hundpromenad

Day 05 – Your definition of love

Jag har många olika kärlekar i mitt liv som jag älskar hårt och intensivt men på olika sätt. Gemensamt för dem alla är tryggheten, tilliten och vetskapen om att jag aldrig någonsin står ensam när jag behöver stöd.

Jag tror att man verkligen, verkligen måste våga låta sig själv känna och släppa kontrollen för att kunna älska, det är svårt och många gånger jobbigt för det kan leda till så djupa sår. Den där villkorslösa kärleken ni vet? Den känner jag inför W. En djup och innerlig kärlek som är förlåtande och som läker många sår, den kommer bara man vill och vågar kämpa för det och jag kan titta mig i spegeln och säga   att det känns att jag hittat hem, hittat rätt. Av hela mitt hjärta.Bra relationer är hårt jobb.

Day 04 – What you ate today

Igår kokade jag ärtsoppa, bättre sent än aldrig, intentionerna var att jag skulle kaka ärtsoppa  utan fläsk med pannkakor och sylt till middag i torsdags, så blev det inte riktigt. Istället var jag hemma hos världens bästa  Lisa och hängde med henne, Valle och Mallan istället och hade lite för trevligt vilket resulterade i att jag inte kom hem i tid och att det inte blev någon  torsdastradition. Så nu sitter jag här med en skål ärtsoppa och peppar inför fortsättningen på minmum skills testet och OHMN MOHM NOHM vad det är gott! 





Säkerligen blir det en massa mer mat under dagen, typ nötter, bananer och lite annat energigivande, sex timmars träning är ju vad det är men det kan jag ju inte skriva nu. Rubriken lyder "ate". Psstt. Önska mig lycka till, det kan jag behöva..













Träningen gick som en dans, fy fan vad jag är bra, och hungrig. Lite lösgodis, pepparkakor och ännu mera ärtsoppa har också slunkit ner. En banan och lite energidryck och sjukamängder vatten intogs i samband med träningen. sådär

Day 03 – Your parents

Mina föräldrar. Pappa Bosse som kärleksfullt kallar mamma Gunilla för Nilla. Mor och far, far och mamma blev det alltid när vi var små, och fortfarande rätt ofta. Jag kan ärligt säga att mamma är en stor förebild till mig i mitt föräldraskap, ofta tänker jag att om lilla w någon gång i sitt vuxna liv känner som jag gör inför mina föräldrar så har jag och H lyckats. Visserligen är föräldraskapet i allmänhet och relationer i synnerhet bra mycket komplexare än så, men ändå, du fattar poängen.

Min pappa, den stora starka lantbrukaren som kan jonglera med fler bollar än tre, köra traktor och hjälpa en med allt praktiskt i världen -  han som ofta lever lite i sin egen värld och inte riktigt lyssnar alla gångeer och min mamma som här allt, ser allt, omsorgsfull, busig och kreativ, en bättre duo får man leta länge efter.  När jag tänker på mina föräldrar så är det med glädje och när jag varit med om någonting värt att nämna för omvärlden så är det min mamma jag ringer.  Tillsammans utgör dom en trygghet och ett hem där jag och alla mina vänner alltid känner oss välkomna och jag vet att de alltid ställer upp i den mån de kan. Familjebanden är starka.

Day 02 – Your first love

Min första kärlek kom till mig på in femårsdag, eller om det var min sexårsdag, jag minns inte så noga. I år hade jag tjatat, bönat och bett mina föräldrar om ett djur. En livs levande kanin som skulle vara min och som jag skulle älska med hela mitt stora barnahjärta..

Födelsedagen kom och mamma, pappa och lillebror väckte mig med frukost på sängen, alla presenter var fina, men ingen bur och därmed ingen kanin trodde jag. När firandet var över och det var dags att äta frukost kom pappa med en mörkblå kartong med lufthål. Kartongen krafsade och luktade hö och jag trodde att jag drömde och vågade knappt ta emot den. Försiktigt tog jag bort locket och i den lilla lådan satt ett av de vackraste djur jag någonsin sett, en stålgrå liten kaninunge med ett öra ner som en vädurskanin och ett öra pekande rakt upp. Aldrig kommer jag att glömma hur Stampes lilla nos kittlade mig på halsen och hur de små klorna borrade sig in i tröjan. Alla mina önskningar hade gått i uppfyllelse och magin var total.

Pappa hade ordnat en bur ute i cykelgaraget i väntan på att vårvärmen skulle komma och att Stampe med den skulle växa till sig och bli stor nog att bo i sin utomhusbur. Buren var stor och rymlig och stod på fyra ganska höga men stadiga ben, min barnakropp var inte tillräckligt lång för att nå upp så själv fick jag stå på en stol för att kunna öppna den och kela med min kärlek. Det första jag gjorde när jag kom hem från dagis den dagen var att springa till Stampe och sedan var vi oskiljaktiga tills det blev läggdags, den kvällen grät jag över att jag inte fick ha Stampe på mitt rum, att han inte kunde dela huvudkudde med mig men efter många om och men så somnade jag och morgonen därpå kastade jag i mig frukosten och rusade ut till buren så att jag skulle kunna spendera så mycket tid som möjligt med kaninen innan det var dags att köra till dagis. Jag hade precis satt in rent vatten och fyllt på med nytt krispigt hö när en svart skugga blixtrar till i högra ögonvrån. Innan jag visste ordet av hade en av gårdens katter huggt tag med sina rovdjurständer i Stampes nacke och utan att släppa greppet hoppade katten ut ur buren igen med en till synes livlös stålgrå kropp i sina käftar. Jag skrek, jävlar vad jag skrek, och grät och pappa som befann sig ute på gårdsplanen fick syn på katten och på något sätt lyckades han att få tag på kaninungen som var vid liv men i mycket dåligt skick.  Lite mer än ett dygn efter att jag öppnat den finaste mörkblå kartongen som i ett drömrus stod jag nu och såg på min stackars kanin som låg där i kramper och dödsryckningar, jag tog farväl och visste när min pappa åkte iväg med bilen att jag aldrig någonsin skulle få tillbaka honom igen, Stampe,  mitt första egna djur och stora kärlek.

