Den där bostadscirkusen

Den där bostadscirkusen verkar aldrig ta slut men min ork har gjort det. Stressen har tagit ut sin rätt och jag ligger däckad hemma i soffan med feber och ont i öronen. Jag kurerar mig med ingefära och echniagard och knaprar Alvedon i överkant. Klockan 06.00 lördag skall jag vara frisk för då skall jag till Västerås tillsammans med Muffa och coacha bootcamp.

Mr King

För några år sedan, ganska många när jag väl tänker efter så var jag olyckligt kär och fast i ett distansförhållande som var dömt att missyckas. Det var inte så att någon höll mig kvar mot min vilja, jag var bara kär, eller ja, mest var jag nog kär i kärleken men jag vågade inte göra slut och det gjorde ont.  Sommaren hade blivit höst och vintern var på intåg och jag brukade promenera runt Malmö Stadion varv efter varv efter varv och lyssna på den här sången. Varör vet jag egentligen inte, det bara blev nog så. Jag var mer kär i kärleken än i min dåvarande partner och rädslan över att behöva vara ensam var stor, saknaden när han åkte tillbaka hem var enorm. Så hörde jag låten på radio igen imorse och blev förbannad för att jag mått så jävla dåligt, förbannad för att jag varit så völdigt elak mot mig själv under så många år och förbannad för att ingen någonsin berättade för mig, berätade at det komer att bli bättre. Jag blev glad också, glad för att jag idag lever ett liv jag vill leva, jag vaknar varje morgon och känner hopp, att jag är på rätt spår, på rätt väg och glad för att jag faktiskt insett att det värsta ligger bakom mig, nu blir det bara bättre.

Good days, bad days, I've had a few of those,

Same old story-I know how this song goes,
At least I did, but now I'm not so sure,
Nothing's in its place, nothing's certain anymore,
Birds fly, trees sway, why can't I be like that?
Happ knowing what I am, in fact and leaving be?
But truth has been obscured,
I am only human and I'm always wanting...more.

Oh, the world is a place and they say it's on our side,
But I wonder, is there comfort in those moments when we die?

Att byta bo..

Imorse insåg jag att vi bara har några få veckor kvar i huset och den här lägenheten och att boendesituationen ser allt annat än ljus ut. Det var som ett knytnävsslag i magen. Hur fan skall jag få ihop det här? Fantastiska människor i vår omgivning erbjuder kolonistugor, soffor och extrasängar till oss och det tar vi tacksamt emot. Som en nödlösning, en mellanlandning men klart är att vi måste hitta något eget och det snart. Lägenheterna som kommer ut på hemmet nu har inflyttning i november. N o v e m b e r. Då är det vinter och snart jul tänker jag. Hjälp. Det måste lösas på annat sätt.

Jag blir vemodig när jag tänker på att flytta och lite melankolisk också. Vi flyttar inte för att vi inte trivs. Vi flyttar för att det inte är något alternativ att bo kvar på grund av att lägenheten har för få kvadratmeter. Jag har, förutom i mitt föräldrahem, aldrig bott i en lägenhet så här länge innan, fyra och ett halvt år är en evighet. Det är mitt och Hs första boende. Jag köpte denna lägenheten till oss när han bodde i Tyskland och jag minns så väl hur vi målade hela lägenheten tillsammans och drack champagne i det ekande vardagsrummet kvällen då vi fick nycklarna till lägenheten. Vi byggde ett liv ett hem tillsammans här. Det var här vi stuvade in många kompisar inför bröllopet, det var här vi plussade och sen, sju månader senare kom vi hit med en liten liten människa. Vi har så jävla fina grannar. Innan bodde Jonas och Elena här i dörren brevid, då träffades vi varje dag. Nu bor hans bror där. P bor på samma våning som oss och på våningen under har vi lila Ws bästa kompis, eller som han säger "min storelillebror" och hans familj. Det hejas och snackas och småpratas titt som tätt. Jag känner nästan alla boende i huset vid namn tack vare grillfester och år av styrelsearbete. Jag vet att vi måste flytta, inte bara för att lägenheten faktiskt är såld utan för att det är dags att vända blad och visst är jag förväntansfull. Och rädd. Och lite orolig. Kontrollfreaket i nig har freakat ut för längesen.

Yesterdays practice space..

Jag tycker att det är svårt att som coach motivera mina spelare att ge allt när jag möts av detta i hallen en kvart innan träningen börjar..

Moats & boats & waterfalls, 

alley ways & pay phone calls

I've been everywhere with you

That's true

We laugh until we think we'll die, 

barefoot on a summer night

Nothin' new is sweeter than with you

And in the streets we're running 

free like i's only you and mee

Geez, you're somethin' to see.

Ahh, Home

Let me come Home

Home is wherever I'm with you

Passar onekligen bra idag. Den här bostadsjakten käns helt sjukt hopplös. Vi hittade en fin lägenhet igår där vi mycket väl kan tänka oss att bo, men förmodligen så anser väl halva malmös befolkning precis det samma och när jag frågade mäklaren ominflttningsdatum så skrattade han lite lätt och sa att det blir nog svårt det där.  Jag orkar inte riktigt oroa mig heller, det tar för mycket kraft och energi, bara att titta på så många olika objekt och hoppas hela tiden, det får mig ur fokus och allt annat blir lidande. Jag har lyckats dubbelboka mig rejält inför nästa helg och skäms som en hund över det, jag har låtit föreningsarbetet li lidande och jag har inte varit en speciellt bhundtränare på sista tiden för min "lediga" tid går åt till att varva hemnet, om och om och om och om och om  igen... Men nåja, vem behöver en lägenhet egentligen? Inte jag, jag har dig och det räcker gott och väl. 

Dagens bild

Dagens bild är en gammal en, både Vesslan och W har åldrats en hel del sedan kortet togs men en sak är säker: de är fortfarande bästa vänner. Inatt blir det ont om sömn, Lilla W har fått hög feber och hostar, snorar och slemmar, vill ingenting och kan inte sova, jag liger brevid, tröstar, lugnar och försöker underlätta för honom. Passar på att gå igenom mina 4871 bilder som jag har i iphonen och konstaterar att jag måste radera, tömma, lägga över bilder men känner att jag faktiskt inte vill vara utan en endaste av bilderna. 

Den där om roller derby

Bostadsjakten

Nu har jag tittat på vad som känns som hundra lägenheter och ingen är min askungesko. De är för stora, för små, för slitna, för dyra, för dålig ekonomi, har fel läge och sådär fortsätter det. Vi trodde att vi hittat den perfekta lyan tills banken sa stopp - föreningen har för dålig ekonomi och riskerar att bli bankrutt inom något år så nu är vi tillbaka på ruta ett igen. Hela huvudet snurrar av avgifter, amorteringar mäklarbeskrivningar och planskisser.

Morgonskate

Tar en runda innan frukost och känner hur svetten bryter fram i nackhåren innan jag ens passerat tre kilometer. Adrenalinet pumpar och jag njuter av söndagmorgonens tomma gator. Södra, västra, östra kyrkogården, till stationen, kungaparken och vidare till Malmö stadion och pildammsparken och sedan hem till min älskade familj. När jag tar av mig skatesen hemma på hallgolvet är det med darriga ben och adrenalinstinna hjärtslag i öronen. Det finns ingenting som Hjälper mig att rensa huvudet så som en skaterunda där jag verkligen pressar mig själv.

Sommarminnen

Sommaren är inte slut än även om det känns så ganska så ofta när jag tittar ut genom fönstret. När hösten och vintern väl är här så finns det vissa sommarminnen jag kommer att bära med mig och plocka fram oftare än andra. Alla dagar på stranden är sådana sommarminnen. Alla sandslott, morgonpromenader, känslan av sanden mellan tårna, alla skratt och allt bus. Mariekex och ljummen saft, saltet på huden och doften av solkräm. Minnen jag kan leva länge länge på, minnen som får mig på bra humör.

Denna återkommande hårångest

Jag blir fan tokig. Jag vet inte vad jag skall ta mig till med mitt hår. Med färgen, frisyren, stylingen. I garderoben finns det bleknedel, svart färg, och en sorts hemma jag aldrig testat tidigare. Problemet är stt jag inte vet vad jag vill, hur jag vill ha det. Lång lugg, kort lugg, sidecut? Svart, rött eller ljust? Vill jag ens ha kvar dreadsen? Jag veeeeet inte. Jag vet bara att jag behöver en förändring.

Dagens planer: möhippa

Peppen är total! Idag är det möhippa för en annan kollega (alla mina kollegor är fantastiska, det framgick inte riktigt i gårdagens inlägg) och jag är jättepeppad. Kan inte låta bli att tänka på mitt eget bröllop. Min och Hs dag. Det känns som igår trots att det är så mycket som har hänt och jag vet att det är med honom jag vill vara.

Dagens tänkvärdhet

Dagens tänkvärdhet. Bilden är lånad från facebook.

Its not goodbye, its auf wiedersehen

Och jag har härmed överlevt den första jobbveckan efter sex veckors ledighet. Känslorna avlöser varandra, ena dagen älskar jag mitt jobb, andra dagen känns det tungt och slitig, en sak är säker trots allt, jag trivs och jag är glad över att gå till jobbet varje morgon när jag vaknar. Dagen idag är en känslomässig bergochdalbana utan slut.

Det har varit en lugn dag med både skratt och tårar på jobb. En kollega har slutat, en fantastisk förskollärare, varm och genuin människa som får mig att vilja vara bättre, göra bättre och sikta högre har lämnat vårt arbetslag och hon fattas mig redan. Hade det inte varit för henne så är jag inte ens säker på att jag plockat ut min examen och fått peppen tillbaka. Hon kommer att uträtta underverk på sin nya arbetsplats, det är jag säker på och jag vet att hålet hon lämnar efter sig kommer att fyllas. Så småningom. Jag cyklade hem vid fyrasnåret med varma ord i magen och ett nytt nyckelband i väskan för att som hastigast träffa en vän jag håller mycket kär, en vän som skall flytta,en vän jag kommer att sakna att ha i samma stad.

Kvällen bjöd på night skate tillsammans med fint sällskap och vad jag uppskattade det till ett hundratal människor och folköl hos andra vänner. Det har varit en dag full av skratt, tårar och kärlek. Nu när jag går och lägger mig så känns det lite grann som att vända blad och slå upp ett nytt kapitel, det är tomt och lite tungt men jag tror också att det kan bli väldigt väldigt bra - för alla inblandade.

Tillbaka i gruvan

Så är jag tillbaka på jobb efter semestern. Lokalerna luktar instängt och tomt. Tillsammans börjar vi dra upp riktlinjer för hur hösten skall se ut, en höst med många förändringar och andra uttryck än vad som först väntat. Jag tittar i min kalender och inser att alla helger till slutet av oktober är fullbokade, en del dubbelbokade och konstaterar att det här med heltidsjobb, föräldraskap och föreningsliv det är rätt stressigt ändå. Det är den sjunde augusti och träden har redan börjat släppa sina blad men jag kan inte riktigt förlika mig med tanken på att sommaren är över.

Att ljuga så en nästan tror sig själv

Ja det kan jag det. Ljuga så att jag nästan tror mig själv. Att träna, att skatea är det bästa jag vet och jag mår inte alls bra av att inte ha tränat på riktigt på så länge (insanityn ger inte alls samma sak då jag gör den ensam). H är hemma nu och han ser detta, en av anledningarna till att jag älskar honom så högt, strax efter att jag skrev förra inlägget föreslog han därför en tur över till Köpenhamn och Copenhagen Rollerderbys scrimmage. Sagt och gjort, en del tågmissar och felaktiga byten gjorde att vi kom lite sent men en dryg timmes scrimmage fick jag i alla fall och mår idag mycket, mycket bättre. Nu är jag redo för en söndag fylld med lägenhetsjakt, lekplatshäng och om vädret håller i sig en uterull runda med Vesslan.

När träningen får ge vika

Insanity workouten har blivit lidande den sista tiden. Alla annan träning också för den delen men det känns helt okej, jag tar nya tag. Snart. Vad som kom emellan? Livet, kärleken, Lilla W. Det är inte bortförklaringar, det är förklaringar och jag känner mig nöjd med det - ett framsteg i sig. Det är andra saker som upptar mina tankar för tillfället, det är nytt boende, det är jobb, det är valmöjligheter och det är stängda dörrar och öppna dörrar. Jag värderar och omvärderar strukturerar och omstrukturerar och känner mig nöjd  med det, det behöver inte vara mer än så.

Ja, så sålde jag vår lägenhet och på kontraktet står det att det skall vara överlämning fredagen den 28:e september. Vi skall verkligen flytta och det snart, det finns bara ett problem  och det stavas nytt boende.. Vi har ingen ny lägenhet och just nu finns det såklart inte alls många lägenheter av intresse ute på marknaden heller, vi luskammar hemnet i jakten på en ny bostad och diskuterar fram och tillbaka, vad vill vi ha, vad måste vi ha, vad är viktigast? Läget, badkar, tvättmaskin, balkong? Hur stort måste vi bo? Hur mycket är det rimligt att en betalar varje månad för ett boende? Ett boende kontra ens drömboende? Jag vet verkligen inte alls och just nu står jag helt handfallen. Hur bor ni? Vad är rimligt att betala för det? Var bor ni och vad är bäst med där ni bor?

1 2 3 SÅLD!

Så var den lägenheten såld. Vi skrev papperna idag och känslan som infann sig förklaras bäst med tomhet och glädje i ett. Vi firade med karuseller i folkets park och sushi i solskenet. Helt galet, jag kan knappt fatta det, har ute heller intimt insett att jag just skrev på kontrakt om överlåtelse den 28:e september - det är typ jätte, jättesnart! Men åhhh fy faaaan vad jag är glad!

Plötsligt händer det!

Ett bud, två bud och tre bud rasslade in. Det är inte uppe i utgångspriset ännu men ändå: tjohoo!!

Bästa Bröllopspresenten

Den som väntar på något gott väntar aldrig för länge. Finaste bröllopspresenten kom idag, lite mer än tre år efter vårt bröllop och att den skall ha en hedersplats i kommande bostad det är en sak som är säker. Lisa, tusen tack!

Ring då telefonjävel, ring!

Kommer på mig själv med att få ökad puls och svettiga handflator varje gång telefonen plingar till. Har, om sanningen skall fram suttit och stirrat på den sedan jag steg upp idag, anledningen till det? Mäklaren var nöjd med gårdagens visning, det kom sex sällskap varav tre verkade intresserade och beredda att lägga bud. Kom igen nu, låt turen vara på vår sida!

Att ha shoppat

Jag har shoppat mer denna helgen än vad jag gjort på mycket, mycket länge. En kan ju inte kåta bli bör det vankas barnloppis i folkets park och outlet-tömning vid huset vid havet. En ny vinteroverall till en tredjedel av butiskpriset, en "motorcykel" för sjuttio spänn och en blandad kompott leksaker/pussel/kläder för en femtiolapp, jag som avskyr att shoppa älskar ändå att fynda. Kände mig nöjd och glad över mina fynd och att jag nu slipper gå i affärer de nästkommande halvåret innan jag insåg att jag börjar jobba på måndag och jag äger ett par byxor, ett par jeans av fem är det som går över mina expanderade derbylår, synd bara att dragkedjan kajkat ur och inte går att laga. Oh the joy!

Dagens kom ihåg:

Ännu en visning

Sådärja. Snart är hela lägenheten städad. Och med städad menar jag inte sådär vanligt städad utan riktigt städad, visningsstädad. Det är vädrat, dammsugat ovh våttorkat, allting är nytvättat. Varenda kran är polerad, listerna är dammade och avtorkade, kuddarna är uppfluffade och Ws leksaker färgsorterade. Det står snittblommor på vardagsrumsbordet och arbetsbänken i köket är inoljad och överkastet är på plats. Det här med att sälja lägenhet är verkligen en bergochdalbana utan dess like. Jag trodde inte att jag skulle tycka att det var såhär jobbigt, att städa, planera, tömma, skulle vara jobbigt, absolut, det hade jag räknat med. Men det där andra, det här med att få upp förhoppningarna, förväntningarna, drömma, vänta på mäklarens meddelande om eventuella inkomna bud. Att gå på visningar och se potentiella drömlägenheter försvinna framför näsan på mig, det tar hårt på krafterna.



Komigen och köp den här lägenheten nu någon gång då så att vi kan flytta härifrån, så att lilla W kan få ett eget rum och så att vi kan få plats. Våra femtiofem kvadratmeter är onekligen lite för få och det är dags att vända blad till ett nytt kapitel i våra liv.

Sista semesterveckan comin' up

Så har den börjat, mitt livs första semesters sista vecka. Det känns både vemodigt och sorgligt och bra på samma gång.  Jag och W har haft ett fantastiskt sommarlov, sex veckor fyllda med utflykter, lek och upptäckande. Jag har verkligen kunnat ge honom all tid och all energi som inte riktgt finns när jag jobbar heltid och det har känts riktigt bra. Det känns vemodigt och sorgligt för att tiden gått så fort, för att jag känner mig lite snuvad på den här sommarkonfekten, sommaren 2012 är verkligen sommaren som aldrig kom, i alla fall här i Crime City, det har varit regn, regn och mer regn vilket gjort att det inte alls blivit så många lata dagar på stranden och spännande utflykter som jag sett framför mig. Men ändå, det skall bli skönt att börja jobba igen, jag gillar mitt jobb, jag har fantastiska kollegor och hösten kommer garanterat att bjuda på en hel hög med överraskningar och utmaningar och jag gillar ju det, jag vill utvecklas, utmanas, omvärdera och omstrukturera. Kanske hade den här sista semesterveckan inte känts alls så vemodig om det nte vore för att det känns som att sommaren är slut, att hösten är på intågande.

Ett par dagar i huset vid havet och ett kortare träningsförbud känner jag att energin är åter. Jag vill skatea, svettas, pusha mig själv till nya grönser. Känna rullskridskorna runt mina fötter och hur hjulen greppar perfekt över halt gympasalsgolv. Den som ändå var på rollercon, avundsjukan är total.

Vi är tillbaka i lägenheten och jag känner mig ensammast i världen. Alla verkar göra någonting och Facebook och instagram och alla bloggar svämmar över. W brevid mig tillsammans med Vesslan och jag känner hur jag inte får någon ro i kroppen, jag vet inte vad jag vill men jag vet att jag inte vill sitta inne i lägenheten och det måste jag.

Morgonbestyr

Det är full rulle här, mata kattungar, promenera vesslan, laga frukost och koka kaffe.

Vad jag gjort idag

Dagens eftermiddagslur

Dagens eftermiddagslur togs i hängmattan, likaså hårdagens. Alltså kom och hjälp mig vad skönt att somna under bar himmel med havets brusande i öronen och solens strålar i ansiktet. Jag känner mig som en helt ny människa, jag håller ihop. Tänk vad lite sommarvärme och sol kan göra.

Dagens lunch: sushi

Har haft finfin lunchdate med bästa Mirijam, trots att sushihaket vi planerat att dra till hade sommaröppet och därför lunchstängt fick vi till slut i oss ett gäng smaskiga sushibitar. Har förutom att käka sushi hunnit handla frukt på möllan, sörpla islatte och titta på Mirijams nya coola streetfighter-motorcykel (som om sanningen skall fram fick mig att bli aningens sugen på ett motorcykelkort).

Insanity-workouten, hur går det?

Det går men jag hatar det. Har börjat gråta av utmattning efter nästan hälften av passen jag kört och känner mig nästan sjuk vissa mornar när jag vaknar, passen lämnar efter sig en  konstant träningsvärk och en känsla av övertränadhet hos mig. Nu har jag inte kört exakt alla dagarna, när jag tänker efter har jag nog nästan bara kört hälften av passen. Första veckans helgpass hoppade jag över då det var Malmö Derbyfestival och att spela flera bouts om dagen och samtidigt köra insanityn kändes för mycket. tisdagen  och onsdagen och torsdagen därefter körde jag dubbla pass och nu de sista dagarna har jag känt att motivationen inte alls vart på topp så i måndags gav jag mig själv ledigt och igår, tisdag körde jag måndagens fit test samt en del av cardio circuiten, sen orkade jag inte mer utan tog ett långt varmt bad istället.




Nästan i samma veva som jag började med insanityn så började jag ju jogga också, mest för att fantastiska Katta skrev ett otroligt peppande inlägg om hur hon börjat springa och jag vill också kände jag, för att någon gång bli en bra jammer måste jag få upp min kondition rejält och dessutom verkar det vara så fantastisk att njuta av löpning. En träningsform som inte kräver mer än ett par skor och en eventuell pulsklocka, en träningsform som en kan utöva oavsett tidpunkt och med eller utan barn i släptåg, ja ni fattar, en optimal träningsform helt enkelt men det är inte jag, jag hatar det, alltså verkligen, jag har ångest i ett halvt dygn innan en planerad löprunda och känner mig som världens sämsta efter avslutat pass så jag har helt enkelt lagt det lite på is. 



Parallellt med insanityn så tränar jag givetvis derby, det har dock inte blivit jättemycket av den varan på sista tiden, H är iväg och jobbar så jag är ensam med lilla W, mamma ställer upp som barnvakt en gång i veckan men inte mer. Dessutom har vi nu ett behövligt tvåveckors sommaruppehåll från allt vad planering av träningar till föreningsarbete heter.



Formen då tänker kanske du. Ja formen, när jag kör insanitypassen så är de lika kräkjobbiga varje gång. Jag skojar inte. Första passet var ett fit test, ett test med olika explosiva hopp och styrka/stabilitetsövningar samt uthållighet. Detta test är sedan genomgående under hela 60 dagarsutmaningen, man kör det var femtonde dag för att mäta sin (förhoppningsvis)  progression och eftersom att passen fortsätter att vara precis lika jobbiga så är testet det enda jag har att gå efter.

Och visst har det gått framåt, jag har blivit starkare, orkar mer om en ser till testet i alla fall. Jag har förbättrat mitt resultat med minst tre repetitioner på varje moment förutom när det kommer till suicide jumpsen (en form av burpees) där jag faktskt presterar sämre efter femton dagar än vad jag gjorde första dagen. Jag tror att den stora ökningen framförallt beror på att jag inte längre är osäker på utförandet av momenten samt att jag vant mig vid träningsupplägget och testets upplägg, inte i första hand att jag faktiskt utvecklats så mycket men det är klart, det skall bli intressant att se till nästa test. Rent kroppsligt så känner jag inte så stor skillnad, mamma frågade häromdagen om jag tränat hårt på sista tiden men jag tycker att kläderna sitter precis som vanligt, självkänslan är i alla fall lika låg och kroppsuppfattningen precis lika risig, det är en sak som är säker.

Jag kommer att fortätta med insnityn, i alla fall tills de 60 dagarna är slut, jag följer inte deras matprogram, jag hoppade ju på fitnessfighten för ett par månader sedan men mådde riktigt dåligt av det, att räkna kalorier fck in mig i gamla destruktiva mönster igen och det gjorde att hela träningen kändes jobbig för mig och jag vill inte riskera samma sak med insantyn, dessutom tenderar det inte att fnnas fullgoda alternativ i dessa träningsprogram för oss veganer. Jag kommer dock inte att följa den slaviskt utan fortsätta så här som jag hittills gjort, träningen måste förbli rolig och valfri för mig, går jag över den där tunna linjen, som jag ofta själv sätter upp mot tvång så blir det pannkaka av alltihop.

Och där kom den!

Sommaren alltså. Tänk att det skulle dröja fram till den 24:e juli. Nu hoppas jag bara att den håller i sig litegrann.

Säg att det har vänt nu

Väderleksrapporten bådar gott och idag har jag badat i havet och legat på stranden tillsammans med människor jag tycker om. Jag har grillat och blåst upp en stor rund plaskoool till trädgården. Jag har skrattat och ätit en god sallad från stället nere i byn och nu ligger jag här och lyssnar på Ws andetag. Snart skall jag spela kort med min älskade mamma och sen skall jag duscha länge och varmt. Jag kör ingen insanity idag, inget Facebook, inget föreningsarbete - bara semester.

Saker jag faktiskt gillar med lägenheten

Saker jag faktiskt gillar med lägenheten just nu: balkongens grönska och alla mina pimpade derbyposters.

Visningsklart

Såhär ser det ut efter alla timmars målande och slit, bärande och putsande. Mäklaren nickade gillande och log nöjt när han gick genom lägenhetens alla rum själv är jag helt slut. Jag har jobbat med detta så hårt nu och jag är så nervös. Innan var jag orolig över att inte få sålt och orolig över att inte hitta nytt boende men nu har tröttheten tagit över, kontrollfreaket i mig har resignerat, gått och lagt sig, idag gav jag mäklaren en nyckel och sa sköt du det är du snäll, jag åker på semester. Vi hörs på telefonen. Oron försvann i och med det att kontrollfreaket i nig somnade, jag kan ändå inte göra något mer just nu, blir det budgivning så blir det. Mäklaren ringde ett par timmar efter visningen och på hans röst hörde jag att han var genuint nöjd. Sju sällskap hade kommit till den första visningen. Alla utom ett verkade intresserade, flera av dem ville komma tillbaka på tisdag. Ovanligt utbrast mäklaren i telefonen och jag tänker att blir det budgivning så blir det. Själv känner jag mig mest fel, malplacerad, jag hör inte hemma här bland allt det vita, opersonliga och stylade och lägenheten känns främmande, ovan. Tanken på att sju sällskap varit här och synat mitt hem, värderat det och öppnat lådor, skåp och luckor skaver. När kontraktet är påskrivet skall jag fira och när jag och H hittat en ny lägenhet så korkar vi upp champagnen som vi fick i bröllopspresent av familjen Sternudd. Jag kan i alla fall trösta mig med att det finns en plan och att jag och w och vesslan försvinner ut till huset vid havet så fort vi vaknar imorgon bitti.

Den där Murphy

Den där Murphy och hans jävla lag. För i helvete. Aldrig kan turen vara på min sida. Diskmaskinen vill inte som jag vill och kör ihop precis när det är som mest olägligt. Såklart. Lite skruv, lite pill och många svordomar senare så fungerar den dock. Annat? Ja, men tyvärr inget jag kan dela med mig av här just nu mer än att det var mycket, mycket längesedan jag kände mig så här lurad och utnyttjad, för stt inte säga rövknullad. Fattas bara att det inte kommer en enda på dagens visning också.

Att göra det bästa av dagen

Har försökt att göra det bästa av dagen och trots morgonens mulna väder och tunga regnmoln sprack det upp. Lekdate med bästa grannarna och försök att koppla bort alla måsten inför morgondagens lägenhetsvisning. Hemmalagad vegansushi och barfota hundpromenader skingrade en del av ångesten. Sol ute sol inne sol i hjärta sol i sinne osv.

Skitsommar, jag hatar dig

Skitsommar. Den här sommaren, eller ja, snarare bristen på sommar gör mig djupt deprimerad. Nej, det är ingen underdrift - jag är fan deprimerad.

Jag har gått omkring och låtsats nu i 4 veckor när det har regnat dagligen. Dagligen i fyra veckor, eller nej, nu ljög jag, tre soldagar har det visst varit. Jag har låtsats att det är okej, att det blir bättre, att det inte gör något att det regnar för huvudsaken är att jag har semester och är ledig men det är inte sant, det gör visst något att det är den tjugoandra juli och att jag bara badat i havet en endaste gång i år, att att alla uterull blir inställda på grund av regnet, att vi på gårdagens kvällspromenad med Vesslan hade dubbla luvtröjor och mössor på oss. Det gör visst något att jag sitter hemma och dricker chaite uppkrupen under en filt i skenet av värmeljus istället för på balkongen med ett glas saft fyllt till bredden av klirrande isbitar.

Jag är livrädd att det inte skall komma någon sommar för jag förstår inte hur jag skall orka med hösten, att börja jobba igen och klara vardagen ensam när H är och jobbar. Jag är rädd att inte orka med en lång mörk och kall höst och vinter utan varma sommarnummer att tänka tillbaka på.

Lika som bär?

Lika som bär eller vad säger ni? Mirijam uppmärksammade mig på den slående likheten mellan lilla w några månader gammal och yours truly från helgens bout. Släktdragen är tydliga.

Insanity motivation

Post festival

Lite deprimerad och mycket blåslagen det är jag det. Som så ofta efter stora derbyevent och festivaler infinner den sig: post- känslan. Tomheten, deppigheten, det där svarta hålet i bröstet som kommer dels från för lite sömn, för mycket fysisk ansträngning, eventuella mängder alkohol och för lite mat och dels från den där faktiska tomheten. Kontrasten av att ha omgetts av hög musik, hundratals människor och många nära och kära under de senaste dygnen. Det är ungefär där jag är nu. Men ja..

Jag håller på att repa mig. Jag är okej. Tre dagar fyllda av boutande och att organisera SROC har sugit ut all kraft jag hade kvar. Idag har jag bara njutit av att hänga med Lilla W och försökt röra mig så lite som möjligt. Ingen insanity workout, ingen löpning, inget rullande bara häng i finaste koloniträdgården och bearbetande av helgens bouts.

Jag må vara blåslagen och trasig här och var men en sak är säker: lilla w ger mig mängder av energi och kolonin är som balsam dör själen och sist men inte minst så har jag aldrig någonsin innan varit så stolt över mitt lag, min liga. Det vi åstadkommer tillsammans är fantastiskt vad vi gör är att skriva historia.

Derbyfestivalen dag 3

Tiden går fort när en har roligt.

