W har varit vaken sedan det fortfarande var mörkt ute och jag fördriver tiden med att gnugga mina grusiga ögon, pimpla kaffe och hänga på hemnet. Jag blir fan sjuk av längtan snart. Igår berättade Majsan om huset som hon och Tobbe var iväg och tittade på, det som skulle kunna vara deras drömhus och som istället visade sig vara en gigantisk kattlåda och för ett par ögonblick trodde jag att det var samma som vi var iväg och kollade på för ett par år sedan. Så var inte fallet och tacka fan för det, jag har aldrig varit med om något värre.
Just nu sitter alltså och plöjer hemnet för vad som känns som femhundradeelfte gången och jag känner att det gör mer och mer ont i bröstet för varje klick (det går att liknas vid när man sitter och kollar hundarutanhem och liknande sidor) jag vill inte bo här. Jag vill mycket plats, vi skall ha en trädgård där vi kan odla grönsaker och blommor, en gunga i ett gammalt vindpinat träd och en sandlåda där barnen kan bygga slott. Fruktträden skall stå knotiga och digna av frukt och bärbuskarna ge god utdelning, huset i fråga har helst tinnar, torn och balkong och uteplats. Öppen spis, ett stort badrum och ett kök där halva släkten får plats. Det skall vara nära till stan, vi skall bara behöva en bil och våra icke bilburna vänner skall kunna ta sig ut. Det skall finnas bra förskolor och skolor på gångavstånd och en bra mataffär.. Ni hör ju hur det låter. Det är praktiskt taget omöjligt att hitta något sådant. Jag klickar vidare på sidan och räknar lite och klumpen i magen blir ännu lite större. Helvete vad dyrt allting är, det rör sig om sådana fantasisummor att jag inte tror att det är sant. Konstaterar att vi nog stannar här ett tag till i vår trånga tvåa med minimal balkong och badkar som man inte riktigt kan ligga raklång i. Finns det hjärterum så finns det stjärterum, men ändå..
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar