen är det bara jag och derbyvärlden hela helgen.

Periodare?

Jag har funderat på en grej. Det här med mat, vad vi gillar och inte gillar, hur vi äter och inte äter. Det är så himla spännande. Ungen är redan mycket bestämd gällande vad han vill äta eller inte äta. Om jag frågar honom vad han vill ha till mat så svarar han olika saker beroende på dagsformen och humöret. Det är också de saker han själv valt som han nästan uteslutande käkar upp..  I morse ratades vällingen till förmån för en smoothie med kiwi, blåbär och banan. Igår innan han somnade blev det två flaskor välling och ingen macka. Sist vi var på restaurang så frågade jag om han ville ha pasta eller lax, första svaret blev pasta men efter ett litet tag så ryckte han mig i armen och sa lax. Njä tänkte jag, du vill nog ha pasta, det brukar du gilla men mormor var smart och beställde en tallrik av varje rätt och mycket riktigt. När maten kom ut så vägrade lilla W att ens titta åt pastatallriken. Lax! Deklarerade han högt. Nomnomnom. Tji fick jag.  '



Själv är jag en en riktig periodare när det gäller mat. I dagar, veckor och till och med månader så kan jag hänga upp mig på saker jag är sugen på och då käkar jag det ofta och mycket. Annars är jag ofta helt utan aptit. Under graviditeten med lilla W hade jag så sjukt många olika cravings att hälften kunde ha varit nog. Julmust light, clementiner, lussebullar mitt i sommaren, jordgubbar och ingefära. Helt okej. Andra, mindre godtagbara saker som lösgodis med gelatin, daim och sourcream and onionchips pockade också på uppmärksamhet. Inte okej och inte någonting jag föll för heller (såklart). Tror ni att vi blir sugna på det som våra kroppar behöver? Eller handlar det enbart om ett psykiskt begär? Hur förhåller ni er till era barns (rimliga) önskningar när det kommer till mat?

Klockan slår tjugotre noll noll och jag klickar på spara knappen i Word-dokumentet en sista gång för idag. Uppsatsen går sakta men säkert åt rätt håll men jag vet att det kommer att bli en kamp mot tiden och dagdrömmarna in i det sista. Jag har grus i ögonen av trötthet och fjärilar i magen. Kärlek i bröstet och hopp i huvudet. Jag klarar att skriva examensarbete, jag klarar att blocka för Team Sweden på en landskamp och jag fixar att vara mamma, fru, kompis och allt det där andra som är livet.

Svårt med koncentrationen..

Kolla vilka fina bilder Fluke tog i helgen! Team Swedens program kommer att bli så jävla fint. Det är svårt med skrivkoncentrationen idag, riktigt svårt.. jag kommer på mig själv med att segla iväg ungefär en gång i minuten. Jag har skrivit hela tre rader och varvat internet ungefär sjutusen gånger. Måste jobba på disciplinen. Imorgon.

World Teachers Day!

Igår var det djurens dag. Och kanelbullens dag. Jag åt inga kanelbullar, inte heller nårga djur. Däremot skänkte jag som vanligt en slant till Djurskyddet, Djurens Rätt och Greenpeace. Idag är det alla lärares dag för idag är det  World Teachers' Day. En dag som firats sedan 1994. Teamt för i år är Teachers for gender equality och ni som känner mig vet att det är någonting som jag verkligen tycker är värt att uppmärksamma. Hur jag firar? Med lite uppsatsskrivande, en stor portion dagdrömmande och försök till att inte fundera över helgens landskamp.

Fri!

Okej, jag tänkte skriva om någonting som kanske kan uppfattas som lite äckligt nu. Så sluta käka på den där kanelbullen så att du inte börjar må illa.

Idag har jag varit och plockat bort de stygn som jag fick för dryga två veckor sedan när jag opererade bort två elaka födelsemärken. Hudläkaren ordinerade strängt två veckors vila, icke förhandlingsbart med motiveringen att det kan bli väldigt fula ärr annars. Haha tänkte jag, det är inte direkt så att jag inte har några ärr sedan tisigare så vad spelar ännu ett för roll. Förr förra söndagen så tränade jag litegrann men insåg ganska fort att det gjorde för ont så jag hoppade av. Tränade sedan inte förrän nu i fredagskväll men besvärades fortfarande av suturerna, funderade seriöst på att klippa bort dem själv då jag upplevde att de drog och gjorde ont när jag rörde på mig men lät bli efter stränga ordrar från Smärta och Fenix. Har tränat som en galning i helgen och besvärats litegrann av dem men inte nämnvärt, fast det beror nog snarare på adrenalinet än på en avsaknad av smärta för idag fick jag mig en liten överraskning när jag kom till distriktssköterskan som skulle ta bort dem. Ett regnbågsfärgat blåmärke pryder min mage. Där det andra födelsemärket suttit, precis där sportbhn skavt i helgen så hade såret gått upp igen så det blir till att tejpa, tejpa, tejpa.

2 veckor sedan operationen

Hon skällde lite på mig och till nästa gång så skall jag nog följa läkarnas ordinationer, oavsett vad det rör sig om.  Fan vad man (jag) är korkad som inte gjort det. Och jag börjar onekligen att fundera över det här emd skador, det hände ju en del i helgen under bootcampet..

Det gäller att vi är rädda om varandra och oss själva, våra kroppar är de enda kroppar som vi har och hur det än är så går de sönder. Jag tror att det är viktigt att vi börjar lyssna på våra kroppar ännu mer än vad vi gör idag, i synnerhet på tracken, det är när vi blir trötta och ofokuserade som de smyger sig på, det är när vi pressar oss själva lite väl mycket som det slår fel och vi bryter ben, sträcker senor, får knäna ur led. Men det är en hårfin skillnad där, för när vi pressar oss, det är också då som vi utvecklas som idrottskvinnor, tänjer våra gränser, bygger muskler. Utvecklas. Fan, det är ingen lätt balansgång alls.

Kanelbullens dag

Firar kanelbullens dag med uppsatsskrivande och världens smarrigaste kardemummakaffe som jag fick av Twisted nu i helgen. Med varm mjölk och lite lite socker smakar det som flytande kanelbullar ohmnohmnohm. Det är tre dagar kvar till vi spelar mot Finlands landslag och jag börjar återhämta mig från helgen.

Så trött..

Jag är i ett sådant skick som jag antar att man brukar kalla mer död än levande. Helgen har bjudit på mer än tio timmars onskates träningar, ruffiepass och teambulding. Jag har skadat knäet men inte allvarligare än att jag kan åka, det är bara lite stort, blått och stelt. Kärlek och styrka går till Fisty som bröt foten under gårdagens träning och till dem som skadade sig under dagens scrimmage. Jag är så trött att jag inte orkar gå och lägga mig, lovar att uppdatera under morgondagen. istället.

Gudrun Schyman hälsar till Team Sweden!

GUDRUN SCHYMAN HÄLAR TILL OSS! TILL TEAM SWEDEN!Så. Jävla. Coolt. Spread the word, spread the derby love!



Det är nästan så att jag smäller av. Jag är så himla glad, stolt och kan för allt smör i Smålan inte bli mer peppad inför helgens träningsläger.



Förresten så glömmer ni väl inte bort att rösta på oss i Sportkronan? Det är sista chansen nu. Så snälla, klicka på "Tipsa juryn" och öka chanserna att dom väljer oss. Snälla?

Tatueringssuget

Tatueringssuget, detta ständiga gissel, åh vad skall jag göra för att bli kvitt dig? Tatuera dig såklart tänker du, svårare än så är det inte. Och det har du helt rätt i men tyvärr så fungerar det inte riktigt så. Jag har inga pengar, derbyn äter opp dem, jag har ingen tid - derbyn äter opp den. Och om jag nu hade både tid och pengar så återstår fortfarande ett problem. Jag har så många idéer och så många planer att jag inte riktigt vet var jag skall börja, Jag blir helt vimmelkantig bara jag tänker på det. Åhh...Extra jobbigt är det när folk i ens bekantskapskrets göra fin fina nya alster. Spana in Rickards nya rullskridskor, roliga, färgglada och jävligt söta.

Dagens Bild

Jag bjuder på den här godingen, en riktigt gammal klassiker, Berliner Björnen 2010. Lilla W och det första mötet med en Trabant.

Sol ute, sol inne

Sol ut sol inne sol i hjärta sol i sinne, eller hur är det man brukar säga? Jag är på toppenhumör, t o p p e n h u m ö r  I tell you! H kom hem igårkväll, ikväll är det träning med Swede och Loony och efter det får jag finbesök av landslagsspelaren Twisted som skall bo hos oss hela helgen. Morgondagen bjuder på off-skates träning i form av Ruffietraining och hur många timmars on-skates som helst med avslutande middag på Vegegården. På söndag är det fortsatt träningsläger med Team Sweden som avrundas med lite black and white scrimmage tillsammans med de andra tjejerna i Crime City. Åhh vilken helg jag har att se fram emot. Det enda som skuggar indiansolen lite (men bara lite) är att dygnen inte har fler timmar, jag hade velat spendera mer tid med H och lilla W, hinna sova lite och dessutom plocka svamp.. Men man kan ju inte få allt. Ja just det, ytterligare ett moln finns och det stavas examensarbetet. Sitter och skriver för brinnande livet men har noll motivation, noll disciplin, noll intresse och man kan ju säga att det märks. Tydligt. Ehhm..

Felaktiga amningsråd

"I en ny undersökning har Amningsnytt, som finansieras av Amningshjälpen, ringt och frågat hur länge barnavårdscentralerna rekommenderar att man ska amma och när man ska börja med så kallade smakportioner. Av 73 bvc-sköterskor i hela Sverige gav bara en helt rätt råd. 47 utelämnade rådet om delamning och 51 bvc-sköterskor gav tvärtemot Livsmedelsverkets rekommendationer rådet att börja med mat före sex månader."

Tv 4 rapporterar om att 72 av 73 Barnavårdscentraler ger fel amningsråd. Läs hela artikeln på tv4 nyheternas sida.



Det här gör mig vansinnig, ledsen och rädd. BVC-tanternas råd är i många fall avgörande för hur nyblivna mammor sköter sina telningar. Att inte mer än 1 av 73 (!!!) sköterskor gav rätt svar är under all kritik. Just nu är jag så pass arg att jag inte riktigt kan få något vettigt ur mig. Återkommer när jag lugnat ner mig och skrivit lite mer på examensarbetet.

Blossa 2011

"3N54’20.11”89W43’33” Mellanamerika. Högsommar. Temperatur: 32°C. Luftfuktighet: 87%. Vidsträckta plantager vilar i skuggan på kaffeodlingen Finca Las Delicias, El Salvador. Arabicaträd sträcker sig mot solen. Samtidigt i Sydeuropa: Eftermiddag. Lätt bris. Solmogna druvor slumrar i tunga klasar på vinodlingarnas sluttningar. Tre sorter väljs omsorgsfullt ut för att förädlas och färdas långt bort. Sverige. Temperatur: -10°C. Rimfrost. I den nordliga midvintern sker det omtumlande mötet; två vita viner bryter av mot den rundade Arabicasmaken, medan det tredje förstärker kaffets karaktär. En ny upptäckt. En förening av mörkrostad elegans och Blossa starkvinsglögg.

Sådär mystiskt och förföriskt skriver Blossa om årets glöggsmak. Årets glögg  kommer att vara smaksatt med kaffe. Arabica för att vara mer specifik. Glögg = asgott, kaffe = något av det bästa som finns. Lussekatt och kaffe  = win, pepparkakor och kaffe = win. Det kan liksom inte misslyckas! Det går ännu inte att köpa den från bolaget då den inte kommer in i sortimentet förrän den första oktober, är du riktigt sugen kan du dock förhandsboka den via Blossas hemsida. Som den sanna glögg och glühwinsucker jag är kan jag knappt bärga mig till advent och alla goda glöggsorter jag skall sörpla i mig. Mhm...

Kolla kolla kolla!

Mirijam kom hem från den kungliga hufvudstaden med världens finaste present till mig.

samhällsproblem enligt Ruben

Fresh Meat Practice

Var och smygtittade på  fresh meat träningen igår och jag måste säga att jag gillar det jag såg. Så många tjejer, alla mer eller mindre taggade och med ett jävlar anamma som får mig att le inombords.



Det är inte alls längesedan jag själv var fresh meat, ett år ungefär är det sedan jag snörde på mig mormorsskatesen som jag lånat och försökte att hänga med på den första roller derbyträningen.. det gick inte bra alls om sanningen skall fram men skam den som ger sig. Jag hade redan bestämt mig för att jag skulle lära mig att spela roller derby, kosta vad det kosta ville. Och nog har det kostat alltid. Blod, svett, tårar och en jävla massa tidspusslande. Gamla intressen och hobbies har fått ge vika till förmån för träningar, lagmöten och taktiksnack. Jag har intervjuat en oändlig radda med barnvakter för att kunna träna när H inte är hemma, min mamma har vart (är) en stor räddare i nöden och inte en enda gång under den här perioden så har jag tvivlat på att det finns en annan väg att gå. Jag vet att näst efter min familj så är derbyn det som betyder mest, det som får mig att må bra och som gör mig till en bättre människa. Jag blir glad av att se så många nya tjejer på träningarna och jag hoppas att de allra flesta av dem skall ta sig igenom introduktionsperioden och bli aktiva åkare i Crime City för en roller derby förening behöver nytt blod och jag försöker att komma ihåg hur det kändes när allting var sådär nytt, läskigt och obegripligt och jag tror att jag lyckas med det. Man kan lära sig mycket med hjälp av ödmjukhet och personkännedom. Ett år har jag spelat roller derby, i mars i år spelade jag min första bout och snart så börjar det bli dags att fokusera på VM i Toronto till hundra tio procent. Jag har också fått äran att utses till tränare i Crime City, någonting som betyder väldigt mycket för mig. Jag kan bara konstatera att saker och ting går fort inom derbyn, det är en sport som för tillfället utvecklas med en sådan kraft och intensitet att jag nästan kan bli lite åksjuk när jag tänker på det.



Inför Team Sweden uttagningarna i år så gav jag och Fenix varandra ett löfte. Om vi kom med så skulle vi fira genom att dricka skumpa ur de rullor som vi turades om att använda under begynnelsen av våra derykarriärer. Och det gjorde vi. Det smakade värre än någonting annat jag druckit i hela mitt liv och trots att det är några veckor sedan vi gjorde det så får jag fortfarnde gåshud när jag tänker på det, dessutom klöks jag och sist jag skulle dricka bubbel efter double headerboutet så höll det på att gå riktigt illa. Jaja, här kommer i alla fall filmerna.

Jag har sagt det tidigare och jag kommer att säga det hundra gånger till: jag tror att alla kan bli bra derbyspelare, det krävs bara en stor portion mod, vilja och olika mycket uppoffringar från person till person, men vill man så kan man.

Vad jag gjort idag?

Betalat tusen räkningar och skrivit hundratals mail. Eller ja, kanske inte hundratals trots att det känns som det. Jag har tvättat, kastat saker på återvinningen och gått många långa hundpromenader med Vesslan. Börjat spåna på höstens träningar, svarat på tusen frågor från freshmeats och nu borde jag laga mat och fortsätta med städningen. Examensarbetet har blivit ungefär noll rader längre under dagen men jag har i alla fall ändrat mycket, tagit bort och lagt till så man skulle kanske kunna säga att det är plus minus noll trots allt. Har sovit max fyra timmar och är tröttare än den tröttaste zombien, bävar inför natten. Lilla W är alltid så jävla go och nästan aldrig ledsen utom på natten när han är förkyld. Då är det astma, krupp, snor, skrik och panik som gäller för hela slanten och det får mig alltid att känna mig så väldigt, väldigt liten. Om jag inte är för trött alternativt fastnar i världens skrivarflow ikväll så har jag en rolig sak att berätta. En jättespännande och rolig sak. Kan även meddela Anso att jag fotograferat shoppinglooten från Ullared och den fantastiska Fifi att jag tagit snygga kort på kylskåpet. Varför jag inte lagt upp dem? Telefonen strejkar mer och mer för varje dag som går.

pluggstatusen

Pluggstatusen några timmar senare kan visualiseras ungefär såhär:

 

Sådärja. Nu skall jag skriva lite till innan jag hämtar lilla barnet på förskolan, går och handlar och försöker lösa barn och hundvaktslogistiken inför kvällens merch och TA-möte. Wish me luck, jag kan behöva det. Hur kommer det sig att alla erbjuder sig att passa barn och hundar hej vilt men sen när man väl behöver hjälp så är det inte en jävel som är peppad på det? Förklara den du.

Morgonpromenad

Idag är det måndag. Måndag betyder uppsatsskrivning som betyder att hjärnan blir en geggig massa och att synapserna helt plötsligt slutar samarbeta. Jag kan inte fokusera, jag kan inte skriva, jag kan inte forska och helt plötsligt blir jag den där självuppfyllande profetian och när det kommer till detta så är jag fullt medveten om att jag gräver min egen grav. Jag pausar redan innan jag har kommit igång och går en långpromenad med Vesslan. Det är den tjugosjätte september och vi promenerar genom ett Crime City som badar i solstrålar, jag svettas och tar av mig tröjan. Går i t-shirt och måste kavla upp mina mjukisbyxor för att inte svettas ihjäl. jag försöker att tänka positivt men det enda som jag lyckas formulera är att det har varit en mycket märklig sommar och en ännu märkligare höst. Jag kan inte låta bli att vara lite förjust, jag undrar vart livet för mig innan vintern.

Om kroppsliga kommentarer.

Jag tänker att vi måste prata om en sak, det här med att kommentera varandras kroppar och vad det leder till. För det är fan inte okej. Små flickor växer upp och får höra att de är fina som de är. Du är fin ändå sägs det och klappas om, det ges komplimanger för kläder och för utseende. Pojkar uppfostras nästan alltid med fokus på förmågor, kunskaper och detsamma gäller kommentarer kring deras utseende. Pojkar är starka, snabba, tuffa, flickor är fina.  Väd händer om man som flicka inte får höra att man är fin? Överallt i samhället så pratas det om tjejers kroppar.  Kvinnors kroppar brukar vara ett populärt samtalsämne i fikarummet, på tjejkvällarna. Överallt smyger sig detta samtalsämne in och förgiftar, sätter spår och förvrider tankar och självkänsla trots att man är stark. Det gör mig så trött. Så.Jävla.Trött. Till och med på derbyträningarna smyger det sig in, kommentarer om utseendet och jag blir lika vansinnig varenda gång. Hej tjockis! Skreks det igår. Till en gravid spelare och jag blev både ledsen och arg. Att kommentera någon annans kropp är inte okej och det går inte att bemöta med ett jamen vi känner ju varandra, hon vet att jag inte menar något illa för det är inte så det funkar. Må vara så att kommentaren inte spelar någon roll för dig, eller din kompis men tjejen som sitter bredvid er berörs i precis lika stor utsträckning.  Ta ansvar någon gång och tänk längre än vad näsan räcker. Att kommentera någon annans kropp oombedd är ett övertramp, man gör inte så. Nej, man gör inte så, ja, det görs ständigt i det vardagliga livet men man gör inte så. Tänk att det skall vara så svårt att förstå? Kommentarer om andras kroppar exkluderar, befäster normer och sätter sina spår och jag vill inte höra det, i synnerhet inte på tracken. Alla och envar av oss tränar hårt, många av oss hårdare än någonsin tidigare. Vi bygger muskler och prövar våra kroppar, får dem att göra saker som vi tidigare inte trodde var möjligt.  Vi har olika förutsättningar, utgånspunkter och vi vill olika saker med vår träning och det är okej. Vi måste sluta att värdera varandra efter våra kroppars utseenden. Känner du att det inte riktigt funkar för dig? Börja bekräfta din egen kropp utifrån de prestationer du gör. Jag försöker att vara snäll mot min kropp, att ta hand om den men det skall gudarna veta att det är svårt när kommentarerna om kvinnors kroppar haglar omkring en.

Jag shottar Kanjang som om det vore Jägermeister på en bout efterfest och stoppar ner ett gäng c-vitamintabletter i vattenflaskan. Har varken tid eller ork med att bli riktigt sjuk. Packar skatesen, skydden och hjälmen och hoppas på det bästa.

Go happy campers!

Tittar på Eastern regionals, Sacred City mot Angel City och är har fått en ny favoritspelare. Nummer 44 jag vet inte vad du heter men du gör att det är ett rent nöje att kika på den här bouten. Gooooo happy campers!

Det bästa med Ullared?

Det bästa med Ullared? Att få åka hem såklart! En del har jag fyndat men fy fasen vilka stolpskott till människor jag träffat på. Lilla W har varit exemplarisk hela tiden och den enda som gnällt är jag. En timmes bilresa sen är vi i Crime City igen. Kvällen bjuder på vin och bouts i gott sällskap.

Snart framme!

Dagens bekännelse

Jag orkar knappt läsa tidningen längre på grund av all skit som händer. Bebisar som matas ihjäl av sina föräldrar, mammor som dränker sina barn, män som dödar kvinnor. Det är pedofili, våldtäkt, misshandel och ond bråd död på alla löpsedlar, i alla tidningar och på nästan alla tv kanaler. Helt ärligt så har jag fått nog, mitt mammahjärta pallat inte längre.

Skulle du också vilja ha en Team Sweden tisha?

Skulle du också vilja ha en sjukt snygg och cool Team Sweden tröja men vet inte riktigt vart man kan få tag på dem? Jag har lösningen på alla dina problem, eller nåja, SWedevix har lösningen på dina problem för nu i denna stund har de börjat sälja tröjorna online.  Klicka HÄR för att komma till webbshoppen! Skynda fynda och hjälp oss samtidigt att komma till Toronto i vinter!

Dagens Bild

Efterfestsfynd

Det var längesedan jag hade efterfest, jäävligt längesedan fram till i lördags. Efter bout efterfesten på moriskan drog vi hem till mig, det gäller som bekant att passa på när både hund, man och barn är borta. Ett pit-stop på time för folköl chips och snus för dem som behövde fylla på det lagret sen begav vi oss hemåt.

Fördelarna med att ha efterfest hemma ät att det är nära till sängen, nackdelarna? Att det är så jävla mycket att städa undan dagen efter, folk vill aldrig sluta festa och dessutom kom jag på mig själv med att vara nojig över att vi skulle störa grannarna. Hm, kom igen, smart tänkt, hur kan 35 derbybrudar och två grabbar INTE störa grannarna?! Verkligen smart av mig. Nåja, efter söndagens bakisscrimmage kom jag hem och städade och jag förundras än idag av vad jag gjorde för fynd. En BH, en tröja, ett par skor, ett par skates, ett par glasögon och en rosa palestinasjal.en fickplunta, en pennvässare och en halsduk. För att inte tala om världns skabbigaste gosedjur. Behold.

Dagens bild

På fredag blir det roadtrip

Sitter och tittar på gamla avsnitt av Ullared på  Kanal 5 play. Vad i hela fridens namn skall det vara bra för undrar du kanske och svaret är enkelt: man måste rekognosera. Pratade lite med mamma i telefon igår, vi konstaterade båda två att vi är i stort behov av nya kläder inför hösten, för att inte tala om lilla W. I vanliga fall försöker jag att handla allt på barnloppis men sen han började på förskolan har jag märkt att kläderna inte räcker till, jag kommer på mig själv med att stå och tvätta brallor i badkaret för att tvingas torka dem med hårfönen morgonen efter. Själv behöver jag både baskläder, skor och vinterkläder. Vesslan behöver tuggknutar och allt möjligt skulle behövas handlas hem till förråden. Dessutom tror jag att hon ville muntra upp mig, och vad muntrar bättre upp än äventyr och roadtrip? Nej just det, inte mycket alls. Så i morse knäckte hon idén om att dra till Ullared på fredag. Om sanningen skall fram så är det med skräckblandad förtjusning som jag ser fram emot besöket. Vad skall man handla? har ni några tips? Jag har förstått att det ligger fler affärer runt omkring, vad får man absolut inte missa? Hur mycket pengar behöver man ha med sig?

Nya saker!

Kolla vad jag fick med mig hem efter helgens double header bout! En i  roller derby tisha från Berlin Bombshells och en Team Sweden plastlogga som jag inte har bestämt mig för vad jag skall göra av. Kanske blir det en lampskärm, en tavla eller ett underlägg. Den som lever får se, en sak är säker i alla fall: glad är jag över mina nya prylar.

En septemberonsdag

Jag har torkat tårarna och sovit, inte ut men litegrann. Allting kommer att bli bra. Jag tog "ledigt" från examensarbetet idag, har inte kunnat fokusera på det alls ändå så då är det lika bra att lägga det åt sidan helt och hållet så att jag kan andas utan dåligt samvete.

Jag försöker att tänka positivt, nu börjar det en ny tid. Jag rullar genom Malmö på nyasfalterade gator och hittar ett lugn i magen, allting kommer att redas ut och innerst inne så vet jag att detta bara är början. Det här skall bli en bra höst. Jag hämtar lilla W lite tidigare och vi går på långpromenad med djuren, köper kex och jordgubbar och när vi kommer hem så leker vi i sandlådan på gården innan vi lagar middag. Det finns ett liv utanför derbytracken som också måste levas, som måste vara njutbart i sig självt.

Looptroop Rockers Sweep me away/Blow me away

Jag känner mig som en rutten banan ser ut. Helgen har tagit hårt på mig, för att inte tala om gårdagens operation och den sista tidens dåliga besked. Tog bort några elaka födelsemärken igår, rör mig som en zombie idag och har ont som satan, stygnen verkar redan ha släppt på ett sv dm för det blöder fortfarande. Kroppen febervärker och jag är trött, så trött. De dåliga beskeden har gjort att jag har förlorat kragten. Det låter lite dumt. Och barnsligt, jag vet men jag har tappat orken. Rent rationellt så vet jag att det måste bli såhär, att det finns ett liv utanför tracken och alla derbyns regler, att jag kan spela utan er och allt det där men emotionellt så går det inte. Jag har tappat sugen och allt jag vill är att gråta litegrann, gråta över tomheten som kommer att infinna sig, för att jag nu står utan all er kunskap och för att jag kommer att sakna er så jävla hårt. Jag borde nog sova några timmar, ett dygn men det hinns inte med.

bilder från efterfesten

Nytt bout

Det här är vad jag har pysslat med idag, dvs. lagt golv i Baltiskan inför morgondagens bouts. Innan dess har jag skickat in arbetet till 25% seminariet som skall vara på tisdag, tvättat, postat ett närkligt paket, haft en fantastisk eftermiddag i solen med lilla W och inte städat alls så mycket som det var tänkt från början.

Det märkliga paketet. Inte så spännande som de ser ut: H glömde sin ena arbetssko när han åkte och jobbade. Vet ni vad en stålhöttrdko kostar att skicka till tydkland?! 260 spänn! Vilket rån!

Kvällen har bjudit på Boutrepriser, en får ju passa på när det är regionals vet ni, te i mängder och fint sällskap. Nu sitter jag och väntar på att min kära banana skall komma hit. Helgen kommer att bli episk.