Vi kommer hem till en lägenhet som luktar kemikalier, målarfärg och kontrasten mot lugnet i huset vid havet är brutal. Fönsterrenovering av köksfönsterna och fönsterna i Ws rum mellan den 10 juli och 12 augusti - jo jag tackar jag, precis vad en vill ha på semestern! Fönsterna är och har varit igensatta med tjock plast och solen står på från lunch och under hela eftermiddagen, att säga att det blir som en bastu är en underdrift och den ljusa lägenheten ter sig mörk och dyster. Vi bor alltså i en mycket, mycket varm och mörk bastu. En mörk och varm bastu som doftar kemikalier och där allting är täckt av ett mycket fint lager slipdamm.
Det doftar inte hemma längre och det är arbetare som kommer och går och det gör att vi inte kan vara som vi vill, jag vet inte hur det är med dig men själv har jag svårt att skrota runt i pyjamasen när jag vet att det skall komma folk ett visst klockslag och hela grejen leder till att vi är ute mycket, mycket mer än vad vi hade varit om lägenheten hade varit som vanligt. Vi går till parken, på teater, vi cyklar upp i stan och tittar på människor, upptäcker staden och hänger i plaskdammarna, går på sommarscen och håller på, allt för att vara borta så mycket som möjligt för jag blir på dåligt humör av att vara i lägenheten.
Renoveringen stör mig också för jag anser att det är tokeri att inte byta ut fönsterna och skaffa nya, bra isolerade och billigare än att genomföra en dyr restaurering och sätta i k-märkt glas i gamla bågar. Den stör mig också därför att den gör intrång på min sista semestervecka som jag planerat att ägna åt att få det i ordning här hemma, att pyssla, göra fint och organisera inför höstterminens alla måsten och allt kaos.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar