Att sakna någon så att det gör ont i själen

Älskade hund, nu har du fattats mig i mer än ett år och någonstans så hade jag tänkt att det skulle bli lättare. Att smärtan och saknaden skulle trappas ner, avta och försvinna mer och mer men så har det inte alls blivit.  Fan, det är nästan tyngre nu för jag minns inte längre hur ont du hade. Jag bara saknar dig så mycket och jag kommer på mig själv med att byta trottoarkant när jag möter människor med hundar därför att det gör så ont att se den där speciella kontakten som en människa kan ha med sin högt älskade hund. Det känns som det var igår när vi åkte till veterinären för sista gången, du och jag tillsammans på det kalla golvet och hur jag fick lyfta ut dig ut bagageutrymmet den där sista gången. Försiktigt, försiktigt för att du hade så ont och jag minns så väl hur fåglarna kvittrade och hur kornfälten böljade i vinden utanför veterinärens parkeringsplats.