Ja, så sålde jag vår lägenhet och på kontraktet står det att det skall vara överlämning fredagen den 28:e september. Vi skall verkligen flytta och det snart, det finns bara ett problem  och det stavas nytt boende.. Vi har ingen ny lägenhet och just nu finns det såklart inte alls många lägenheter av intresse ute på marknaden heller, vi luskammar hemnet i jakten på en ny bostad och diskuterar fram och tillbaka, vad vill vi ha, vad måste vi ha, vad är viktigast? Läget, badkar, tvättmaskin, balkong? Hur stort måste vi bo? Hur mycket är det rimligt att en betalar varje månad för ett boende? Ett boende kontra ens drömboende? Jag vet verkligen inte alls och just nu står jag helt handfallen. Hur bor ni? Vad är rimligt att betala för det? Var bor ni och vad är bäst med där ni bor?

1 2 3 SÅLD!

Så var den lägenheten såld. Vi skrev papperna idag och känslan som infann sig förklaras bäst med tomhet och glädje i ett. Vi firade med karuseller i folkets park och sushi i solskenet. Helt galet, jag kan knappt fatta det, har ute heller intimt insett att jag just skrev på kontrakt om överlåtelse den 28:e september - det är typ jätte, jättesnart! Men åhhh fy faaaan vad jag är glad!

Plötsligt händer det!

Ett bud, två bud och tre bud rasslade in. Det är inte uppe i utgångspriset ännu men ändå: tjohoo!!

Bästa Bröllopspresenten

Den som väntar på något gott väntar aldrig för länge. Finaste bröllopspresenten kom idag, lite mer än tre år efter vårt bröllop och att den skall ha en hedersplats i kommande bostad det är en sak som är säker. Lisa, tusen tack!

Ring då telefonjävel, ring!

Kommer på mig själv med att få ökad puls och svettiga handflator varje gång telefonen plingar till. Har, om sanningen skall fram suttit och stirrat på den sedan jag steg upp idag, anledningen till det? Mäklaren var nöjd med gårdagens visning, det kom sex sällskap varav tre verkade intresserade och beredda att lägga bud. Kom igen nu, låt turen vara på vår sida!

Att ha shoppat

Jag har shoppat mer denna helgen än vad jag gjort på mycket, mycket länge. En kan ju inte kåta bli bör det vankas barnloppis i folkets park och outlet-tömning vid huset vid havet. En ny vinteroverall till en tredjedel av butiskpriset, en "motorcykel" för sjuttio spänn och en blandad kompott leksaker/pussel/kläder för en femtiolapp, jag som avskyr att shoppa älskar ändå att fynda. Kände mig nöjd och glad över mina fynd och att jag nu slipper gå i affärer de nästkommande halvåret innan jag insåg att jag börjar jobba på måndag och jag äger ett par byxor, ett par jeans av fem är det som går över mina expanderade derbylår, synd bara att dragkedjan kajkat ur och inte går att laga. Oh the joy!

Dagens kom ihåg:

Ännu en visning

Sådärja. Snart är hela lägenheten städad. Och med städad menar jag inte sådär vanligt städad utan riktigt städad, visningsstädad. Det är vädrat, dammsugat ovh våttorkat, allting är nytvättat. Varenda kran är polerad, listerna är dammade och avtorkade, kuddarna är uppfluffade och Ws leksaker färgsorterade. Det står snittblommor på vardagsrumsbordet och arbetsbänken i köket är inoljad och överkastet är på plats. Det här med att sälja lägenhet är verkligen en bergochdalbana utan dess like. Jag trodde inte att jag skulle tycka att det var såhär jobbigt, att städa, planera, tömma, skulle vara jobbigt, absolut, det hade jag räknat med. Men det där andra, det här med att få upp förhoppningarna, förväntningarna, drömma, vänta på mäklarens meddelande om eventuella inkomna bud. Att gå på visningar och se potentiella drömlägenheter försvinna framför näsan på mig, det tar hårt på krafterna.



Komigen och köp den här lägenheten nu någon gång då så att vi kan flytta härifrån, så att lilla W kan få ett eget rum och så att vi kan få plats. Våra femtiofem kvadratmeter är onekligen lite för få och det är dags att vända blad till ett nytt kapitel i våra liv.

Sista semesterveckan comin' up

Så har den börjat, mitt livs första semesters sista vecka. Det känns både vemodigt och sorgligt och bra på samma gång.  Jag och W har haft ett fantastiskt sommarlov, sex veckor fyllda med utflykter, lek och upptäckande. Jag har verkligen kunnat ge honom all tid och all energi som inte riktgt finns när jag jobbar heltid och det har känts riktigt bra. Det känns vemodigt och sorgligt för att tiden gått så fort, för att jag känner mig lite snuvad på den här sommarkonfekten, sommaren 2012 är verkligen sommaren som aldrig kom, i alla fall här i Crime City, det har varit regn, regn och mer regn vilket gjort att det inte alls blivit så många lata dagar på stranden och spännande utflykter som jag sett framför mig. Men ändå, det skall bli skönt att börja jobba igen, jag gillar mitt jobb, jag har fantastiska kollegor och hösten kommer garanterat att bjuda på en hel hög med överraskningar och utmaningar och jag gillar ju det, jag vill utvecklas, utmanas, omvärdera och omstrukturera. Kanske hade den här sista semesterveckan inte känts alls så vemodig om det nte vore för att det känns som att sommaren är slut, att hösten är på intågande.

Ett par dagar i huset vid havet och ett kortare träningsförbud känner jag att energin är åter. Jag vill skatea, svettas, pusha mig själv till nya grönser. Känna rullskridskorna runt mina fötter och hur hjulen greppar perfekt över halt gympasalsgolv. Den som ändå var på rollercon, avundsjukan är total.

Vi är tillbaka i lägenheten och jag känner mig ensammast i världen. Alla verkar göra någonting och Facebook och instagram och alla bloggar svämmar över. W brevid mig tillsammans med Vesslan och jag känner hur jag inte får någon ro i kroppen, jag vet inte vad jag vill men jag vet att jag inte vill sitta inne i lägenheten och det måste jag.

Morgonbestyr

Det är full rulle här, mata kattungar, promenera vesslan, laga frukost och koka kaffe.

Vad jag gjort idag

Dagens eftermiddagslur

Dagens eftermiddagslur togs i hängmattan, likaså hårdagens. Alltså kom och hjälp mig vad skönt att somna under bar himmel med havets brusande i öronen och solens strålar i ansiktet. Jag känner mig som en helt ny människa, jag håller ihop. Tänk vad lite sommarvärme och sol kan göra.

Dagens lunch: sushi

Har haft finfin lunchdate med bästa Mirijam, trots att sushihaket vi planerat att dra till hade sommaröppet och därför lunchstängt fick vi till slut i oss ett gäng smaskiga sushibitar. Har förutom att käka sushi hunnit handla frukt på möllan, sörpla islatte och titta på Mirijams nya coola streetfighter-motorcykel (som om sanningen skall fram fick mig att bli aningens sugen på ett motorcykelkort).

Insanity-workouten, hur går det?

Det går men jag hatar det. Har börjat gråta av utmattning efter nästan hälften av passen jag kört och känner mig nästan sjuk vissa mornar när jag vaknar, passen lämnar efter sig en  konstant träningsvärk och en känsla av övertränadhet hos mig. Nu har jag inte kört exakt alla dagarna, när jag tänker efter har jag nog nästan bara kört hälften av passen. Första veckans helgpass hoppade jag över då det var Malmö Derbyfestival och att spela flera bouts om dagen och samtidigt köra insanityn kändes för mycket. tisdagen  och onsdagen och torsdagen därefter körde jag dubbla pass och nu de sista dagarna har jag känt att motivationen inte alls vart på topp så i måndags gav jag mig själv ledigt och igår, tisdag körde jag måndagens fit test samt en del av cardio circuiten, sen orkade jag inte mer utan tog ett långt varmt bad istället.




Nästan i samma veva som jag började med insanityn så började jag ju jogga också, mest för att fantastiska Katta skrev ett otroligt peppande inlägg om hur hon börjat springa och jag vill också kände jag, för att någon gång bli en bra jammer måste jag få upp min kondition rejält och dessutom verkar det vara så fantastisk att njuta av löpning. En träningsform som inte kräver mer än ett par skor och en eventuell pulsklocka, en träningsform som en kan utöva oavsett tidpunkt och med eller utan barn i släptåg, ja ni fattar, en optimal träningsform helt enkelt men det är inte jag, jag hatar det, alltså verkligen, jag har ångest i ett halvt dygn innan en planerad löprunda och känner mig som världens sämsta efter avslutat pass så jag har helt enkelt lagt det lite på is. 



Parallellt med insanityn så tränar jag givetvis derby, det har dock inte blivit jättemycket av den varan på sista tiden, H är iväg och jobbar så jag är ensam med lilla W, mamma ställer upp som barnvakt en gång i veckan men inte mer. Dessutom har vi nu ett behövligt tvåveckors sommaruppehåll från allt vad planering av träningar till föreningsarbete heter.



Formen då tänker kanske du. Ja formen, när jag kör insanitypassen så är de lika kräkjobbiga varje gång. Jag skojar inte. Första passet var ett fit test, ett test med olika explosiva hopp och styrka/stabilitetsövningar samt uthållighet. Detta test är sedan genomgående under hela 60 dagarsutmaningen, man kör det var femtonde dag för att mäta sin (förhoppningsvis)  progression och eftersom att passen fortsätter att vara precis lika jobbiga så är testet det enda jag har att gå efter.

Och visst har det gått framåt, jag har blivit starkare, orkar mer om en ser till testet i alla fall. Jag har förbättrat mitt resultat med minst tre repetitioner på varje moment förutom när det kommer till suicide jumpsen (en form av burpees) där jag faktskt presterar sämre efter femton dagar än vad jag gjorde första dagen. Jag tror att den stora ökningen framförallt beror på att jag inte längre är osäker på utförandet av momenten samt att jag vant mig vid träningsupplägget och testets upplägg, inte i första hand att jag faktiskt utvecklats så mycket men det är klart, det skall bli intressant att se till nästa test. Rent kroppsligt så känner jag inte så stor skillnad, mamma frågade häromdagen om jag tränat hårt på sista tiden men jag tycker att kläderna sitter precis som vanligt, självkänslan är i alla fall lika låg och kroppsuppfattningen precis lika risig, det är en sak som är säker.

Jag kommer att fortätta med insnityn, i alla fall tills de 60 dagarna är slut, jag följer inte deras matprogram, jag hoppade ju på fitnessfighten för ett par månader sedan men mådde riktigt dåligt av det, att räkna kalorier fck in mig i gamla destruktiva mönster igen och det gjorde att hela träningen kändes jobbig för mig och jag vill inte riskera samma sak med insantyn, dessutom tenderar det inte att fnnas fullgoda alternativ i dessa träningsprogram för oss veganer. Jag kommer dock inte att följa den slaviskt utan fortsätta så här som jag hittills gjort, träningen måste förbli rolig och valfri för mig, går jag över den där tunna linjen, som jag ofta själv sätter upp mot tvång så blir det pannkaka av alltihop.

Och där kom den!

Sommaren alltså. Tänk att det skulle dröja fram till den 24:e juli. Nu hoppas jag bara att den håller i sig litegrann.

Säg att det har vänt nu

Väderleksrapporten bådar gott och idag har jag badat i havet och legat på stranden tillsammans med människor jag tycker om. Jag har grillat och blåst upp en stor rund plaskoool till trädgården. Jag har skrattat och ätit en god sallad från stället nere i byn och nu ligger jag här och lyssnar på Ws andetag. Snart skall jag spela kort med min älskade mamma och sen skall jag duscha länge och varmt. Jag kör ingen insanity idag, inget Facebook, inget föreningsarbete - bara semester.

Saker jag faktiskt gillar med lägenheten

Saker jag faktiskt gillar med lägenheten just nu: balkongens grönska och alla mina pimpade derbyposters.

Visningsklart

Såhär ser det ut efter alla timmars målande och slit, bärande och putsande. Mäklaren nickade gillande och log nöjt när han gick genom lägenhetens alla rum själv är jag helt slut. Jag har jobbat med detta så hårt nu och jag är så nervös. Innan var jag orolig över att inte få sålt och orolig över att inte hitta nytt boende men nu har tröttheten tagit över, kontrollfreaket i mig har resignerat, gått och lagt sig, idag gav jag mäklaren en nyckel och sa sköt du det är du snäll, jag åker på semester. Vi hörs på telefonen. Oron försvann i och med det att kontrollfreaket i nig somnade, jag kan ändå inte göra något mer just nu, blir det budgivning så blir det. Mäklaren ringde ett par timmar efter visningen och på hans röst hörde jag att han var genuint nöjd. Sju sällskap hade kommit till den första visningen. Alla utom ett verkade intresserade, flera av dem ville komma tillbaka på tisdag. Ovanligt utbrast mäklaren i telefonen och jag tänker att blir det budgivning så blir det. Själv känner jag mig mest fel, malplacerad, jag hör inte hemma här bland allt det vita, opersonliga och stylade och lägenheten känns främmande, ovan. Tanken på att sju sällskap varit här och synat mitt hem, värderat det och öppnat lådor, skåp och luckor skaver. När kontraktet är påskrivet skall jag fira och när jag och H hittat en ny lägenhet så korkar vi upp champagnen som vi fick i bröllopspresent av familjen Sternudd. Jag kan i alla fall trösta mig med att det finns en plan och att jag och w och vesslan försvinner ut till huset vid havet så fort vi vaknar imorgon bitti.

Den där Murphy

Den där Murphy och hans jävla lag. För i helvete. Aldrig kan turen vara på min sida. Diskmaskinen vill inte som jag vill och kör ihop precis när det är som mest olägligt. Såklart. Lite skruv, lite pill och många svordomar senare så fungerar den dock. Annat? Ja, men tyvärr inget jag kan dela med mig av här just nu mer än att det var mycket, mycket längesedan jag kände mig så här lurad och utnyttjad, för stt inte säga rövknullad. Fattas bara att det inte kommer en enda på dagens visning också.