När det kommer till människor? Jag var en slowstarter och intresserade mig inte för varken tejer eller killar speciellt, men okej då, det är väl lika bra att jag berättar det här, annars gör väl ni som känner mig det. Jag var nio år när jag kärade ner mig totalt i Håkan Hemlin och fast övertygad om att han en dag skulle besvara mina  känslor. Ja, Håkan Hemlin, ja, i Nordman. JAG VAR FÖRÄLSKAD I NORDMAN och det tog mig ganska många år att komma över den obesvarade kärleken om sanningen skall fram.  Jag skäms inte heller för att jag fortfarande faller som en fura för musiken och att jag än idag minns precis alla texter.

Day 01 – Introduce yourself

OK. Here we go. Vad skall man säga? Att reducera  sig själv till  ett par rader som helst skall vara både roliga och intressanta för att du som läsare skall fastna är lättare sagt än gjort. Jag skippar helt enkelt att försöka få till det där lilla extra och bara gör det.

Jag heter Maria Charlotte men det är bara min mamma som kallar mig det när hon är riktigt, riktigt förbannad. Alla andra säger Lotta. Eller Alotta Riot när det rör sig om Roller Derbyfolk.  Jag bor i staden i söder där hatet glöder. Man skulle kunna säga att jag är kärnfamiljen och heteronormativiteten personifierad, eller också inte.  Jag försöker att läsa sidoämnen (om ett år är jag färdig förskollärare/grundskolelärare) på distans samtidigt som jag är hemma med tiomånadershuliganen lilla W, för tillfället läser jag matematik och NO, att säga att det går bra skulle vara lögn rakt igenom. Fotboll i allmänhet och Malmö FF i synnerhet får mitt hjärta att slå lite extra fort, precis som roller derby, d-beat-crust-punk-hardcore-rocknroll-folkmusik, hof och tatueringar. Veganisen ligger mig varmt om hjärtat, likaså min symaskin och att läsa en massa böcker i badkaret.  Att åka på punkfestivaler, plocka svamp och leta bärnsten om hösten är livskvalitet at its finest..

En månad kvar till jul

Den 24 november, en månad kvar till julafton och hela jag myser. Det är vitt, crime city är inte längre smutsig grå betong och sprucken asfalt. Det är skinande vitt och oskuldsfullt, ett vitt pudertäcke dämpar alla ljud. Kvällspromenaden med Vesslan var magisk, där promenerade jag och världens bästa sidekick på fyra ben med den långa snokande snorsnoken nerplöjd i snötäcket och lilla w låg nerbäddad i den tjocka åkpåsen i den nya gamla fina vagnen och jag kände mest för att dansa.

Jag är en sucker för julen (trots att det är en religiös högtid), för pysslet, alla ljusen, dofterna och rökelsen. För ledigheten och myset, för magin. Är det något jag mår illa av så är det köphetsen.  Folk skriver statusuppdateringar på facebook och skryter om att de redan köpt ditten och datten, X antal julklappar införskaffade, tusen more to go och jag kan aldrig låta bli att fundera vad det är dom försöker bevisa? Vad är det man köper? En julklapp, ett tvång, en efterlängtad pryl, ett samvete?

Kolla vad jag har köpt!

Bilden suger men det bjussar jag på. Det är en helt underbar retrovagn i mörkblått rutigt, vattenvvisande tyg och stora fina hjul som inte trillar av. Helt utan plastiga spännen som spricker och skumgummihandtag som färgar av sig och fjällar. Fullt liggläge och fyra blänkande stänkskärmar. Ingen rost och bara lite skev. Imorgon tänker jag premiärköra den till öppna förskolan.

30 dagar med alive and kicking

Många gör det så varför skall jag vara bättre sämre, från och med idag hakar jag officiellt på 30 dagars utmaningen som följer nedan, ambitionen är, tro det eller ej, att lyckas slutföra utmaningen om 30 dagar. Jag behöver bloggen, och jag behöver komma igång med skrivandet igen. Att enbart ägna mig åt akademiskt uppsatsskrivande och sitta och pilla i hemtentor tills ögongen blöder och huvudet känns tyngre än cement käkar upp mig inifrån. Jag vill att det skall vara roligt att skriva igen och det blir det bara om jag gör det.

Day 01 – Introduce yourself

Day 02 – Your first love

Day 03 – Your parents

Day 04 – What you ate today

Day 05 – Your definition of love

Day 06 – Your day

Day 07 – Your best friend

Day 08 – A moment

Day 09 – Your beliefs

Day 10 – What you wore today

Day 11 – Your siblings

Day 12 – What’s in your bag

Day 13 – This week

Day 14 – What you wore today

Day 15 – Your dreams

Day 16 – Your first kiss

Day 17 – Your favorite memory

Day 18 – Your favorite birthday

Day 19 – Something you regret

Day 20 – This month

Day 21 – Another moment

Day 22 – Something that upsets you

Day 23 – Something that makes you feel better

Day 24 – Something that makes you cry

Day 25 – A first

Day 26 – Your fears

Day 27 – Your favorite place

Day 28 – Something that you miss

Day 29 – Your aspirations

Day 30 – One last moment

Ps. Överambitiösa lilla jag beslutar att man inte skall förta sig och startar därför imorgon, den 24 november, utmaningen bör därför vara avklarad till julafton. OK?

världens festaste fest!

Okej, det har varit lite torka i bloggosfären på sista tiden, eller, i alla fall här hos mig. Det har sina förklaringar, skolan tar sin lilla tid och dessutom har jag blivit gräsänkling igen, något som suger stenhårt. Till allt detta har jag firat pappas födelsedag, spelat curling, tränat och varit på världens fetaste logoreleasepartaj med världens bästa roller derby liga. Att spela curling var sjukt roligt, att träna ger mig energi men lördagens fest på bodoni är det bästa jag varit med om på mycket, mycket länge. Festen ägde rum på Bodoni, ett ställe som jag inte riktigt pallar med på grund av  tvivelaktiga vakter och konstig personal, trots detta var peppen total.



Eventgruppen hade gjort ett fantastiskt jobb med att pimpa lokalen i sann Crime City anda och många av spelarna hade klätt upp sig i sina bästa derby-outfits. Kvällen inleddes med ett fantastiskt framförande av Bobi och sen blev det bara bättre trots att vänner som lovat att dyka upp svek och att det hände en del mindre roliga saker är det en av de bästa kvällarna på mycket mycket länge. När jag gick hemåt vid halv två så var det med ett stort leende på läpparna och med trötta, värkande fötter trots att jag hade bästa skorna på mig. Nu är de helt klart indansade.

 Jag är så jävla glad att jag är en del av denna fina ligan och det bästa är att detta bara är början!  Foto:Ylva Isljung

Också var det ju loggan med... TADAAA!

Tjena bloggen. Istället för att plugga så råkade jag klippa mig. Inte världens smartaste drag kanske..
//hopplös

tjugohundratioelvafemton

en helt jävla vanlig novembermåndag, nåja, vädret är bättre än väntat, inte för att det hjälper mig då jag sitter kedjad vid datorn för extrema mängder hetsplugg och tentaförberedelser. nååja, vad vore en bal på slottet..? varenda cell skriker av träningsvärk så till den milda grad att det gör lite ont att andas, att komma upp ur sängen skall vi inte ens tala om men jag mår bra. helgen har gett mig ny energi.

va i helvete.

va i helvete. insåg nyss att jag lyckats schabbla bort kommentarsfunktionen, eller är det bara när jag skriver från telefonen? jag fattar ingenting, nada, nichts! är det någon av er läsare som har koll och kan hjälpa stackars lilla mig? rädda en förlorad själ!

Sagostund har guld i minne

En helt vanlig sagostund i dårhuset. Några av mina första barndomsminnen handlar om sagostunder i mammas och pappas trygga famn, om att få den sär hundraprocentiga, odelade uppmärksamheten och att följa med på alla dessa hisnande berättelser och jag vill så väldigt gärna att w skall ha liknande minnen, att böcker skall vara bra, något värdefullt som man kan ta hjälp av, söka information av, fly in i, med hjälp av, författa. Att böckerna skall ha hög status i hans liv, alla genrer på sitt sätt. Det finns mpnga böcker jag kan citera utantill än idag och många favoriter men speciellt en ligger mig varmt om hjärtat. Vi läser en saga en- sagobok fylld med mindre berättelser som man alltid hinner med ackompanjerade av fantastiska bilder, här får man möta mina barndomsvänner krokodilen med de gula glasögonen, apan skrikhals och mimi mus. Ofta tittar jag och lilla w i boken tillsammans och läser någon av de lite kortare berättelserna och varje gång låter han oooooooo och snurrar på fötterna som bara w kan när w är på extra gott humör. Tänk vad coolt om mina barndomsvänner blir ws en dag.

Önskelista 2010

Kära tomten i julklapp i år önskar jag mig ingenting speciellt alls mer än följande:

- iPhone 4
- ett gammalt tegelhus med tinnar torn och en inglasad veranda och en trädgård med knotiga fruktträd ett stenkast från staden i söder där hatet glöder/ eller intill en sjö/hav. Jag är inte den som är den.
- en roller derbyarena nära möllan.
- körkort
- trissvinst: 50 laxar i månaden i 50 år.


Okej, då säger vi så sålänge.

It is alive

Den där maginfluensan visste var den tog. På sjukdomsfronten intet nytt. Helt otroligt skönt känns det, fan vad mycket krassligheter det varit här på sista tiden. Man skulle helt sonika kunna tro att det är en sjukdomsblogg men så är icke fallet. Detta är ju en glamorös LATTEMAMMABLOGG *harkelhost* nej men seriöst, jag lovar det skall bli mindre sjukdomsuppdateringar i bloggen framöver och mer fart och flärd. Imorgon är det födelsedagskalas för pappa som står på tapeten och sedan är resten av helgen vigd åt roller derbyn, helgen ser med andra ord hur lovande ut som helst.

Murphys law

W adrenalinandar häromnatten på barNakuten här i Malmö. Ni vet vad det ät det man säger om murphys law,.? Allt är sant.



Vid den här tiden skulle jag vara på Malmö stadion, MFF -MAIF tillsammans med H, våra väner och tusentals himmelsblå bröder och systrar. Biljetten har legat i säkert förvar i veckor, månader. Istället ligger jag i fosterställning och skakar. Det enda positiva är att jag lyckats ta mig från badrumsgolvet till sängen och att w verkar må lite bättre. Magingluensan från helvetet är bara förnamnet, det var längsedn jag varit med om något liknande..

den där väggen, igen..

Faranak skrev att väggen kommer som en smäll och att den är omöjlig att ta sig upp från, att hon tror att utmattningen är kroppens sätt att be mig ta det lugnt, att jag borde tacka nej till fler aktiviteter och att jag måste försöka koncentrera mig på en sak i taget och vila. Att jag skall be om hjälp och jag tror att hon slår huvudet på spiken där den sista tiden har varit otroligt tung, skolan håller på att knäcka mig helt och jag stressar upp mig över risken att jag kör på januaris sluttenta i matten, trots att det inte hjälper alls och som om inte det vore nog har lilla W haft det riktigt tungt.



De senaste tre dygnen har vi åkt fram och tillbaka till barnakuten här i Malmö, astmaanfall, falsk krupp och dubbelsidig öroninflammation har satt sina spår, om vi var sledna innan så är det ingenting gentemot nu.

väggen?

Stundtals har jag hur mycket energi som helst för att en sekund senare böla av utmattning. Är det så här det känns innan man går in i den berömda väggen?

dagens citat

Ung man i tjugoårsåldern som slår sig ner vid datorn brevid min i Orkanenbiblioteket försöker inleda en konversation efter en hel del strirande. "Ja ursäkta men jag kan inte låta bli att kommentera.. är det okej..ja alltså jag ser ju att du har riktigt många piercingar, vad tycker din mamma om det..?"

Eh.

Arreggghhhhh

Kvart över elva och jag är helt körd i huvudet. Mattespråket är inte mitt språk.Tur att man har fina skor i alla fall, tack som fan hjärtat!

Stressmorgon

Jag har verkligen förträngt hur det är att behöva stiga upp toktidigt  för att stressa sig igenom morgonbestyren så att man är i tid till dagens förpliktelser. Väckarklockan ringde kvart över sex och tio över åtta klev jag in genom entrédörren till Orkanen för att inse att klåparna på Malmö högskola inte uppdaterat schemat och att vi börjar först klockan nio. Det krävdes en timme och femtiofem  minuter för att jag skulle hinna smälla till snoozefunktion på telefonen, torka grusen ur ögonen, få lilla W att somna om, slänga ihop en matsäck, koka en termos kaffe, ge skrikapan frukost och morgonbusa, rasta vesslan på en kort kissrunda, dricka kaffe, klä på mig, packa väskan och halvspringa till bussen, åka buss genom vad som kändes som ett oändligt vägarbete från mitt hood till stationen. Nu sitter jag här, svettig och darrig och känner hur hjärtat fortfarande slår lite för fort.

Är det jags om lagt av mig eller har jag bara förträngt hur det är att inte vara hemma? Blir det lättare? Nu skall jag räkna matte till klockan blir fyra, det känns som att ångesten är min homie idag.

Crime city/ knivstaden

Har inte blivit skjuten - är bara lite dålig på att uppdatera. Staden i söder där hatet glöder har gått från Knivstaden till Crime city på riktigt nu, helt utan den fina klangen.

Jag blir så trött, ledsen och förbannad. Vänner sitter inne efter mörkrets inbrott, jag vill inte gå ut med vesslan och w i sjalen på natterundan men framförallt jag vill fan inte gå omkring och vara rädd i mitt underbara älskade malmö. Fuck media, fuck det Sverige som avvecklar och säljer ut psykvården, den misslyckade integrationen och alla individer som glömt vad medmänsklighet är och vad civilkurage betyder. Nu drar jag till Limhamn och gör
Minimum skills test med Crime
City rollers.

en känsla av att något obehagligt skall hända

Sedan igårkväll bor det en skavande känsla i mitt bröst. Hur jag än försöker så blir jag inte av med känslan av att någonting obehagligt har eller kommer att inträffa, hur jag än försöker kan jag inte tänka bort den.

Om sömn

Idag beslutade sig lilla w för att ge mig sovmorgon ända till halv åtta, idag är jag segare än kola. Om jag inte haft barn hade jag garanterat legat kvar i sängen i minst fyra, fem timmar till. Sömnen är en av de största skillnaderna i mitt liv nu och från innan jag blev mamma. Jagsov ju för fan bort mitt liv innan, för att jag var trött, för att jag var så satans bakfull, för att jag inte hade något bättre för mig, för att jag inte orkade laga mat.. nu sover jag nästan inte alls, tyvärr. W brukar somna ordentligt mellan halv åtta och nio någon gång och först då brukar jag (när h är borta) ta tag i pluggandet och eller dagens andra måsten, kolla mailen, titta lite på tv, vika kläder, mysa med lusen och bada skumbad. Helst allt av allt uppräknat varje kväll, eller rusen andra grejer vilket nästan alltid leder till att jag inte kommer i säng förrän vid ett-tvåtiden då w vill äta lite nattamat och sedan är det dags att stiga upp mellan fem och sex om jag inte har turen att han somnar om när han får snutta. Det är kanske inte så konstigt att jag känner mig slutkörd ibland.

att muntras upp

Idag har regnrusket och gråheten hållit mig i ett järngrepp och jag känner mig minst sagt deppig, ingen känsla av höstmys, ingen längtan efter tända ljus, te och glöggkryddor bara ett tungt grått mörker som har hållt mig i ett järngrepp.. För att muntra upp mig själv har jag gått igenom våra bröllopsbilder, verkligen tittat på dem och tänkt tillbaka på den där dagen i mitten av maj, vår dag och känt efter hur det kändes. och efter  ett litet tag så känns det genast mycket bättre. Nervositeten, förväntan, all kärlek som låg i luften och all lycka, det finns under huden på mig och när allting känns tungt så hjälper det verkligen. Fan vad glad jag är över att vi verkligen gjorde det, hade ett stort bröllop med över 150 gäster, att jag hade den där vita klänningen, att vi gjorde precis som vi ville trots att en del rynkade på näsan, jag tänker på det nästan dagligen och varje gång jag sluter ögonen och minns så mår jag bra och helt plötsligt känns inte mörkret lika tungt längre. Nu skall jag spela tvspel  med hanen. Herrå.

lillebror

jag och lillebror firar mammas födelsedag 2009.

Idag kom min älskade lillebror hem från sina tre månader down under, ni kan läsa mer om hans bravader här. Åh vad jag saknat den lille Daniel Doppesko, det är fint att du är tillbaka igen och att tidsskillnaden inte längre existerar.  

Jag hoppas att jag kommer att kunna hälsa på dig i Åre under vintern och att vi hinner hänga mycket innan du åker norrut och tack ännu en gång för de fina presenterna du hade med dig till lilla w.

Bootcamp

Master Blaster

I helgen var det alltså bootcamp med derbytjejerna, Crime City Rollers gästades av  Berlins huvuddomare, Dr.No-No och övergrymma Master Blaster och jävlar i min låda vad det har rullats, tränats, svettats, utmanats och skrattats  under helgen som gått.



Fredagens fyratimmarspass bjöd på hård fys i form av plyo , följt av dynamisk stretching och därefter diverse skatedrills, jävlar  vad utmanande! Lördagens sextimmarspass bjöd på skate, skate och mer skate, hip blocks, shoulder checks och en rad andra övningar, allt för att vi skulle bli så väl förberedda för söndagens scrimmage som möjligt.

