Jag trampar runt i lägenheten, finner ingen ro att sitta stil. I magen flyger fjärilar stora som fladdermöss och när jag tänker på imorgon så känns det som att stå vid tolvmteters trampolinen och skulla hoppa. Så. Jävla. Läskigt.. Men ändå så gör man det. Varför? För att man bara ångrar det man aldrig gjort. För att man måste våga chansa, annars kan man aldrig vinna någonting (man: läs jag). Jag viker tvätt, packar ner utrustningen, packar upp. Dubbelkollar. Tandskydd - check, handledsskydd- check, knäskydd - check, armbågsskydd - check. Hjälm, scrimmagelinnen, shorts och strumpor. Check, check, check och Check. Jag försöker plugga lite regler men inser snart att det inte riktigt går, att tankarna dom vandrar fritt och jag fokuserar på min målbild och på frasen "until you spread your wings you have no idea how far you can fly". Jag laddar ipoden full med musik, jag stälelr fram vattenflaskan och tänker positivt. Imorgon smäller det!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar