Alltså peppen en dag som denna! Jag har haft en fantastisk 8:e mars tillsammans med några av de människor som jag håller allra kärast. Demonstrationståget på 1800 personer var fint, lite lamt kanske men där rymdes mycket skratt och många tänkvärdheter. Jag har fått sol, kaffe och kramar. Jag har pratat jämställdhet och feminism och jag har fått ta det lugnt, stressa ner och bara vara. Samtdigt som det är fantastiskt att folk sluter upp, demonstrerar och visar sina ståndpunkter år efter år på åttonde mars så gör det mig så ledsen och irriterad. Det ska inte behöva. Och sen, kan vi prata om alla dessa jävla grattis som florerar på nätet och i socala meder? Vadå grattis på internationella kvinnodagen?! Grattis till vad? Att kvinnor runt om i världen diskrimineras, utnyttjas och dödas på grund av sitt kön? Sofia Mirjamsdotter skriver så klokt i sin krönika Säg inte grattis.
Den dagen ingen kvinna dödas för att hon är kvinna, den dagen alla kvinnor har samma möjligheter till utbildning, vård, egen försörjning och självständighet som männen har, då kan vi avskaffa kvinnodagen, och kanske även utbrista i ett försiktigt grattis. Och du som vill visa en särskild kvinna lite extra uppskattning - det finns i år 365 dagar att göra det på, utom kanske just i dag. För i dag är en sorgedag, en kampens dag, en dag för att minnas de som dog och på olika sätt uppmärksamma de oacceptabla orättvisor som drabbar människor över hela världen som råkar födas utan penis.
Och hon har så rätt så rätt. Jag hoppas och önskar att kämpaglöden finns kvar där imorgon också när alla åttondemarsfirare vaknar från nattens festande och att dagen idag har satt fler spår än ett dunkande huvud och ett bakisillamående. Jag inser att jag låter bitter men så är jag också det.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar