Dag 5 - En gammal bild

Jag och Vesslan lapar sol på möllevångstorget.

Åh Norge. Er sorg är allas sorg.

Norges sorg är allas sorg. Igår när jag kom hem från lagmötet tittade jag på tv för att försöka få klarhet i vad som skett i Norge. CNN, Svt1, tv4, jag surfade runt på de stora nyhetssidorna på nätet och klickade mig vidare från blogg till blogg tills dess at jag inte orkade längre. Idag går mina tankar till alla de föräldrar, vänner, syskon och släktingar som förlorat en nära anhörig och jag kan inte låta bli at fråga mig själv hur något så oatbart tragiskt kan få lov att hända. Det finns ingen rättvisa.

Men vad är det frågan om?!

Jag blir så jävla trött. Vad är det för jävla värld vi lever i?!

Who am I kidding?!

Vem fan försöker jag lura egentligen?



Regnet suger häströv. Fy fan, efter tre timmars ihållande regn, en omdesignad blogg och lite gos med H så började det krpa i hela min kropp. Och det var igår. Sedan dess har det regnat konstant, tvåmiljarderfemhundrasjutitiosjutusen regndroppar skulle jag tro. Jag pallar inte regn. Inte mitt i sommaren. Framförallt inte under den av de få semesterveckorna vi har. Och här sitter vi, allting är blött, kallt och fy faan vad frustrerad jag är.. Jag vill ligga på stranden, bli brun, kasta freesbe i vattenbrynet och leta fina stenar. Lilla W har lärt sig säga bajs, härma en katt och lekt i en inomhuskoja för första gången i hela sitt liv och Vesslan vägrar gå ut, springer och gömmer sig under bordet när jag skramlar med kopplet. Själv har jag kli i fötterna, det knäpper, knakar och kliar, det spritter i benen och i magtrakten seglar fjärilar förbi lite då och då. Det kallas bouthunger och jag kan knappt vänta tills imorgon. Nu drar vi snart tilbaka hem till Crime City, jag verkligen längtar efter torra kläder, riktigt internet och lägenhetens alla förströelser - har på något konstigt sät fått för mig att regnet är mer lätthanterligt i stan (ligger det någon saning i det?)

Dag 4 - Min hobby

Det kan väl knappast ha undgått någon att jag drabbats av en stor passion för roller derby, så man kan väl säga att det är min stora hobby. Ett annat stort intresse är att vara ute i naturen och ta tillvara på vad skog och mark har att erbjuda. Bär och framförallt svampplockning är något som både jag och H diggar och som vi ägnar oss åt så ofta vi kan.

I dagens inlägg passar det kanske också bra att berätta om vad man samlar på? När jag var liten samlade jag på allt möjligt, frimärken, kapsyler, gosedjur. You name it. I vuxen ålder samlar jag på stenar med hål i. På tyska kallas dem hühnergott, hönsgud på svenska och enligt en gammal sägen sägs de bringa tur. Jag trär dem på trådar, gör långa girlanger som påminner mig om alla undebara timmar i vattenbrynet, livets nycker och kanske kanske är det så att det är sant som dom säger, att med hühnergott kommer fru fortuna med turen i sin hand.

Veckans fynd. Samlar du på någonting?

Crime City Rollers VS. London Rising Stars

På lördag är det bout! Kom, kom, kom! Hade jag varit som du så hade jag sprungit till Bad Reputation i Malmö fort som tusan för att inte riskera att bli utan biljett.-100 pistolers kostar det och då ingår efterfest på bodoni!

En Regning Dag

En regning dag och minuterna formligen sniglar sig fram. Allting är blött, blöt och åter blött i huset vid havet men jag hänger inte läpp för det. Långpromenad på stranden och sakletande, eftermiddagssovande med lila W och H också lite ny blogdesign. Vad tycker ni? Jag har lite pill kvar men snart är jag nöjd. Det känns bra.

Dag 3 - En familjemedlem

Lusen, även kallad den Snokande Snorsnoken, Raketenworm och Pupsi, kanske mest känd som Vesslan.

Min älskade följeslagare och vän sedan dryga fem år tillbaka, det var en dag i februari hon kom till mig, den lilla rädda utmärglade omplaceringshunden som var så stressad av allt stt hon kissade ner sig av minsta lilla ljud. Vi har gått igenom mycket tillsammans. Vid hjärtesorg, separationer, flyttar, arbete och skolgång har hon stått vid min sida. Hon och jag mot världen var det då i början, nu är hon en del av vår familj, lilla Ws beskyddare och storasyster och det är med mycket stor sorg i hjärtat som jag börjar inse att hon inte mår så bra. Kronisk öroninflammation, epilepsi och allergier gör att hon går på ganska höga doser kortison dagligen och nu de sista månaderna tycker jag mig se en förändring hos henne. Vesslan är tröttare och kinkigare än någongång innan, det känns som att hon åldrats flera år undr sommaren och det gör så jävla ont för jag vet att det bara kan gå åt ett håll.

Utomhusscrimmage

På väg till huset vid havet efter en fin utomhusträning med scrimmage. Jag känner hur boutpeppen och hungern börjar infinna sig. Måste bara mots bort det där jävla trollet som käkar upp min självkänsla och matar mina hjärnspöken. På lördag smäller det.

Bilden snodde jag från Facebook.

Dag 2 - Favoritpryl

Utan tvekan iphonen.

Bokmalen rapporterar

I och med det att skolan slutade och min föräldraledighet drog igång så har jag helt plötsligt fått tid till att läsa annat än kurslitteratur. Den senaste avverkade boken har verkligen inte varit någon feelgood-bok för min del, i alla fall inte de första tre fjärdedelarna av den.

Jag älskar dig inte är hmm, vad skall man kalla den, identifikationslitteratur passar nog bra, av rang. Christina Stiellis debutroman handlar om den självutplånande Lotten dom gör allt för sin familj och sin man som en dag hasplar ur sig orden jag älskar dig inte. Det är starskottet på en lång, rälig och livsomvälvande skilsmässa. Författaren lyckas verkligen att hålla mig fången i ett ångestgrepp från början till slut och jag kommer på mig själv att gråta av sorg, ilska och smärta både en och två gånger. Det var längesedan jag läste en bok med en sådan känslointensitet och rå ärlighet som denna.
Läs den!

Dag 1 - Självporträtt

Precis så trött som jag ser ut

Påväg

På väg till huset vid havet. Vinden är lagom
svalkande, himlen blå och solen storJag har en ny bok och en dryg timmes bussresa framför mig, väskan är packad på sätet brevid: bikini, träningskläder, skates och kalender. Jag hann precis in om pressbyrån på södervärn innan bussen gick, slet åt mig en flaska vatten och ett äpple. Nu kan jag inte låta bli att småle över slumpen, ser ni rullan på flaskan? Jag tar det som ett tecken.

Årets första svamptur

Har helt glömt bort att berätta om årets första svamptur. En fantastisk söndagseftermiddag i den skånska naturen och energidepåerna är laddade igen. Om vi hittade svamp? Inte jättemycket men det blir nog bättre framåt hösten däremot så fann vi mängder med vildhallon och blåbär. Mhhmmm!

biljett bokad

Torontobiljetten bokad och känslan som fyller bröstet är obeskrivlig just nu. Ett varmt bad och sedan är det jag som stupar i säng.

äventyr och en tom lägenhet

Vesslan, H och W har åkt till huset vid havet tillsammans med Bilbo och Sid. Kvar sitter jag i en tom lägenhet och väntar på att det skall bli kväll. För ikväll är det roller derbyträning. Det känns märkligt att vara ensam hemma, ingen hund, ingen unge, ingen man, bara jag och mitt kaffe. Jag kollar flygbiljetter till Toronto, läser derbybloggar och vattnar blommorna på balkongen. Känner hur det suger till i magen. Jag är med i landslaget. Jag skall träna ikväll och efter träningen när jag kommer hem svettig och darrig i benen så skall jag sätta mig ner tillsammans med några lagkamrater och boka biljetter. Äventyret har bara börjat.

Halleluljah!

Jag känner att min sfär och mina rutiner har rubbats, inte bara lite, utan en hel del denna natt, morgon och förmiddag. Inte alls på ett dåligt sätt, inte alls, bara ovant.

Istället för att trösta lilla W tre - sju gånger genom att vagga, vyssa, klappa och amma så har jag vaknat  noll gånger inatt, fatta det, n o l l gånger, 0! Och det tar inte slut här. En vanlig morgon är det dags att stiga upp vid halv sex snåret, det är då någon brukar pussa mig på näsan mjukt och milt i väntan på reaktion blir det hårdare och hårdare pussar tills denna någon till slut biter mig i näsan och ropar mamma och då är det dags att möta dagen. vid halv sju ammade han lite, vaknade till och jag sa snälla du vi somnar om igen. Till svar fick jag ett leende och vid halv nio vaknade jag, pigg som en lärka och klev upp.  En och en halv timme senare klev W och H upp glada och utvilade.

Om den sena morgonen beror på bristen av rutiner under sommaren, den utfasade amningen, svampturen igår eller om det bara är en engångföreteelse det låter jag vara osagt. Jag nöjer mig med att konstatera att det var riktigt, riktigt sknt att dricka kaffe på balkongen och höra lägenheten sova. 

Fixat var det här.

Fan, vilken lveranvändning av ordet fixat jag sprutade fram i förra inlägget. Jag bjuder på det. Båten står på tomten till huset vid havet och i veckan, så fort vädret tillåter, sjösätter vi den.

Min kropp känner sig orolig, längtar efter rullskridskorna och tracken. Att drillas riktigt, riktigt hårt och svettas ut allt som kliar. Blocka, bygga väggar, blocka. Nöts in varenda liten övning tills dess att den sitter i ryggmärgen. Faaan vad jag vill träna.

Vad jag gjort idag?

Planterat en hög med blommor åt världens bästa mamma.

Klippt gräset och okynneskört gräsklippare tillsammans med lilla W.

Fixat och donat vid siloanläggningen:

Chokladdoppat en hög med jordgubbar, fixat förrätt, varmrätt och bakat tårta till mamma och pappas fest ikväll, på så sätt har w kunnat hänga med mormor och jag fått lite andrum från klängapan - win win situation.

Fixat med båten.

Och hoppat en jäävla massa studsmatta! Och än är inte dagen slut. Båten blev klar och nu är vi på väg till huset vid havet för att sjösätta spektaklet. Håll tummarna för att det går bra. Ps. Undrtållning önskas - resan kommer att bli lååång.. Båtsläpet vi svetsat ihop är obromsat och ganska skrangligt. Att köra i 30 km/h känns ungefär lika roligt som ett finfekterat ästingbett (haha).

stoppadjurtestat smink!

Klicka här och skriv under för att stoppa djurtestat smink i Europa. Nu.

hel-ve-te vilket tråk!

• Onsdagens fotboll - en av de tråkigaste matcherna jag sett på mycket, mycket länge (trots vinst).


•  Det schizofrena vädret, kom igeeeen det här är fan inte sommarväder?! Jeans och dubbla luvtröjor är inte okej i mitten av juli.


• Ws skrikperioder under natten. Jag tror att det kallas för nattskräck, kom igen, bara namnet ger mig kalla kårar.


• Den ständiga förkylningen.


• Avsaknaden av derbyträningar.


• Känslan av att sommaren är slut redan innan den börjat.


• Båten som aldrig verkar bli färdig.


• Att tiden bara rinner iväg utan att jag hinner träfa några vänner.

Allt jag vill idag är att gå och lägga mig igen, dra täcket över huvudet och bara somna om. Vakna till solsken och fågelkvitter. Men faaan, det funkar inte så nu längre. Jag behöver pepp, varför känner jag mig inte glad?

Fotboll!

På väg till ölcafeet, barnlediga tills imorgon!

30 bilder!

Ni som har hängt här ett tag vet ju att jag försökte mig på en bloggutmaning i vintras, en såndär 30 dagrs grej där man skulle skriva om givna grejer varje dag. Jag tog mig inte igenom den, om det berodde på de märkliga rubrikerna eller min lathet det ltåer jag vara osagt. Hur som helst, nu tänkte jag göra ett nytt försök. Denna gången en bildutmaning.

Dag 1 - Självporträtt

Dag 2 - Favoritpryl

Dag 3 - En familjemedlem

Dag 4 - Min hobby

Dag 5 - En gammal bild

Dag 6 - Tema grön

Dag 7 - En bild som jag aldrig har lagt upp

Dag 8 - En favoritbild

Dag 9 - Dagens

Dag 10 - Detta gör mig glad

Dag 11 - Tokigt

Dag 12 - Min vardag

Dag 13 - Tema ljus

Dag 14 - En vinterbild

Dag 15 - Kärlek

Dag 16 - Självporträtt i svartvitt

Dag 17 - Ett ögonblick

Dag 18 - Känslor

Dag 19 - Här bor jag

Dag 20 - Tema olika

Dag 21 - När jag var liten

Dag 22 - Mitt beroende

Dag 23 - En sommarbild

Dag 24 - Detta gör mig glad (favorit i repris)

Dag 25 - I all hast

Dag 26 - Detta skrattar jag alltid åt

Dag 27 - Tema två

Dag 28 - Väder

Dag 29 - Senaste bilden på mig själv

Dag 30 - Valfri bild

Kompensatoriska förhållningssätt

Så var det det här med det kompensatoriska förhållningssättet  som både jag och H brinner lite extra för ser som en ren självklarhet. Sen den dagen vi berättade för omvärlden om att W befann sig i min mage (och var dumma nog att berätta kön) så har människor i vår omgivning tvingat in lilla W i en ruggigt könssterotypisk mall, om sanningen skall fram så tror jag inte att det gått en enda dag sedan w föddess om jag inte tvingat mig själv att vända mig inåt, räkna till tio och lugna ner mig lite innan jag klarat av att möta märkliga kommentarer. "Vilka sparkar, det kommer att bli en fotbollsspelare av rang!", "Vilka ögonfransar, som du kommer att kunna flörta med tjejerna. En riktig liten tjejtjusare och  hjärtekrossare.. har han ärvt det av pappa eller..?" 

W blir bemött könsstereotypiskt av mer eller mindre hela det samhälle som vi lever i och jag ser det som min plikt som förälder att balansera det. Jag bemöter W ur ett genusmedvetet perspektiv som utgår från Ws behov men väljer att tona ner typiskt grabbiga saker. Leksakerna är precis som kläderna könsneutrala. Precis som Mandragora fått uppleva kan en del släktingar och vänner ha svårt att ta in det här med könsneutrala kläder.. vår lösning på det hela blir att stå och sälja på barnloppisen. Vi pratar inte om flickor och pojkar, vi pratar om individer och om barn.. Generellt sett är det så att flickor och pojkars traditionella lekmönster skiljer sig markant åt. Pojkar tenderar att röra sig mycket i leken, att vara eller utse ledare, prestera, tävla, bygga medans flickor ofta har ett fåtal ´förtroliga´relationer som de ansvarar för. "Flickor kan inte leka tre".  För att motverka dessa roller behöver barnen få träna på och stärka de förmågor som de är sämre på. Köns kompensatorisk pedagogik är kortfattat att ge flickor och pojkar samma möjligheter att utvecklas och inte låta dem begränsas av heteronormativa, traditionella mönster och strukturer. Läsa mer omkompensatorisk pedagogik kan du göra  här.

Också slutligen ett sista boktips, oavsett om du är förälder eller ej tycker jag att du skall kolla upp boken 100 möjligheter istället för 2 som tar upp klassiska genusfäller i vardagen på ett lättsmält och jävligt roligt sätt. "När och hur könas barn och görs till flickor och pojkar? Och hur påverkar det barnens handlingsutrymme, identitet och självkänsla?". Kom igen, låna den på bibblan, jag kan inte tänka mig en bättre sommarläsning.

Ni finns ju här

Kommer ni ihåg mitt lite ensamma och frågande inlägg Hallå, är det någon där? där jag frågade er vad ni ville läsa mer om och sådär? Det visade sig att ni är en del läsare trots att kommentarsfälten nästan alltid hånar mig med sina "0 kommentarer" och avsaknaden av peppande tillrop. Så jag tänkte att jag skulle summera ihop svaren lite sådär icke vetenskapligt.

Många gilalr derbyinläggen, och har hittat hit just på grund av roller derbyn och det är så sjukt roligt. Tänk, jag som hållt igen på de inläggen just för att inte tråka ut folk! Normer och genus ligger också högt upp på önskelistan. Blandningen av olika ämnen verkar också uppskattas precis som bilderna. Jag tänker mig att jag skall bli bättre på uppdateringarna och mer personlig, kanske rentav lite privat i mina inlägg? 

rullskridskoförvaring.

Hur förvarar ni era rullskridskor, skydd och hjälmar? Jag har inte kommit på någon bra lösning än så länge. Om de ligger nerpackade blir odören till en stank, de känns solkiga och jag inbillar mig att det är rena döedn för rullorna. Att ha alla skydden i garderoben funkar inte heller, jag har fått för mig att kläderna absorberar en del av stinkandet. Ett tag hade jag dem hngande i badrummet men det duschas ju i tid och otd i det här hemmet så det blev ett jävla meck. Om de står på golvet är det en liten filur, ungefär tre äpplen hög, som tycker att det är fantastiskt roligt att gömma skydd och stoppa saker i srullorna. Just nu hänger de på sträningsstången i köksdörren.  En inte helt optimal lösning.

För en tid sedan, jag tror bestämt att det var när vi var i Paris, så fick jag ett fantastiskt fint klistermärke av Loony att sätta på mina skates. Tyvärr har jag använt inomhusskatesen utomhus då jag får ett mycket otrevligt skav/tryck på höger fot och trillat vilket resulterat i att klistermärket nu hänger på trekvart. Jag funderar på om man kanske skulle kunna sätta lite genomskinlig plastfilm över och på så sätt hålla fast det. 

det där med fästingar..

Jo alltså, så är det ju nu så att jag känner att föregående inlägg kanske behöver förtydligas lite. Det är inte jag som fått borrelia utan H. Tredje dagen på antibiotikakuren idag och jag tror att der börjar vända. Istället för fantastisk bootcampsavslutning  med Crime City Rollers, tjejer från Finland, danmark och STRD så spenderade jag söndagen på jourvårdcentralen Granen här i Malmö (Granen, fy fan, finns det några värre lokaler..?) med att vänta på vård. I fem timmar fick vi vänta innan det var vår tur. Nu håller H på att återhämta sig så sakta och jag håller ala tummar och tår för att han skall orka följa med på fotbollen imorgon. Vi fick ju biljetter till Champins Leaguekvalet Malmö FF - HB Torshavn.

Borrelia, i hate you.

Dagens bild

Min vän al och hundarna tar igen sig efter promenad i värmen

fattar ni vem som länkat!

Alltså hallå, måste bara berätta! Coola, smarta, roliga bloggande Katta Kvack har länkat till lilla mig och min snokring. Att säga att det gjorde min dag är verkligen ingen osanning alls.

Dagens tankeställare

Snubblade över Fredrik Backmans bloggpost Personligt meddelande av en slump när jag slösurfade runt på den där förbannade ansiktsboken istället för att ta tag i saker som borde flyttats från att göra listan till gjort för mycket, mycket längesedan och jag måste säga att det var längesedan en text rörde mig så. Fredrik, som skriver om pappaliv, äktenskapliga bryderier och sport sätter ord på kärleken, rädslan och ansvaret som följer med föräldrarollen, vilka konsekvenserna av idioters handlingar kan komma att bli och framförallt så tror jag att han ger en tankeställare till varenda bilförare och människa som någonsin haft en relation till ett barn. Eller, det är i ala fall min förhoppning. Hans text borde följa med varje körkortsbok och reciteras vid varenda bötfällnig för fortkörning.

Kort om döden

Anette har somnat in och jag tänker på alla de som sörjer. På döden och på livet. Jag är fan inte redo för att det är min föräldrageneration som börjar trilla av pinnen. Bara tanken på det får mig att kräkas av ångest.

Familjeliv

Att ha H vid min sida igen är obeskrivligt skönt, det är inte förrän han är hemma igen som jag inser exakt hur mycket jag saknat honom, hur jobbigt det varit att reda allting själv. Kiddo, jobb, skola, träning, lus och allt det där andra är väl en sak, men att ständigt gå och oroa sig för sin livskamrat, att sakna, att känna en gnagande tomhet - det har tärt hårt på mig. Jag har fått höra att det är sista säsongen denna säsongen i tre år nu. Jag hoppas verkligen att det stämmer i år för mitt hjärta går sönder lite varje gång han drar.

Det som är kvar av sommaren tänker vi utnyttja så mycket som möjligt. Vi hänger i huset vid havet så mycket vi bara kan och njuter av familjeliv. W utforskar värmen och vi tittar på, peppar och stöttar när det behövs. Kommer ni ihåg den där båten jag köpte till H? Den skall sjösättas och han skall lära sig segla. Jag tänker varva lata kvällar i hängmattan med derbyträningar, grillkvällar och sena dopp i havet. Eftermiddagslurar i skuggan av akaciaträdet, bärnstensletsnde och hundpromenader utan stress.

Godmorgon världen!

Godmorgon sköna onsdag! Det är lätt att stiga upp när solen kittlar en i nacken och fåglana kvittrar för full hals och när man vet att det bara är tretton timmar kvar till onsdagsscrimmagen.

Ingen bildblogg

Tro nu inte att detta är en bildblogg. Jag vet att det kan verka så vid första anblicken men så är fallet alltså inte. Skärpning på det utlovas!

Tisdagkväll

Tisdagkväll i huset vid havet, öde sandstrand, lite dimma och mängder av såpbubblor.

W och Gino

Kärlekshistorien fortsätter.

All i wanna do is skate skate skate

Helgen

Vad jag gjort i helgen? Inte mycket alls faktiskt, om sanningen skall fram så har jag inte gjort ett smack. Eller nä, nu ljög jag. Jg har hängt i huset vi havet och spenderat timmar i sträck med att promenera, vila och leta bärnsten till vattnets lugnande skvalpande. Det är juli och vattnet är 8 grader. Å t t a grader. I juli. Om jag badat? Hell no!

Ödets ironi

Jag antar att det här är vad man kan kallar ödets ironi. Eller vad säger ni?

Firar lördagen med att titta på Zebror i Ystad. Trots att det strider mot miina principer.

Hejdå!

Nu trotsar jag vädergudarna och packar in familjen och tusen prylar i bilen och drar till huset vid havet. Hej så länge!

Sommaren 10, sommaren 11

Alla säger att man skall passa på och njuta när man får barn, för tiden går så fort och snart är det förbi. Det ligger nog någonting i det där trots allt. För ett år sedan såg det ut såhär när W käkade vattenmelon.

Ett år senare ser det ut såhär när Ungen själv får välja melonbit och stol.

Nya skates

Tänkte att jag skulle köra londonboutet med dessa godingarna. Vad säger ni?

Blomdröm.

Jag drömmer om en stor, stor balkong där jag får plats med fina rosor, odlingslådor fulla med örter och tomater. Prunkande krukor, amplar och ett lagom stort bord. Alternativt en lagom
stor trädgård. Jag fantiserar nästan dagligen
om att vi flyttat härifrån till något större luftigare med högre till tak. Jag har verkligen vuxit ur våra nuvarande femtiofem kvadratmeter. Frågan är bara hur man tar sig vidare.

Pippi på fåglar

Grannen har en sparvpappegoja vid namn Gino. Från Ws sida har det varit kärlek sedan första ögonkastet. Idag övervann nyfikenheten rädslan och W lät fågeln sitta på armen. Skräckblandad förtjusning när den är dom bäst.

Lunch?

För lite drygt ett år sedan såg det ut sp hör när vi var i Österrike och käkade lunch. kanske en av de bästa bilderna på w i samband med mat som någonsin tagits.

Ticnet, du blir min död.

Idag släpps biljetterna till Champions Leaguekvalet, Malmö FF - HB Torshavn. Klockan 10:00 skulle de vara ute enligt ticnet och Malmö FF, så är inte fallet. Sedan 09:55 har jag suttit klistrad vid sidan och uppdaterat. Det här får jag inte missa. Enligt Ticnets förbannade jävla skitsida så är "evenemanget fär tillf'ället låst" de ber mig försöka igen senare. Fuuuuck.