Idag tog jag mig tiden att gå på league-träning och eftersom att vi har nyintag nu så innebär det att det verkligen är alla nivåer representerade på tracken. Fokus för ikväll: crossovers och kommunikation - något alla alltid kan jobba på.
Varje gång jag är på en leagueträning blir jag nostalgisk. Det känns som att det var igår som jag inte kunde görs crossovers och ändå som en hel evighet sedan. Jag kan inte komma ihåg brytpunkten, det ögonblick när jag gick från att känns mig obekväm och som Bambi på hal is till bekväm och sugen på att pusha alla mina gränser på skatesen. När jag ser alla nykomlingar i låneskridskor förundras jag över deras mod och ihärdighet. När jag började var det inte alls lila mycket idrott, lila hårt och lika många människor och ändå tyckte jag att det var kämpigt då, kan inte låta bli att stanna vid tanken på om jag verkligen fortsatt om jag börjat nu? Om det kanske sporrat mig än mer?
Det är många ansikten som kommit och gått under mina år i ccr, en del kommer ofta tillbaka efter pauserna och det är fint att se. Jag tänker ofta på min egen tid som "fresh meat" när vi har nyintag, hur många glada tillrop jag fick, så mycket hjälp och vägledning och på hur känslan av att vara en del av ett sammanhang växte i takt med att jag lärde känna fler och fler av spelarna.
Ah precis sa kanner jag ocksa nu nar vi ocksa har Freshies :)
SvaraRaderaJag tror att det är en väldigt nyttig känsla som gör en ödmjuk inför framtiden. Det är rätt lätt att glömma bort allt som har hänt och hur det kändes att snöra på sig rullskridskorna för första gången.
Raderaåh, fantastiskt att läsa. Jag funderade nyligen över detta jag med, västerås fyllde ju 2 år i september och jag kommer ihåg den där tiden när vi var 6 stycken (vilket var i nästan ett halvår) och vi kämpade på trots att vi knappt visste vad sporten gick ut på.
SvaraRaderaTden går fort. Det känns som om det var nyss ni startade i Västerås, det är lätt att glömma bort hur långt vi faktiskt kommit då vi sällan reflekterar över det som varit och återkopplar på det sättet. Ni har utveklats så sjukt mycket! Jag tänker ofta på när jag och Salli var upe och coachade er, ni har verkligen kommit långt sedan dess.
RaderaHej Alotta!
SvaraRaderaGillar att läsa din derbyinlägg. :)
Måste säga att jag var väldigt rädd, nervös, och skakis de allra första league-träningarna...det var jobbigt att vara några få freshisar bland alla avancerade derbytjejer MEN de allra flesta som var mer avancerade var också stöttande. Jag är glad nu att jag tog mig till de träningarna trots att jag kände mig som världens klumpigaste, det gav (och ger fortfarande såklart) väldigt mycket att se dem som kan skejta.
Jag tror verkligen på det där med blandade träningar, att ha en eller flera leagueträningar varje vecka gör att freshiesarna utvecklas fortare än om de enbart tragglar på fm-träningar men det kräver också ett bra och stöttande klimat där alla får ta plats och faktiskt uppmanas att ta plats. Det kan nog vara en svår balansgång det där.
Radera