Fantastiska fredag!

Fredagar alltså, kanske den bästa dagen på hela veckan. Inte bara för att det går att räkna ner timmarna till när helgen börjar och för att helg är lika med ledighet, utan för att det innebär fredagsfrukost på jobb, planerings och reflektionstid och en förjävla fin sångstund. Jag älskar också fredagarna för all den förväntning inför helgen som ryms däri och att få göra planer tillsammans med H och W för vad som skall hända under två långa dagar utan stress och måste-tider att passa. Fredagarna känns magiska helt enkelt.

 Den här helgen gör  vi inte så många planer alls, vi njuter mest av varandra för nu börjar jobbsäsongen för H igen. Knappt två veckors mjukstart blir det nu innan han är iväg större delarna av både juni och juli och som vanligt är det lite jobbigt. Jag tror aldrig att jag vänjer mig vid att han är borta men ändå så är det helt okej när han väl har åkt. Dagarna precis innan, det är dom som skaver och får mig att känna mig ur led och sedan är det samma grej när han kommer hem igen. Rutiner som skall anpassas viljor som skall passas in och en helt annan lunk än när det bara är jag och  W tillsammans. Jag visste vad han hade för yrke när vi träffades men ändå någonstans inom mig så trodde jag inte att han skulle fortsätta med det så många år till. Nu, mer än fem år senare och lika många "det är min sista säsong" så känns det som att han aldrig någonsin kommer att lägga av och jag har förlikat mig med den tanken. Rättså ofta får jag frågan hur jag orkar men jag förstår den aldrig. Vadå orkar? Jag älskar H av hela mitt hjärta, det är med honom som jag känner mig hel och när den känslan finns där - då finns det ingenting annat att välja på.