Nu ber jag om pepp

Jag behöver pepp, just nu är jag deppig, ensam och trött.

Det händer inte mycket alls här. Det är jobb, träning, hämtningar och lämningar på förskolan, mer jobb och mer träning och just nu så känns det som att näsan är precis ovanför vattenytan. Jag kippar efter luft och försöker att ta mig in mot kanten. Som ett sista jam när all energi är ute och mjölksyran gör benen till trästubbar, så känns det just nu. Om fyra arbetsdagar så går jag på en fem veckor lång ledighet. Jag klarar detta.

Ni som hängt med här ett tag och ni som känner mig vet att Vesslan börjar bli lite till åren och att hon dessutom är sjuk med epilepsi och allergi. Hennes sjukdomar gör att hon står på relativt höga doser kortison och nu verkar det inte bättre än att åldern, sjukdomarna och medicinerna börjar ta ut sin rätt. Hon är tröttare än vanligt och med fler krämpor och jag har dragit på det länge nog nu, det första jag gör imorgon är att ringa till veterinären för att kolla upp henne ordentligt, även om jag vet att jag förmodligen inte alls får de svar jag vill ha.