I slutet av förra veckan fick jag ett jobberbjudande. Ett erbjudande som jag skulle gå hem och fundera över och det har jag sannerligen gjort under helgen. Jag har vänt och vridit på det, lagt fram för och nackdelar men jag har ännu inte kommit fram till ett slutgiltigt svar på frågan. Ja eller Nej? Jag är så kluven..
Jag vet vad jag vill i slutändan men jag vet inte hur jag vill att vägen dit skall se ut.Klart att min målbild kommer att ändra sig under mitt yrkesverksamma liv, det är jag rätt säker på, men att jag vill detta just nu, det kommer nog inte att ändra sig. Jag är utbildad förskollärare/lärare i grundskolans tidigare år och jobbar just nu som förskollärare, det har jag gjort de senaste åren och jag trivs skitbra med det. Jag vet att jag är bra på det jag gör, jag har fantastiska kollegor och en bra chef som tror på mig, på arbetslaget, på verksamheten och som alltid sätter barnen i det främsta rummet och det är jag glad för. Men jag vill inte bara vara förskollärare. Jag vill mer. Förstår ni vad jag menar? För typ åtta år sedan var jag relativt säker på min sak, jag skulle bli specialpedagog och arbeta med barn i särskilt behov av stöd men nu de senaste åren så har jag ändrat inställning. Jag har läst en del specialpedagogik som komplement till min examen och tycker att det är spännande men det är inte där min passion ligger, inte nu längre, utan jag vill vidareutbilda mig till pedagogista. Att få arbeta tillsammans med olika arbetslag som har fokus på det kompetenta barnet och där kunskapssynen och synen på lärande utgår från barnet som kunskapsbärare. Jag får ståpäls av att tänka på att få jobba hanldledande och med att lyfta den pedagogiska dokumentationen, utveckla verksamheten och ta tillvara på de frågor som barnen ställer. Det är ju (bland annat) det jag vill. När jag blir stor så kanske det är något helt annat som får mitt hjärta att banka lite extra hårt.
Jobberbjudandet är inte ett steg mot pedagogista-utbildningen men inte heller (vad jag tror) ett steg ifrån den. Det innebär ingen förändring i lönen. Jobbet i fråga skulle inte innebära att byta arbetsplats, utan att jag skulle arbeta kvar på min nuvarande arbetsplats med undantag för en halvdag i veckan och ungefär ytterligare en hel dag till i månaden. Inte så mycket tid när jag tänker på det, samtidigt, oändligt mycket med tid. Att ha en pedagog som är frånvarande en halvdag i veckan gör någonting med barngruppen, i arbetslaget, för kollegorna. Samtidigt innebär jobbet att jag får syssla med något som jag tycker är fantastiskt roligt, viktigt och spännande.
Jag tror att det skulle finnas utvecklingsmöjligheter och att jag skulle gilla det, jättemycket men jag vet inte. Jag vet inte heller om jag verkligen är rätt person för jobbet eller om det finns andra som är bättre lämpade. När allt kommer omkring är det kanske så att jag är rädd för att misslyckas och för att inte kunna leverera det som förväntas av mig, att jag tvekar därför att jag är rädd. Jag vet faktiskt inte riktigt men jag vet att jag har ett par timmar till på mig att fundera innan jag lämnar besked under morgondagen.
Hur tänker ni kring jobb, kariärsmöjligheter och utveckling?
Jag känner igen mig så mycket i dina funderingar, även om jag gör något helt annat.
SvaraRaderaMen när jag läser ditt inlägg känner jag att det vilar ett "ja" någonstans där mellan raderna. Jag tror att du egentligen vet vad du vill - och jag tycker att du ska köra!
/Tove
Tack för din kommentar Tove, jag tror att det kanske är så, att jag egentigen lutar åt ja, jag måste bara våga säga det också. Det kändes faktiskt bättre efter att jag skrivit detta inlägg..
SvaraRaderaJag håller med Tove!
SvaraRaderaFör mycket tankeverksamhet är aldrig bra. ;P
SvaraRaderaSå grubbla inte så mycket utan gör istället det som känns rätt från början. :)