Iron Maiden spelar på NovaRock på en scen som H och hans crew har byggt och jag känner hur stoltheten växer i mitt bröst. Jag tror aldrig att jag riktigt kommer att vänja mig vid hur stora scener det är som dom håller på med, jag kommer aldrig att släppa oron och jag kommer aldrig någonsin att sluta förundras över vilket jobb det är dom gör. Hur ett crew kan bygga upp någonting så stort på så kort tid och sedan plocka ner det på ännu kortare tid för att göra om samma sak med bravur på nästa ställe, förmodligen med sämre förutsättningar än gången innan. Jag är stolt och blir så festivalsugen att jag knappt vet var jag skall ta vägen! Har inte varit på NovaRock sedan 2010 då med en liten, liten W som inte ens kunde sitta. Jag tänker mig att vi åker till Wien i år och går på festivaler tillsammans, träffar H och får lite finkultur i en stad jag inte ännu sett.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar