Möblera om

Saker man kan göra trots att man egentligen varken har ork eller tid: möblera om.


I hallen hänger sviterna från ws födelsedagskalajs kvar. resten av lägenheten är kaos.

vinterdepp

Jag tror att den dör omtalade vinterdepressionen har kommit smygandes och jag har inte varit uppmärksam. Alls. Nu känns det som att den har mig i ett järngrepp, jag tittar ut genom fönstret och möts av det gråa, kalla och känner hur jag får darr på rösten. Det känns hopplöst. Det är en mindre evighet tills dess att tjälen inte längre sitter i marken, till grillkvällar, varm sand mellan tårna och frisbeekastande i Pildammsparken. Jag vill grilla, sitta på balkongen och dricka kall saft i solnedgången, bad i havet och åka rullskridskor längs med strandpromenaden.

Tv-inspelningen

Idag skulle jag egentligen ha medverkat i en tv-inspelning tillsammans med ett gäng glada tjejer från Crime city rollers men så blev det inte. Jag som peppat för smigoshowen i veckor. W har inte blivit bättre, fyra dygn av fyrtiogradig feber och ett sjukt risigt allmäntillstånd har gjort honom till den ynkligaste av de ynkliga bebisar som världen någonsin skådat och han lämnar mig inte för en sekund, i samma ögonblick som vi inte har fysisk kontakt skriker han till han kräks.. Jag förstår honom, det gör jag verkligen och givetvis så lämnar jag honom inte så det blev till att stanna hemma idag, både från söndagsscrimmsge och inspelning och visst känns det tråkigt när planer går i kras, jag känner mig deppig och låg.

Abstinens

vinterpromenad på stranden

mer crime city på tv!

Kolla, kolla kolla! Ytterligare ett inslag om oss, denna gång på Sydnytt. ¨





PS. Jag klarade det! Jag är nu redo att bouta!

På väg till Crime city

Lugnet vid havet gör mig hel.


Är på väg tillbaka hem till Crime city efter långpromenad på stranden, bärnstensletande och isspringande, lite tröttare, lite kallare men fan så mycket lyckligare. Nu: Powernap i baksätet tillsammans med W och sedan peppa inför kvällens träning. JAG SKA KLARA DET!!

Lunchingredienser

Mör i kroppen

En timmes blockande och tacklande i den skånska vintern och gårdagens hårda fyspass med Ninja har gjort mig mör. Jag gillar det.

Endorfinet bäddar in min hjärna i ett böljande skimmer och jag är gladare, orkar mer, sover bättre. Träningsvärken gör mig hoppfull, någonstans där bakom alla graviditetskilon och lata filmkvällar så finns det faktiskt muskler som går att träna upp.

Ikväll är det rullträning. Håll alla tummar, tassar och tår för att det går bra, att jag sätter minimum skills- kompletteringen som jag har kvar. Själv tänkte jag ladda med en lång promenad på stranden tillsammans med
Snorsnoken och lite häng med H, lilla w, mamma och pappa i stugan.

Knorten

Fina lilla W har det inte lätt och jag känner mig ruskigt maktlös. Jag tror att det finns en anledning till att man inte minns sin tandsprickning under bebisåren. Innan knorten somnade mätte termometern 39.7, tandköttet blöder, han är dålig i magen och livet är pest. Jag hoppas att det är bättre imorgon.

Till kollektivtrafiken

Ok, herr we go again, termometern visar minus fyra grader och på gräsmattorna ligger det en milimeter med snö/rimfrost. Asfalten blänker i gatlyktornas sken. Jag känner mitt Crime city så jag är ute i god tid till bussen. Föreläsningen börjar kvart över åtta, bussresan tar fjorton minuter så jag går hemifrån halv. 07.31 står jag vid busshållplatsen och där har jag stått tills nu. Bussarna ska gå var sjätte minut, det gör dom inte. Kära Malmö stad, arriva, skånetrafiken och alla andra som har med kollektivtrafiken att göra: ni är så jävla dåliga, större klåpare än er får man leta länge efter.

Dagens utflykt

roller derby ftw!

Helsinborgs Dagblad har gjort ett litet inslag om sporten och oss, ni hittar det under deras webbtv-sektion eller här.

Födelsedagspussel

Jag och H satt uppe halva natten och pysslade, pratade och mös. Det är helt sjukt att lilla W blir ett idag, ETT, 1 år. Fan vad tiden går, den går så fort att jag glömde bort kursintrot o skolan idag och att jag knappt vet vart jag skall ta vägen. Det är lite kvar att ordna innan vi drar till folkets park o lapar sol, hänger med wallabyn och gungar. Ikväll kommer mamma och pappa och firar med oss.

I leksaksaffären

va i helvete,

Hor-, nej förlåt, strippdans för barn vad fan är det för fel på folk egentligen? Hur tänker dansläraren där? Hur tänker föräldrarna? Själv får jag lite ont i magen och känner att dagens femte kopp kaffe åker berg och dalbana. Jävla bockmongon.

om att spendera tid på Hemnet

W har varit vaken sedan det fortfarande var mörkt ute och jag fördriver tiden med att gnugga mina grusiga ögon, pimpla kaffe och hänga på hemnet. Jag blir fan sjuk av längtan snart. Igår berättade Majsan om huset som hon och Tobbe var iväg och tittade på, det som skulle kunna vara deras drömhus och som istället visade sig vara en gigantisk kattlåda och för ett par ögonblick trodde jag att det var samma som vi var iväg och kollade på för ett par år sedan. Så var inte fallet och tacka fan för det, jag har aldrig varit med om något värre.

Just nu sitter alltså och plöjer hemnet för vad som känns som  femhundradeelfte gången och jag känner att det gör mer och mer ont i bröstet för varje klick (det går att liknas vid när man sitter och kollar hundarutanhem och liknande sidor) jag vill inte bo här. Jag vill mycket plats, vi skall ha en trädgård där vi kan odla grönsaker och blommor, en gunga i ett gammalt vindpinat träd och en sandlåda där barnen kan bygga slott. Fruktträden skall stå knotiga och digna av frukt och bärbuskarna ge god utdelning, huset i fråga har helst tinnar, torn och balkong och uteplats.  Öppen spis, ett stort badrum och ett kök där halva släkten får plats. Det skall vara nära till stan, vi skall bara behöva en bil och våra icke bilburna vänner skall kunna ta sig ut. Det skall finnas bra förskolor och skolor på gångavstånd och en bra mataffär.. Ni hör ju hur det låter. Det är praktiskt taget omöjligt att hitta något sådant. Jag klickar vidare på sidan och räknar lite och klumpen i magen blir ännu lite större. Helvete vad dyrt allting är, det rör sig om sådana fantasisummor att jag inte tror att det är sant. Konstaterar att vi nog stannar här ett tag till i vår trånga tvåa med minimal balkong och badkar som man inte riktigt kan ligga raklång i. Finns det hjärterum så finns det stjärterum, men ändå..

bildblogg

Man skulle kunna tro att det här är en renodlad bildblogg, så är inte fallet.

dagens bild 17 januari..

som egentligen är från den 24:e december. 

En man och hans båt

En man och hans båt. Hs humör jämförs bäst med ett barns glädje på julafton, sekunderna mellan knackningarna på dörren och det att tomten stiger in i farstun.

Utsövd!

Glatt och utsövt bakisdjur väg ut på landet.

Natten till idag sov W hos mormor och morfar för första gången och jag har verkligen njutit. Minimum skillstest på roller derbyn, Malmö HC-festival till långt in på småtimmarna och nästan en hel söndag i sängen tillsammans med H. Jag är full av kärlek och glädje, tänk va lite sömn kan göra.. Nu skall vi hämta lillskiten och fortsätta födelsedagskalasandet.

"ett tag var jag nykterist men det passade inte mig.."

fokus

Det här med att inte tappa fokus är rätt svårt när stressen bankar på. Jag räknar ner, nu är det snart över, det är det, men det verkar vara så att dessa sista måstena är de jobbiga. 

inte längre grannar.

Idag är slutet på en era, under tre års tid har min vän Al och jag bott nästan grannar men så är det inte längre.

På samma gata med tre hus mellan oss och krypavstånd har vi huserat. Hans extranyckel har funnits i säkert förvar i min nyckelknippa och vice versa. Vi har spenderat många långa timmar i hundrastgårdarna häromkring, spelat risk under varma sommarkvällar på gräsplätten mellan oss. Hängt på ribban och spontangrillat, druckit litervis med kaffe, pluggat och planerat lektioner i varandras sällskap. Idag packade han in sina sista grejer i bilen för att köra norrut mot Stockholm och sitt nya hem. 

Det känns jättekonstigt och väldigt ledsamt. Det är inte så att jag inte är glad för hans skull - han flyttar till sin kärlek för att testa samboskap och jag hoppas av hela mitt hjärta att det är hans kärlek med stort K. Att det fungerar och jag önskar honom all lycka i världen men nog känns det vemodigt. Ledsamt, ensamt och sjukt jävla bull. Jag är bortskämd med att ha honom på tvåhundrameters avstånd, med att gå på samma skola, samma utbildning, med att ha honom en minut bort och veta att han alltid ställer upp. 

två bloggtips

Det blev ju ingenting med den där bloggawardenskickavidareochberättaombloggarnaduföljer-grejen så jag tänkte att jag skulle göra det nu istället. En dag när jag har tid så skall jag sätta mig ner och redigera bland mina länkar, det är en sak som är säker. Så länge har jag två heta bloggtips.



Den rosa ponnyn Mirijam som jag vill hänga med mer!

Shakti som alltid får mig på bra humör och som jag inspireras av.

RIKTIGT BRA SKIT!

mattetentan!

Igår hade jag salstenta. en matematik tenta för att vara exakt. Jag skrev alltså mattetenta. I fem timmar. FEM svettiga, darriga, överjävliga timmar och jag led verkligen helvetets alla kval men jag överlevde. Och det bästa av allt är att jag tror att jag satte den. 

Jag har haft ångest över matten sedan jag gick i femman, sexan. Någon gång där på mellanstadiet fick jag en hemsk mattelärare (varför finns det så jävla många? När jag tänker efter har jag haft fler dåliga mattelärare än dåliga lärare i alla andra ämnen, tillsammans..) som ganska så snabbt såg till att pränta in att matte inte är lustfyllt och att jag hade fel fel fel i mitt lilla huvud. Detta mantra har förföljt mig sedan dess. I mer än tio år har jag fått darr på underläppen och en stor fet svart klump av ångest i magtrakten så fort någon pratat matte. Jag har till och med undvikit att överslagsräkna ut vad veckohandlingen gått loss på för att det gjort för ont. Jag har haft ångest över denna obligatoriska kursen sedan långt innan jag hoppade på utbildningen och nu är jag snart igenom den och vet ni, det beror till stor del på en av de bästa lärare jag någonsin mött, Morrica. Hon har lagt ner sin energi, sin tid och sin omtanke. Bara det gör mig helt knäsvag. Att hon sen peppat mig och fått mig att börja tro på mig själv, fått mig att nästan sluta vara rädd för matematik det är helt otroligt. 

Tänk om det fanns fler mattelärare som hon, ja lärare överhuvudtaget, då hade skolan varit en betydligt mycket trevligare arena och ett lustfyllt lärande inte bara något som betonats på lärarutbildningarna.

Exakt såhär suddig känner jag mig. Hela tiden. Jag måste få sova snart annars blir jag tokig.

Ingen miljonvinst här inte

Nu kanske somliga av er gått och lagt ihop två och två, det vill säga tagit mitt senaste inlägg och mitt bloggfrånvarande som ett tecken på att jag måste ha kammat hem miljonvinsten, kryssningen och den nya snabba Volvon. Sår icke fallet. Jag har bara legat begravd under plugg, varit på nyårsmiddag och tagit hand om en bakfull hane. Ledsen att göra er besvikna.