Nu vill jag faktiskt klaga lite. Egentligen skulle jag vilja skrika högt och argt och sedan lägga mig ner i sängen under ett tjockt varmt täcke, titta på en bra film och sedan sova i tio timmar men det skall jag inte göra, istället skall jag cykla superlångt i stormvarning och regn och vara mitt bästa jag när jag är runt på en rad olika förskolebesök under dagen. Jag älskar mina onsdagar - det gör jag verkligen men idag är jag ynklig. Det är inte alls vår, det känns som höst. Det har regnat och stormat hela natten och humöret är verkligen inte på topp. W är fortfarande sjuk. Ont i öronen (neverending förkylningsstory), feber och sjukt svullna halsmandlar. När vi steg upp idag fanns det också ett nytt härligt tillskott av röda utslag på tungan, läpparna och i gommen, mormor är som vanligt räddaren i nöden och ställer upp med passning. Jag vågar inte riktigt tänka på hur vår VABstatistik sett ut annars.. Grått ute, grått inne, grått i sinne med andra ord.
Fy vad tradigt men håll ut! Snart är det sol och vår och ljust inne och ute och i sinne! Puss!
SvaraRadera