Mösstjuv

Jag har blivit av med min CCR- mössa. Om sanningen skall fram så är inte den det enda jag slarvat bort det sista året. Vigselring, kepsar, örhänge, tandskydd, handledsskydd och plånbok. Vad skall jag skylla på nu när amningshjärnan är avaktiverad? En och skär stress låter så jävla tråkigt. Och allvarligt. Vi låtsas att det är lilla w som gömmer sakerna istället.

Aaahhh

Det är få saker som slår att krypa ner i ett riktigt riktigt varmt skinnas efter en fantastiskt lärorik och rolig roller derbyträning. Nu är det bara fyra dagar kvar, tisdag, onsdag torsdag och fredag. Sen smäller det, battle of the nordic light, åh vad jg längtar!

Träningen gick helt okej idag (med tanke på att jag varit halvdöd i en veckas tid) och jag hoppas verkligen, verkligen att det är bra väder på onsdag så att vi kan köra lite utomhusscrimmage. Var lite tröttare idag än normalt och kände mig matt och lite yr under vissa övningar.. Men till helgen kommer jag att vara helt återställd, det är jag övertygad om!

Förskolehäng

Det här är jag något delad om sanningen skall fram. Det är med inskolning på förskolan är något jag varit med om tidigare. Som pedagog. Att skola in ITT eget barn är en helt annan grej. Mina känslor går upp och ner, ena sekunden känner jag mig hur lugn som helst för att sedan vända totalt. Antar att det är så det är för alla föräldrar.

Nedräkning!

Nedräkningen har börjat! Nu är det mindre än en vecka kvar till battle of the nordic light drar igång. Fem dagar, arton timmar och femtiosex minuter för att vara lite mer exakt. Köp dina biljetter hos Swedevix innan dom tar slut!

Fullspäckad söndag

Tjena bloggen, det är lite ont om uppdateringar här, helgen ät
Minst sagt fullspäckad, eller nåja, söndagen i alla fall. Barnloppis, hundpromenad, besök på landet och spelkväll. Åhh vad detär skönt att vara frisk igen! Summering av dagens landetbesök so far: leta kattungar, hitta kattungar, hoppa studsmatta, köra traktor, köra gräsklippare, klappa hästar, spana på får och laga mat.

Bookworm

Det ska böjas i tid, det som krokigt skall bli. Eller i det här fallet: det skall börjas i tid om man läsintresserad skall bli.

Har för övrigt funderat på att tatuera in just texten BOOKWORM på knogarna under en längre tid. Vad säger ni om det?

Efterlysning: Muminkläder

Är det någon som vet var man kan köpa (helst könsneutrala) kläder med mumintryck storlek 86 och uppåt? Webshop eller vanlig affär spelar inte så stor roll. Jag har närt en Mumintok vid min barm. Titta! Muuuujmiiin, Muuujmiiin. Varje gång lilla W ser någonting med mumintryck så skall vi stanna upp och titta, känna och ååah. De senaste gångerna vi har träffat barn som haft muminkläder på sig har ungen helt sonika gått fram och klappat på dem, inte velat gå därifrån och så fort någon av de vita knubbiga varelserna dyker upp så får lilla W någonting drömskt i blicken. Nu behövs det fyllas på i höstgarderoben och hade för mig att det fanns muminkläder att köpa lite varstans, tji fick jag. Snälla läsare hjälp mig!

No more breastfeeding

Just det, vi ammar inte längre. Det känns lite tomt, vemodigt och konstigt men framförallt så jävla skönt. Eller nä, äh jag vet inte. Jag är ganska kluven.. Men i alla fall.. här kommer den, historien om när och hur vi slutade att amma, typ.



Ända sedan innan lilla w föddes så visste jag att jag ville amma, att det kunde bli lite jobbigt i början hade jag läst om och att det kunde ta ett tag innan amningen fungerade felfritt och allt sånt där, det visste ju jag för det hade jag löst om. Jo tjena, jag kunde aldrig i hela mitt liv föreställa mig att det kunde göra så ont. Första tiden var ett rent helvete med blödande sår, torsk och svampinfektioner som gick in i mjölkhåmgarna, för att inte tala om mjölkstockningen. Varför jag inte la ner amningen? Därför att jag tror att amningen är det absolut bästa för barnet i nästan alla lägen och bär man satt ett barn till världen så gör man (läs jag) det bästa möjliga för detta liv. Så av samma anledning som jag varken rökte eller drack under graviditeten så ville jag amma. Dessutom är jag lat och att flaskmata verkar vara så sjukt jobbigt. Det skall steriliseras nappar hit, flaskor dit, prövas ut ersättning och kokas vatten. I kid you not. Därför ammade vi. Mycket och länge, jag kan i ärlighetens namn inte komma på ett ställe där jag befunnit mig under de sista 19 månaderna där det inte har ammats. Jag tror på fri amning och på att vara lyhörd inför barnets signaler. Lilla W har fått snutta sig igenom nätterna I vad som känns som en mindre evighet. Visst har det varit jobbigt men jag tror att det har varit värt varenda sekund. I mars i år satte vi som mål att han skulle vara amningsfri i december 2011, inte så mycket för att han snart fyller två då, utan mer för att det är då jag skall till Toronto och spela  roller derby VM. Att lämna H och lilla W under tio dagar känns rätt jobbigt som det är, att inte ha avslutat amningen innan dess känns inte rätt avrken för mig eller H. Det finns som jag ser det bara en enda nackdel med att amma/ erbjuda bröstet för snutt - det utklassar alla andra i omgivningen.. Samtidigt så ville vi egentligen inte lägga ner amningen innan inskolningen som sker nu i dagarna..

Men nåja. När vi var på derbyresa till Berlin i vintras höll mina bröst på att explodera. Jag pumpade och pumpade och pumpade. Alla träningar på mer än två timmar var rena tortyren och en can opener i ett mjölkstinnt bröst är inget jag ens önskar min värsta fiende.. När jag kom hem  försökte vi trappa ner, ta bort mål för mål och snutt för snutt. Om sanningen skall fram gick det sådär. Jag var inte helt motiverad, pepp på långtidsamning som jag är, och lilla var absolut inte färdig. Tanken på att sluta amma gjorde mig ledsen och de kvällar/ nätter vi försökte utan slutade i kaos och katastrof. Men så hände det något.  Jag började tröttna på att enbart vara ett par bröst och på att vara låst. man skulle nog kunna säga att jag blev rastlös. I slutet av maj kunde jag säga till lilla w nej, mamma vill inte just nu och han godtog det. När vi åkte till Paris för att spela mot Paris Roller Girls så visste jag att amningen var på väg att bli ett avslutat kapitel. Vi firade genom att dansa oss svettiga på trånga klubbar och derbytjejerna shottade bröstmjölk för glatta livet. När jag kom hem gasade jag ut amningen och nu har det varit slut på amma det i någon månad. 

Om jag saknar det? Jaa..nej. Jag saknar mysfaktorn, att känna hur lill w tankar trygghet, att jag kunde sova (samsovning ftw!) länge på morgonen och att amma offentligt pch slå hål på gemene mans föreställningar om amning för det behövs verkligen. Jag saknar inte att känna mig som en mjölkko, amnings bhar och ömma bröstvårtor. Så är det med det.

Efter regn kommer solsken, aight?

Lille trädgårdsmästaren och jag har hängt på gården idag efter det att jag kom hem från tant doktorn. Sjukdomseländet börjar äntligen ge ned sig och det verkar vända! Orkar inte sitta inne i lägenheten längre.. Hmm, annars då? Inte mycket. Den där inskolningen blev det mest bara skit av, nya tag imorgon förutsatt att lilla w inte blir sämre.

Bästa MMS:et

Fick världens bästa krya på dig mms av Alfie och Mirijam igår. Hur kan man inte må bättre av spexig bild på tigerkorven och fina ord från Mirijam?

Redhead

Ibland (som när jag ser dessa här bilderna) så saknar jag mitt röda hår. Buhu.

Onsdag betyder träning

Tjena bloggen, idag är det jag som är ledsen. Onsdagar betyder träning..
För alla utom mig för jag mår inte ett dugg bättre och det suger så jävla hårt att jag inte riktigt vet vart jag skall ta vägen. Fyra timmars inomhusträning på ett slätt trägolv med upptejpad bana. Två timmar avancerad träning, två för laget till nordic light. Om sanningen skall fram har jag gråtit både en och två gånger under dagens lopp. Jag har gråtit för att jag har så jävla ont i halsen och för att jag känner mig så besviken på mig själv och min kropp som kukar ur totalt nu. Att vara sjuk nu innebär att jag missar jätteviktiga träningar inför nordic lights som jag sett fram
emot hur länge som helst, jag behöver verkligen träna med laget och känna hur rullorna och jag blir ett, det får mig att må bra.

Adams äpplen

När jag är sjuk gillar jag att titta på film. Det har med andra ord blivit en del av den varan på sista tiden. Igår tittade jag på Adams äpplen och August rush. Somnade halvvägs genom den sistnämnda så där har jag inte så mycket att komma med, Adams äpplen däremot, vilken film! Jag gillar dansk film och Mads Mikkelsen är en av mina absoluta favoritskådespelare. I denna rullen spelar han en mycket speciell präst med övertygelsen ommatt han ligger i personligt fejd med djävulen själv samtidigt som han innehar en enorm kärlek och tilltro inför Gud. Till hans kyrka kommer frigivna interner som förväntas att bli habiliterade och skapa sig ett nytt liv. Nynazisten Adam är en av dessa, vid första mötet med prästen Ivan så imponerad han av hans trofasthet, något som dock övergår i en beslutsamhet att knäcka honom pch med hjälp av Jobs bok kanske han lyckas.. Bilden har jag lånat från imdb.

Night Skate Malmö

Nu är det äntligen dags för Night Skate Malmö att dra igång. Den nionde september kommer vi att rulla första gången, alla som har rullskridskor är välkomna! Det krävs ingen föranmälan, ingen anmälningsavgift och även nybörjare kommer att kunna hänga med utan större problem då det rullas i lugnt tempo. Starten går från Folkets Park, Spångatan klockan sju. Kom i god tid! Spana in facebookeventet Night SKate Malmö för mer information och den tänkta rutten.

Dag 30 - Valfri bild

Godnatt bloggen

MFF förlorade, 2-0 stod det när slutsignalen blåste och därmed räckte det inte längre än så. Hej då Champions League, det var roligt att drömma så länge det varade. Annars då? Har varken badat eller duschat, sitter här och vältrar mig i förkylningens järngrepp. Trodde att jag mådde lite bättre tidigare, lekte lite med lilla W, plockade undan och rättade till soffkuddarna vilket ledde till att jag nu sitter här i soffan och vill dö. Jag har så jävla ont i halsen att jag vill gråta varje gång jag skall svälja. om det inte vore för att jag inte orkar ta mig ut till köket så hade jag redan haft en spottkopp vid min sida. Muskel och ledvärk i precis hela kroppen och en huvudvärk som får det att blixtra framför ögonen när jag rör huvudet i sidled. Jag hoppas att det är bättre imorgon, annars befarar jag att det är halsfluss. Fy fan. Vill inte mer, är så jävla trött på denna kropp. Alltid skall jag bli sjuk när det är som minst lägligt, ja om det nu nå¨gonsin är lägligt, men ni fattar vad jag menar. Buhuu.

Jag heter därför är jag?

Jag har på sista tiden diskuterat det här med namn i allmänhet och namnval till ens avkommor i synnerhet med ett par olika vänner. Vi har pratat om namn vi gillar, namn vi avskyr och namn som får oss att vilja skratta. Är det inte märkligt det här med namn? Hur viktiga de är, inte minst för de blivande föräldrarna under graviditeten, att sitta och spåna, vänta, fantisera? För att inte tala om vikten av namnet sen när ungen väl är ute. Det här är X, inte A, B, C eller D, X. Under hela vår livstid (nåja, i de flesta fall om vi inte väljer att byta..) så skall vi dras med det där namnet som våra föräldrar så omsorgsfullt en gång valde ut till oss. Vi kommer att bli dömda, kategoriserade, och jämförda utifrån våra namn. När jag läser ett namn så får jag ofta en bild i mitt huvud av hur personen ser ut, en bild som skapas av min fantasi, mina förutfattade meningar och av mina tidigare erfarenheter av människor med just det namnet. Det är märkligt, en del personer tycks aldrig växa in  sina namn, känna sig bekväma, andra är namnet personifierat. Jag gillar ovanliga namn, spännande namn. Namn med en historia.

På sista tiden har jag ofta fått frågan vad lilla W egentligen står för. När vi presenterar oss så säger folk ofta vad sa du, sa du? Det står för Warjas och lilla W är ensam om namnet, i alla fall i Sverige.

Var namnet kommer ifrån? Ja det har vi hittat på.  När vi väntade lilla W så funderade vi mycket kring namn och vi hade väldigt svårt att enas. Inte kunde vi döpa ungen till ditten eller datten. En gång i tiden hade jag en gammal avskyvärd lärare  som hette så, hens katt hette det, nej, jag avskyr det, det och det namnet för att mina gamla mobbare hette just så. Nä, om ungen heter det kommer hen garanterat att bli retad. Det låter som en gammal rälig gubbe, nej, min kompis unge heter så. Sådär höll vi på i evigheter, vi skrev listor som vi jämförde, strök över och reviderade tills det tillslut inte fanns ett enda namn vi kunde enas om förutom. Andranamn, ja, ett par, men inga tilltalsnamn. Ingenting kändes rätt och vi la ner det här med namn. Det löser sig när vi träffar krabaten tänkte vi och kände att det var lugnt. Men i början av slutet av graviditeten så kände vi att vi gärna ville ha ett par namn på förslag och kom helt enkelt fram till att om vi inte hittar ett namn vi gillar så får vi väl helt enkelt sätta ihop ett. Både jag och H gillar namnet Varg och vad det står för men tycker att det låter alltför hårt, dessutom finns det en och annan otrevlig Varg i Malmös historia som jag inte gärna vill förknippa min unge med. Den tyska motsvarigheten? Wolfgang? Nätack, det kunde vi i alla fall ensas om ganska så fort. Men om vi skulle ta och ändra Varg då? Ja sagt och gjort. Vi gjorde namnet mjukare och ändrade stavningen så att det blir samma uttal i både Tyskland och Sverige också lade vi till ett W, min favoritbokstav i det svenska alfabetet.

Hittills har vi bara fått positiva reaktioner på namnet och jag måste säga att trots att det kändes klockrent så fort jag fick upp den där kladdiga lilla krabaten på magen så sitter det bättre och bättre för varje dag som går. Hur tänker du om namn? 

Dag 29 - Senaste bilden på mig själv

Vi tittar på Specialagent Oso och pratar om hur dagen har varit. Snart skall den mindre av oss ta ett bad och sen är det sagoläsning, vällingdrickande och sömn som gäller.

Med tillstånd att gnälla

Hinkar litervis med hemgjort pepparmyntate som dragit extra länge tillsammans med vitlök och citronskivor och hoppas på att den här förbannade förkylningen skall ge med sig snarast.. Jag är trött på att bli sjuk på de mest olämpliga dagarna, som till exempel den gången jag blev sjuk och missade guldmatchen. Jag missar hemmamatchen mot GNK Dinamo ikväll, kanske lika bra när allt kommer omkring - en 3-0 seger krävs och om sanningen skall fram så vågar jag inte riktigt tro på att det är möjligt. När lilla W har somnat skall jag bada varmt, varmt och försöka driva ut febern, jag vill vara frisk till imorgon så att jag kan vara med på den näst sista scrimmagen innan Nordic Light, eller i alla fall titta på träningen.

men det var då själva faaaan...

Men det var då själva Faaaan också då.. 

Gissa vem som inte är på utomhusträning utan sitter här med feber och skakar av frossa. Jag kände mig lite kymig igår kväll, stingslig, trött, frusen. Skyllde på den annalkande hösten och tänkte att det är dags för inneskorna, luvtröjorna och de stickade halsdukarna. Fryshare som jag är, vi tände lite extra värmeljus och tittade på en film tillsammans jag och H. Jag somnade innan elva, när har det hänt innan? Typ aldrig, bortsett från de nio månaderna då jag var gravid med lilla W. Vaknade imorse med samma olustkänsla i kroppen. Förklarade det med förskolestarten. Känslor kan göra konstiga saker med en. Visst är det så? När vi kom hem strax innan lunch hade febern redan intagit varenda liten cell i min kropp och sedan dess har jag legat på soffan och tyckt synd om mig själv. Jag har varken tid, ork eller lust att vara sjuk.. och ja, just det, jag glömde ju att berätta. Solen inte bara skiner, den fullkomligen s t r å l a r, himlen är klarblå och vinden stilla. Förutom att missa en av de få utomhusträningarna vi har kvar innan Battler of the Nordic Light så missar jag även NOFX, Looptrop, Atlas Loosing Grip och säkert en massa annat fint också på Malmöfestivalens fjärde dag. Bitter? Nej inte jag, inte alls. Nu skall jag natta dagisbarnet och sen hinka mängder av ingefärste med vitlök och citron. Jag måste bli frisk fortare än kvickt.

Tröstar mig med att läsa ikapp alla de bloggar som jag inte längre hinner följa på grund av alla måsten och ser att Lady Dahmer och Anaiah har gjort sjukt fina vaginor av cernitlera och känner hur pyssellusten slår till. Ända sedan jag hittade Vulvalovelovely på Etsy har jag suktat efter ett eget fantastiskt halsband i stil med det som  den lilla bilden visar men inte kommit mig för att beställa ett. 

Skulle man ta och pyssla ihop ett någon kväll när tiden, lusten och materialet hittat hem till mig? Kanske vill någon av er komma och pyssla?