Dr.No-No,

Vad kan jag säga annat än att jag är överlycklig, stolt och glad över att vara en del av Crime City Rollers, för ett halvår sedan hade jag aldrig kunnat föreställa mig att jag skulle våga testa på att rulla, jag som inte kan, kunde, jag som inte hade någon kondition alls etcetera. tänk att jag faktiskt tog mod till mig och gick till en av de sista utomhusträningarna för bara två månader sedan, att jag vågar och väljer att vara en del av detta gör mig glad och stolt över mig själv. Det är ett steg i rätt riktning i min personliga utveckling och ett steg närmre att kunna älska mig själv.

Åter till träningen, igår så körde vi scrimmage (övningsmatch), något vi inte tidigare gjort i Malmö. Förväntan var hög likaså nervositeten, vi körde fem jams i rad för att sedan byta av varandra, under dessa fem jam så skiftade vi positioner så att alla fick pröva på att åka på alla positioner. ÅH vad skoj det var! En sak är säker-. min kondition suger röv, men det är inte något som jag inte kan arbeta bort.



Helgen har verkligen gett mig blodad tand och nu funderar jag på om jag inte skall göra minimum skills testet på söndag trots allt, jag kommer inte att klara det men det skulle förmodligen vara bra för min utveckling att veta vad jag bör jobba mer på och vad som sitter osv, men och andra sidan så vet jag inte, om jag inte klarar det är jag rädd att mina hjärnspöken tar över och gör det till ett gediget misslyckande och får mig att tappa gnistan.. Hur hade ni gjort?



Bilderna är lånade från Bear City Roller Derbys hemsida.

Efter sex timmars roller derbyträning är jag helt död.

Kräks

Vår lägenhet har invaderats. *kräks och dör litegrann*

Gammal goding

Idag var Jens här, en gammal kär vän som jag inte sett på mycket mycket länge. Jag hoppas innerligt att det inte dröjer lika länge till nästa gång. I övrigt har det varit mycket marstonamning vilket gett mig tillfälle att hitta och leka med applikationerna hipstamatic och photoshop till iphonen (jag vet att jag är sen) så i framtiden kommer det nog att dyka upp lite fler bilder här. kanske.

101010

Holy fucking moly vad jag mår bra! Gårdagens releasefest för hårda tiders nya album var helt sinnessjukt bra. Fyrahundra, 400, jag upprepar, fyrahundra biljetter sålda till kalaset som utspelade sig på far i hatten och herrejävlar så bra det var. Som världens bästa fritidsgård för vuxna där alla ens polare känner sig lika hemma som i sitt eget vardagsrum. Jag är fortfarande helt lyrisk.

Min mamma, världens bästa mormor kom in till Crime city lagom till att lilla w däckt för natten så att jag och H skulle kunna umgås tillsammans bara vi två - något vi inte gjort (med undantag för dryga en och en halv timme) sedan w föddes. Vi tog på oss danseskorna, eller jag gjorde, H fick med nöd och näppe på sig en vanlig sko på foten med ene brutna tån och begav oss ut i hösrkvällen. På vägen till Tröls kände jag mig precis som sommaren då vi träffades, nervös, förväntansfull, fnittrig och jävligt glad. Hand i hand promenerade vi till puben för att dricka några öl  innan kvällens spelaningar. Vad kan jag säga mer än att kvällen var en tiopoängare, en jackpot. Precis vad jag behövde. Dagen idag har ägnats åt träning med bästa ccr-tjejerna. Derby <3 until the day i die. Jag är trött i både huvud och i kropp, det skall bli skönt att kögga huvudet på kudden så snart jag gått en nattrunda med vesslan.

Sjukdomsläget

Sjukdomsläget är stabilt och under kontroll, äntligen. Febern börjar gå neråt igen och w är piggare än på länge. Vi träffade ytterligare en specialist på vårdcentralen idag, en astma och allergidoktor som förklarade läget lite mer ingående, blodprover togs och dom lyssnade på lungorna. Ingen lunginflammation som tur är så nu är det bara att fortsätta med nebunetten som nu intagit formen av en fisk (!) och hoppas på ytterligare bättring.

Det finns tusen saker jag borde ta tag i. Plugga, städa, tvätta, åka till Ikea, beställa böcker är bara några, allting sätts på hood när man har ett sjukt barn hemma men jag orkar inte riktigt. // tröttfisen

att citera en moderat

"Att partiledaren [Jubelidioten Åkesson] dessutom klätt sig i folkdräkt för att visa respekt för landets statschef samtidigt som han anser att det står honom fritt att trava ut först av alla mitt under gudstjänsten i närvaro av den kungliga familjen säger något om att det teatrala föredras framför det innehållsliga." Hans Wallmark , M. (Jag trodde aldrig att jag skulle citera en moderat..)

Höstnytt

Nya svarta segmentringar och ny matchande bloggdesign. Att ha en bebis konstant vid bröstvårtan innebär att det inte blir så där jättemycket gjort, man sitter mest still och tröstar, och vaggar och sjunger men mitt emellan allt sånt så blir det tätt lite långtråkigt, och jag menar, varför plugga när man kan blogga?

sjukstuga

De senaste dagarna har varit sjukt jobbiga, lilla W har bara blivit sämre och sämre, minns ni skithuvetanten aka skräcködlan från BVC? Ni kan läsa mer om henne här, hon som menade på att W var fullt frisk och att en det inte är något att oroa sig över att han är lite rosslig och hostig. Detta trots att jag upplyst henne om att jag som liten led av förkylningsastma och var väldigt risig. Eller hur, förkylning my ass, att det går över av sig själv. nja, nu ett par veckor senare så är det katastrofalt. W får ingen luft vilket resulterar i att han är tokledsen och inte kan sova.. 

De senaste dagarna har vi tillbringat på akuten med H och hans tår, i Tyskland blev han sjukskriven i sex veckor på rak arm, här i Sverige sjukskriver man inte för en tå som är av och toksvullen, man skall arbeta trots att man har ett kroppsarbete som kräver hundraprocentig precision och trots att man skall klättra.. men det är en annan historia som jag ämnar att återkomma till.. 

