Dagens bästa:

Veckosummering

Ja vad skall jag säga. Det har varit en lång och händelserik vecka. Förutom att hänga med världens bästa tigerkorv och tillhörande matte så har jag jobbat, sagt hejdå till underbara ungar, tränat och visat lägenheten. Jag har färgat hår och möblerat om och varit hos fotvårdaren med mina traska fötter och jag har saknat, saknat och saknat. Jag har fått fantastiskt fina presenter av mina förskolebarn och äntligen, äntligen har jag semester!

Finbesök

En vet att finbesöket Tigerkorven med tillhörande matte trivs när det det ut såhär i soffan.

Den svenska kvinnan enligt vargfakta

Lady Dahmer har skrivit om det och Egoina också, om hur Vargfakta valt att porträttera den svenska kvinnan. Själv saknar jag ord och känner hur en förkylning är på väg att ta över min kropp.

Vad jag ämnar hålla på med i helgen:

1.Vara glad på rullskridskor.
2. Vara glad på rullskridskor. Och fira att det är en vecka kvar till semestern.
3. Ha kvalitetstid med lilla w (och åka rullskridskor tillsammans).
4. Åka rullskridskor och rensa huvudet på tankar.
Utöver detta? Gå på minst två CCR-möten, gå på lägenhetsvisning, besöka den nya temalekplatsen, ha skräckfilmskväll med Majsan och möblera färdigt i lägenheten. Kanske dags att börja nu då med tanke på att lördagen snart är slut.


Vad ska du göra?

Bästa fredagsmyset

Ut med skiten

CCR gör det igen

Crime City Rollers gör det igen, hamnar i tidningen alltså. Denna gången i Fria Tidningens sportsektion (sporten - hell yeah!) Stolt och glad, det är jag det. Du kan också läsa mer i Norra Skånes webbupplaga.

Och vet ni, jag skriver inlägg från min dator igen, min blöta vattenskadade, sprakande dator, det känns helt fantastiskt. Efter en vecka och lite till i ris och timmar under hårfönen så fungerar den skapligt. En del tangenter fungerar inte alls och volymknapparna verkar har gett upp, den är också lite mer högljudd än vanligt, men ändå, den fungerar!

Onsdag 13 juni 2012

Idag är det onsdag och halva veckan har gått. Tjohooo på det trots att idag är en tolvtimmarsdag! Det betyder att det, med idag inräknat, är sju arbetsdagar kvar innan jag är ledig i sex veckor. Lite mer tjohooo på det tack!

Jobba jobba jobba!

jag jobbar ihjäl mig. Nej nu överdrev jag en smula, men ändå. Det är så det känns. Jag började 07.30 igår, kom hem 17.20, klockan nio idag och gick frön jobb tjugo i sex. Imorgon börjar jag halv åtta och kommer att kunna stämpla ut tidigast klockan sju på kvällen. Sedan i mars har jag tagit ut en hel dag tjänstledigt på flexen och trots det har jag ett plus på elva timmar. Det känns sådär om sanningen skall fram. Tur att jag trivs på jobbet i alla fall.

En bästa vän

Att snusa i din päls och somna med huvudet på din bröstkorg är det bästa just nu. Älskade vessla, vad vore tillvaron utan dig? Livet blir inte alltid som en tänkt sig, visst är det så, men att det skulle bli såhär det anade jag inte.

Efter bout-rapport

Bilden är från Skånskan. Hela artikeln går att läsa här.

Det ser ut som om jag bara står och skriker, riktigt så illa var det inte även om jag spelade mitt livs sämsta bout. Någonsin. Att spela derby när hjärnan är någon annanstans och ångesten river i bröstet fungerar inte, i alla fall inte för mig.

På datorfronten intet nytt

På datorfronten intet nytt men jag har hoppet kvar. Håll tummarna ni också för att hårddisken inte skall vara körd. Har fått flera erbjudanden om att låna dator tills H kommer hem men avböjt. Jag kan klara mig utan ett tag.

Jag, en Eniroreklam

Ni vet den där Eniroreklamen där en liten unge är på gång att pilla på en stor vas och mamman i fråga skriker neeeeeej och springer fram till barnet med intentionerna att avlägsna hen från vasen men i stoppet slår hon ner vasen med sin egen väska? Det är jag och w är barnet om vi byter ut vasen mot min laptop och väskan mot en flaska bubbelvatten. Helvetesjävlapisss.

WFTDA FULL MEMBERS

VI ÄR FULLVÄRDIGA MEDLEMMAR I WFTDA!!



Idag, första juni 2012 graduerades ytterligare 9 roller derbyligor till fullvärdiga medlemmar i Womens Flat Track Derby Association så nu finns det itne mindre än 159 stycken. Crime City Rollers är en av dessa ligor. Japp, ni läste rätt. Vi är fullvärdiga medlemmar! Jag. kan. knappt. fatta. att. det. är. sant. Allt slit har lönat sig. Det är så många i vår förening som slitit så hårt och så länge för detta. Det är verkligen en dröm som besannas för oss. Jag är så glad, dansar runt i vardagsrummet och vill egentligen inget hellre än att öppna en flaska skumpa och skåla med mina ligasystrar. Jag är så nöjd och glad men framförallt stolt. Stolt över att få vara en del av denna förening och stolt över det jobb som vi tillsammans gör.

Att ha fått världens finaste kommentarer

Alltså ni anar inte hur mycket era kommentarer har värmt och hjälpt under denna skitvecka som gått. Det är märkligt egentligen vad några ord från mer eller minder okända människor kan göra.



Jag tror att jag är på rätt äg nu. Jag har fått deppa av mig, gråta ur mig, nu är det up and away som gäller igen. Jag skall göra detta, det är klart att jag ska. Jag älskar att spela roller derby, att vara aktiv i vår fantastiska förening och att vara headcoach för CCR. Jag gör verkligen det av hela mitt hjärta, så givetvis är det detta jag kommer att fortsätta med ett förhoppningsvis bra tag till framöver. Jag har däremot insett att jag måste ändra förhållningssätt till en hel del människor, faktum och situationer om jag inte skall bränna ut mig totalt. Delegera mera, bli lite mer tjockhudad och skaffa mig en låt gå mentalitet.

Derbyinspiration

Bild från Fredagens fredagsmys i form av scrimmage med världens bästa liga. Blev peppad på att spela och drog på scrimmage. Mår som en bajskorv nu. Jävla pissliv.

Ni är väl medvetna om detta?

Ni är väl medvetna om detta?

Kvällens treat

Jobb till 19.30 ikväll, tolv tinmar och sen blir det detta. Kvällens treat. Bild stulen från internätet.

Kärleksfunderingar

Jag och H efter en fantastisk skate/cykeltur i Paris på en helt fantastisk kärlekssemester. Fy fan vad jag saknar dig när du är iväg och arbetar, H - utan dig är jag halv!


Det är många förhållanden i min närhet som gått i kras på sista tiden. Gått i kras och gått i kras förresten, det är nog snarare att det nötts under en mer eller mindre lång tid. Inte så konstigt egentligen när en tänker efter, skilsmässostatistiken är inte direkt låg, för par med barn, i synnerhet små är den ännu högre. Det och att H åkt och jobbat igen har fått mig att grubbla extra mycket på det här med kärlek och förhållanden. Förvånansvärt ofta får jag frågan hur vi pallar, hur vi står ut med att leva som vi gör, vara isär från varandra (en jävligt intim och fräck fråga egentligen). Hur är det då?

Jag är fast övertygad om att separationer ofta är bra, överjävliga men bra. Jag anser att en bara skall vara kvar i ett förhållande om en med handen på hjärtat kan säga att en lever ett liv tillsammans med sin partner som gör en lycklig som vill en väl, ett liv som är självuppfyllande. Visst, så ser inte livet ut alla gånger på grund olika anledningar, men i grund och botten måste det vara så. Och precis så är det för mig. H vill mig väl, gör mig hel och vice versa. Är det så då orkar en, det är då man tillsammans kan ta sig igenom kris på kris och ha sina ups and downs för att man innerst inne vet att det faktiskt är så att ens partner vill en väl och gör allt i sin makt för att man tillsammans som ett par såväl som individuellt skall leva så självuppfyllande som det vara går.

Ledsen och rädd, that's me!

Jag är ledsen över att inte vara pepp. Ledsen och rädd. Rädd för att inte hitta tillbaka till derbypeppen och ledsen över att jag är så rädd för jag tror att det är en bov i dramat. Jag har världens bästa lag. Världens bästa liga och jag vill tycka att det är roligt men jag gör verkligen inte det just nu. Just nu vill jag mest bara gråta. Eller ligga under ett tjockt täcke och läsa tramsiga pocketböcker men det går inte. Jag måste tänka på lagen, jag måste analysera spelet, fundera kring lineups, jag måste fixa med nyintaget, med boutet, t&a och allt annat. För att inte tala om mitt jobb och min föräldraroll.

En skavande känsla

Det har inte hänt så mycket här, jag har ingenting att skriva. Jag gör ingenting, det händer ingenting och det är ingenting som känns helt hundra, rätt. Allting skaver litegrann. Kläder, tankar, känslor, aktiviteter, det är ingenting som klaffar. Eller ja, det är faktiskt precis så det känns. Jag vet inte vad det är som är fel bara att det inte känns rätt och det suger verkligen. Jag har tappat derbyeppen, sommarpeppen, lägenhetespeppen, all pepp.



jag har börjat att lära mig känna igen mönstren, identifiera dem men jag vet ännu inte hur jag skall hinna bromsa innan det går får långt, jag borde lära mig det snart, jag är ju vuxen. Jag vet så väl, detta kommer alltid, H har åkt till Tyskland för jobb och jag vet, jag vet, jag vet. Det blir alltid såhär. Och jag vet, jag vet, jag vet, det går går alltid över. Efter ett tag.


Det blir bättre. Kanske inte så fort som jag vill, men det blir bättre. Snart hoppas jag. Jag vill verkligen vara peppad, på livet, derbyn, på allt. Jag borde vara det, vi har ett bout snart, mina lagkamrater är fantastiska, jag har världens bästa familj, fina vänner och ja, listan är så jävla lång. Men ändå, allt detta skavande och en känsla av att inte passa in.

Drömmen om en syrenberså

Det är sommar i Crime City nu. Vi hänger i parken och busar på lekplatserna. På hundpromenaderna är det svårt att inte stanna och berusas av syrenernas doft. När jag blir stor skall jag ha en syrenberså där vi kan sitta och dricka saft.

Derbyfria helger

Det här med derbyfria helger är faktiskt helt fantastiskt när det gäller ens sociala liv utanför derbyn. Med ens sociala liv så menar jag mitt. Denna helgen har jag hunnit dricka öl med Smärta (välkommen hem, Crime City har saknat dig!), Evil och Muffa. Jag har varit i Köpenhamn, hunnit med ett offskate pass, haft filmkväll och jobbat med saker till skridskoförbundet och lapat sol hela förmiddagen.

Tidigare tränade vi söndagar 12-15 vilket gjorde att i princip hela söndagen försvann, ett tag var det så illa att vi faktiskt tränade fredagskvällar 18-21 och lördagar 15-18 också. Då hann jag verkligen inte med någonting alls. Jag mådde ganska dåligt då. Det är inte lätt att balansera familjeliv med derby, att välja är inte lätt och det dåliga samvetet gör sig ofta påmint över att man felprioriterar. Jag känner att jag räcker till nu på ett helt annat sätt till skillnad från tidigare då min familj var besvikna på mig därför att helgerna försvann och mitt lag ansåg att jag inte prioriterade derbyn tillräckligt.

Jag vet att det är få derbyligor förunnat att kunna vara kräsna med träningstider. I CCR kan vi det inte heller, trots att Malmö stad gillar oss. Jag vet också att många ligor inte får halltider alls eller timmar på helt omöjliga tider, så är det inte för oss. Vi har nu under sommarmånaderna endast träningar under vardagsveckorna och det passar mig som handen i handsken för tillfället för damn vad skönt det är att tillbringa helgen tillsammans med människor en kan välja och att kunna vara utomhus.

Dagens tänkvärdhet

En Ergo som hänger på sista versen

Om det inte vore för min fantastiska barnmorska så vet jag inte alls om jag skulle varit en sån där som bär sitt barn som jag är idag. När jag blev gravid med lilla W hade jag inte tänkt på barn alls, eller jo, jag jobbar ju som förskollärare så det hade jag. Jag hade bara inte tänkt på barn som i att jag skulle ha barn, än mindre på relationen till mina eventuella framtida barn. Jag läste mycket om AP efter det att min barnmorska tipsat mig om det och insåg ganska fort att det där var någonting för mig, för oss och jag blev tidigt intresserad av att bära barn men som alla insatta vet så är det rena djungeln det hör med bärdon. Vid ett senare besök hos barnmorskan så halade hon fram en ergo och sa varsågod, jag hittade den här i skåpet och tänkte på dig, du får den med babyinsatsen och allt. Tack sa jag och gick hem utan att inse vilken fantastisk pryl jag fått i min ägo.. Insåg att Ergon är inne på sista skriket under morgonens hundpromenad och det gör mig verkligen ledsen. Vad ska jag nu bära i? Jag orkar inte knyta långsjal när lilla W vill upp och ner hela tiden. Ergon har varit till stor hjälp och använts flitigt flera gånger om dagen i snart två och ett halv år. Klart att det sliter men ändå, jag var inte riktigt beredd på det. Sömmarna vid spännena har börjat lossna på flera ställen så jag vet ute om jag vägar fortsätta använda den. Jag tänkte inte spendera några pengar alls på fler bärselar och sjalar alls innan nästa barn kom men nu börjar jag fundera på om det ute vore klokt att investera i en ny sele i allafall. Frågan är bara vilken i så fall.

København

Hallå bloggen. Idag har jag hängt i København hela långa dagen. Inte för att spela roller derby eller träna som en skulle kunna tro utan för att bonda med mina fantastiska arbetskamrater. Champagnebrunch på fantastiska Café Norden följt av planlöst vandrande på strøget. Jag hittade vackra blommor och en fantastisk basilikaplanta som jag inte kunde motstå och lite ekologiska kaffebönor fick minsann också följa med hem.

Veckan som gått

Restaurangbesök, Hubdpromenader i solnedgången och strandutflykter. Det är skönt med veckor som innehåller lediga dagar. Berlin tog hårt på krafterna och det är inte förrän idag som jag börjar hämta mig något sånär. Ett sista jobbpass innan fredagsträningen och helgfirandet.

Freshmeat info

Tidigare ikväll hade vi freshmeat info-kväll och det kom ett femtiotal tokpeppade tjejer och killar. Vi berättade lite kort om föreningens struktur, våra arbetsgrupper och hur träningarna är upplagda. Svarade på frågor och sålde lite merch. Nästa vecka drar prova på träningarna igång och jag kan knappt vänta. Jag blir varm ända in i hjärtat när jag tänker på hur fint derbycommunityt är när det väl är fint.

Om du är intresserad av att börja rulla med Crime City Rollers så spana in oss på Facebook eller besök vår hemsida all info finns där!

Treårig bröllopsdag!

Så har vi varit gifta i tre år jag och H. Tre fantastiska år där det hunnit hända så jävla mycket.den här bröllopsdagen firade vi genom att gå till vår favoritrestaurang och la japanskt hela familjen. Fantastiskt fint.

Best blocker in Berlin

Jag fick utmärkelsen bästa blockern i Berlin och känner mig så jävla stolt och glad och överraskad. Ankan fick utmärkelsen bästa jammer och Curly coolaste suggan på tracken. Jag är trött och har hemlängtan men är väldigt, väldigt glad.

På väg hem

Vi förlorade poängmässigt men vann så otroligt mycket som ett lag under gårdagens bout. Idag är jag mör och trött. Bakfull som ett djur efter en natt fylld av adrenalin, öl och skratt. Vi förlorade poängmässigt men vann så otroligt mycket som ett lag. Det skall bli skönt att komma hem till lilla W.

Addiction

Ja. Så är det. Roller derby- sjukan eller vad man nu skall kalla det, de allra flesta som börjar blir bitna. Vill ha mer. Vad beror det på? I varje nyintag finns det en handfull tjejer som redan är fast beslutna om att det är deras grej, att de skall bli riktigt bra, älska sporten redan innan de ens stått på ett par skates. Jag vet, jag var sån och det fascinerar mig. Är det så i andra sporter också? Inte vad jag vet. Hur kommer det sig? Det är snart två år sedan jag började med derby och jag är fast. Min första förälskelse sr lagt sig och kärleken till sporten har verkligen vuxit fram, ändrat form. På sista tiden har jag börjat fundera på vad derbyn är för mig, hur jag vill ha den. I vilken typ av liga jag vill spela och en massa andra saker som jag tror kommer naturligt när en hållt på med sporten ett tag. Andra funderingar som kommer upp:

Vem är det som faller för derby? Finns det en speciell sorts derbytjej?

Jag tror inte att en kan säga att det är en speciell sorts människor som faller för derby däremot tror jag att det de allra flesta som faller för derby har en del saker gemensamt, som tex att vi lätt går upp i saker och ting, målmedvetenhet, envishet och en rad andra grejer.

Boutday in Berlin.

