onsdag, juli 31, 2013

Crime City Love

Nu är det snart dags för premiären av dokumentärfilmaren Klara Levins film  Crime City Love och jag skulle ljuga om jag sa att jag inte är nervös. Dokumentären handlar om mig, Bitter, Fenix och Bobicat och om Crime City Rollers och våra viljor och konsten att kombinera sporten med våra liv och alla vardagliga måsten. Filmen kommer att ha världspremiär i Folkets park i Malmö den 11 Augusti. Läs mer om eventet vetja!

Det kommer att bli en fantastisk kväll i parken med försnack med medverkande i filmen och Klara, musikvideo-visningar med Loop Troop. Det kommer att finnas möjlighet att testa på att åka rullskridskor tillsammans med derbyspelare från CCR, en sambaorkester skall tydligen spela  och mycket annat i parken händer också - precis som vanligt. Är du i Malmö? Kom!

Skånes Fria har också skrivit en liten artikel om filmen och premiären.

tisdag, juli 30, 2013

Sista semesterkvällen




Så har den kommit: den sista kvällen den här semestern. jag har packat väskan med kalender och konihåg-lappar, bra att ha grejer och extrakläder och letat upp jobb-nycklarna och dubbel och trippelkollat att idag verkligen är sista semesterdagen. Det känns rätt skönt att börja jobba igen ändå. Det bor en förväntan i mitt bröst och en peppig känsla i magen. Detta kommer att bli ett fantastiskt läsår och jag längtar efter att få träffa alla fantastiska barn, föräldrar och inte minst mina kollegor. Dessutom är det inte så att sommaren är slut enbart för att jag börjar jobba igen. Augusti ligger framför mina fötter med bad, långa ljusa kvällar och fantastiska solnedgångar.

Ett sista sista farväl.


Det är några veckor sedan som de ringde från krematoriet nu och berättade att allting var färdigt, kom och hämta askan sa de men jag orkade inte ta mig dit.

Världens bästa pappa ställde ännu en gång upp och gjorde det och tog hem den lilla asken till sig och där har den stått sedan dess. Vare gång jag varit och hälsat på så har jag sneglat på den, inte orkat ta tag i det, komma fram till ett beslut: sprida eller gräva ner men så i helgen när vi var där ute, W, H och jag. Alla tillsammans så kändes det rätt. Det var dags.

Vi sprider den bestämde H och jag. Det är det rätta. Vi sprider den på ett fält där vi vet att hon älskade att springa. På det fält där vi tragglade inkallning, där hon såg sitt första rådjur, där hon jagade den där haren. På fältet som omger mitt föräldrahem och Vesslans andra hem. Det var hjärtskärande men ändå fint. Vi fick nästan sju långa år tillsammans och vi har gjort så mycket tillsammans, hon har gett mig så mycket, mer kärlek med fyra ben och en lång nos än vad jag någonsin skulle kunna föreställa mig den där februaridagen då vi fick varandra och jag är tacksam och glad för alla år och jag vet att det verkligen var dags i slutet, en älskad vän skall inte behöva lida.





Och när det var färdigt, när vinden spridit askan och jag dragit handen genom kornet en sista gång och viskat alla mina farväl så släppte vi den tomma urnan i ån och såg den flyta med strömmen och när jag inte längre kunde se den så kändes det så mycket lättare att andas, så mycket lättare att tänka på henne och alla våra minnen än innan. Hon fattas mig, oss, något enormt men det blir ändå lättare och lättare att andas igen för varje dag som går.

måndag, juli 29, 2013

48h semester kvar

Nu är den den snart slut, semestern. Fem långa veckor har virvlat förbi och känts som två. Max. Långa soliga sommarkvällar med glass, bad och filt-häng. Regniga förmiddagar med fingerfärg, pyssel och ommöblering. Stranddagar under stekande sol med bad och sandslottsbygg, fisketurer, marknader, loppisar och dagsutflykter och nu är den alltså snart slut men först 48h maximalt njutande som börjar med strandpromenad och snäckletning.

torsdag, juli 25, 2013

Nedräkning



Nedräkningen är snart slut för om ett par timmar kommer H hem efter många långa arbetsveckor utomlands. Äntligen skall vingård spendera tid tillsammans igen och bara vara ett par dagar till innan jag börjar jobba igen. Dagens känsla: sockerdricksbubbel i magen och fnitter i halsen.

onsdag, juli 24, 2013

Inställt Kristianstadsbesök och tjuriga miner.

Idag är jag sur och irriterad, det är slipdamm och röra i lägenheten och jag hade planerat att besöka min fantastiska vän Majsan men så blev det alltså inte.

Vi skulle bada, sola och prata bebis såklart, det är svårt att inte göra det när hon skall bli mamma vilken dag som helst nu. Så blev det inte, igår när vi kom hem var W krasslig, lite frossa och trött, för mycket sol tänkte jag, det löser sig tills imorgon förmiddag. Tji på den, det blev värre och alla som någon gång har haft en mycket gravid människa i sin närhet eller rentav varit gravida och gått och väntat på att en förlossning skall starta vet att en inte riskerar att smitta ner den havande.

Ändrade planer alltså och purkna miner. W är purken för att vi inte skall åka tåg och buss, några av hans favorit färdmedel och jag är lite besviken för att jag skulle få hänga med min kompis i hennes fantastiska trädgård, kolla in nya lägenheten som jag inte sett sedan jag hjälpte till att flytta  och dessutom skulle vi besöka någon härlig strand i närheten av Kristianstad, ja ni hör ju, jackpott! Dessutom känns det extra surt för såhär efter en natts sömn så vaknade W och var törstig och på mycket bra humör. Och helt plötsligt har vi alltså inga planer längre. Ett big no-no med tanke på att jag inte riktigt orkar vara hemma när lägenheten ser ut som den gör.

Majsan, är inte bara en av mina bästa loppis-kompisar utan hon är också så sjukt rolig, allmänbildad och har ett hjärta av guld så det går liksom inte att vara på dåligt humör när en träffar henne. Vi brukar ofta prata om att det är svårt att lära känna nya kompisar nu när vi är vuxna men det är ändå precis det som vi har gjort. Jag kan inte riktigt komma ihåg hur det gick till när vi började hänga men en sak  är säker: jag är så himla glad att jag har en vän som M.

Byggdamm och tjurigheter

Vi kommer hem till en lägenhet som luktar kemikalier, målarfärg och kontrasten mot lugnet i huset vid havet är brutal. Fönsterrenovering av köksfönsterna och fönsterna i Ws rum mellan den 10 juli och 12 augusti - jo jag tackar jag, precis vad en vill ha på semestern! Fönsterna är och har varit igensatta med tjock plast och solen står på från lunch och under hela eftermiddagen, att säga att det blir som en bastu är en underdrift och den ljusa lägenheten ter sig mörk och dyster. Vi bor alltså i en mycket, mycket varm och mörk bastu. En mörk och varm bastu som doftar kemikalier och där allting är täckt av ett mycket fint lager slipdamm.

Det doftar inte hemma längre och det är arbetare som kommer och går och det gör att vi inte kan vara som vi vill, jag vet inte hur det är med dig men själv har jag svårt att skrota runt i pyjamasen när jag vet att det skall komma folk ett visst klockslag och hela grejen leder till att vi är ute mycket, mycket  mer än vad vi hade varit om lägenheten hade varit som vanligt.  Vi går till parken, på teater, vi cyklar upp i stan och tittar på människor, upptäcker staden och hänger i plaskdammarna, går på sommarscen och håller på, allt för att vara borta så mycket som möjligt för jag blir på dåligt humör av att vara i lägenheten.

Renoveringen stör mig också för jag anser att det är tokeri att inte byta ut fönsterna och skaffa nya, bra isolerade och billigare än att genomföra en dyr restaurering och sätta i k-märkt glas i gamla bågar. Den stör mig också därför att den gör intrång på min sista semestervecka som jag planerat att ägna åt att få det i ordning här hemma, att pyssla, göra fint och organisera inför höstterminens alla måsten och allt kaos.


tisdag, juli 23, 2013

Att fixa en hallmöbel





Saker att ta tag i på semestern: ommålningar av loppisfynd och lägenhetspill. Den här gamla telefon/hallmöblen har stått i min mammas strandhus sedan hon köpte det möblerat för fyra år sedan och varje sommar har hon velat kasta den men jag har alltid satt stopp. Först nu kände jag att jag hade orken att ta tag i den. Min tanke var att den skulle bli flerfärgad typ dip-dye från svart till grått till vitt men W var bestämd med att den skulle bli röd så röd fick det bli.

fredag, juli 19, 2013





Semestertystnad

Semestertysrnad är lika med bloggtystnad. Det är avsaknad av väckarklockor och passande av tider och istället går vi dit hjärtat vill och benen bär oss. Vi går på teaterföreställningar, allsånger och utforskar sommarmalmö från en treårings perspektiv. Vi räknar ner dagarna tills dess att H kommer hem och vi skrattar igen.  Vi pratar om Lusen och om hur vi saknar henne och jag hinner andas igen.


onsdag, juli 03, 2013

En tung dag

Jag tycker mig fortfarande höra hennes andetag i lägenheten och slabbandet från vattenskålen. När jag och W är ute på promenad får jag panik med jämna mellanrum när jag inser att jag inte längre känner hennes mjuka päls vid min sida och jag ropar på henne. W tittar på mig och säger men mamma, Lusen finns inte mer, hon var så gammal och sjuk, hon har blivit en stjärna nu och jag har svårt att hålla tillbaka tårarna. Jag tittar på gamla bilder och saknar, skrattar och kommer ihåg våra år tillsammans. Det är så märkligt tomt och jag känner att jag aldrig mer vill ha en hund men hjärtat säger att jag inte vet hur jag skall leva utan. 













Läs mer om:

Related Posts Plugin for WordPress, Blogger...