Ännu en jävla vardagsblogg

Inte ännu en jävla vardagsblogg tänker jag och struntar i att skriva. Livet rullar på i hundranittio och jag hinner knappt andas emellan. Så tänker jag, en snabb uppdatering, en fin bild, att jag skulle skriva några ord om träningen eller om den där förskole-lämningen där W skrek sig tokig och mammahjärtat värkte men sen låter jag ändå bli. Jag tänker att det inte behövs ännu en vardagsblogg  med samma innehåll som på så många andra ställen  och klickar in mig på min sida och skall radera bloggen men sen så inser jag att det inte är alls därför jag skriver. Jag skriver inte för någon annan tänker jag och sedan klickar jag mig vidare på bloggen och läser gamla inlägg, blir sentimental. I mer än fem år har jag skrivit här och det tänker jag fortsätta med även om det blir allt mer sporadiskt.