Berlin är lika fint mot mig som vanligt. Det är sommar här. Bladen är gröna och blommorna prunkande. Vi äter fantastisk vegnmat och dricker lagom bubblig öl. Idag är det boutdag. Allting känns bra och jag är redo. Mitt lag är redo och snart träffas vi för gemensam brunch innan vi ger oss iväg till Arenan. Det hr kommer attbli ett fnatastiskt bout.



Passar också på att önska mina kära vänner i STRD lycka till inför deras bout idag. Om du är i Stockholm och inte har någointing för dig så åk dit vet jag, jag lovar dig att du inte kommer att bli besviken. HAPPY BOUTDAY!

Getting ready for Berlin

Roller Derby i Svensk media

Igenkänningsfaktor? Japp!

Igenkänninsgfaktorn på den här? Hög till ganska hög.? Skojar du?  Den är skyhög. Det där dåliga samvetet, alltid närvarande? Ja. Att balansera rollerderbylivet med familjelivet är inte alltid det lättaste och hur en än gör så är det alltid någon som blir besviken. Ibland (läs alltid) önskar jag att mina dygn hade 36 timmar, eller att jag inte skulle behöva arbeta heltid. Då hade jag hunnit med lite mer, den saken är säker. Sommarens träningstider är klara, nästa möte doodlat, lineupsen igenomkollade inför helgens bout (Vår kära kapten Muffa är en av de bästa jag vet på att skriva lineups!), helmet pantiesarna är framlagda och peppen är skyhög. Nu är det bara packning och lite städning som återstår innan jag är redo för Berlin!

Bilden hittade jag på facebook, jag kommer tyvärr inte ihåg vem det är som ritat den, om du vet får du gärna skrika till. Credden skall såklart gå till konstnären.

Arbetsvy

Snart långhelg!

Förkylningen verkar vara lite bättre, halsontet är helt borta. Sol och semesterpepp! Långhelg coming up, skall bara hänga på stranden hela dagen med barnen först, grilla korv och leta snäckor. Livet är bra fint ändå

Vaknar tjugo över fem av att ett kontant sommarregn smattrar mot fönsterblecket. Jag har drömt om begravningar och sjukdom inatt. Jag tror det är för att jag tänker på dig, eller tror och tror - jag vet att så är fallet. Sista jobbdagen innan Berlin idag och förkylningen verkar ha utvecklats ännu lite till.

Malmö Cup-laget är här!

Ja äntligen har det lottats! Det svenska laget till sommarens Malmö Cup. Malmö Cupen är en del av Roller Derbyfetivalen som Crime City Rollers anordnar i sommar, den 13-15 juli för att vara mer exakt. 

Mad Fish som är den svenska kontaktpersonen lottade i söndagskväll fram de 20 spelare som tillsammans utgör det svenska laget. Jag hade själv också ansökt om att vara med men kom tyvärr inte med detta år, lika glad är jag för det, jag menar, spana in detta laget! Det kommer att bli fantastiskt spännande att titta på deras bouts.  Och med tanke på att jag inte själv skall spela tänker jag sitta med en kall öl  handen (under de bouts jag inte NSO:ar på) och njuta i fulla drag.

Det svenska laget utgörs av:

Mad Fish – Gothenburg Roller Derby
Bobicat – Crime City Rollers
Kamrat Kobra – Crime City Rollers
Hard’Ass-Ice – Stockholm Roller Derby
Swede Hurt – Stockholm Roller Derby
Kix – Stockholm Roller Derby
JJ Fury – Crime City Rollers
Dusty Minefield – Crime City Rollers
Emma Ryssfemma – Stockholm Roller Derby
Arty Farty – Gothenburg Roller Derby
Misse Madskillz – Crime City Rollers
Nørdic Rage – Crime City Rollers
Mrs. Knuckles – Ume Radical Rollers
Cat von Hurt – Gothenburg Roller Derby
One Woman Army – Gothenburg Roller Derby
Tacky Tracktor – Crime City Rollers
Butch Kraschidy – Crime City Rollers
Tess the Mess – Stockholm Roller Derby
Sexual Herr Ass-Meant – Crime City Rollers
The Incredible Fox – Västerås Roller Derby

Tycker att det är fantastiskt att det är så många ickeboutande tjejer med från CCR som skall spela sina första matcher här på hemmaplan i sommar.  Allt som allt har över femtio personer ansökt om att vara med, tänk vad derbysverige växer. Det gläds jag verkligen åt!

Att klippa eller inte klippa?

Jag har sedvanlig hårångest, den är nästan konstant men så här på våren kommer den alltid som ett brev på posten. Jag vill raka mig/klippa av luggen/dreadsen/ ansa, klippa, skära, tunna ut. v a d  s o m   h e l s t bara det blir en förändring. Så känns det. Tur att jag är så trött annars hade trimmern åkt fram för längesedan. ag är äntligen fri från ögoninflammationen! Härligt, nu är jag förkyld istället. Och har ont i halsen, riktigt illa me tanke på att vi boutar Berlin på lördag. Jag gör inte mycket annat än att sover. Och jobbar. Och går ut med Vesslan. Och sover. Och jobbar. Och går ut med Vesslan känns det som. H ligger däckad i influensa och har legat så sedan i lördags. Jag håller tummarna för att han blir bra innan avresa (så att han kan följa med!) och för att jag inte blir sämre. Jag MÅSTE spela.



Nu är det telefonmöte med skridskoförbundet och Swede Hurt som gäller innan jag stupar i säng. Imorgon skall jag berätta om hur mitt första medarbetarsamtal var, om roller derbyfestivalen och om peppen inför Berlinresan. Om jag nu orkar.

Fler bilder från Crime City Love

Försöker pigga upp mig själv med dessa bilder från gårdagens inspelning, deppigheten är rätt hög just nu om sanningen skall fram. Ögoninflammationen har kommit åter i full styrka. Att vara penicilin allergiker är ingen hit alls.. Och dessutom är jag snorig och har ont i halsen. H ligger däckad med över 39 graders feber och bredvid mig ligger lilla W och rosslar, hans astma mår verkligen inte bra av allt damm som kommer från byggarbetet som utförs i huset. Skall det aldrig bli bra? Håll tummarna för att vi blir friska till Berlin i alla fall.

Om jag haft en fantastisk dag på landet?

Hell yes!

Dagen idag har verkligen varit välbehövlig, jag och lilla W har spenderat hela eftermiddagen hos mina föräldrar. Bland blommande körsbärsträd, magnolior och spirande gräsmattor har vi hängt hela eftermiddagen. Vi har matat lamm och klippt gräs. Plockat blommor och gått långa hundpromenader.

Nattens bout.

Höll förresten helt på att glömma bort nattens bout. Juke och Dusas Minnesota Rollergirls AllStars spelar Naptown Roller girls nu inatt och imorgon spelar de mot Cincinatti. Intentionerna är att jag skall hålla mig vaken men vi får väl se hur det blir med det. Laptop i sängen: check, Minnesota tishan: check, en bok att läsa i väntan på att det börjar: check.

Crime City Love

På vilket sätt vore det mer passande att fira roller derbyns dag än att spela in det allra sista till dokumentären Crime City Love? Nä just det. Inte många. Det skulle väl vara att bouta eller så men det får vänta till nästa helg.

Idag har vi alltså filmat de sista bitarna till Klaras dokumentär Crime City Love. Jag, Fenix, Bobicat och Bitterfit har rullat runt i blackboxen i lite mer än fem timmar och jag är helt övertygad om att bilderna blev fantastiska.

Avslutade kvällen med familjehäng och jag och H tittade nyss färdigt på The girl with the dragon tattoo som tyvärr i te var något annat än en ren och skär besvikelse. Nu är det hundpromenad som gäller och sen sängen. Imorgon är det en derbyfi söndag - kan inte komma ihpg när jag hade det senast. Vi skall vi ut till landet och innan dess skall jag lägga sommarens träningsachema.

Fredagsstatus: utslagen

Känner mig äntligen lite bättre! Ögat, eller skall jag säga ögonen är inte lika svullna. Antibiotikan mot ögoninflammationen verkar äntligen börja kicka in och ingen är gladare än jag. Jobb, träning och fredagsmys på det och nu ligger jag i soffan och är helt slut. Kan knappast fatta att vi är i Berlin om en vecka .

Fortsatt elände

Jag saknar mina ögon.

förbannade ögoninflamation

Vaknar innan väckarklockan ringer och inser att jag inte kan öppna högra ögat, att den där jävla ögoninflammationen har vandrat under natten och satt sig i det friska ögat. Jag orkar inte med det här. Jag orkar inte med att inte få vård på vårdcentralen, jag orkar inte med att inte kunna jobba, att gå runt som en satans smitohärd hela tiden. Äh. dagen idag som skulle bli så bra känns bara tung och helt fel. Jag är på riktigt dåligt humör.