Skitvädret del 2

Sitter i bilen på väg till Oskarshamn för att ta färjan över till Gotland. Allting utom vädret är på topp.

W <3 Vesslan

Regn, regn, regn och lunch med Majsan

Jag försöker övertyga Mirijam om att hon skall låtsas att det är en sol. Det gick sådär om sanningen skall fram.

Seriöst. Det är åtta grader och kastvindar ute. Spöregn. Tomatplantorna blåser sönder och basilikan drunknar i balkonglådan. Jag fryser och Vesslan vägrar gå ut. Skitväder av sällan skådat slag är vad det är. Försökte i alla fall pigga upp mig själv idag och tog tag i saker. Har haft inte mindre än fyra mäklare över som värderat lägenheten och hunnit äta lunch med bästa Majsan. Blivit intervjuad sv Klara inför det sista till henes dokumentär och packat inför morgondagens resa. Summeringen av det hela? Det finns sjukt många konstiga mäklare (tror jag träffade en av de räligaste idag!), det dåliga vädret blir nästan uthärdligt i fint sällskap, lunchen fick mig på utomordentligt bra humör trots svarta inrullande domedagsmoln och huttrande, Klaras dokumentär kommer att bli en av de bästa. Någonsin. Och nej, jag är fortfarande inte färdigpackad men det är lugnt, vi drar inte förrän vid fem imorgon bitti.

Dagen i bilder

Och vips så har den här gudsförgätna bloggen förvandlats till en bildblogg, ett idylliskt sommarparadis som avporträtterar vår fantastiska semester där solen skiner oavbrutet. Jag lovar att skärpa mig. Imorgon drar jag tillbaka till Crime city och börjar ta tag i det här med lägenhetsförsäljningen och sroks-planeringen. Så då är det slut på strand och havsbilder. Okej? Jag kan bjuda på en och annan ångesthistoria också om det krävs, kanske räcker det om jag lockar med att det allt som oftast så känns det som att jag lever mitt i en Lars Norén-pjäs?

Sommarlov!

Jag vaknar av ett gommmmmooooorrrroon mamma och en blöt puss. Två händer runt mina kinder, en liten näsa mot min och av små kalla fötter mot mina ben och orden vaakna, du vakna nu, det e sommarlov.

Och känslan som drabbar mig är oslagbar, ett lugn utan dess like. Jag vet att allting kommer att ordna sig. Dessa sex lediga veckor kommer att bli de mest fantastiska. Vi ska bada, skratta, buss, rulla och utforska. Skapa minnen som vi kan plocka fram när januari, februari och mars känns sådär outhärdligt grå och trista.

Det här med att sälja lägenhet.

Det här med att sälja lägenhet. Hur gör man egentligen? Och med man så menar jag jag, behovet av att flytta och längtan bort är större än någonsin tidigare men det känns som att hela jag lamslås av hela projektet för att det känns så svårt, oöverkomligt och brutalt tidskrävande. Hjälp?

När H var hemma förra gången så packade vi ner all skit vi inte behöver och bar ut en del möbler, rensade helt enkelt men det känns ändå som att lyan är överfull. Hur mycket ska man renovera? Måla? Slipa golv? Var tjänar man på det? Efter midsommar kommer det hit mäklare så då lör jag kunna stilla mina frågor men det är lång tid tills dess och jag vill lögga upp en plan så därför tänkte jag att någon av er som läser bloggen kanske har koll.

Jag drömmer om en rymlig trerummare med knarrande parkettgolv med mycket plats för hela familjen, om en lägenhet med djupa fönsterkarmar och snirkliga trädetaljer som vi tillsammans målar vita. Jag drömmer om en lägenhet med högt i tak och en stor balkong där jag och H kan sits och dricka vin och prata sommarkvällarna igenom. Det är så jag vill ha det.

Dagens bästa:

Veckosummering

Ja vad skall jag säga. Det har varit en lång och händelserik vecka. Förutom att hänga med världens bästa tigerkorv och tillhörande matte så har jag jobbat, sagt hejdå till underbara ungar, tränat och visat lägenheten. Jag har färgat hår och möblerat om och varit hos fotvårdaren med mina traska fötter och jag har saknat, saknat och saknat. Jag har fått fantastiskt fina presenter av mina förskolebarn och äntligen, äntligen har jag semester!

Finbesök

En vet att finbesöket Tigerkorven med tillhörande matte trivs när det det ut såhär i soffan.

Den svenska kvinnan enligt vargfakta

Lady Dahmer har skrivit om det och Egoina också, om hur Vargfakta valt att porträttera den svenska kvinnan. Själv saknar jag ord och känner hur en förkylning är på väg att ta över min kropp.

Vad jag ämnar hålla på med i helgen:

1.Vara glad på rullskridskor.
2. Vara glad på rullskridskor. Och fira att det är en vecka kvar till semestern.
3. Ha kvalitetstid med lilla w (och åka rullskridskor tillsammans).
4. Åka rullskridskor och rensa huvudet på tankar.
Utöver detta? Gå på minst två CCR-möten, gå på lägenhetsvisning, besöka den nya temalekplatsen, ha skräckfilmskväll med Majsan och möblera färdigt i lägenheten. Kanske dags att börja nu då med tanke på att lördagen snart är slut.


Vad ska du göra?

Bästa fredagsmyset

Ut med skiten

CCR gör det igen

Crime City Rollers gör det igen, hamnar i tidningen alltså. Denna gången i Fria Tidningens sportsektion (sporten - hell yeah!) Stolt och glad, det är jag det. Du kan också läsa mer i Norra Skånes webbupplaga.

Och vet ni, jag skriver inlägg från min dator igen, min blöta vattenskadade, sprakande dator, det känns helt fantastiskt. Efter en vecka och lite till i ris och timmar under hårfönen så fungerar den skapligt. En del tangenter fungerar inte alls och volymknapparna verkar har gett upp, den är också lite mer högljudd än vanligt, men ändå, den fungerar!

Onsdag 13 juni 2012

Idag är det onsdag och halva veckan har gått. Tjohooo på det trots att idag är en tolvtimmarsdag! Det betyder att det, med idag inräknat, är sju arbetsdagar kvar innan jag är ledig i sex veckor. Lite mer tjohooo på det tack!

Jobba jobba jobba!

jag jobbar ihjäl mig. Nej nu överdrev jag en smula, men ändå. Det är så det känns. Jag började 07.30 igår, kom hem 17.20, klockan nio idag och gick frön jobb tjugo i sex. Imorgon börjar jag halv åtta och kommer att kunna stämpla ut tidigast klockan sju på kvällen. Sedan i mars har jag tagit ut en hel dag tjänstledigt på flexen och trots det har jag ett plus på elva timmar. Det känns sådär om sanningen skall fram. Tur att jag trivs på jobbet i alla fall.

En bästa vän

Att snusa i din päls och somna med huvudet på din bröstkorg är det bästa just nu. Älskade vessla, vad vore tillvaron utan dig? Livet blir inte alltid som en tänkt sig, visst är det så, men att det skulle bli såhär det anade jag inte.

Efter bout-rapport

Bilden är från Skånskan. Hela artikeln går att läsa här.

Det ser ut som om jag bara står och skriker, riktigt så illa var det inte även om jag spelade mitt livs sämsta bout. Någonsin. Att spela derby när hjärnan är någon annanstans och ångesten river i bröstet fungerar inte, i alla fall inte för mig.

På datorfronten intet nytt

På datorfronten intet nytt men jag har hoppet kvar. Håll tummarna ni också för att hårddisken inte skall vara körd. Har fått flera erbjudanden om att låna dator tills H kommer hem men avböjt. Jag kan klara mig utan ett tag.

Jag, en Eniroreklam

Ni vet den där Eniroreklamen där en liten unge är på gång att pilla på en stor vas och mamman i fråga skriker neeeeeej och springer fram till barnet med intentionerna att avlägsna hen från vasen men i stoppet slår hon ner vasen med sin egen väska? Det är jag och w är barnet om vi byter ut vasen mot min laptop och väskan mot en flaska bubbelvatten. Helvetesjävlapisss.

WFTDA FULL MEMBERS

VI ÄR FULLVÄRDIGA MEDLEMMAR I WFTDA!!



Idag, första juni 2012 graduerades ytterligare 9 roller derbyligor till fullvärdiga medlemmar i Womens Flat Track Derby Association så nu finns det itne mindre än 159 stycken. Crime City Rollers är en av dessa ligor. Japp, ni läste rätt. Vi är fullvärdiga medlemmar! Jag. kan. knappt. fatta. att. det. är. sant. Allt slit har lönat sig. Det är så många i vår förening som slitit så hårt och så länge för detta. Det är verkligen en dröm som besannas för oss. Jag är så glad, dansar runt i vardagsrummet och vill egentligen inget hellre än att öppna en flaska skumpa och skåla med mina ligasystrar. Jag är så nöjd och glad men framförallt stolt. Stolt över att få vara en del av denna förening och stolt över det jobb som vi tillsammans gör.

Att ha fått världens finaste kommentarer

Alltså ni anar inte hur mycket era kommentarer har värmt och hjälpt under denna skitvecka som gått. Det är märkligt egentligen vad några ord från mer eller minder okända människor kan göra.



Jag tror att jag är på rätt äg nu. Jag har fått deppa av mig, gråta ur mig, nu är det up and away som gäller igen. Jag skall göra detta, det är klart att jag ska. Jag älskar att spela roller derby, att vara aktiv i vår fantastiska förening och att vara headcoach för CCR. Jag gör verkligen det av hela mitt hjärta, så givetvis är det detta jag kommer att fortsätta med ett förhoppningsvis bra tag till framöver. Jag har däremot insett att jag måste ändra förhållningssätt till en hel del människor, faktum och situationer om jag inte skall bränna ut mig totalt. Delegera mera, bli lite mer tjockhudad och skaffa mig en låt gå mentalitet.

Derbyinspiration

Bild från Fredagens fredagsmys i form av scrimmage med världens bästa liga. Blev peppad på att spela och drog på scrimmage. Mår som en bajskorv nu. Jävla pissliv.

Ni är väl medvetna om detta?

Ni är väl medvetna om detta?

Kvällens treat

Jobb till 19.30 ikväll, tolv tinmar och sen blir det detta. Kvällens treat. Bild stulen från internätet.

Kärleksfunderingar

Jag och H efter en fantastisk skate/cykeltur i Paris på en helt fantastisk kärlekssemester. Fy fan vad jag saknar dig när du är iväg och arbetar, H - utan dig är jag halv!


Det är många förhållanden i min närhet som gått i kras på sista tiden. Gått i kras och gått i kras förresten, det är nog snarare att det nötts under en mer eller mindre lång tid. Inte så konstigt egentligen när en tänker efter, skilsmässostatistiken är inte direkt låg, för par med barn, i synnerhet små är den ännu högre. Det och att H åkt och jobbat igen har fått mig att grubbla extra mycket på det här med kärlek och förhållanden. Förvånansvärt ofta får jag frågan hur vi pallar, hur vi står ut med att leva som vi gör, vara isär från varandra (en jävligt intim och fräck fråga egentligen). Hur är det då?

Jag är fast övertygad om att separationer ofta är bra, överjävliga men bra. Jag anser att en bara skall vara kvar i ett förhållande om en med handen på hjärtat kan säga att en lever ett liv tillsammans med sin partner som gör en lycklig som vill en väl, ett liv som är självuppfyllande. Visst, så ser inte livet ut alla gånger på grund olika anledningar, men i grund och botten måste det vara så. Och precis så är det för mig. H vill mig väl, gör mig hel och vice versa. Är det så då orkar en, det är då man tillsammans kan ta sig igenom kris på kris och ha sina ups and downs för att man innerst inne vet att det faktiskt är så att ens partner vill en väl och gör allt i sin makt för att man tillsammans som ett par såväl som individuellt skall leva så självuppfyllande som det vara går.

Ledsen och rädd, that's me!

Jag är ledsen över att inte vara pepp. Ledsen och rädd. Rädd för att inte hitta tillbaka till derbypeppen och ledsen över att jag är så rädd för jag tror att det är en bov i dramat. Jag har världens bästa lag. Världens bästa liga och jag vill tycka att det är roligt men jag gör verkligen inte det just nu. Just nu vill jag mest bara gråta. Eller ligga under ett tjockt täcke och läsa tramsiga pocketböcker men det går inte. Jag måste tänka på lagen, jag måste analysera spelet, fundera kring lineups, jag måste fixa med nyintaget, med boutet, t&a och allt annat. För att inte tala om mitt jobb och min föräldraroll.

En skavande känsla

Det har inte hänt så mycket här, jag har ingenting att skriva. Jag gör ingenting, det händer ingenting och det är ingenting som känns helt hundra, rätt. Allting skaver litegrann. Kläder, tankar, känslor, aktiviteter, det är ingenting som klaffar. Eller ja, det är faktiskt precis så det känns. Jag vet inte vad det är som är fel bara att det inte känns rätt och det suger verkligen. Jag har tappat derbyeppen, sommarpeppen, lägenhetespeppen, all pepp.



jag har börjat att lära mig känna igen mönstren, identifiera dem men jag vet ännu inte hur jag skall hinna bromsa innan det går får långt, jag borde lära mig det snart, jag är ju vuxen. Jag vet så väl, detta kommer alltid, H har åkt till Tyskland för jobb och jag vet, jag vet, jag vet. Det blir alltid såhär. Och jag vet, jag vet, jag vet, det går går alltid över. Efter ett tag.


Det blir bättre. Kanske inte så fort som jag vill, men det blir bättre. Snart hoppas jag. Jag vill verkligen vara peppad, på livet, derbyn, på allt. Jag borde vara det, vi har ett bout snart, mina lagkamrater är fantastiska, jag har världens bästa familj, fina vänner och ja, listan är så jävla lång. Men ändå, allt detta skavande och en känsla av att inte passa in.

Drömmen om en syrenberså

Det är sommar i Crime City nu. Vi hänger i parken och busar på lekplatserna. På hundpromenaderna är det svårt att inte stanna och berusas av syrenernas doft. När jag blir stor skall jag ha en syrenberså där vi kan sitta och dricka saft.

Derbyfria helger

Det här med derbyfria helger är faktiskt helt fantastiskt när det gäller ens sociala liv utanför derbyn. Med ens sociala liv så menar jag mitt. Denna helgen har jag hunnit dricka öl med Smärta (välkommen hem, Crime City har saknat dig!), Evil och Muffa. Jag har varit i Köpenhamn, hunnit med ett offskate pass, haft filmkväll och jobbat med saker till skridskoförbundet och lapat sol hela förmiddagen.

Tidigare tränade vi söndagar 12-15 vilket gjorde att i princip hela söndagen försvann, ett tag var det så illa att vi faktiskt tränade fredagskvällar 18-21 och lördagar 15-18 också. Då hann jag verkligen inte med någonting alls. Jag mådde ganska dåligt då. Det är inte lätt att balansera familjeliv med derby, att välja är inte lätt och det dåliga samvetet gör sig ofta påmint över att man felprioriterar. Jag känner att jag räcker till nu på ett helt annat sätt till skillnad från tidigare då min familj var besvikna på mig därför att helgerna försvann och mitt lag ansåg att jag inte prioriterade derbyn tillräckligt.

Jag vet att det är få derbyligor förunnat att kunna vara kräsna med träningstider. I CCR kan vi det inte heller, trots att Malmö stad gillar oss. Jag vet också att många ligor inte får halltider alls eller timmar på helt omöjliga tider, så är det inte för oss. Vi har nu under sommarmånaderna endast träningar under vardagsveckorna och det passar mig som handen i handsken för tillfället för damn vad skönt det är att tillbringa helgen tillsammans med människor en kan välja och att kunna vara utomhus.

Dagens tänkvärdhet

En Ergo som hänger på sista versen

Om det inte vore för min fantastiska barnmorska så vet jag inte alls om jag skulle varit en sån där som bär sitt barn som jag är idag. När jag blev gravid med lilla W hade jag inte tänkt på barn alls, eller jo, jag jobbar ju som förskollärare så det hade jag. Jag hade bara inte tänkt på barn som i att jag skulle ha barn, än mindre på relationen till mina eventuella framtida barn. Jag läste mycket om AP efter det att min barnmorska tipsat mig om det och insåg ganska fort att det där var någonting för mig, för oss och jag blev tidigt intresserad av att bära barn men som alla insatta vet så är det rena djungeln det hör med bärdon. Vid ett senare besök hos barnmorskan så halade hon fram en ergo och sa varsågod, jag hittade den här i skåpet och tänkte på dig, du får den med babyinsatsen och allt. Tack sa jag och gick hem utan att inse vilken fantastisk pryl jag fått i min ägo.. Insåg att Ergon är inne på sista skriket under morgonens hundpromenad och det gör mig verkligen ledsen. Vad ska jag nu bära i? Jag orkar inte knyta långsjal när lilla W vill upp och ner hela tiden. Ergon har varit till stor hjälp och använts flitigt flera gånger om dagen i snart två och ett halv år. Klart att det sliter men ändå, jag var inte riktigt beredd på det. Sömmarna vid spännena har börjat lossna på flera ställen så jag vet ute om jag vägar fortsätta använda den. Jag tänkte inte spendera några pengar alls på fler bärselar och sjalar alls innan nästa barn kom men nu börjar jag fundera på om det ute vore klokt att investera i en ny sele i allafall. Frågan är bara vilken i så fall.

København

Hallå bloggen. Idag har jag hängt i København hela långa dagen. Inte för att spela roller derby eller träna som en skulle kunna tro utan för att bonda med mina fantastiska arbetskamrater. Champagnebrunch på fantastiska Café Norden följt av planlöst vandrande på strøget. Jag hittade vackra blommor och en fantastisk basilikaplanta som jag inte kunde motstå och lite ekologiska kaffebönor fick minsann också följa med hem.

Veckan som gått

Restaurangbesök, Hubdpromenader i solnedgången och strandutflykter. Det är skönt med veckor som innehåller lediga dagar. Berlin tog hårt på krafterna och det är inte förrän idag som jag börjar hämta mig något sånär. Ett sista jobbpass innan fredagsträningen och helgfirandet.

Freshmeat info

Tidigare ikväll hade vi freshmeat info-kväll och det kom ett femtiotal tokpeppade tjejer och killar. Vi berättade lite kort om föreningens struktur, våra arbetsgrupper och hur träningarna är upplagda. Svarade på frågor och sålde lite merch. Nästa vecka drar prova på träningarna igång och jag kan knappt vänta. Jag blir varm ända in i hjärtat när jag tänker på hur fint derbycommunityt är när det väl är fint.

Om du är intresserad av att börja rulla med Crime City Rollers så spana in oss på Facebook eller besök vår hemsida all info finns där!

Treårig bröllopsdag!

Så har vi varit gifta i tre år jag och H. Tre fantastiska år där det hunnit hända så jävla mycket.den här bröllopsdagen firade vi genom att gå till vår favoritrestaurang och la japanskt hela familjen. Fantastiskt fint.

Best blocker in Berlin

Jag fick utmärkelsen bästa blockern i Berlin och känner mig så jävla stolt och glad och överraskad. Ankan fick utmärkelsen bästa jammer och Curly coolaste suggan på tracken. Jag är trött och har hemlängtan men är väldigt, väldigt glad.

På väg hem

Vi förlorade poängmässigt men vann så otroligt mycket som ett lag under gårdagens bout. Idag är jag mör och trött. Bakfull som ett djur efter en natt fylld av adrenalin, öl och skratt. Vi förlorade poängmässigt men vann så otroligt mycket som ett lag. Det skall bli skönt att komma hem till lilla W.

Addiction

Ja. Så är det. Roller derby- sjukan eller vad man nu skall kalla det, de allra flesta som börjar blir bitna. Vill ha mer. Vad beror det på? I varje nyintag finns det en handfull tjejer som redan är fast beslutna om att det är deras grej, att de skall bli riktigt bra, älska sporten redan innan de ens stått på ett par skates. Jag vet, jag var sån och det fascinerar mig. Är det så i andra sporter också? Inte vad jag vet. Hur kommer det sig? Det är snart två år sedan jag började med derby och jag är fast. Min första förälskelse sr lagt sig och kärleken till sporten har verkligen vuxit fram, ändrat form. På sista tiden har jag börjat fundera på vad derbyn är för mig, hur jag vill ha den. I vilken typ av liga jag vill spela och en massa andra saker som jag tror kommer naturligt när en hållt på med sporten ett tag. Andra funderingar som kommer upp:

Vem är det som faller för derby? Finns det en speciell sorts derbytjej?

Jag tror inte att en kan säga att det är en speciell sorts människor som faller för derby däremot tror jag att det de allra flesta som faller för derby har en del saker gemensamt, som tex att vi lätt går upp i saker och ting, målmedvetenhet, envishet och en rad andra grejer.

Boutday in Berlin.

Berlin är lika fint mot mig som vanligt. Det är sommar här. Bladen är gröna och blommorna prunkande. Vi äter fantastisk vegnmat och dricker lagom bubblig öl. Idag är det boutdag. Allting känns bra och jag är redo. Mitt lag är redo och snart träffas vi för gemensam brunch innan vi ger oss iväg till Arenan. Det hr kommer attbli ett fnatastiskt bout.



Passar också på att önska mina kära vänner i STRD lycka till inför deras bout idag. Om du är i Stockholm och inte har någointing för dig så åk dit vet jag, jag lovar dig att du inte kommer att bli besviken. HAPPY BOUTDAY!

Getting ready for Berlin

Roller Derby i Svensk media

Igenkänningsfaktor? Japp!

Igenkänninsgfaktorn på den här? Hög till ganska hög.? Skojar du?  Den är skyhög. Det där dåliga samvetet, alltid närvarande? Ja. Att balansera rollerderbylivet med familjelivet är inte alltid det lättaste och hur en än gör så är det alltid någon som blir besviken. Ibland (läs alltid) önskar jag att mina dygn hade 36 timmar, eller att jag inte skulle behöva arbeta heltid. Då hade jag hunnit med lite mer, den saken är säker. Sommarens träningstider är klara, nästa möte doodlat, lineupsen igenomkollade inför helgens bout (Vår kära kapten Muffa är en av de bästa jag vet på att skriva lineups!), helmet pantiesarna är framlagda och peppen är skyhög. Nu är det bara packning och lite städning som återstår innan jag är redo för Berlin!

Bilden hittade jag på facebook, jag kommer tyvärr inte ihåg vem det är som ritat den, om du vet får du gärna skrika till. Credden skall såklart gå till konstnären.

Arbetsvy