One day..

Dåligt, skavande, oroligt, deprimerande. Sådär känns det ikväll. Kanske är det postbout-deppen som river i mig, kanske är det något annat. Förmodligen är det en kombination av det hela. Förkylningen river i mig och inuti är jag orolig. Jag känner mig otillräcklig. Jag drömmer om att bli bra på derby och i huvudet sitter det något och jävlas med mig, får mig att känna mig som den här hästen på bilden. Som att min önskan om och strävan efter att bli en bra derbyspelare är lika befängd som hästapållens önskan om att bli en enhörning. Jag är så väldigt trött på att ännu inte ha hittat ett konstruktivt förhållningssätt till mig själv, att jag i vuxen ålder fortfarande har problem med att vara snäll mot mitt jag och att jag låter mina hjärnspöken ta över. Det gör mig så trött och ledsen att det ibland känns som att jag tappar sugen helt och hållet, som att det är lättare att ge upp än att försöka ändra på det. Problemet är bara att jag inte alls vill ge upp, jag vill inte alls begränsa mig själv och leva ett liv jag inte är nöjd med. Jag har ingen plats för destruktivitet i mitt liv längre.