Dag 25 - I all hast

En mycket mycket dålig ovana jag har är att glömma bort och äta så fort jag blir stressad. Tiden räcker liksom inte riktigt till alltid och då är det första som ryker min mat. Detta är någonting jag verkligen vill arbeta bort och bli bättre på men lätt att ändra livslånga beteenden, det är det inte.

Jag tror att jag skulle behöva höra hur andra gör. Det är så lätt att fastna i gamla hjulspår och sedan inte kunna ta sig loss.. de tenderar ju att sitta djupare och djupare de där vanorna. Jag vet att det både är positivt och negativt med veganismen ur den här synpunkten. Positivt för att jag inte trycker i mig skitmat, det finns oftast inte att tillgå vegansk sådan ute på stan/affären/hos polaren, men och andra sidan så innebär det att jag kan gå nästna hur länge som helst utan att äta också.

Hur gör ni när ni är stressade? Äter, äter inte? Har ni hittat balansen? 

Dag 24 - Detta gör mig glad (favorit i repris)

Jag blir glad när hela familjen gör saker tillsammans. Det här med kvalitetstid a la fredagsmys och påtvingad familjetid är inte någonting som jag har så mycket till övers för alls. Istället försöker vi att njuta av vardagen, ta tillvara på all tid och ha jävligt roligt till vardags. Och jo, det går faktiskt. Det kräver bara lite vilja, ansträngning och en del pusslande med både tid och lösningar. Vissa saker kanske tar lite längre tid än andra med en upptäckande ett och ett halvt-åring men i slutändan gör inte det så mycket. De sista veckorna har vi hängt en del i huset vid havet och byggt staket, något som hade kunnat vara en mardröm men som istället blivit ett stort familjeäventyr. Lilla W är den första att hjälpa till med att bära plank, borrmaskiner och skruvdragare.  Att upptäcka världen tillsammans med min familj gör mig riktigt, riktigt glad.

noll sex noll noll

Klockan ringer noll sex noll noll och H studsar upp ur sängen med en entusiasm som bäst beskrivs med ord som julafton, barn och förväntan. Idag åker han, Marco och Frille till Zagreb för att se Malmö FF (förhoppningsvis) spöa skiten ur GNK Dinamo lite senare idag. Själv skall jag snart gå ut med den snokande snorsnoken och sen bege mig till Stadion och MFF Shopen för att köa i vad som kommer att kännas som hundra år för biljetter till hemmamötet. Håll tummarna för mig, att jag inte är den där stackarn som kommer fram till biljettluckan och får orden tyvärr, hen framför dig i kön köpte de sista tolv biljetterna. Jag skulle börja gråta då och det vill ni väl inte?

Dag 23 - En sommarbild

Tack för kaffet

Tack för kaffet Majsan här har du en vissen tulipanaros tycktes lilla W tänka tidigare idag. Annars då? Ja inte mycket mer än sjuk träningsvärk i halva kroppen efter hemmaträningen och kvällens offskate pass. Jag borde verkligen sova, klockan ringer vid sex så att jag kan hänga utanför MFF shopen och köa för biljett mot Zagreb hemma men kommer mig inte riktigt för att sova. Hat ju upptäckt wordfeud vettu.

Dag 22 - Mitt beroende

Innan jag blev gravid rökte jag som en borstbindare. En ful, dyr och jävligt äcklig men ack så god ovana. Trots att jag inte titulerat mig rökare sedan i juni 2009 så är jag röksugen varje dag. Jag vet inte om det beror på att jag egentligen inte slutade av "fri vilja" eller om det kort och gott beror på att nikotin och cigaretter är ett jävulusiskt gift. Mitt liv är sämre utan cigaretter på många plan, jag var en av de rökare som verkligen njöt av mina cigaretter, de smakade ju så j ä v l a gott. Ölen smakade godare i kombination av en cigarett, för att inte tala om det röda vinet, att vänta på bussen var inga problem. Belöningen när jag skrivit färdigt en sida på uppsatsen - en cigarett. Efter sex och den underbara morgoncigaretten till det smarriga kaffet.. men jag vägrar vara en rökare. Det stinker skit, det är dyrt och framför allt så förstör det en. Jag vägrar sätta min egen njutning framför andras välbefinnande. Jag vill inte att mina barn skall vara de förskoleungar som ingen vill sitta bredvid under högläsningen, som alltid luktar gammalt askfat trots att föräldrarna går ut och röker.  Inte heller vill jag att mina barn och min familj skall behöva begrava mig i förtid på grund av lungcancer. Så därför röker jag inte. Svårare än så är det inte. Så nu för tiden får man nog säga att det svarta guldet, kaffet är min största last och mitt beroende. Mhmm. Kaffe. Jag tror minsann att jag skall gå och sätta på en kanna as we speak.  Men som man brukar säga: summan av lasterna är konstant, vilket innebär att jag har ett nytt beroende. Det stavas roller derby.

Jag pivotar under ettt jam mot London Rockin Rollers Rising Stars. En bout som vi för övrigt vann med mer än tvåhundra poäng. Slutresultatet: 300-43.

Kolla vad jag har fått!

Kolla, kolla kolla vad jag har fått! En superfin boutposter från aloha riot the bruise Cruise boutet dom döpte efter mig (skoja bara), en aloha kapsyl omgjord till pin och en flaska mörk tequila med kanel. En stooor favorit här hemma. Dusty var så snäll och gav mig det förstnämnda under eftermiddagens pluggpeppande och spriten fick jag av Swede Hurt och Mad Maloony i förra veckan. Fan ad fina vänner jag har.

Dag 21 - När jag var liten

När jag var liten var jag riktigt, riktigt liten. Jag föddes i vecka 28 och vägde strax över 1 kilo. Ett kilo och det här var min första bikini. En grövre med vita prickar. Sköterskorna på neonatal ordnade den åt mig och jag har i vuxen ålder fått reda på att det är en monchichi bikini. Skorna har min mormor virkat. På bilden är jag någon vecka gammal.

Dag 20 - Tema olika

Jag och H är väldigt olika. Våra uppväxter skiljer sig åt markant, inte bara det att vi är från olika länder, vi har vuxit upp under olika maktstrukturer med föräldrar som gett oss olika värderingar. Han är mer lugn, saklig. Tänker alltid efter före, jag har lätt för att ryckas med och sväva ut.  Kanske är det därför som vi kompletterar varandra så bra.

Pricken och jag

När jag och H kom hem från Paris och återsåg lilla W frågade vi mamma lite skämtsamt om några prickar i pannan. Är det där vattenkoppor sa vi och mamma skrattade, nej bara myggbett. Två dagar senare hade de där myggbetten inte bara fördubblats, utan förökat sig bra mycket mer.. Myggbett? Nä, vattenkoppor. Det var inte riktigt såhär vi tänkt fira den sista semesterveckan men saker och ting går ju inte riktigt som planerat alla gånger och ja, ju tidigare desto bättre. Det enda positiva är att han verkar ha kommit ganska så lindrigt undan ändå, lite feber, inte prickar precis överallt och ändå ett ganska gott humör..

Det här med sjuka barn är fan inte lätt. Jag tycker överlag att föräldraskapet har varit bra mycket lättare än vad jag föreställde mig under graviditeten. Alla vaknätter, tandsprickning, det begynnande trotset, allt går som en dans. Utom när lilla W är sjuk. Jag har så jävla svårt för känslan av maktlösheten sjukdomen för med sig. Att jag inte kan göra någonting för att underlätta tillvaron (det gör jag med alvedon, medicin etc. men han förstår inte riktigt det ännu). Ibland när jag inte kan sova ligger jag i sängen och surfar med iphonen, alltför ofta så hamnar jag på familjelivs forum. Forumet är något av det värsta jag sett på många plan. Trasiga, ensamma, ängsliga människor som vältrar sig i sin egen och andras olycka, ångest och oro. Det brukar resultera i att jag ligger vaken ännu längre och låter tankarna vandra, begrundar människors öden.. Vid ett fåtal tillfällen så snuddar tanken vid död och allvarlig sjukdom och jag blir helt kall i magen och känner hur hjärtat liksom krymper ett par milimetrar. Låt det aldrig hända oss rabblar jag och sen någon timme senare kommer sömnen. 

På Paris gator

Banana, H, jag och Fenix någonstans på Paris gator. Jag skall sluta tjata om resan snart, jag lovar. Men jag måste bara prata om den lite till. Det var en av de bästa helgerna på mycket, mycket länge och jag kan knappt vänta till den 3-4 september då jag får återse några av mina nyfunna vänner.

Paris i bilder

Flygplatsöl, kanske den bästa ölen av dem
alla. Jag tänkte att det börjar bli dags för en liten summering av den fantastiska helgen i Paris. Allt för att pigga upp mig själv och er i det här förbannade regnvädret. Så nu kör vi.

Fin flygresa med fantastisk utsikt och sjukt dyr, äcklig och liten öl (men det var det värt!). Kärlekslåsen på en av Paris alla broar, Seine och notre dame som skymtar där i bakgrunden. H och sniglarna, Louvren, zubrowkan, moulin rouge, den första hitlerkatten (pookys) och Eiffeltornet.

H och jag efter att jag fått skateat ur kliet i fötterna, kärlek vid notre dame och Banana och jag utanför hennes hus i den tystaste delen av Paris.

Status

Jag känner mig precis lika pepp på vädret och livet som jag ser ut.

Det här med vädret

Alltså okej, vi har snackat om det tidigare men jag känner att det inte är riktigt färdig ältat. Vädret. Alltså vad faan är det frågan om. Inte okej, tretton grader i augusti, kom och hjälp mig att dö. Jag har plockat fram min stickade vintermössa för att jag fryser om öronen när jag går morgonpromenaden med Vesslan.  Och vad ännu värre är: vi har inga inomhusträningar. Det är tre veckor kvar till Battle of the Nordic Light och det går inte att rulla tomhus när det regnar. Igår gjorde vi ett tappert försök nere på stapelbädden och trotsade vädergudarna. Svarta änkan och neverending pacelines och två jam var ungefär vad vi hann med innan himlen öppnade sig. Antiklimax är bara förnamnet och jag känner redan nu hur deppigheten börjar smyga sig på. Jag har ärvt det av min mormor, varje sommar lagom tills skörden så blev hon alltid deppig. Det är samma sak för mig. Jag gillar hösten och vintern fram till januari ungefär. Men augusti och jag, vi är inga såta vänner. 

Dag 19 - Här bor jag

Jag, eller rättare sagt vi bor i en tvåa. Lusen, H, lilla W och jag. Egentligen så önskar vi oss en betydligt större lya, fyra rum eller så men projektet flytt är det ingen som vill eller orkar ta tag i för tillfället. Och sen är det ju faktiskt så som dom säger. Finns det hjärterum så finns det stjärterum.

Vi har renoverat hela lägenheten själva. När vi flyttade in satt det bruna sjögstapeter i alla rum, mörk linoleummatta på golven och både väggar och tak var klistriga av nikotin. Istället för att måla garderobsdörrarna i hallen så har vi klätt in dem med leopardtyg.

Mitt emot ytterdörren ligger badrummet. Vardagsrummet har vi delat i två delar och på så sätt gjort en skaplig lekhörna till lilla W där han kan ha alla sina prylar utan att någon trampar på dem.

Sovrummet är knökfullt av grejer, alla böcker, en enorm säng där hela familjen snarkar ikapp också ett jättefint stort gammalt skåp so
vi fyndat på sopstationen. Det måste jag också fotografera någon dag. På väggen hänger gravidmagen brevid trädet jag målade för några år sedan. Köket är kanske det rum där vi tillbringar mest tid, ofta är det där jag sitter och pluggar. Vi lagar mat tillsammans och spelar spel sittandes i den gamla kökssoffan som varit både min mormors och min mammas.

Dag 18 - Känslor

Seine

Ni vet den där floden Seine? Den är ganska stor och flyter genom Paris. Man kan åka båt på den, bada (om man har dödslängtan) fiska i den och mata ankorna som simmar där. Idag rullar jag längs Seines stränder tillsammans med derbytjejer från Tyskland, Frankrike och Australien. Livet är fint som snus.

Shopping

Hittills har vi shoppat en påse godsaker från Lushs veganska sortiment och en karta över Paris.

Dag 17 - Ett ögonblick

 Den vackraste stunden i livet var den när du kom. Ett av de största ögonblicken i mitt liv. Att för första gången någonsin få hålla lilla W i armarna och titta in i de där mörka ögonen. Känna värmen från hans lilla lilla kropp och känna hur hjärtat slog.

Kastrup

Är det bara jag som gillar flygplatser? Människors förväntan som ligger i luften. En spännande känsla i maggropen av någonting nytt, den sköna känslan av att komma hem igen. Om sanningen skall fram så gillar både jag och H flygplatser lite för mycket. Med två timmar tillgodo efter att vi kommit igenom säkerhetskontrollen kände vi för att njuta av semestern. Vars en öl. Bara vi två, inget barn, ingen hund. Så jävla skönt. Lite strosande och fönstershoppande också de där obligatoriska Jelly beansen. Jag bara måste ha dem. Precis när jag står där och gräver bland de som smakar kanel och är så satans goda så säger H att boardingen stänger halv fyra. Klockan är tjugo över tre. Fuck oh gick säger jag, kastar påsen med de magiska bönorna och vi börjar springa. Är det någon som vet hur långt det är till terminal F? Jättelångt. Med en halv minut till godo dundrar vi ner för rulltrapporna, flåsande. Dubbelvikta försöker vi hämta andan framför gaten och tackar vår lyckliga stjärna för att vi hann i tid.

Nu sitter vi på planet, dricker äcklig öl som vi betalat genom näsan för. Skit i det, nu är det semester!

Paris, Paris.

Nu åker vi till Paris. Bara jag och H utan barn och utan hund. Utan planer och måsten. 

Nåja, eftersom att yours truly har använt sig av den tidsinställda inläggstjnsten så är vi faktiskt redan där. Här. Jag vet att jag för en tid sedan sa aldrig mer, i helvete heller att jag sätter min fot i den här gudsförgätna staden igen. Men man skall aldrig säga aldrig för det kan man få äta upp, ångra. Och jag antar att det är just det som sker nu. Men lika glad är jag för det. Jag ber er att hålla tummar och tår för att vi slipper taxiresor med dödsångest, regn och rälig mat. Vi behöver ett vardagsavbrott utan negativa överraskningar.

Dag 16 - Självporträtt i svartvitt

Mina tatueringar är en stor del av mig. Just denna är egentligen väldigt färgglad men i samma ögonblick som jag gjorde om bilden till svartvit så såg jag nya detaljer i konstverket. Det är en stor nackdel med roller derbyn, att jag inte längre har råd att tatuera mig. Alla pengar går till resor, träningsavgifter och utrustning. Jag saknar verkligen det. Har du några tatueringar? Om ja, vilka historier ligger bakom dem och vad betyder de för dig?

Det här med fotboll, CL och den himmelsblå kärleken

Kanske vi skulle ta och passa på att prata lite fotboll nu under roller derby ledigheten? Ja, det tycker jag är en utmärkt idé.



Jag gillar fotboll i allmänhet. Jag burkade alltid säga att jag hade en livslång kärlek och att den var himmelsblå innan. Nu är det ju inte riktigt så enkelt, jag har många väldigt stora och olika kärlekar (något som jag för övrigt tror är mycket viktigt - men det är en helt annan historia). Mitt hjärta bankar fortfarande blått. Tyvärr är det så att jag inte har tid att gå på fotboll lika ofta nu som innan, hell no, då var jag på varenda hemmamatch och de flesta bortaresorna också. Nu äter derbyn tid och det är ett val jag gjort. Mer om det skrev jag i mars, i detta inlägget.



Det finns bara ett stort problem med fotbollen, den appellerar till så jävla många idioter och jag är så jävla trött på det. Jag har kommit på att det är lättare för mig att handskas med alla dessa imbeciller ju oftare jag går på fotboll. När jag går på match flera gånger i månaden så är det som att toleransen gentemot dessa sexistiska, rasistiska, korkade jävla svin höjs avsevärt. Allt jag kan säga är att det var Exceptionellt jobbigt igår. Över 19 000 systrar och bröder på läktarna, en mycket stor andel julgranar och medgånssupportrar. Fan vad jag hatar det. Det finns få saker som gör  mig så upprörda som en tjock medelålders medgångssupporter, iklädd himmelsblåa kläder som står och skricker din jävla kärring, fitta, du spelar som en tjej och som i pausen raljerar över de snygga brudarna där borta. Alltså kom och hjälp mig att dö. För att inte tala om dessa högerorienterade politiker (läs fucking jävla brunskjortor) som står där och skålar omringade av ett hov med människor som aldrig annars skulle acceptera deras politiska läggning. Men fotboll det förbrödrar ju. Tillsammans under våran himmelsblåa fana. Ja nej. Hell no att jag tycker att det är okej. Inte igår, inte idag inte imorgon. Och nästa gång den där hanen med mindervärdeskomplex väljer att prata med H eller någon av mina vänner, ovanför mitt huvud, för att lilla gumman inte förstår fotboll/politik/whatever så vet jag faktiskt inte riktigt vad jag kommer att ta mig till. Men ändå, jag älskar bollen, jag gör verkligen det så det är väl här man får ta det onda med det goda.

 Malmö FF vann som bekant allsvenskan 2010. Förutom en titel som Svenska mästare så får man då även spela CL kval (om man inte redan kvalificerat sig). CL kval = Champions league kval. Malmö hamnade så långt som i den andra kvalomgången. Det är vinna eller försvinna som gäller.*Hänger alla med så långt? Det är alltså det Malmö gör nu, ja, parallellt med allsvenskan då. Efter att ha vunnit över grönlänningarna HB Torshavn med 2-0 hemma spelade MFF 1-1 borta så var det dags att ta sig an Glasgow Rangers. I helvete att det går vägen tänkte nog de flesta, men samtidigt, ett hopp om att få uppleva det där som hände nittonhundrasjuttionio igen, att Malmö vinner, k r o s s a r och spelar med 11 fotbollsgudar på plan. Bortamatch först, och då händer det som ingen trodde var möjligt. Malmö petar in den i nätet, håller tätt och går därifrån med tre poäng. Igår var det dags för hemmamatch. Nervositeten, denna nervositet.

 Jag har inte mått så dåligt sedan den 12:e mars 2011 då vi boutade STRD på hemmaplan. Fyfaan för nervositet säger jag bara.  Ett fantastiskt tifo, dånande sånger och en hymn som aldrig någonsin sjungits med så hoppfulla röster innan och matchen drog igång.  Rangers pressar, har övertaget. 3 röda kort. Och plötsligt händer det. I 24 minuten så gör Rangers mål. Vår bortavinst spelar inte längre någon roll. Det är lika och vi måste vinna för att gå vidare.  Aldrig att vi orkar en förlängning Och då plötsligt händer det. Jag svär, det kändes som en trissvinst. Det blir mål. I vad jag tror är den åttioandra minuten så kvitterar Malmö FF. Det är lika, lika betyder vinst. V i n s t. Vinst betyder play-off spel i Champions routegruppen. 1979 var Malmö FF näst bäst i Europa. De förlorade finalen mot Nottingham Forest borta. 2011 är Malmö ute i Europa igen. Champions Leaguespel och om nästa omgång inte går vägen Europa League.



Ute i Europa talar man om Malmö.

Dag 15 - Kärlek

 [KÄRLEK 1]

1) stark känsla l. böjelse för ngn, yttrande sig i en (oegennyttig) önskan om föremålets lycka o. välgång l. i glädje o. tillfredsställelse över att vara i dess närhet o. göra det till lags o. d.; innerlig tillgivenhet l. sympati (för ngn),; ofta motsatt: hat, avsky. Kärlek till, förr äv. för ngn

Det här med sommarlov

Det bästa med att ha roller derby sommarlov är att jag kan gå på fotboll. Hänger lite på ölcafeet innan matchen.

Dag 14 - En vinterbild

Dagens utsikt

Dag 13 - Tema ljus: Battle of the nordic light.

Snart är det dags för Battle of the nordic light, den första svenska roller derbyturneringen någonsin.



Fem skandinaviska lag från tre olika länder kommer att bouta i baltiska hallen i Malmö under hela två dagar i början av september. Biljetter köper du hos Swedevix för att vara på den säkra sidan att inte bli utan!

Dag 12 - Min vardag

Min vardag ser rätt olika ut beroende på om jag är gräsänka eller inte, om det är derbydag eller vilodag. Om jag är föräldraledig, har praktik, pluggar eller om jag jobbar. Och helt beroende på om vi hänger i huset vid havet eller hemma
I Crime city men ett par saker gäller i alla fall varje dag.

Varje morgon börjar på precis samma sätt. Jag kliver upp och laddar kaffebryggaren, väntar tålmodigt tills det svarta guldet har runnit ner och först efter det att jag fått i mig två, tre muggar av det svarta guldet som jag är människa och då är det dags för morgonpromenaden med Vesslan

Barnvagn är överskattat, tacka vet vi apostlahästarna och när små barnsben blir trötta får lilla w vila sig i sjalen. Tricket är att inte vara stressad och låta promenaden ta den tid den tar.

Fyra år..

Vi smiter ut, jag, H och lilla w (tryggt nerstoppad i sjalen) för att dricka några öl. Vi firar att Lotta och Marco har varit tillsammans i tio år idag. Sista helgen i juli och när vi sitter därpå Nyhavn så slår det oss. Det är fyra år sedan jag och H trillade över varandra på den där gudsförgätna festivalen. Jubilarerna skålar och pratar minnen. En livstid sedan och lite till. Tio år, fyrs år.. Oh those were the days.