Min mormor hälsar och säger förlåt.
Såklart.
Efter sextio sidor hade jag bölat två gånger och skrattat hur många gånger som helst. Det är den bästa bok jag läst på mycket lång tid. Jag fängslas av Fredrik Backmans sätt att skriva med meningar som sitter som knytnävsslag rakt in i hjärtat och den där vidunderliga kärleken som är närvarande precis hela tiden. Det är så mycket humor och rädsla i en salig blandning att jag blir lite pirrig i bröstet när jag tänker på det.
Hans sätt att måla upp karaktärerna med sådana detaljer att jag ser dem framför mig i rummet under tiden jag läser, det blir nästan overkligt och nog är det så att hans karaktärer är fantastiska. Utanförskapet, ångesten och känslorna, överlevnadsinstinkten och igenkänningsfaktorn. Denna boken är ett måste!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar