Min eftermiddagspromenad ser ut såhär. Jag känner mig tillfreds med livet efter en natts analyserande och list-skrivande och planerande. Kan dock inte låta bli att bli irriterad på mig själv och mitt humör, vändningarna i mitt mående när jag är stressad är brutala och tar så hårt på krafterna och det i sin tur genererar mer stress som föder mer dåligt mående och ännu mer stress. Det blir ett svart hål som jag inte vet hur jag skall ta mig upp och ut från och det känns frustrerande. Jag VET att jag är ett steg i rätt riktning som har hittat vad det är som triggar mitt mående men det räcker inte riktigt. Jag är trött på att inte må okej, eller bra för den delen.
Med risk att låta som en kärring - det lugnet kommer. En dag så trillar poletten ner för alla kugghjul står i rätt läge - barnet är i rätt fas för att vara mer självgående (även vid vab), jobbet känns mer upplyftande, fritiden tar inte slut innan man öppnat dörren....och man har insett hur mycket tid man ägnar åt att önska sig något annat och något mer om än bara av sig själv. Stress äter tid och ork.
SvaraRaderaMvh Internetsjälvhjälpguru som aldrig tar sina egna råd
Jag älsakr dina råd Schmut!
SvaraRadera