När vi inte har suttit och väntat i timmar på akuten så har vi hängt på barnakuten/BVC/Vårdcentralen med W, fan vad det tar på krafterna att ha ett sjukt barn men nu är han äntligen på bättringsvägen och kan andas något sånär okej i vaket tillstånd, vi får se hur det går, fyra veckor med den satans nebunetten, jag förstår inte hur doktorer tänker när dom ordinerar  en sådan behandling till en åtta månaders bebis. Också tar vi lite tandsprickning och separationsfas på det så blir det extra najs.

Det här blev ett rörigt inlägg, men det är lite så jag känner mig och mår. Jag kan inte ha kontroll över situationen och det stressar mig och får mig ur balans, men jag vet att det blir bättre bara vi kommer ur detta skov av oflyt..

what a häär

Jag behöver förändring och jag behöver det nu. Jag är så sjukt trött på mitt hår att det knappt finns, dreadsen är risiga, misskötta och trötta och jag är inte alls nöjd med den röd/orangea färgen. jag orkar inte underhålla den så ofta som sig bör.

Vad fan ska jag göra med mitt hår? färga det svart? klippa lugg, raka av dreadsen? klippa ena sidan? jag blir galen.

24 h

Om mindre än ett dygn vilar jag i Hs famn igen. Det är som dom säger, det finns inget ont som inte för något gott med sig. I förrgår krossades Hs stortå när något tungt trillade på den så nu är han sjukskriven i minst 6 veckor. Inget mer jobb på ett bra tag med andra ord så nu är han på väg hemåt. mitt hjärta, det är svårt för mig att vara ledsen för hans skulle, det är "bara" en tå och han kommer hem ett gäng veckor tidigare än planerat!

dagens bild 29september

Flyttfirman pastor svärds pojkar ger mig riktigt, riktigt räliga vibbar. Vem kommer på idén att ge sitt företag ett sådant namn?

dagens bild 28september

eftermiddagsfunderingar

Kan man heta Bo om man är Bostadslös? 

Är det rakvatten i vattenpass? 

Om man åker fast för fortkörning, kan man kalla det gasolycka?

I Sverige bor det svenskar, i Danmark bor det danskar. Vad bor det i Peru då- Peruker?

Kallar samekvinnor sin dildo för fusklappen? 

Om ett par älskar ute inaturen, är de uteliggare då? 

Kan man kalla fäder som är hemma, lagar mat och städar, för hushållspapper?

köksfix

shit pommfritt för att uttrycka sig som när man gick i lågstadiet vad jag har varit dålig på att uppdatera här. det händer mycket nu. jag drunknar i skolarbete, plugg och tentaångest. hinner inte mer än att stiga upp och göra alla måsten sen är dagen slut, barnsäkringsprojektet är i full gång och i måndags kom världens bästa pappa hit och hjälpte mig att fixa lite i köket. 

 

Föresäll er mer belysning under köksskåpen, vita luckor på skåpet närmst väggen och det hitersta, en vitrinskåpslucka på det andra åttioskåpt och det sista öppet. Också likadana handtag då. Det kan väl bli bra? Förvaringen är sjukt välkommen, det är i alla fall en sak som är säker.

Jag vill så mycket men tiden räcker inte till, inte orken och inte pengarna heller för den delen. Jag vill åka rullskridskor hela tiden och inte behöva missa en enda träning, svettas, skratta och utmana mig själv tillsammans med de coola tjejerna i crime city rollers, tatuera mig, handla nya kläder och ordna lägenheten på riktigt. Resa bort tillsammans med H och bara ta en paus från skolan, segla på de sju haven och bara följa mitt hjärta men riktigt så fungerar det tyvärr inte. I väntan på Lotto-vinsten nöjer jag mig med att ligga på soffan och snusa lilla w i nacken och begrava fingrarna i vesslans päls och tanka trygghet, att vila eftermiddag är underskattat.

svampigt värre

onsdagens skörd, kremlor, taggiga röksvampar och olika soppar.

 jag <3 hösten, att leta bärnsten, plocka svamp och jaga efter björnbärssnår. jag sitter och väntar på att lisa skall komma hit och om ett litet slag så kommer mamma, tanken är att vi skall åka och plocka svamp. vi får väl se om turen är på vår sida.  jag hoppas på soppar  mängder och en och annan blomkålssvamp men tyvärr tror jag att det sistnämnda är ett önsketänkande. plockar du svamp? om så är fallet vad plockar du helst? 

jag önskar mig en riktig svampkorg med olika fack, en ihopfällbar svampkniv och ett par gummistövlar.

G'natt

Är lagom mör och lycklig efter kvällens roller derby träning. Kom hem till världens bästa mormor och en vaken w, mattade honom och tinade en himmelsk bit veganlasagne i micron som jag åt i skumbadet och nu ligger jag i sängen och tänker på morgondagens träningsvärk och gillar livet. Det enda som fattas mig är H. Han med stort H, den stora kärleken.

Mormor tog med sig vesslan hem så jag behöver inte oroa mig för långpromenaderna eller kissrundorna och den snokande snirsnoken & kortisontsbletterna till på söndag. Det känns både bra och lite jobbigt.

Räliga gubben

Just ja, jag berättade ju aldrig om den äckliga gubben för er bloggläsare. I väntan på bussen som skulle ta mig till

Maria och Gustav igår så satt jag längst in i en busskur på södervärn, w i vagnen. Brevid mig satt en gubbe med svåruppskattad ålder. Modell fet och skallig men vad gör det. När vi slog oss ner på träbänken lade jag märke till att han mumlade/ sjöng en del (heyy det för ju jag för jämnan) efter ett tag trodde jag att han kanske pratade med lilla w, folk tenderar ju att göra det i tid och otid men vid närmre eftertanke var det nog inte riktigt så. Ett tu tre så sket jan ner sig duktigt, inte bara en, utan gör och häpna två gånger. Stanken var vedervärdig och givetvis så satt jag i vindriktningen (herrejävlafuckinghellkomochhjälpmigattdö). Gissa vem som skulle med samma buss som vi. Gissa vem som satte sig snett bakom oss. Och gissa vem som satt och vinkade med sin protesarm mot lilla w i tjugo minuter innan han börjar stönsjunga lågt för sig själv. Jo du gissade rätt. När gubben väl hoppade av låg en unken doft kvar över bussens mittdwl i övrigt var det blöta rövavtrycket på det röda sätet det enda som vittnade om händelsen.

Trodde alla att det bar jag och lilla W som luktade? Förmodligen. Gör det något? Inte det minsta såhär i efterhand. Ps. Vi plockade mängder av utsökta svampar: soppar, kremlor och taggiga röksvampar.

What you do defines who you are

What you do defines who you are.

Början av veckan har varit minst sagt tung. Höstrusk, valresultat, saknad och enorma mängder kurslitteratur har tagit ut sin rätt men idag känns det lite bättre. Lilla w och jag är på utflykt.

Vi sitter på buss nummer 132 mot landskrona och skall hoppa av på en hållplats jag inte minns namnet på. Eftermiddagen skall spenderas med bästa Maria och lilla Gustav. förhoppningsvis hinner vi plocka lite svamp mellan kaffepimplandet och skvallrandet.

Mat och sovpaus på bussen för lilla W. Själv sitter jag mest och håller koll på den obehagliga gubben.

8 månader

Jag orkar inte kommentera valet just nu. Idag blir lilla w åtta månader gammal, det känns stort. Han är inte längre en liten bebis. När gick han från att vara en liten nyföding till bebis och från liten bebis till att kunna krypa, dricka själv, vinka och ställa sig upp? Det är så coolt, varje dag påminner w mig om vad han kan och jag blir lika förundrad varje gång.



BVC besök idag, boeltest och information om hur man bör barnsäkra. Gamla BVC-tanten har gått i pension och idag möttes vi av värsta skräcködlan, förvirrad, otrevlig, könsnormativ och riktigt osympatisk. Till en början trodde hon att w var en flicka och gullade länge och väl med honom, beundrade hans ögon och överröste honom med komplimanger för de långa ögonfransarna. Jag fick komplimanger för hans fina kläder tills det att blöjan åkte av och lilla w hamnade på vågen. "du var ju ingen litentjej du var ju en storochstarkpåg! ojojoj tänk vad man kan luras av ett feminint utseende..."(eh kom och ta mig härifrån förivelvete vad är det frågan om? Feminint utseende? Det är en bebis?!) lilla w låg på vågen och drog i snoppen- såklart "ja du har redan hittat den ser jag ja dn kommer du inte släppa under resten av ditt liv"(vafan säger munnen?) boeltestet gick bra och allt annat var ut ärkt tills dess att jag drog fram bröstet och ammade. "ehhh ammar du FORTFARANDE?! (nej jag gillar bara att lufta bröstvårtorna) ja alltså vi rekommenderar ju att man slutar amma vid sju månader, allra senast när dom får tänder och w har ju två..." därefter berättade hon om en mamma som ammat sitt barn tills dess att barnet var fem år gammalt och barnet hade haft tre hål i tänderna. Man slutar aldrig förvånas. Behöver jag säga att det skar sig rejält mellan oss?

Lollopard har 50% på allt i butiken, både i Malmö och på webben så vi strosade dit i höstrusket på jakt efter en kockumströja till lilla w och påslakan till mig och H. Givetvis fanns det inget sådant alls. Tillsammans med Lisa och Valle blev det sen ytterligare shopping. Mössa, tossor vantar och byxor till w, bodybutter, sjal jeansshorts och benvärmare till mig. Aj lake rea alot.

dan före domedagen

det är i alla fall lite så det känns inför morgondagen. valet ger mig kraftig ångest, jag pendlar mellan att ha hjärtklappnig, vara överjävligt rosenrasande och uppgiven. jag tvingar mig själv att tänka på annat, det går inget vidare alls om sanningen skall fram. jag tänker på allvarliga saker, ser möjliga olyckssenarion där lilla w är huvudperson framför mig (och de slutar alla lika dant) vilket leder till att jag börjar fundera över vården, och sedan är jag där igen, hur kommer det att se ut de kommande fyra åren? så tvingar jag mig själv att tänka på något roligt, något bra, så tänker jag på fotboll och då känner jag mig svimfärdig.

en sak är säker, att vara serieledare känns så jävla bra. så j ä v l a  b r a. hej på dig, nu skall jag masa mig till hemmakväll och hyra film och köpa godis och bli ännu tjockare. det kan förhoppningsvis skingra mina tankar.

dagens bilder 16september

ledsen sjukling.

jag kunde inte låta bli, har kärat ner mig fullständigt i mönstret.

Kniven mot strupen

Kocken I tv3s kniven mot strupen får mig att vilja kräkas, blotta åsynen av trailern gör mig på dåligt humör. Rent spontant så känns det som om man får leta länge efter en mer osympatisk, självgod och narcisistisk människa som tror att han är något. Vad tycker du? Finns det någon programledare som du inte pallar med?

faliures, nej, insikter.

generellt sett så mår jag sjukt jävla bra, det går inte att ta miste på. skillnaden mellan då och nu är total, det går knappt att jämföra,  men så ibland så är jag på väg att trilla ner i något av alla dessa svarta hål som ploppar upp då och då och en av mina största fasor är att de skall vara avgrundsdjupa, jag orkar fan inte falla, landa, börja klättra, falla och kämpa. det finns inte tid till det, inte riktigt orken, det var med nöd och näppe som jag tog mig upp sist. igår var en sådan dag, en riktigt tung dag.



jag hade kursintroduktion på orkanen, den tredje i raden för den här hösten, och mamma hade tagit sig ledig från jobb för att passa lilla w. jag var redo för ytterligare en heldag på skolan, taggad till tänderna för att börja kursen barns tidiga läsning och skrivande men när jag väl satt där insåg jag att det inte fanns en chans i helvetet att det skulle fungera: grupparbeten, observationer i skolor, elevtextanalyser i par och ännu mer basgruppstid förlagd på orkanen. det funkar inte när jag inte har barnvakt så jag tog beslutet att hoppa av direkt vilket är det enda förnuftiga att göra. redan innan jag har formulerat meningen till kursansvarige så börjar förklaringarna och oredan i mitt huvud. jag skapar olika svar, förklaringar och ursäkter åt mig själv, för att legitimera mitt val - även om jag vet att det är det enda rätta och jag blir så jävla trött på mig själv. på mina höga krav, att jag aldrig kan duga åt mig själv - att jag aldrig får vara bra som jag är. det gör ont och det tar ork. en destruktiv del av mig som pockar på, som vill att jag skall misslyckas så att den kan börja förakta resten av mitt jag i högre utsträckning.



att försöka plugga till körkortet, vara ensam med hund, bebis och att läsa 100% samtidigt som man är aktiv i styrelsearbete och tränar ett par gånger i veckan det räcker gott för mig. jag pusslar så det räcker och blir över redan (nu börjar jag igen...) 





jag tänker på min mammas kloka ord "se det som en styrka att du förstår att säga nej redan från början istället för att komma på det under resan." och tvingar mig själv att inte tänka på det. jag är bra som jag är, jag har inget att bevisa, inga måsten att klara av och ingen anledning att förakta mig själv för mina misslyckanden.

Dagens lustigaste

Dagens lustigaste: kvinnan som antog att jag hörde till gymnasieklassen på bussen och undrade om jag var nöjd med mitt gymnasieval och hur jag såg på framtiden. Tre poäng och serieledning.

Dagens olustigaste: övergreppen på den fjortonåriga flickan som skett i Malmö, minkarnAs oförändrade status och fotbollen.

såhär i valtider är det svårt att inte bli politisk

Så här kommer några exempel på en del av Moderaternas ställningstaganden genom åren. Listan kan göras mycket längre om någon känner att det behövs..





1904–1918: Nej till allmän rösträtt



1934: Nej till a–kassa.



1947: Nej till allmänna barnbidrag



1953: Nej till fri sjukvård



1960-talet: Ja till apartheid



1974: Nej till fri abort



1976: Nej till femte semesterveckan



1998: Nej till erkännande av homosexuellas rättigheter inom EU



2006: Nej till höjd a- kassa



2006: Ja till sänkt a-kassa



2007: Ja till sänkt sjukersättning

Hemliga svenska rum

Det är få tvprogram som fängslar mig så som SVTs hemliga svenska rum. Idag handlar det om Skeppsholmens bergrum och underjordiska tunnlar och den lilla börden i mig skriker i falsett.

Dagen idag har varit riktigt, riktigt bra. Jag har ordnat matteböcker, skrivit ut roller derby regler, lunchat med hans, röstat, skrivit styrelseprotokoll, provat skates, hängt i stora hindrastgården och druckit kaffe med Zandra. Nu ikväll har jag hunnit med att dricka öl på ölcafeet med bilbo och sid och promenera hem genom den mörka sensommar kvällen. W ligger brevid mig i sängen och andas tungt - fortfarande förkyld.

vilse i svampskogen

Fredag..

Utsikten från
Min studieplats vid lunchen idag, biblioteket. Två heldagar på orkanen, igår från åtta till sex och mellan nio och fyra idag har satt sina spår. Aldrig har jag haft så spända bröst som nu och huvudet snurrar av mattetal och naturorienterade ämne så att det går runt runt runt och runt. Jag är helt slut.


Att vara ifrån lilla w Så många timmar ha varit både lättare och svårare än vad jag föreställt mig. Sedan hans födelsedag har vi tidigare bara varit ifrån varandra i tre timmar. H och lilla ws relation är starkare än någonsin efter idag och igår och det känns så obeskrivligt skönt, vad som är mindre bra är att H blivit jättesjuk och nu ligger nerbäddad. Det måste ge med sig under natten för imorgon kväll åker han tillbaka till Tyskland för att arbeta. Jag kokar te, erbjuder fruktsallad och aspirin och en famn att krypa upp i under resten av kvällen och lägger alla andra planer på hyllan.

för att citera a

those i love,

i love mafia style:

id die for them.

id slaughter for them.

berlin jag hjärta dig

SÅDÄRJA´! Så var vi hemma igen, veckan har gått helt sjukt fort och jag längtar tillbaka. Efter vännerna, uteserverineringarna i Prenzlauer Berg, Köpi, Att vakna upp till alla möjligheter och till en stad som har så många outforskade möjligheter som Berlin. Vi har haft det bra, riktigt bra men tiden har gått alltför fort och jag känner att jag inte riktigt hinner med, nu börjar plugget på allvar igen, nu börjar träningen, babysimmet och körkortspluggandet (som tyvärr nog måpste läggas på is ett tag) och jag står i ett hörn och känner mig omsprungen, har noll kontroll och glömmer bort viktiga möten, papper och beslut. Nu blir det svampplockning, hela familjen skall rastas ordentligt, imorgon har jag skola mellan 08.15 och 19.00, på fredag mellan 08.15-15.00 och på lördag är det bootcamp med crime city rollers hela långa dagen, tyvärr kan jag bara vara med på förmiddagspassen för sen åker H till München för ytterligare fem veckors arbete.

fler barnloppisbilder

födeledagsfirande

idag fyllde min älskade mamma år, vi firade henne på långa bryggans restaurang i bjärred med riktigt överfet utsikt, god mat och gott vin i trevligt sällskap. tyvärr glömde jag kameran hemma och har därför bara en suddig bild att bjuda på så det skiter vi i ikväll. som vanligt sitter jag uppe till alltför sent, det blir ju lätt så. när lilla w har somnat så finns det tusen måsten som skall ordnas, som inte hinns med när han är vaken och sedan är det skönt med lite "egentid" och som om inte det var nog så skall man jag förbereda plugget, böcker skall köpas/lånas, lektioner och seminarium pusslas ihop och däremellan skall man jag hinna läsa in mig på den viktigaste litteraturen. tro nu inte att jag pluggat något ikväll för det har jag då rakt inte gjort, däremot har jag spendetrat på tok för mycket pengar på ett par sådana här skönheter.