VAB och dess ädla konst

Saker en inte alls skall göra: skratta influensan i ansiktet. Den når en alltid.

Vabruari är precis över och jag skrattade influensan i ansiktet  och konstaterade glatt att jag och W klarat oss galant undan allt snor, all feber, vinterkräkor och resten av misären som gått runt , runt och runt i februari.  Jag har inte behövt Vabba! Kryss  taket och ha, i år är vi inte  med och slår rekord i vabbande föräldrar. Tji fick jag. Igår och idag har jag varit hemma med en mycket, mycket tung-andad och febrig W.  Jag hatar att Vabba. Verkligen hatar det. Varför? Mest på grund av följande två anledningar: 1) ångesten över att inte kunna hjälpa min unge och 2) det dåliga samvetet gentemot kollegor och barn. Nummer ett på listan är det nog rätt många som känner igen sig. Maktlösheten och ångesten över att inte kunna göra något annat än att serva sitt barn. Det är alvedon, ipren och saft. Glass och kramar. Ligga tätt, tätt, tätt intill om natten, vaggande och vyssande som gäller för hela slanten men det räcker liksom inte ändå. Det finns ingenting som jag kan göra som ger total lindring direkt och det suger. Jag kan hantera detta relativt bra ändå men sen har vi punkt nummer två på listan: det dåliga samvetet som kommer in och tillsammans med punkt ett så gör det mig  till en mycket, mycket tråkig och deppig människa.

Det där dåliga samvetet som ger mig sån sjuk ångest. Jag känner mig som en svikare, som en dålig kollega och kass fsk-lärare. När jag vabbar så kan  mina kollegor ta in vikarier - inga problem, lite rörigt men det går. Det är inte heller så att arbetsplatsen inte går runt utan mig, mitt arbetslag är extremt kompetent och klarar sig utmärkt utan mig. Jag vet det, men det gör ändå ingen skillnad.  Det är inte logiskt, jag vet det. Under resterande av 2013 så hoppas jag givetvis på att jag inte behöver vabba mer, men om jag nu skulle behöva göra det så önskar jag att jag skall bli lite bättre på att ta hand om mig själv också under dessa dagar, inte vara så hård mot mig själv och försöka att lägga alla negativa tankar åt sidan.