måndag, juli 21, 2014

Att dela sina barndomsminnen med sitt egna barn

Mina barndomssomrar var absolut magiska. Det är så jag minns dem och det är med glädje i hjärtat som jag tänker tillbaka på dem. Oändliga sommarlov, utan oro för skolan där vi inte gjorde något speciellt alls utan fick vara som vi ville. Ibland jobbade mamma och då ar vi hemma på gården med farmor också pappa och farfar som jobbade på gården.
Jag tänker ofta på alla somrar jag spenderat på gården under min barndom, speciellt i sommartid och jag har vissa minnen som jag håller mer kära än andra. Skördetiden är ett sådant minne. Förväntningarna hos de vuxna på gården, förberedelserna, den dallrande luften på gårdsplanen och ljudet av fläktarna till siloanordningen. Jag minns allt av det och jag minns det med glädje. Jag minns hur jag och min bror alltid hoppade i den nytröskade rapsen, oavsett hur sent det var på kvällen så gjorde vi det därför att det var så det skulle göras och jag minns känslan den lämnade efter sig mot huden.
 

Jag vet inte riktigt hur längesedan det är jag hoppade i rapsen, mer än femton år sedan, kanske till och med tjugo, jag kan inte minnas när vi slutade att göra det men nu gjorde vi det igen. Jag och min lillebor och W och känslan den kändes så surrealistisk, fantastisk men så bisarr och märklig på samma gång. Igår hoppade jag och W i rapsen tillsammans. Det kändes som att luften dallrade av lika delar värme från solen som kärlek. Vi hoppade och hoppade och hoppade lite till, vi skyndade oss ner från vagnarna för att fly tröskans dammande och vi sprang genom fältet hand i hand och kände rapsens stubb mot smalbenen och hela tiden kändes det som att jag fick blinka flera gånger om för att inte börja gråta och jag hade en klump av kärlek långt upp i halsen och nästan samma känsla i kroppen som när vi kom hem från BB för första gången.




Inga kommentarer:

Skicka en kommentar

Läs mer om:

Related Posts Plugin for WordPress, Blogger...