Idag är det dags för CCR att möts Vagine Regime Nordic och om sanningen skall fram är jag ganska nervös. VRN är ett starkt lag med många fantastiska spelare. Det följs av match om tredje och fjärdeplatsen och sen klockan fyra möter vi Finland i finalen. Jag tänkte göra en repris av gårdagen och spela lugnt och metodiskt. Och hitta hårt som satan såklart.

Meatwalls!

Vi är i final! Hell yeah! Bilden är stulen från katten misse.

Derbyfestivalen dag 2

Jag vaknar med ont i magen och en mindre sträckning i vänster lår, vet att det snart kommer att kännas bättre, så fort musklerna jobbat igång sig och jag fått lite kaffe i kroppen. Så fort jag ör klar med SROC kommer allt att kännas ännu bättre. Jag är inte riktigt i form för denna stress som det innebär att organisera en derbykonferens.



 Jaja.. den här derbyfestivalen är fullkomligen fantastisk, gårdagen bjöd på strålande sol och lagom mycket vind undertiden vi, The Swedish Meatwalls boutade Danska The red whiting hoods. Själv spenderade jag lite väl mycket tid i boxen men annars gick det bra, framförallt i andra halvlek då vi började spela tillsammans som ett lag. Mamma kom med lilla W och vi stannade kvar och tttade på Norge - Finlandboutet ett tag. Jag känner mig lycklig över att jag har en så stöttande familj och jag ser fram emot dagen så väldigt, väldigt mycket.

Kom och se mg bouta!

Kom och se mig bouta, jag spelar i det svenska laget, The Swedish Meatwalls och jag kan garantera dig att vi kommer att spela fantastisk derby. Kom och titta på mig, vi spelar följande tider:


Fredag 13 juli,
14.00 - 15.30 Sweden - Denmark


Lördag 14 juli,10.00 – 11.30 Sweden - Norway
18.30 – 20:00 Sweden - Finland


Söndag 15 juli,


11..5 - 12.45 Vagine Regime Nordic vs Crime City Rollers A-team (!!)14.00 – 15.30 3rd and 4th place bout

16.00 – 17.30 1st and 2nd place bout

Derby Baby!

 I helgen  är det derbyfestival i Crime City och derbyfestival betyder att det förutom en massa fantastiska bouts bjuds på band, prova på aktiviteter,tävlingar, modevisningar,  merchförsäljning,  Djs,  SROC - Sveriges första roller derby konferens och filmpremiärer.  Nu är det så att det inte är vilken filmvisning som helst utan Sverigepremiär (jag vågar nog hävda Europapremiär) för  filmen Derby Baby, missa inte! Filmen visas inne på STPLN nu på lördag  klockan 16.30 - 18.00 och 20.00 - 21.30

Hela festivalschemat finns på festivalhemsidan, här.

Gotland i mitt hjärta

Att jogga lite

Med betoning på lite. Det blåser halv storm och känns som oktober men ändå. Det är svårt att inte passa på att komma ut när omgivningarna ser ut såhär och en slipper släpa på hund och barnvagn. Dessutom ska ju barfotalöpning vara så bra så bra så. Nu skall jag köra ett insanitypass och sen blir det vila innan kvällens scrimmage

Att förtydliga saker och ting: hemlighetsmakeriet med derbyn

Bilden är lånad från DerbyNewsNetwork.

 Jag har varit lite hemlig här på bloggen på det senaste, hemlig gällande hur jag mår och hemlig gällande derbyn, hemlig gällande jobb och hemlig gällande semesterplaner. Jag tänkte sätta mig mer och börja reda ut lite saker och ting, dels för er och dels för mig själv. Jag behöver det.



Vi börjar med det här hemlighetsmakeriet kring roller derbyn, det är något av det mest fantastiska och inspirerande hemlighetsmakeri en kan vara med om nämligen, dessutom så är det inte alls hemligt längre. Såhär är det:

Team USA is extremely
excited to be traveling to Helsinki Finland to play Team Sweden and Team
Finland, back to back, on Saturday September 1st.

This is an extremely costly venture for the players and staff, so here is a shameless plug to help ease the financial burden:
A portion of all Team USA merchandise purchased at
Wicked Skatewear goes directly into our travel fund.
http://wickedskatewear.com/


Without further preamble here are the players that will be donning the
stars and stripes again to compete, and these same players will be
acting as coaches during the boot camp in Helsinki.

Addy Rawl
Tracy Disco Akers
Bonnie Thunders
Claire D. Way
Donna Matrix
Fisti Cuffs
Joy Collision (Captain)
Juke Boxx
Sexy Slaydie
Smarty Pants (Co-Captain)
Snot Rocket Science
Suzy Hotrod (Co-Captain)
Teflon Donna
V-Diva

Staff:
Head Coach Buster Cheatin
Assistant Coach Justin Campoy
Team Manager Vivien LeighEmOut

Advanced ticket sales are now open, public ticket sales will open Wednesday morning, at 830am ET.


Team USA is extremely grateful to Helsinki Roller Derby for the
opportunity to conduct this boot camp on foreign soil, and for hosting
these International Bouts.

Japp, Team USA, eliten av eliten i roller derby samanhang kommer till Helsingfors i september, de skall hålla ett fantastiskt bootcamp men också bouta Team Finland och Team Sweden. Bootcampet kommer att vara i två dagar, lördag och söndag och ha beginner, intermediate och advanced-klasser. Under lördagen kommer de båda boutsen att spelas.



Parallellt med detta så har jag på grund av personliga anlednngar hamna ti världens svacka, ingenting har varit roligt, allra minst träningen oh dessutom ha rjag nte hunnt trätna nästan alls, H är borta och då är det svårt med barnvakter. Äntligen, äntligen börjar det vända. Jag har hunnit gå på en del träningar de sista två veckorna och ser så sjukt mycket fram emot helgens Malmö Cup där jag skall spela i laget the Swedish Meatwalls. Har dessutom hittat peppen att börja jogga (endast så smått) och träna offskates också för att komma i form. När jag inte tränar blir jag ledsen och deprimerad, när jag är leden och deprimerad orkar jag inte gå och träna - moment 22, jag vet, nedåtgående spiral, jag vet och nu har den äntligen brutits.



Så så är det med det. Jag och mitt fantastiska landslag skall bouta team USA om mindre än två månader. Innan dess så skall jag ha semester lite till, förhoppningsvis sälja lägenheten, ordna SROC och spela fyra bouts i helgen som kommer. Halp.

Unna sig lite

Up up and away. Hjälmen i högsta hugg och peppen på topp. Trodde först att jag inte skulle hinna träna och gör det egentligen inte alls men UNNAR mig det, fattar du, jag unnar mig att träna - inte den där pizzan, chipspåsen eller lösgodiset och det känns så jävla bra. Att jag sen fick ta taxi för att hinna, ja det är vardagslyx det.

Det händer verkligen

Post träningsmat

Har ätit så jävla dåligt ett tag, typ gått och lagt mig utan mat i magen efter ett tretimmarspass eller bara tyckt en påse popcorn i min ensamhet, veganpizza från rex och kolhydrater i mängder men känner nu att det har vänt. Jag avskyr verkligen att laga mat till mig själv för att sedan käka ensam så det blir lite av en kamp. Bäst just nu är förpreparerade sojafileer som jag marinerat och stekt och förvarar i kylen som ätes tillsammans med babyspenat och avokado följt av färsk frukt i mängder. Försöker ladda med vitaminer, antioxidanter och proteiner nu. Jag behöver det för att orka, slarvar jag ned maten så mår jag verkligen dåligt.

Det här med instagram

Jag har inte riktigt förstått det här med instagram förrän majsan gav mig en grundlig genomgång och om sanningen skall fram känns det fortfarande lite ovant, krångligt och läskigt. Jag som trodde att jag var bra på det här med tekniska saker och sociala medier. Tji på den du aloha. I alla fall, vad jag skulle komma fram till: följ mig gärna, du hittar mig som alottariot

Insane in the membrane

Insane in the membrane, japp, en skulle absolut kunna tro det. Jag har kört igång med insanity workouten och känner mig så jävla peppad att det kryper i kroppen, frågan är kanske hur det känns när nyhetens behag väl lagt sig. Jaja, insanityworkouten känns som ett riktigt bra debykomplement, det är explosivitet och uthållighet och en del cardio - precis vad jag behöver. Målet är att köra i 60 dagar (bra tajming - måste formtoppa till första helgen i september!) så ser vi var jag hamnar. Målet är att köra varje dag, utan undantag, de dagar jag har derby blir det alltså dubbelt upp och eftersom att jag börjat försöka mig på med den där löpningen också så kanske det blir trippelt också. Jag skall vara så stark så stark i september.

Ps. Utan pepp från er blir det nog tufft. Okej?

Måla lite

Vad jag gjort när jag inte bloggat? Skrivit kontrakt med mäklare som förhoppningsvis kan hjälpa mig att sälja lägenheten inom en snar framtid, planerat Sroc för fullt också målat då. Jävlar vad jag har målat.

Just det ja: jag är med i cuplaget!

Det har hänt så snorigt mycket på sista tiden att jag helt glömt bort att skriva om det. Ni vet den där roller derby festivalen som vi i Crime city anordnar? En stor del av denna är Malmö cupen där mixade lag från Sverige, Norge, Finland och Danmark spelar en turnering. Platserna i det svenska laget har lottats ut ut två kvoter, en nybörjarkvot där en endast behövt scrimma och sen en kvot för de lite mer avancerade åkarna. Tio spelare har dragits ur varje och först kom jag inte med. Lika bra tänkte jag, då kan jag hänga med lilla w och njuta av att bara titta på derby för en gångs skull men så hoppade två spelare av och mitt namn drogs ut den avancerade kvoten och fy fan vad glad jag blev! Jag älskar att spela derby, det är verkligen något av det bästa jag vet och att göra set utomhus i (förhoppningsvis) vackert väder tillsammans med ett riktigt grymtihopplockat lag känns riktigt utmanande och kul. Om två veckor smäller det. Skall få ihop det sista med Sroc först bara och lite annat men det kommer att bli bra så bra.